I går hade vi butiken öppen som vanligt. Jag fick ett samtal med en kund som ville se på en leksak vi hade i vår monter. Det var en liten kille som var glass försäljare. Då berättar han att han hade nästan en identisk sådan när han var barn. Den hade han tyckt så mycket om. Han hade under många år letat efter en sådan. Och där stod den. Han sa att han hade gåshud. Priset hade ingen betydelse. Han var klart berörd. När jag skruvade upp fjädern och ekipaget åkte iväg var det så häftigt. Visst är det märkligt hur vi kan reagera. Att något som berör oss gör att vi får gåshud. I hans fall något som relaterade 35 år tillbaka i tiden. Jag tror du vet precis vad jag pratar om. Vi har nog alla varit med om det på något sätt någon gång. Det känns som om man är med om det en gång till. En påminnelse påverkar hela vår kropp. En tanke och upplevelse berör oss så att håret reser sig på oss. Det är rätt häftigt tycker jag. När jag är med om det på jobbet som igår händer det något inom mig också. När jag får del av hans berättelse blir jag så glad. Det är en av alla saker på mitt jobb som gör att jag gillar det så mycket. Det ger en större mening med jobbet. Man blir så glad för deras skull. Att det sen är en gåva och pengarna går till att hjälpa en behövande blir ännu bättre. Inte konstigt att man får lite gåshud då….
Instinkt
Instinkt är en medfödd förmåga. En intuition. En inre drift. Något vi gör av en inre förmåga att tro att det är den bästa vägen, det bästa beslutet.
Ibland kallar vi det för att gå på magkänslan.
Jag tänker att det i grunden är av godo. Alltså att den första känslan oftast är rätt. Möjligt är att det ligger något i det
Fast jag tänker också att det skadar inte att tänka efter lite mer. Alltså att beräkna följderna. Försöka att förstå hur det kan gå i förlängningen.
Det är en svår avvägning att hantera det. Omgivningen vill gärna direkt. Speciellt när deras tanke ska gå före.
Men jag blev lite undrande om instinkt är bara gott när jag läste ett uttalande av Trump för någon dag sedan när han hade ändrat sig ang trupperna i Afghanistan. Han sa:
Min första instinkt när jag svors in som president var att dra oss tillbaka och jag brukar följa min instinkt, sa Trump
När han hade läst på lite mer, pratat med många folk så ändrade han sig. Löften som gavs som man rösta utifrån ändrar sig nu. Han verkar följa sin instinkt i mycket när han pratar. Och det oroar mig. Speciellt i retoriken med Nordkorea. I det ljuset blir jag tveksam när det gäller instinkt. Då behövs det mer av försiktig eftertänksamhet innan massa ord sägs.
Om våra beslut bara går på instinkt, alltså i stundens ögonblick rycker vi en hållning vi för stunden tycker verka bra, då är vi ute på svag is. För ledare som Trump kan det få ödesdigra följder för många människor.
När instinkt är att skjuta från höften utan större djupare förståelse är vägen framåt rätt farlig.
Men om instinkt bygger på djup förståelse med båda fötterna på jorden känns det mer tryggt.
Betänk vad ord kan göra….
Blev påmind in några tankar jag skrev 2010….
”….betänk vad ett mindre väl valt ord kan sänka en människa för lång tid framöver …. Gud hjälpe oss att välja rätt ord i rätt tid och att avstå vissa ord”
En tanke som inte är mindre aktuell i dag. Kanske tom viktigare att påminna om i tider som nu är.
Tänk vad ord kan göra. Vi kan haspla ur oss ett ord helt obetänkt och det skadar för lång tid. Likaså kan det vara välplanerat. Det kan vara att man tycker sig ha all rätt i stunden att säga vad som helst. Sen går man som om ingenting har hänt.
Ord kan sänka någon för lång tid. Binda någon i sin brustenhet.
Till dig som drabbats vill jag uppmana att ta kontakt med någon som du kan prata med. Har du inte kunnat lämna det behöver du hjälp vidare.
Till dig som blir påmind om att du fält ett ord som skadat bör ta kontakt och reda ut. Befria personen helt enkelt.
Jag tänker att vi kanske skulle behöva en liten röst vid vårt öra som hjälper oss att låta vissa ord vara osagda.
När vi blir sänkta av någon förstår ofta inte den som utsatt oss för vad den har gjort. Den inser inte alltid den skada som skett. Vi behöver då kraft till att förlåta i dess ställe. Alltså typ Jesu ord på korset. ”Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör”. När vi har kraft till att förlåta så sätts vi själva fria och kan gå vidare.
Ord har en sådan makt. När vi nu går in i skoltider igen lyfts mobbningen igen. Skrev om det för en tid sedan. Tänk vad många barn som varit utsatta för ord som skadat.
