Vänskap – troligen det mest värdefulla i livet

Det är svårt att värdera saker. För vad är något värt? Mycket handlar det om hur vi förhåller oss till det. Hur mycket vi själva vill ha den. Hur efterfrågan är på det. Hur det står sig i längden.

Jag skulle tro att vänskap är något dom värderas högt. Kanske allra högst av den som inte har någon vänskap. Men säkert också av den som lever i en vänskap.

Det handlar mycket om hur vi värderar den, hur gärna vi vill ha den, hur mycket vi efterfrågar den, om vi tror att den håller i längden.

Det kan vara svårt att vårda en vänskap. Så att den håller i längden. Det är så mycket som påverkar den.

Jag har några vänner som jag verkligen ser som vänner. Men dom jag inte träffar så ofta. Men när jag väl gör det känns det som det inte var länge sedan vi träffats. En av dom brukar jag till och med kalla ”min bror”. På något sätt beskriver det för mig hur verklig vänskap är. Vänner som verkligen känns som vänner. Oberoende av hur ofta man möts.

Men vänskap behövs också oftare än sällan. För somliga är det en bristvara. Andra har det i överflöd.

Vänskap handlar mer om att ge än att få. Jag blir orolig för vänskap som handlar mer om att få och egen vinning.

Vänskap är en tillgivenhet. Som handlar om trofasthet.

Jag tror att vi ibland kan vara rädda för vänskap. Rädda för att missta den. Rädda för att den kan gå fel. Rädda för att den kan bli missförstådd. Då kan det vara skönare att inte ha en vänskap. För då varken sårar men någon eller blir sårad själv.

Så för att vänskapen inte ska gå fel bör vi fundera på dess syfte. Så att vi inte missförstår den. För en missförstådd vänskap kan vara svår att hitta djupet igen. För man vågar sig inte ut på dess djupa vatten igen. Vill inte bli missförstådd igen.

Vänskap är nog det vackraste som finns också. Den kan dofta gott. Den kan upplevas som något oersättligt. Så jag tror att vänskap är troligen det mest värdefulla vi har i livet. Vänskap behöver vi verkligen odla och vårda.

Fyrbåkar

Fyrbåk kallas en hög konstruktion eller byggnad som är avsedd att bära upp en belysning typ som en fyr, i äldre tider var det en eld, som vägledde sjöfarande.

Elden kunde var placerad på något ”torn” eller pinne som liknade en båk, dvs ett fast sjömärke, uppfört i trä eller sten.

Denna eld kunde vägleda sjöfarare när mörkret lade sig. Då visste man vart landstigning kunde göras. Intressant är hur eld eller någon lampa kan tränga igenom mörkret från mycket långt håll.

Fyren har varit en viktig del genom alla tider inom sjöfarten. Den har gett styrmannen på en båt viktig information så att båten inte skulle gå på grund. Fyrbåken var lika viktig innan fyren med dess ljus kom till.

Det finns en psalm i svenska psalmboken som har en textrad som lyder:

Mitt i nattens mörker lyser
som en fyrbåk Jesu namn.

Jag tycker det är en vacker bild på Jesus. Han är som en fyrbåk. Han är som en fyr. Han visar på hamnen i himlen så att våra liv inte missar målet. Följer vi hans ljus kan vi få hjälp att inte gå på grund.

När jag tog förarbevis på båt fick jag lära mig att ta ut kursen med hjälp av sjökortet. Till min hjälp hade jag fyrar, farleder utmärkta där grund och grynnor var utmärkta. Jag kunde förstå om farleden hade rätt djup för den båt jag styrde.

Jesus är vår lots som kan den farled jag är på i livet. Han vet dess förutsättningar och eventuella hinder. Han vet hur vi navigerar oss igenom det på bästa sätt.

Jag tror vi behöver mer av Jesus som lots idag. För att hitta rätt väg.

Tänker på en liten barnvisa:

1. Min båt är så liten och havet så stort,
men Jesus har gripit min hand.
//: När Jesus styr båten, då går det så bra
på resan till himmelens land ://

2. Nog möter mej motvind och dimma och storm,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus…
3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus…

Hittade också en norsk version:

  1. Min båt er så liten og havet så stort
    men Jesus har grepet min hånd.
    Når han styrer båten så går det så bra
    på veien til himmelens land.
  2. Så liten og ringe på jorden jeg er,
    men Jesus meg hjelper hver dag.
    Hver morgen meg bønnen til himmelen bær,
    jeg sovner hos Jesus hver kveld.

