– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Idag firar jag 51 år
Somliga firar denna dag som det är årsdagen då vi gick över till högertrafik i vårt land.
En viktig dag kan man tycka.
Det tycker dock inte jag.
Jag firar denna dag för att det var den 3/9 1967 som jag tog mina första steg.
Klart mycket viktigare än högerreformen.
Så tycker i alla fall jag.
Genvägar har väl alltid varit lite lockande. Man ser dom ju som en vinst. Allt kan i ett första läge kännas att allt gick fortare. Man slapp ta en ”omväg”.
Ikea, förr, har väl varit beviset på att genvägar inte ska finnas. Man måste gå igenom alla avdelningar. När man nu kan ta en genväg går det lite fortare att komma igenom varuhuset. Men man missar ganska mycket när man tar genvägen.
Var ute och gick i söndags. Milspåret vid IKHP-stugan i Huskvarna. Flera gånger kunde jag ha valt att gena för att gå en kortare väg. Men då hade jag missat själva syftet med promenaden.
Genvägar är inte alltid en vinst.
Dom snabba vinsterna är inte alltid den bästa vägen. Vi tror det är genvägen till dom större vinsterna. Men på lång sikt kan det vara bättre att bygga långsamt men bra. Så kommer det att bli bättre längre fram.
Likaså är inte alltid ett piller den snabbaste vägen till ett tillfrisknande. Kan behövas större förändringar.
Genväg – en enklare väg. Så säger synonymordet.
Den genvägen tror jag att vi ibland önskar oss. En enklare väg. Mycket av det vi gör är ganska besvärligt. Så ibland önskar vi oss just en enklare väg. Men det innebär inte att det är den bästa vägen.
Vi behöver oftast gå hela vägen. Det är då det blir på riktigt. Det är då vi inte missar något. Hela processen blir gjord. Det skapar den bästa förutsättningen. Då funkar inga genvägar.
”Lätt fångat lätt förgånget” kan vara en tanke att fundera lite över.
Igår stod det ”inga aktiviteter idag” i min almanacka.
Det är ju en bra dag med inga måsten. Inga tider att passa. Inget som kräver uppmärksamhet. En dag helt fri. Bara det är ju ganska fantastiskt.
Men är det riktigt sant? Inga aktiviteter? Om man tänker efter alltså.
Att dagen är fri från planerade aktiviteter är ju sant. Men vad står aktiviteter för egentligen?
Aktiviter har inte patent på planerade saker. Dom kan vara helt fria. Helt oplanerad. Helt enkelt något som bara kommer.
För tänker man efter så är en dag som inte har några planerade aktiviteter fylld av ….. ja just det ….. aktiviteter. För det är just vad vi fyller våra dagar med.
Olika saker gör vi. Vissa på ren rutin. Andra för att dom behöver göras. Åter andra för att förlusta oss. Men tänker vi efter så gör vi rätt mycket. Ibland utan att ens reflektera över att vi gör dom.
Läser vi en bok kanske vi ibland säger att ”jag var bara hemma. Gjorde ingenting. Läste en bok och bara var”. Likväl så gjorde vi något.
Den stora skillnaden är bara att dom aktiviteterna gör gott med oss. Dom är inga måsten. Dom får komma och gå. När spelar ingen roll. Kanske är det just det som är hemligheten. Att dom får komma och gå som dom vill. I det är det en vila.
Med det sagt är det bara att erkänna. Att vara helt sysslolös, utan någon aktivitet alls, är svårt. Näst intill omöjligt.
Det behöver inte stressa oss. Vi kan låta dom aktiviteter som ger ny energi få lite mer utrymme. Så blir en dag ”utan aktiviteter” goda dagar. Välbehövliga dagar. Dagar som gör andra dagar mer möjliga.
Igår läste jag om att Anita – du vet hon som hängde ihop med Televinken – har fått sluta sina dagar.
Jag har ingen inspelning av dom. Men jag kan återskapa deras röster i minnet.
Visst är det ganska fantastiskt. Man kan höra rösten inom sig. Klangen, sättet att prata, dialekten. Fast man inte hört rösten på många många år.
Jag kan minnas hur min morfar och mormor pratade. Skrattet. Och börjar man tänka efter så ploppar röstminnen upp, ett efter ett, av vänner, nära och kära, är det som dom finns nu.
Rösten är något speciellt. Om man tänker på Anita (& Televinken) så bevarade hon sin röst länge. Och säkert tänker du, som jag, på personer du mött när dom var unga. När dom blivit gamla låter dom likadant. Skrynkliga kan vi bli men rösten låter ofta likadant.
Ser man inte personen men hör rösten kan man veta vem vederbörande är. Rösten avslöjar.
Kanske är det rösten, minnet av rösten, som sätter fart på minnet efter någon. Så börjar filmerna spelas upp. Som Anita & Televinken gjorde igår.
Du kommer inte att bli bortglömd. Du kommer att leva kvar länge i röstminnet.
Jag var tvungen att kolla in på YouTube. Här får du ett klipp:
Hörde talas om en som var hjärntrött. Hade aldrig hört talas om den diagnosen tidigare.