Ett vänligt ord stillar vrede. Ett vänligt ord uppmuntrar. Ett vänligt ord skapar kärlek. Ett uppmuntrande ord ger mod. Ord kan lyfta, ord kan stärka, ord kan trösta.
Det finns så många goda ord att vi har råd att utelämna dom andra.
En eftermiddag på stranden….
Det är ju inget nytt med att sensommardagar är underbara dagar. Skillnaden igår var att dom flesta nog jobbade och jag var ledig. 😄
Nu är det ju inte så att jag slängde mig i och badade. Nej, det var så kallt sist att det fick vara.
Glittrande vatten i solljus är vackert. Så är det. Kluckande vatten där vattnet möter stranden är också ett vackert.
Det är så gott att få njuta av sensommarvärmen. Att den 21/8 kunna sitta på en strand och inte frysa när man har shorts och T-shirt på sig är ju inte något man kan klaga på. Det är ca 20 grader typ.
Lite sol förändrar så mycket. Man får en energi som gör gott inom sig. Denna sommar går ju inte till historien som den med mest sol och mest värme. Det gör att några timmar på stranden betyder desto mer.
I en tid där mycket accelererar upp är det förmånligt med några sådana timmar.
Hur får man till sådana kvalitetsstunder under tider av hög arbetsbelastning? Vi behöver dessa stunder. Kanske behöver dom bokas in. Kanske behöver dom planeras för att kunna bli bra. Men konsten är då att bara liksom stanna upp och bara koppla av. En konstart i sitt eget slag. Lyckas man med det så kan man skatta sig lycklig.
Kanske kan också minnesbilderna från en eftermiddag som igår hjälpa till när hösten tränger på. Kyliga vindar kommer.
Visste du att medeltemperaturen i vårt land är inte mer än runt 3 grader? Lite varmare i söder och kallar i norr. Men runt 3 grader. Det är inte speciellt varmt direkt. Jag skulle inte ha något emot i fall den var högre. Men då har den globala uppvärmning kanske gått för långt. Kanske. Men det är ju inte mycket att skryta med – 3 grader varmt.
En annan fördel med vårt land under sommaren är ju att det är så ljust länge.
Nu gäller det att boosta mycket ”sommar” så att det räcker långt in in i höst 😄 Någon skrev på sin blogg ang detta att ‘boosta’: ”Ordet sitter som en smäck just nu. Boosta, förbättra, förstärka. Det handlar om att maximera, ge allt eller att fylla på?” Att fylla på reserverna. D-vitamin, promenader , att helt enkelt fylla på reserverna. Har fått lära mig denna sommar att fylla på mitt kalk och vitaminer. För mig har det blivit en bra påminnelse att fylla på reserverna över huvudtaget. Något vi behöver fundera över. Att inte ge ut mer än vi har förmåga att fylla på. Hittar vi den balansen kan vi skatta oss lyckliga.
I det ljuset blir en eftermiddag på stranden så mycket mer värd.
En dag av ledighet……
Idag är jag ledig. En ledig måndag hör inte till vanligheterna numera. Förr var det ju alltid ledig måndag.
Varför känns en ledig måndag så extra mycket skön? Är ju en dag som vilken som.
Kanske är det för att helgen tar man som given ledighet för det mesta. Men måndag blir liksom en bonusdag. Även om den bara är en kompensation för att man jobbat lördag i mitt fall.
Det blir en dag att ha en slow start. En dag med lite längre frukost. Sen att komma ifatt med det som ”hänger över” i lägenheten. Snygga till lite.
Vädret avgör promenaden men en sådan måste till. Lite ljudbok.
Denna måndag är inte heller uppbokad med massa måsten. Så det kan bli en bra dag med att ”bara vara” och ”ta det som det kommer”.
Hur lätt är det inte annars att stressa igenom en ledighet. Fara i h flänga. Göra massor. Så när kvällen kommer är man rätt slut. Nu är det ju en avkoppling från det vanliga förhoppningsvis men ändå.
Hur gör du för att koppla av? Risken är att vi är lite rädda för ledighet. Vi blir stressade av en kommande ensamhet kanske. Vanligtvis är det mycket rörelse omkring oss. Så blir det tvärtyst. Kan vara rätt jobbigt. Vad finns det för tips inför en sådan vånda?
Kanske är det rätt individuellt hur man kan lösa det. Blir det för tyst för mig sättet jag på någon go musik eller lyssnar på en pod. Promenaderna för mig får många syften. Ger ju ändå möten med människor även om vi inte mer än kanske max nickar till varandra till en hälsning.
Kanske har du några tips hur du gör som kan hjälpa någon.
