Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Hjältar – människor vi gör dumt i att inte lyssna till

En sann hjälte är ofta en person som inte vill kallas hjälte. En sann hjälte ser ofta sin uppgift och det den uträttat som det mest naturliga som man bara gjorde. En sann hjälte vill oftast inte äras.

Det är inte ovanligt att vi vill utse årets hjälte. En person som gjort något utöver det vanliga. Den har oftast gjort något vi själva nog skulle vilja ha gjort men inte gjorde av någon anledning. Kanske är en av kriterierna för att vi utser en hjälte är att vi själva skulle inte våga att göra samma sak.

Jag tänker på några som i mina ögon är riktiga hjältar. Det är människor som offrat sig helhjärtat för en god sak. Tex en missionär som ställt andra före sug själv. Som satsat och offrat hela sitt liv för att förändra världen för någon annan.

Jag tänker på dom som i dagarna åker till Sydsudan för att hjälpa folket med hälsovård. Dit där ingen annan vill åka. Inte ens FN. Där gör dom en insats. I mina ögon är dom hjältar. Men frågar du dom själva är det bara något dom vill göra för att hjälpa.

Jag satt och lyssnade på några missionärer för några kvällar sedan. Dom berättade några glimtar från deras insats. Hela livets insats börjar gå in på sista versen. Hjältar som skapat nya förutsättningar som troligen inte varit möjligt utan dom.

Då slog det mig. Vi gör dumt i att inte lyssna på deras berättelse och råd. Vi gör dumt i ifall vi inte lyssnar till dom. Vi kommer att missa något vi behöver veta om om vi inte lyssnar till dom.

Hjältar annonserar inte sig själva. Dom verkar ofta i det fördolda. Vi behöver söka oss till dom. Men uträttar mycket.

Vi gör gott i att lyssna till dom.

Publicerat den

1 september

Det är ett faktum. Vi lämnar sommaren bakom oss. Första september bryter fram.

I helgen är det sista försäljningen av jordgubbar vid Maxi. Bara det är ju ett klart tecken på att sommaren är slut. En god tradition avslutas – den att köpa jordgubbar alltså. Tur att jag laddat frysen med lite gubbar.

Om några timmar är det helg. Det känns gott att få ta en paus. Nästan samma känsla som att sommaren snart tar en paus.

Välkommen september.

Publicerat den

Det lilla rummets vida utblick

Jag satt i ett sammanträde i går kväll. Rummet inte det minsta men i jämförelse med annat inte heller så stort. Ganska litet faktiskt.

Vi satt i vårt missionsråd. Förde samtal om olika satsningar vi har utöver vår värld.

En stunden var vi i Afrika för att nästa stund vara någon helt annanstans på jorden.

Det var det lilla rummets vida utblick.

Tänk vad ett samtal kan göra. Tänk vad en tanke kan föra oss. Så fascinerande.

Mitt arbete handlar ju mycket om det också. Ett ”nu” här och nu som i sin förlängning är utöver vår jord. Där ett överskott blir möjligt för att hjälpa någon kanske på andra sidan jordklotet.

Ett rum begränsas av dess väggar. En tanke begränsas (möjligen av ”omöjlighetstänk”) inte av några väggar. Tanken för oss ut i en värld som ligger utanför rummets omöjlighet.

Jag kan bli så upprymd av att höra andra som visar på vad dom brinner för. Dessa brinnande själar gör underverk innan tanken bli verklighet. För dom skapar en förutsättning för att det blir möjligt. Den som tvekar kan bli övertygad och tändas för en sak bara för att en entusiastisk person har talat.

Att sitta i ett litet rum och sträcka sig långt bortom dess väggar är en fantastisk resa. Att få se möjligheten att hjälpa någon flera hundra mil bort. Det är stort. Man får liksom vingar på något sätt.

Liksom rummet begränsas av dess väggar så kan våra möjligheter begränsas av våra tankar att det är omöjligt. Så har vi redan i tänket stängt dörren till möjlighet.

”Allt är möjligt för den som tror”

Det är det som spränger det lilla rummets begränsningar på samma sätt som det spränger tankehinder.

