Så har jag äntligen kommit till det jag längtat efter. Att plantera mina jordgubbar. Ett måste numera. Tänk att få se fram emot att få gå och plocka en efter en av dessa goda gubbar.
Kanske är du igång och planterar något inför sommaren. Det var så intressant när jag gick i blomsteraffären och såg intensiteten i dom övriga kunderna. Man samtalade med varandra vad man skulle plantera. Dividerade om olika alternativ. Tror dom säkert skapade en inre bild över hur det skulle kunna bli.
Tänk att vi också kan bli planterade. Planterade av Gud i hans ”åker”. Och jag tänker att han också har en inre bild över hur han tänker sig att det ska kunna bli. Hur vi ska växa och bära frukt.
Liksom jag kommer att kunna skörda frukt efter frukt så vill han se frukt efter frukt växa fram i oss. Det står att det är Gud som ger frukten. Ibland tror jag vi fått det om bakfoten. Att det är vi själva som kämpar fram och producerar frukten. Vi skapar förutsättningar men det är Gud som ger frukten.
Dom plantor jag planterade igår kväll är inte så stora. Men jag vet sen förra året att dom kommer att växa även dessa. Så blir dom rätt stora. Så fast det ser lite smått ut kommer det att växa till sig.
Så är det hos oss också. Vi kan tycka livet och trons liv är lite smått just nu. Men ge det tid. Ge det andlig näring. Då kommer du att växa i tron. Se hur tron blir tryggare.
Jag planterade plantorna där jag ville ha dom. Gud vill plantera dig där du kan växa som allra bäst. Så kommer han låta dig bära frukt där.
Idag ber vi för riksdagsman Carl Nordblom (M)
Pedher´s blogg 