Jag googlade lite och fick bla läsa detta:
”Den mentala uthålligheten och förmågan att vara aktiv över tid och utföra aktiviteter igen och igen är påtagligt nedsatt och blir ett stort hinder för att orka arbeta eller studera på ett välfungerande sätt.”
När jag läser det och dess beskrivningar kan jag inte påstå att jag är hjärntrött. Inte nu. Förhoppningsvis aldrig.
Men jag kan ana hur dom som är hjärntrötta har det.
Kanske har Herregud & Co fångat vad det kan handla om. Inte bara orken rent fysiskt och muskelärt. Utan också i hjärnan och tänket. Där man kan uppleva frustration att tappa tråden. Att tappa vad man skulle göra för ett kort ögonblick. Huvudvärken är egentligen ingen värk. Utan mer lik en trötthet.
När jag går hem från jobbet en dag då det varit liiiite för mycket kan jag känna denna trötthet smyga sig på. Det syns nog på mina ögon ganska bra. Somliga dagar funkar kanon men så kommer dom dagar då jag bara behöver tystnad omkring mig.
Hur vilar man en trött hjärna? Att vila benen efter att ha sprungit är mycket enklare att förstå.
Jag ska lära mig att vila min hjärna. Det blir en ny erfarenhet som man kan ha nytta av resten av livet.
Min kusin Anne-Lie tog denna bild och skrev något tänkvärt till den:
En del bestämmer sig helt enkelt för att överleva oavsett hur knäckta de blivit. 💕
Man kan bli knäckt av olika saker. Många händelser som skadar oss på olika sätt. Nedbruten så stannar livet ett tag.
Jag har genom åren mött livsberättelser som skakar om. Man undrar ibland hur folk orkar. Dom har mött händelser som skulle knäcka folk för gott. Aldrig resa sig mer. Men på ett övernaturligt vis kommer man ändå upp stående igen.
När man ser tillbaka på livet så kan jag ibland känna igen passager som på något sätt skulle kunna beskrivas som trädet på bilden. Jag skulle tro att du också känner så någon gång i historien.
För mig ger denna bild någon form av tröst. Den ger hopp. Inte att vi ska gå krokiga genom livet. Inte heller stukade. Men det ger hopp. Hopp om ett liv efter att ha varit ”knäckt”.
En del bestämmer sig helt enkelt för att överleva oavsett hur knäckta de blivit. 💕
Att inte ge upp. Att hålla ut. Att mitt i motgången tillåta sig att, i alla fall lite, tro att det finns en väg framåt.
Så…..
Ge inte upp. Lyft blicken och se. Ljuset kommer från ovan. Hur snårigt det än kan uppfattas vara så finns det en strimma av hopp.
Att gå på en stig i en tät skog kan ge en viss fingervisning. Lika väl som träden ger möjlighet till en väg ger kronorna på träden också en ”stig”-öppning mot skyn.
Trädet sträcker sig alltid mot ljuset. Det får vi också göra.
Tack Anne-Lie för att jag fick låna bilden. Den kommer att följa mig länge och finnas i mitt arkiv.
Jag har varit och tittat på lite fritidshus. Tidigare i livet har jag varit med om att köpa hus.
Som du säkert vet om så bjuder man vad man är beredd att betala för huset. Bjuder någon över ditt bud kan du bjuda mer för huset. Har du tur och har råd så kan du vinna budgivningen och då är en lycklig ägare av ett hus du gärna vill ha.
I valrörelsen bjuder man sina möjligare väljare på massa bra löften. Löften man säger sig vilja genomföra om man vi mer valet. Man vill bli trodd att man kan genomföra det med pengar man hoppas alla skatter ska finansiera.
Ibland ”bjuder vi över” varandra i sätt att vara för att få vänner. Vi vill verka bättre än andra på något sätt.
Ebba Busch Thor lär ha sagt följande: ”Jag är så genuint trött på allt spel. Alla diskussioner hur olika partier positionerar sig, vilka väljare man ska attrahera eller inte.”
Det är politiken som är viktig för henne. Inte opinionssiffror. Vad jag tror att hon tänker är att inte vara så känslig för yttringar och svängningar. Utan visa på det Jon tror på. Man får tycka vad man vill om henne och hennes politik. Det är inte den jag tänker på.
Hon vänder inte kappan efter vinden. Gör inte massa saker om hon ser att andra inte lyssnar utan visar tydligare vad hon vill. Då blir hon trovärdig.
Vi behöver inte bjuda över varandra för att vinna popularitet. Vi ska ha andra värden. Värden som håller i längden. Vi behöver inte höja rösten om argumenten är svaga. Då är det bättre att se över vart vi står och bli tydligare. Inte göra utspel för att vinna sympati.
Bättre att stå fast grundad än att sväva i det blå. Det håller över tid.
Just nu verkar partier göra det ena utspelet efter det andra för att vinna väljare. Om dom vinner makten själva så får dom stå till svars om dom inte genomför det. Eftersom ingen kommer att få egen makt måste dom kompromissa. Och genast blir dessa utspel klart mindre värda. Det är lätt att lova klart svårare att fullborda.