Våra tankar om att ”det går nog inte” behöver bytas ut till att ”det går nog”. Då skapar vi förutsättningar till underverk. En utmaning som lockar. Åtminstone mig.

Publicerat den

Kluven känsla ….

I går var jag på en information om e-handel. Tänk vad populärt det har blivit att handla på internet. Lätt smidigt och ofta ganska billigt. Man kan sitta hemma vid datorn och beställa från Kina och veckan efter är saken hemma. Orkar jag inte åka ut och hämta pizzan är det bara att beställa på nätet och snart kommer den hem via bud. Behöver inte ens köpa mjölk längre genom att ta bilen eller bussen till affären. Alltså, hur smidigt som helst.

Men jag är rätt kluven inför det. För när e-handeln slagit ut affärerna har vi ingenstans att gå och handla när äggen är slut och vi behövde bara ett till för kunna baka just ”då”.

I det kortsiktiga perspektivet är det ju bara på gått. Men vad händer över tid? När storköpen nästan slår ut citybutikerna så är detta ännu ett ”hot”. Vi kommer att ha ännu svårare att ha fysiska butiker. Ingenstans att först klämma och känna. Kvalitet ser man och känner man i verkliga livet. Hur länge orkar vi med att beställa 5 eller 6 par skor över nätet med fri frakt? Först hämta dom hos ett paketbud. Sen hem och prova. Sen åka till ett paketbud för att skicka tillbaka. Man kan undra hur mycket tid man i slutändan sparat 🤔. Hur länge orkar man det? Sen när man börjar ge upp har alla skoaffären fått slå igen. Rätt knepigt läge.

Visst, jag har säkert fel men ändå. Kanske ligger det något i det jag tänker i alla fall.

Likaså så när man köper kött eller någon annan matvara från andra länder. Så får den svenska produktionen lägga ner. När transporter inte funkar från andra länder står vi där och har inget att köpa.

Nej, ska vi tänka långsiktigt så får man nog fundera lite. Det gör att jag är lite kluven inför detta med e-handel. … … …

Publicerat den

När mörkret sänker sig….

Mörkret sänker sig tidigare och tidigare på kvällarna. Det märks klart att vi är på väg in i hösten. Augusti går mot sitt slut och september tar sin början. Det är på ett sätt vemodigt. Men samtidigt är det vackert. Ljusen börjar tändas i fönstren. På ett sätt så känns det som att allt går ner i tempo. Ja, inte om man tittar på jobbet. Denna höst blir lite extra med 25-årsjubileum bl.a. Jag vet ju inte hur du känner just nu. Hösten är ju kanske en jobbig tid. Det är långt kvar till en ny vår. Att allt går ner i tempo är ju i och för sig nog inte sant. Men att naturen bromsar in är tydligt. Snart gulnar bladen och faller till marken. Det påminner oss om att vi också behöver bromsa in för att vila. Vilan leder till att vi skjuter nya skott. Den tid som kommer nu med den höga luften är något jag uppskattar. Eftersom jag har astma så blir det lite enklare att andas. Och den sköna luften gör naturen så klar på något sätt. Kanske är det ändå en resa i höst som gör att denna höst känns så extra skön. Då jag ska få åka till Tanzania igen. När man har en sådan resa till värmen att se fram emot gör ju allt så mycket lättare.

Att se fram emot något ger livet en guldkant. Det drar oss framåt. En slutsats man kan dra av det är att vi borde skapa något som vi har att se fram emot. En god strategi om livet är lite grått just nu.

Publicerat den

Bluffar som är svåra att genomskåda

Kanske tillhör oss som fått mail där vi varnas. Just ju nu är det ett som handlar om en Fabrizio skall hacka sig in i våra datorer. Vi skall varna alla våra kontakter så att dom inte drabbas.

Så börjar vi skicka. Och det är nog det som den har skapat detta ”hot” vill att vi just ska göra. Så blir hela systemet belastat.

Hade man sökt på Google innan man skickade vidare hade man förstått att det var en bluff. Men eftersom det gör oss så orolig på en gång så skickar vi runt meddelandet för att rädda så många som möjligt.