Jag tänker att vår bön till gud om stöd, hjälp och ledning skapar en blick för att följa Jesus som en fyrbåk i livet.

När Jesus fattar vår hand genom livet blir han vår lots. Det gör oss gott att låta våra liv följa Jesus som vår fyr. Liksom styrman på en båt väljer att styra efter sjökortet får du och jag bestämma oss att följa Jesus.

Som en bro över mörka vatten …..

Jag har åkt över en del broar i sommar under min ledighet. En bro är en välsignad företeelse. Tänk vad bra att dom finns. Gör ju överfarten lite enklare kan man lugnt säga. Fortare än med båt tex. En bro gör att ett oroligt vatten inte blir så otäckt. Ett djupt vatten blir inte omöjligt. Det ger en säker överfart även om det kan blåsa rätt friskt.

Jag tänker mig att Tron på Gud är en sådan bro. Den bär över vatten som är oroliga. Djup i livet som ger oro och ångest.

Kanske överfarten inte alltid är lugn på en bro man kör över. Men bron håller. Bron gör att man kommer över.

Betänker man att det är en bra bild på livet och tron kan man nog inse att tron är något förunderligt som bär oss över det svåra.

Ibland använder man denna bild också vid livets slutskede. Tron är bron in i himlen. En bro som för oss dit. En väg vi inte själva kan skapa.

Som en bro…..

Ja, tron i livet är inte exakt en bro gjuten i betong. Men den är som en bro. Det stora i detta blir att mitt i allt vi möter finns det något som håller oss uppe. När vi är ute på djupt vatten finns det en bro som vill hjälpa oss över. När vågor i livet gör vår livsseglats svår finns det en bro som står pall mot vågorna.

Jag tänker mig livets frågor, livets törnar, livets svåra passager behöver denna bro, trons bro.

Min erfarenhet av tron på Gud har verkligen visat sig vara som en bro. Tills idag kan jag säga att den hållit mig uppe. Jag tror att en tro på Gud kan också för dig vara som en bro. En bro som bär dig över mörka vatten , över djupa vatten och oroliga vatten. När omgivningens och omständighetens sätter dig på prov kommer trons bro hålla för dig.

🙏 Min bön är idag att du ska få uppleva att det finns en tro som är som en bro. Att dina omständigheter inte ska bli dig övermäktiga. Ber att du bildligt talat ska komma över dina mörka vatten den dag som dom kommer. Ber om vila och tillit i tron på Gud.

”Jag tar inget för givet”

Jag såg dom sista poängen i en tennismatch där DJOKOVIC spelade mot FUCSOVICS och vann med 3-0 i set. Vid intervjun räknade man upp alla hans segrar och undrade hur han värderade dom och vilken som var störst. Då kom en del svaret som fastnade hos mig – ”Jag tar inget för givet!”

Han inser sin styrka och möjligheter. Men levde inte på gamla meriter. Inte heller tog för givet att det bara vara att gå ut och vinna. En inställning som visar på vishet och ödmjukhet.

Och kanske är det en viktig nyckel till det mesta man skulle kunna kalla för ”framgång”. Jag tycker just det ordet är svårt att förhålla sig till. För i vissa stycken är det lätt att peka på framgång. Andra gånger när det går bra är det svårt att uttrycka det med ett ord som ’framgång’. Men inställning och attityd behöver ha en stort portion av just detta:

”Jag tar inget för givet”

Med den inställning möter vi utmaningen med respekt. Vi tänker en extra sväng. Vi vill göra det på riktigt. Inte slarva över det. Får gärna ta lite längre tid och göra det mer på djupet.

Det är så lätt att ta mycket för givet. Framgångar ekonomiskt och på jobbet. Vänskap inte minst. Jag tror det är en viktig förhållning till livet. Och i livet. Att inte ta något för givet.

Denna förhållning innebär inte att vara passiv. Inte våga alls. Inte vilja utmana. Det handlar helt enkelt om att vårda och ta om hand. Att gå in i något med stor respekt.

Titel – är vi vår titel?

Vad har du för titel på ditt jobb? Skulle tro att många av oss inte tycker det är så viktigt med titel. Är du det titeln säger?

Jag fick en spännande titel en gång. Av en liten kille. Jag hade predikat i hans kyrka. Skulle äta mat efter gudstjänsten i hans familj. När han hjälpte sin mamma att duka säger han ”här ska predikministern sitta ” Det var väl ingen dålig titel. En gång blev jag kallad ”superduperurgullig”. Den kanske är mer är så att man rodnar lite.