Har jobbat med att fundera på hur man skapar fler + än – i livet just nu.
Man pratar om att skapa positiv energi. Sådan energi som ”laddar batterierna”.
Man kan ju göra massa roliga saker som å ena sidan skapar god energi + men som å andra sidan också kostar energi -.
Jag kan ju ha massa roligt för mig som riskerar att bli mer – än +.
Det låter klart enklare än det i verkligheten är att skapa fler + än – . Varför då? Därför att när man har ett arbete som i grunden är så roligt är det lätt att det väldigt många + som i längden inte hinner fyllas på när dom tar mycket energi.
Om du fick beskriva det som skapar och tillför god energi utan att för den skull dränerar energi i andra ändan hur skulle det då se ut?
Så nu har jag bestämt mig för att gå en kurs och lära mig balans. Så att jag hittar redskapen som ska hjälpa mig att hålla över tid. Tänka sig att det finns sådana möjligheter. Och inte jobba massa övertid. Punkt. Låter ju enkelt. Men hade det varit enkelt hade jag inte varit där jag är just nu.
En fråga jag har är: ”Varför är det så lätt att jobba för mycket?” En annan är : ”Varför är det så svårt att återhämta den energi man ger ut?” Sen : ”varför ger inte alla situationer man ”går igång på” bara god energi?” Dom frågorna ska jag fundera på ett tag.
Att ha en skruv lös är inte alltid så lätt. Inte heller så bra.
Att säga att någon har en skruv lös är ju inte så vänskapligt. Att få det sagt över sig själv av någon är ju rätt nedslående.
Ibland går tänket fel hos oss. Vi gör något tokigt. Att då kalla det för att ha en skruv lös är väl att gå rätt mycket för långt. För inte är det att vara tokig. Det gick bara lite fel.
Min tvättmaskin har låtit lite för mycket en tid. Tänkt att den står fel. Eller så behöver fötterna till ställas in så att den står i våg.
Men så började topplocket bete sig lite konstigt. Det visar sig att en skruv är lös. Inte bara en. Utan tre. Inte konstigt att topplocket börjar gå isär.
Så fick jag tag i nya skruvar. Skruvade fast topplocket igen. Så händer det. Den låter helt normalt igen.
Tänk vad en skruv som är lös kan göra mycket oväsen av sig.
Ibland verkar det dock som vi kollektivt har en skruv lös i vissa frågor. När vi i viktiga värden som allas lika värde, gamla råmärken som flyttas, tappat solidariteten för flyktingen.
Vi tror att vi tänker smart men blir så bakvänt tokigt. Gamla sanningar som visat sig vara gångbara blir passé. Bara för att man måste tänka nytt. Frågor som blir politiskt omöjliga men som ändå är rätta vägen.
Då kan jag tycka att en skruv verkar sitta lös.
Det handlar inte om att vi olika åsikter i första hand. Det handlar mer om gamla väl beprövade sätt och tankar som vi behöver återerövra.
Är det någon som räknat på hur mycket tid politiker lägger på att förklara vad dom andra partierna vill göra i sina tal än sina egna idéer?
När jag lyssnar på valdebatterna uppfattar jag det som att dom lägger mer fokus på andra partiers valfrågor än sina egna. Man pratar om ”allt dåligt” dom andra kommer att göra.
Likaså är allting så dåligt sista fyra åren. Vilken regering vi än har haft så tiden före valet kommer det. Allting har varit så dåligt. Sjukvården är så sjuk. Skolan så dålig. Äldreomsorgen likaså. Få står upp för att det faktiskt har varit mycket som varit bra. Vilken regering vi än ha haft. Tänk om vi mer fick höra att ”nu lyfter vi detta som varit så bra till ännu bättre. Så här vill vi göra”
Tänk om dom kunde tala mer om sig själva än andra. Då skulle det bli lättare att rösta den 9:e september.
Detta val är mer komplicerat än tidigare val tycker jag. Jag var rätt säker på hur jag skulle rösta för några dagar sedan. Men nu är inte det längre. Ändå vet jag att det är viktigare än någonsin att just rösta denna gång.
Alla har ju något jag inte vill ska hända. Alla har något jag ser skulle kunna vara bra för Sverige.
Det som förundrar mig mest är alla löften dom ger som dom faktiskt hade kunnat genomföra under dom sista 4 åren.
Valtaktiken som verkar gå ut på att göra ner dom andra partierna funkar i alla fall riktigt dåligt.
Nu har dom två viktiga veckor kvar att berätta för mig varför jag ska rösta på dom. För som sagt,jag tyckte jag säker på vart min röst skulle gå till…… men inte nu längre.
Som det känns nu så blir tänket att jag verkar välja bort för att sen få någon kvar att rösta på…. Det kanske visar på att partier har många svåra sidor. Att man väljer det som är minst dåligt. Jag skulle hellre vilja välja från ”andra hållet”. Där jag väljer något för att det är så mycket bättre än dom andra ….
Pedher´s blogg 