Ingen kan anklaga någon för det men det ger rätt många pling i mail-lådan.

Vad svårt det är att genomskåda bluffar. Dom är i sin natur luriga till sin art. När dom låter så trovärdiga blir det svårt att komma åt dom.

Hur kan det vara så att någon menar sig ha rätten att bluffa? Hur kan den tycka att det är okej att utsätta någon eller många för det?

Det är ju på ett sätt oskyldigt att bluffa folk på Facebook. Värre är det när man möter det i politiska sammanhang. Fake news är ju ett känt uttryck numera. Det är väl också oskyldigt men när en president är mitt uppe i det blir det lite otäckt. Speciellt när det har med en med mycket makt som USAs president.

Vi behöver bli lite mer ifrågasättande innan vi sprider budskap vidare. Fråga om det verkligen är möjligt. Vi kan googla mycket idag så möjligheten att genomskåda bluffen har vi. Att vara lite skeptisk skadar inte ibland. I alla fall lite ifrågasättande.

Publicerat den

Det verkar lite körigt för vår statsminister nu

Alltså det verkar vara lite körigt för vår statsminister och regering. I den här takten har snart alla avgått. Snart bara Stefan själv som står kvar.

Tänk att det kan finnas så mycket som ingen verkar veta något om och ändå så verkar många ha hört något om just det som ingen verka veta något om.

Om Statsministerns närmaste person avgår så hastigt kan man undra vad som ligger bakom det. Denna säkerhetsläcka verkar verkligen vara en svårbemästrad läcka.

Om nu så många verkar veta så mycket om något som ingen verkar veta något om, blir det mer och mer misstänkt att just statsministern vet mer om detta, som ingen verkar veta så mycket om och ändå vet om det, än han vill erkänna.

Så vem är på tur att få gå? Och när är det statsministern själv som måste gå? Och om det nu kan gå så långt är det lite förunderligt, ja tom lite otäckt, att det gått så lång tid innan det får sina konsekvenser innan något händer. Med det i tanken kan man undra om det finns något mer vi bör få veta. Nu när man ändå håller på att gräva….

Publicerat den

Så länge det finns prickar finns det hopp

Så länge det finns prickar finns det hopp

Du kanske har sett den reklamen. Handlar om att når någon skriver till någon på mobilen kommer det fram några prickar medan man skriver. För någon kan dessa prickar betyda så mycket. Det är någon särskild person som skriver. Man vill så gärna att prickarna ska sluta till förmån för det som vederbörande skriver. Dör prickarna utan att få se en text kan man ibland tom bli förtvivlad. Man vill ju så gärna läsa.

Så länge det finns prickar finns det hopp

Tänk vad hoppet gör med oss. Det liksom händer något inom oss. Tom hjärtat kan slå lite fortare. Värmen kan också gå upp.

Hoppet ger oss också mod inför framtiden. Det blir lättare att leva på något förunderligt sätt. Man får luft under vingarna.

Hoppet kan tändas för att någon säger något förlösande ord. Som öppnar vägar. Det kan många gånger räcka med en blick eller en liten händelse så tänds hoppet. Det kan vara en ”vink” man tolkar så att hoppet tänds.

Hopp kan handla om att se en glimt i sitt inre av det man gärna vill se och uppleva. Att genom det tror att det verkligen kan bli så.

Kanske skall man ändå vända på det. Så länge det finns hopp så finns det en framtid och möjlighet. Hoppet skapar så mycket gott.

Kanske skulle vi försöka leva mer i hoppet. Det ger oss tro för saker. Skapar initiativ. Sluta aldrig att hoppas.