Kanske är det så att vi egentligen inte har någon titel. För tillfället kanske. Men vi är hela tiden under konstruktion. Vi utvecklas. Vi mognar. Vi gör framsteg. Vi får olika kompetenser. Vi blir visare.

Fastna inte i din ”titel”. Du är mer än den.

Jag har en titel som jag är mer glad över. Det är att jag är ett Guds barn. Alltså, genom att jag tror på Gud blir jag kallad, mer än så jag är, ett Guds barn. Det är viktigare än ack så många titlar, högskolepoäng och utbildningar. Det är något som håller längre än detta livs slut. Visst lät ”predikminister” rätt okej. Men för mig räcker Guds Barn helt klart.

Solens nedgång finns även bland molnen.

Solnedgången har alltid fascinerat mig. Oftast har jag tänkt mig den utan ett moln på himlen. Men också moln som förstärker färgerna. Igår var jag till Capri i Strömstad. En vacker plats. Där man får djupet med utsikt ut mot horisonten där hsb möter himmel. Men också skärgårdens underbara öar som ger havet dess mångfald. Där skulle jag se på solnedgången med några vänner.

Som ni ser blev det en solnedgång bland mycket moln. Ändå är det solnedgång.

För mig blev det en bild på livet. Det vackra kan skylas av olika tråkigheter. Men likväl är det vackert. För det fina skymtar igenom. Det lyser igenom, tränger fram. För att påminna om att hur det än ser ut finns det vackra ljusa där. Det handlar om vart ögat fokuserar.

Jag inser att att ögat dras till ljuset. När jag står där så är det ljust genomborrande skönhet jag ser. Inte molnens mörka skuggor. Jag ser hur ljuset speglar sig i vattnet. Speglingen av ljuset syns så mycket tydligare än molnens spegelbild.

Tänk vad ljuset bryter igen. Det har en inneboende kraft som är svår att stoppa. En bra påminnelse om att livets moln kan till synes verka dominera. Men ljuset har övervunnit det.

Bibeln säger:

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭1:5‬ ‭SFB15‬‬

Andemeningen är att mörkret kan inte släcka, kontrollera eller ens förstå ljuset. Därför kan inte mörkret övervinna ljuset. Ljuset kommer alltid att lysa genom mörkret. Kommer alltid vinna över mörkret.

Så det mörker du möjligen upplever i ditt liv kommer besegras av ljuset. Kristi ljus i ditt liv vinner över mörkret.

🕯 Behöver du göra det tydligt för dig? Tänd då ett levande ljus och läs första verserna i Johannes.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Johannesevangeliet‬ ‭1:1-5‬ ‭SFB15‬‬

Jesus vänder sig till den som längtar….

Sitter och lyssnar på gudstjänst på SVT. Orden faller så varmt in i sinnet. Orden om hopp. Ord som ger tillit. Ord som skapar känsla av att Gud är inte långt borta från någon.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Orden finns i Johannes evangelium. ”Den som är törstig ….” Törst talar inte bara om en torr strupe. Det talar om att längta. Längtan efter det andliga. Längtan efter närhet av Gud. Längtan efter innerlighet. När livet inte ger det man söker får det oss att längta efter källan till livet. Gud själv.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Det är inte alltid så självklart att vi vet vart vår längtan får sitt svar. Vi kan treva oss fram. Vi kan söka på dom mest märkliga platser. Vi kan söka på dom mest märkligaste sätt. Vilket är förunderligt när vi borde söka Gud först.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Detta är ett löfte. Det är en möjlighet – det är möjligheten. Jag skulle vilja säga att det är [ V Ä G E N ]. Det är Guds erbjudande. Sitt gensvar till den som längtar.

Längtar du? Jesus vänder sig till dig. Det är stort. När han vänder sig till dig vänds också hans ansikte till dig. Då ser han dig. Tänk vad gott det är när någons ögon, som älskar så djupt, ser på oss. Det värmer. På all sätt.

Jesus vänder sig till den som längtar…

Då möts du av Hans kärlek. Hans omsorg. Hans tröst. Hans hjälp. Hans vägledning. Gud är så stor.

Första doppet…

Den som känner mig vet om att jag brukar inte vara den första ner till badet och hoppa i. Medan somliga badar året runt kan det ta lång tid in i sommaren innan jag tar ett dopp. Något år ( läs: troligen många) har jag inte alls varit i och badat. Skyller ofta på att det är för kallt.

Men igår hände det. Jag tog mitt första dopp. Till och med två gånger. Så vem vet, börjar det så här bra kanske det blir fler dopp innan hösten slår till.

