Att angöra en brygga är inte alltid det enklaste. Det går väl an när man har stilla vatten och kan glida in mot kanten. Hoppa över till bryggan och surra fast båten vis pollaren. Då är det så gott att känna att man kommit i hamn.
Annat är det när sjön är i krabb eller blåser lite för mycket som gör att vågorna går lite för höga. Det blir svårt att säkert lägga intill och man blir lite rädd och orolig. Ska det gå väl?
Livets oroliga vatten kan göra att man har svårt att våga gå in i hamn. Men man är ändå behov av det. En haltande bild men det kan vara enklare att ligga kvar ute på den oroliga sjön än att söka hamn. Skillnaden i bilden är att gå in i Guds hamn funkar i vilket oväder som helst.
Jag minns när vi var ett gäng som gick med Elida upp till Oslo. Det var styv kuling. Inte alls roligt. Många mådde dåligt. Men när vi kom upp i Oslofjorden blev det helt lugnt. Det var en så märklig känsla. En sådan befrielse. Lugnet kom som en så skön känsla. Så tänker jag mig det när man går in i Guds hamn efter en stormig livsseglats.
Vad än livet har att erbjuda finns det en hamn i tron som finns där. Att angöra den kajen är så mycket enklare än man tror. Vi gör det så komplicerat många gånger.
Att angöra en brygga kan vara för att proviantera på sin båt. Fylla på vatten. Få fylla på ny energi som drivmedel och förnödenheter. För att sedan vara redo för en ny tur på sjön. Du kan behöva samma vila ett tag för nya utmaningar. Då är det gott att få ligga med ”sin båt” ett tag vid en brygga.
Många båtar har sin hemmahamn. Vart hör du hemma? Sin hemvist är en viktig destination.
Idag ber vi för riksdagsman Marie Nicholson (M)
Pedher´s blogg 