Denna dag blir det att få ”ladda batterierna” som vi brukar säga. Inte så dumt det. Är någon i Jönköping och vill dela ett 11-kaffe idag så är det bara att höra av sig 😊
Söndagstankar -När livet strular runt….
När livet strular runt…..
När jag möter livsberättelser som uppenbarligen är struliga och röriga så berörs jag. Jag funderar på hur man kan hjälpa. Funderar på dom rätta svaren. Om det nu finns några rätta och enkla svar.
Tror inte att jag är ensam om att fundera på det.
Helst av allt skulle man vilja vara den där ”superman” som kan ge alla svar och förändra allt till det bästa. När frågan kommer ”hur tänker du att jag skall göra?” så blir man maktlös. Vill ju ge bra råd och samtidigt inte vara den som lägger sig i och beslutar åt någon.
På ett sätt är det ju gott att någon lyssnar. Det gör ju att vederbörande får pysa ut den ”ångest” som finns. Och det kan ju räcka en god bit på väg. Ibland kam det vara skönt för någon att bara få ställa frågorna utan att för den skull förvänta sig svaren. Bara det lättar på trycket.
Så det behöver finnas många medvandrare på denna jord.
Men vad gör man när livet strular runt?
Jag är så tacksam för min tro på Gud. Den tron gör att jag kan få ”lasta av” i en tanke och bön till Gud. Få ”avbörda” mig. Ibland räcker inte orden. Ibland kan det bara räcka med att jag säger namnet ”Jesus” och det lättar. Därför är jag undrande över hur andra orkar utan den tron.
Det finns en bibelvers som jag påminns om.
”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så skall jag ge er vila” (fritt översatt Matt 11:28)
Det finns en väg att gå när livet strular runt. Det är att tala med Gud. Kanske inte svaren kommer på studs men det skänker en vila. Vila i att det kommer att lösa sig.
Jag tror på det fast jag har mina obesvarade frågor.
Har du ett liv som strular runt just nu kan du pröva att säga namnet ”Jesus”. Det finns en förunderlig kraft i det namnet. Som om det lyfter, har omsorg, tröstar, ger mod, bär, ser, hör mina tysta tankar, får prata ut, hjälper att sortera tankar, förstånd ja i det namnet finns så mycket hjälp.
Finns en lovsång som ger sådant hopp
Namnet, namnet Jesus
I det namnet är jag fri
Namnet, namnet Jesus
I det namnet finns befrielse från synd
Inte bara befrielse från synd – det som är fel i vårt liv – utan också befrielse från sådant som tynger och oroar. När jag sjunger den sången kan jag bokstavligen känna hur ”livstrulet” lättar från mitt inre.
Du kanske aldrig har prövat att säga det namnet. Våga göra det. Vad har du att förlora på det? Bara att vinna.
Mycket våld igen
Nu är det mycket våld igen. Rapporter duggar tätt. Skjutningar. Terror. Många döda och skadade.
Det börjar nästan kännas som att det är vardagsmat. Att det liksom tillhör bilden.
Så fort jag tänker så blir det uppgivet inom mig. Jag minns den tiden då det inte var på detta viset. Om det hände såg man inte det otäcka öppet i tex tv.
Det behövs något radikalt för att få stopp det. För vart ska detta sluta?
Det behövs mer poliser men frågan är om det räcker hur många det än utbildas. För det behövs något ännu mer radikalt. Det behövs en attitydsförändring. Det behövs konfliktshantering. Men hur ska vi få till det i vårt samhälle?
Vi behöver börja om från början. Att redan i skolan påverka barnen.
”Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han inte av från den.” Gamla visdomsord. Då kanske vi lyckas.
Därför behöver skolan mer resurser. Föräldrar vars barn är på fel väg behöver mer stöd. Uppsökande verksamhet bland riskgrupper måste öka. Då kan vi möjligen vända denna trend på sikt.
Evangeliet enligt Övergångsstället
Den här dagens blogg borde alla som någon gång är ute och går läsa. Alla som någon gång passerar ett övergångsställe.
Åkte hem från jobbet härom dagen. Vid flera övergångsställen gick personer bara rakt ut. Somliga tittade inte ens åt mitt håll. Kändes mindre trevligt.
Man kan undra vad som egentligen gäller vid ett övergångsställe
Transportstyrelsen skriver så här:
Vid obevakade övergångsställen har fordonsförare väjningsplikt mot gående. Fordonsföraren ska alltså släppa fram den som går. Men gående får inte gå ut på övergångsstället utan att ta hänsyn till fordon som närmar sig. Även den som leder en cykel räknas som gående.
Tänk på att fordonsförare däremot inte har någon väjningsplikt mot den som cyklar på ett obevakat övergångsställe.