Publicerat den

Söndagstankar – Såsom i himlen så ock på jorden

Förra söndagen tog vår pastor med oss in i en predikan som hade rubriken ”Såsom i himlen så ock på jorden – New normal”Jag ska varken analyser hans predikan eller försöka återge den här. Marcus var så bra. Kolla på pingstjonkoping.se och lyssna på den när den lägga upp där. Det finns något spännande i rubriken. ”Såsom i himlen”. Hur är det i himlen? Jag tror inte att vi kan överföra himlen till jorden fullt ut. Då vår jorden himlen. Men tänk tanken hur du tror himlen är. För det första finns Gud själv där med sin härlighet. Den härlighet vi behöver få beröras av. Likaså hans helighet. Helighet som berör oss till renhet. En Gudsnärvaro. Vi har löfte om himlens värld. Det gör att när vi tänker på himlen ser vi en försmak av det som skall komma. Därför är det gott att leva sig in i det som finns där. ”Så ock på jorden”. Att något av det som himlen erbjuder kan vi få del av redan här och nu. Att gudsnärvaron, härligheten, heligheten, blir en del av oss här på jorden. Gränsdragningen mellan dessa världar borde inte finnas. Eller dom kuggar i varandra på ett naturligt sätt. Det finns ett uttryck i Bibeln som säger ”redan nu men ännu inte”. Där vi förnimmer himlen redan här i tiden men den ännu inte är här. Får vi till detta så får tron en plattform att vila på. Tron blir förankrad i himlen men är ändå jordnära. Då tillförs energi i tron. Tron blir liv och ingen produkt. Tron blir väl förankrad både i Gud och himlen. Jag tror inte att vi ska leva i det blå. Men vi behöver vara nära det himmelska. Jag tror inte på fanatism men på hängivenhet. Jag tror på att leva i himlen men ändå stå med båda fötterna på jorden. Jag tror på att ha vårt fokus på himlen men samtidigt leva i denna världen. Himlen behöver, med allt va den innehåller, få landa mer in i våra liv. Då påverkar den oss på ett positivt sätt. Den blir en del av vårt liv. Påtagligt nära. Pröva tanken. Såsom i himlen så ock på jorden. Vi behöver mer av himmel på jord.

Publicerat den

Deflation i ordet förtroende

Det är ett faktum att moderatledaren avgått. För många hade tappat förtroende för henne och hennes sätt att bära ledarskapet.

Ordet ”förtroende” har varit högaktuellt den sista tiden. Inte minst i politiken.

När man slår upp synonymer för ordet ”förtroende” kan man läsa följande:

Synonymer till förtroende

1tillit, tilltro, förtröstan; förtroligt meddelande, hemlighet

2anseende, uppskattning, kredit, goodwill

Ordet har en stor botten. I en snabb anblick är det svårt att greppa det. Lite slarvigt säger vi det om någon. Ser man på synonymer kanske vi behöver vara mer försiktig med det ordet. Det slår rätt hårt. Man kanske skulle behöva använda några fler meningar som följd av sin brist på förtroende.

För moderatledaren är det olika grupper inom partiet som har beslutanderätt att förklara sin ställning. Det behöver inte alls innebära att dom flesta tycker och tänker som dom. Men deras ord väger så tungt. Vilket gör att det blir omöjligt att fortsätta för Anna. Det påminner oss ännu en gång hur våra ord kan ha makt.

Dom sista månaders rop om misstroendeförklaring och att man tappat förtroende blir lite för mycket. Det går liksom inflation i det. Det använda så mycket att det riskerar tappa sitt värde. När man verkligen behöver ordet så går det inte att använda. Man slänger sig slarvigt med ordet.

Samtidigt inser jag än en gång hur fort det kan gå att tappa just ett förtroende. Det tar tid att bygga upp men det går fort att rasera. Det kan vara pga egna handlingar. Men det kan också vara på grund av falska anklagelser. Samtidigt som det byggs över tid är det färskvara. Man måste vårda det förtroende man fått. Om och när det raseras så har man en resa att göra för att återerövra förtroendet.

Förtroende handlar om tillit. Att man kan lita och känna att en person är samma person rakt igenom. Står för något man kan identifiera sig med. Man kan helt enkelt tro på dens person på något sätt.

Jag tror att vissa ord måste man handskas varsamt med. Ett sådant ord är ‘förtroende’. Ordet får inte tappa sitt reella värde. Tappar det sitt värde får vi svårt i förtroendearbetet.