Tänk att något som just då räknas som första gången egentligen har hänt ”första gången” flera gånger. Till och med för länge sedan. Jag har ju doppat mig, många gånger, under många år, för första gången just det året. Ändå upplevs det som första gången. Varje gång är det unikt för just den gången.

Under mitt liv som troende har jag mött Gud på olika sätt. På olika platser. Utifrån olika behov. Varje gång är unik. Varje gång känns det som första gången. Unikt. Ändå gjort den erfarenheten många gånger.

Tänk att något som sker ofta kan upplevas som första gången. Samme Gud. Han kommer mig till mötes. Ändå så unikt varje gång. Hur kan det vara så? Jag tänker att Gud gör det aldrig per automatik. Liksom kör en kopia på ett annat möte. Nej, han kommer på det sätt som vi behöver just där och då. Där du befinner dig i livet. På ett sätt som du behöver just då. Därför blir det som första doppet. Nytt och fräscht på ett som passar just då.

Han ser dig alltid i nuet. Inte vad du var förr. Inte vad du eventuellt ska bli. Utan här och nu. Ja, det kan forma din morgondag. Ja, det kan förlåta din gårdag. Han ser till fig i ditt nu. Där vill han möta dig. Inte som han mötte dig förr. Inte dom han behöver möta dig om ett år. Utan här och nu.

”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭NUB‬‬

Eller som en anna översättning säger:

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:19‬ ‭SFB15‬‬

Se, upptäck, att Gud gör något nytt i ditt liv. Ett ”första”! Så stor är Gud.

Att bli avbruten…

Jag läste en intressant sak häromdagen.

”Om du blir avbruten när du är i flow, tar den 23 minuter och 15 sekunder att komma tillbaka till koncentrationen enligt en studie gjord i Kalifornien. Vissa forskare menar att det tar en halvtimme.”

Hur ofta är det inte att vi blir avbrutna av olika slag. Besöken på kontoret, telefonen, plinget i mobilen. Ibland är det helt enkelt vi själva som avbruter det som vi gör. Vårt intresse går till något annat.

Tänk vad tid vi förlorar på att tappa farten i det vi gör när våra tankar går till annat. Det är väl en sak att ha ett planerat avbrott som lunch till exempel.

Jag tänker att vi behöver få till möjligheten att avsluta det vi håller på med. Att det finns möjlighet och utrymme till det.

Mitt arbete har rätt ofta varit av det sättet att jag blivit avbruten ofta. Ibland helt kört självförvållat genom att kontorsdörren stått öppen. Andra gånger helt oplanerade besök eller inte minst behov. Ibland ”släcka bränder”

Om du känner igen dig i det så tror jag det är en väckarklocka att det är dags att få ordning på det. Ska du hålla i längden behövs det en förändring här.

Tror inte det är så enkelt att bara säga att ”det fixar jag”. Förr eller senare blir det helt enkelt för mycket.

Så var rädd om dig. Att börja om eller att mista flowet tar mer på kraften än du anar.

”Njut”

Ganska ofta när jag lägger ut något om ledighet eller som nu om semester får jag en uppmaning:

”Njut”

Härlig önskan. En bra uppmaning. Så viktig. Och vi behöver njuta, koppla av och ta tillvara på möjligheten att vila.

Men det har väckt mina funderingar…

Är vi så upp i varv att vi behöver påminna varandra att njuta ? Alltså att vi lever ett liv som glömmer bort att njuta? Eller att vi helt enkelt inte har tid att njuta? Eller kanske till och med glömmer bort att njuta?

Kanske är det så man ser att jag verkligen behöver en paus och vill påminna mig om att den kommer nu. Så njut nu pedher. Kan det vara så att jag inte är ensam om det?

Kan det vara så att den som önskar mig att njuta av det själv skulle behöva höra dom orden? Tro nu inte att jag tänkt så om er som önskat mig en god semester och att jag ska njuta av den….

Men kanske är det så att vi lever allt för ofta ett så upptaget liv. Så när vi väl får vara med om något ut över det vanliga, ett underbar kväll på stranden, så är vi redan i morgondagen och vi missar allt. Vi missar att njuta av det. Vi ser det visserligen med våra ögon men hjärnan processar redan något annat i framtiden.

Jag tror att det är bra att vi påminner om att inte glömma bort att njuta också. Ligger något av detta i återhämtningen. Så glöm inte att njuta.

Gud har gett oss något så underbart som sin natur till oss. Njut av den. Låt den välsigna dig. Dra ner på ditt tempo så att du kan hinna njuta.

Det finns så mycket att njuta. Missa inte det på grund av att du redan är på väg bort när det finns mitt framför dig.