Det dom skriver är att vi ska visa hänsyn mot varandra i trafiken. Att inte gå över förrän vi fått ögonkontakt.
Man får vara glad att det inte sker fler olyckor än det gör på övergångsställen.
I trafiken handlar det mycket om att visa och ta hänsyn till varandra. Precis som i livet i övrigt. Att vi visar varandra respekt. Är mån om andra. I trafiken blir det sällan bra när ”jag först”-mentaliteten tar för stor plats. ”Om bara jag kommer fram så är det bra.” Det brukar sällan bli bra när den tanken råder.
När jaget går före andras väl och ve brukar det inte bli bra i längden. Men livet idag är mycket jag-centrerat. Vi har lite för svårt att ta hänsyn till andra. Till andras tankar och idéer.
Något jag saknar i trafiken är det lilla ”tacket”. När man släppts fram så skulle det sitta så fint med ett litet tack. En vink som meddelade att man var glad och tacksam.
Kanske kan våra övergångsställen få påminna oss om att visa varandra hänsyn. Att vara rädda om varandra. Att vara tacksam för den andres generositet och visa det.
Det är evangeliet enligt övergångsstället.
Vilka sköna dagar
Man bara njuter. Vilka dagar vi har i augusti. I alla fall där jag har varit. Tog mig en promenad efter jobbet igår. Folk verkligen tar tillfället och njuter av sensommaren. Man verkar drar ur det sista av det.
Satt på min favoritbänk i går kväll. Nere på stranden sitter folk och njuter. Ett gäng är i badet. Klockan är kvart över åtta och solen är på väg ner. Det är verkligen gott att vara ute.
Just nu är det lite svårt att inse att om bara några veckor har löven fallit och hösten tar sitt grepp om naturen och oss.
Jag bestämde mig för att försöka njuta och ta till vara denna sommar. Okej, den går inte till historien som den varmaste. Men ändå blev den bra. Ironiskt nog har jag badat fler gånger än jag brukar.
Vad tar du med dig från denna sommar? Vilka minnesbilder lägger du i ditt minnesalbum ?
Jag tar med mig möten med människor under min ledighet. Nya platser som jag besökt. Sköna stunder vid solnedgångar. Promenader. Jag känner mig klart rikare av det.
Borta bra men hemma bäst känns det ändå som. Tillbaka på jobbet. Tillbaka hemma i mitt hem. Tillbaka vid min sjö. Inte så dumt.
Att gå in i en roll
Jag har besökt High Chaparral några gånger denna sommar. En miljö där man möter vilda western. Lucky Luke och bröderna Dalton. Stuntshow och andra shower finns det att titta på. Åka båt på floden eller att möta indianer är andra inslag.
Samtidigt finns det personer som under kortare eller längre tid är karaktärer. Man alltså klär upp sig som en cowboy eller någon annan karaktär från denna tid. Klär upp sig. Inte klär ut sig. För dom går fullt ut i denna roll. Man är verkligen den man klär upp sig till. Och dom gör det bra. Somliga spelar verkligen ut hela registret.
Visst är det lätt att vi är en roll. Såsom vi skulle vilja vara. En drömbild av oss. Vi försöker leva som om vi var denna karaktär. Fast när det kommer till kritan så fungerar det inte speciellt bra.
Jag gjorde ett sådant där test på Facebook. Minns inte vad den hette men svaret var:
Var dig själv!
En ganska bra uppmaning. Att vara sig själv. Det är det bästa vi kan vara. Vi är skapta till den vi är och ingen annan. När vi försöker vara någon annan blir det oftast inget bra. Vi kan hålla masken en tid men förr eller senare trillar den av.
När vi lär känna varandra i våra roller så blir det konstigt när vi tappar masken. Man trodde att man lärt känna någon men det visade sig vara en annan person.
Man kan ju i och för sig undra vem man egentligen är. För att vara sig själv kan ju det vara en bra förutsättning. När jag presenteras blir det ganska ofta som han som är butikschef på erikshjälpen eller som pastorn. Inte så ofta stannar det bara med "Pedher". Vi har ett behov av titlar på något sätt. Men det skulle vara skönt att få lägga bort dom ibland och bara vara den man är.
En gång fick jag en hälsning från någon för mig obekant. Hälsningen löd i början ungefär så här: "vi känner inte vandra …. än….. men vi är…….". Kanske är det så det är. Det lilla ordet "än" blir på något förunderligt sätt vår status i bekantskap. Vi känner inte varandra än. Frågan är när vi kommer att göra det.
Är du dig själv eller är du en roll? Kanske är det dags att sminka av och komma ur rollen och vara sig själv. Det är du bäst på.
Pedher´s blogg 