
Igår kom första åskvädret för denna säsong. Det finns en dubbel känsla inför åskvädren. Å ena sidan en mäktig känsla. Tänk vilka krafter. Skådespelet med alla blixtar över himlen. Särskilt när flera åskfronter möts. Då kan det bli ett mäktigt skådespel. Tänk om man kunde samla in all den kraft som frigörs.
Å andra sidan har jag stor respekt för åskväder. Nedslagen går fort. Kan skada mycket. Mycket kan gå sönder. Som aldrig går att laga. Folk kan dö. Hus kan brinna ner.
Ett åskväder i sin prakt påminner mig om Guds möjligheter och kraft. En kraft som kommer ovanifrån.
Går sen strömmen och det är kväll så kan man tända ljusen och mysa ett tag i åskvädrets eftersmak när det lugnat sig
När jag var liten slog åskan ner i transformatorn utanför huset. Huset blev strömlöst. Vi skulle just bada. Så det blev att bada där levande ljus blev det som lyste upp badrummet. Som liten pojk var det rätt så spännande.
Så inför åskan kan man ha olika känslor. Detta var knappast det sista åskvädret denna sommarsäsong.

