Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Mardrömsscenario

Mardrömsscenario , så uttrycker en del utgången på valet på söndag.

Kanske ligger det i det svenska kynnet att vara lite åt det hållet. Att vi har liiiite för lätt att anar oråd bakom nästa hörn.

Det är ju klart att skulle ingen får majoritet och inga block får gemensam majoritet så blir det ett svårt läge. Då kan det verkligen bli ett mardrömsscenario.

Bara framtiden kan visa på hur illa det kan bli.

Det är ett ödesmättat val. Minst sagt. Har inte uppfattat dom senare valen vi haft på det viset. Det är så viktigt med ett tydligt val.

Min bön inför morgondagens val är att det ska väljas personer som har ett rätt hjärta för vårt land. En attityd som är gott för landet. Människor som håller andra högt. Som lägger undan sitt ego.

Vi har inte råd att utsätta vårt land för människor som är korrupta, ser människor som ett besvär. Som är villiga sälja ut sin själ. Dom kan inte få tillträde till makten.

Vi behöver folk som är ödmjuka och har respekt för ämbetet.

Så när vi sätter vårt kryss är det så viktigt att vi tänker oss för.

Jag vill be Gud om att hitta en person som har ett hjärta som vår herre kan välsigna. Då är partitillhörighet underordnat. Kanske kan det var en bön du kan forma på ett liknande sätt.

Publicerat den

Två ansikten

När jag var liten så fick jag en bild på ett ansikte. Såg man det från ett håll så såg gubben glad ut. Vände man på det så såg han ledsen ut.

Så kan livet kännas. Det kan ändras över dagen eller tom på sekunden. Den kan nästan vara sann samtidigt. Inför något är man glad medan samtligt så är man ledsen för något annat som händer i samma veva.

I valrörelsen kan jag ibland uppfatta partier och kandidater som om dom har två ansikten. Alltså att dom har ett dubbelt budskap. Man vet inte riktgt vad man ska tro på.

Ibland kan man möta människor som kan ha ”två ansikten”. Jag tänker att man kan ha en åsikt när man möter en person. När man sen möter en annan så har man ändrat sin åsikt. Det tycke jag är en svårighet. För man vet aldrig vart man har dom. Men förr eller senare brukar det komma fram. Så blir man avslöjad och ”tappar ansiktet”. Så är man förloraren. Det bästa är att man är en och samme hela tiden.

Ibland kan vi hamna i en osäkerhet att det inte duger att vara den man är. Så försöker man vara någon annan. Så blir man med ”två ansikten”.

Du behöver inte vara någon annan än den du är. Du är ämnad för det. Var inte någon annan. Du är du och du duger. Älskad för den du är.

Publicerat den

Att höra ihop med något …..

Jag tänker att vi människor har behov av att hör ihop med något. Att höra till något sammanhang.

Vi människor är gjorda för relation. Relation med en grupp eller med ett sammanhang.

Utanförskap är något i grunden orättfärdigt. Ändå är vår tid fylld av det. På många områden. Det är långt ifrån bara en invandrarfråga. Det är en funktionsfråga där funktionsnedsättning kan vara en orsak till utanförskap. Åsikt lika så. Men även grupptillhörighet. Vi är så tillslutna i dom grupperingar vi redan är i att det inte finns utrymme för fler. Det finns så många orsaker till utanförskap.

Vill gärna hör till ett sammanhang. Ett sammanhang som vi kan relatera till.

Jag jobbar ju på Erikshjälpen. Vårt stora mål är att hjälp andra. Det är därför vi är med som medarbetare i butiken. Men så har jag mött några som sagt ungefär så här: ”Är det okej att säga att jag är med bara för min egen skull?”

Det säger något om att man trivs att vara med i ett sammanhang för att det gör så gott inombords. Och det är okej att vara med bara för sin egen skull.

Så du är inte ensam om att vilja tillhöra ett sammanhang.

Publicerat den

Att läsa hela texten…

Den 3/9 firade jag en speciell dag. Många gratulerade mig på ”min födelsedag”. Nu vill jag inte på något sätt göra mig lustig på andras bekostnad. Inte raljera över någon som gratulerade mig då men på fel grunder.

För jag firade inte någon födelsedag. Det var något helt annat. Men den som läste bara rubriken misstolkade den. Man drog en förhastad slutsats. Hade man klickat på länken och läst hela texten så hade man insett vad jag firade. (Fyller gör jag i Juni månad så då är man välkommen med firande 😉)

Jag firade årsdagen då jag tog mina första steg. På högersöndagen 1967.

Det visar på vikten av att inte bara läsa rubriken. Man behöver läsa texten. Då får man den rätta bilden.

I dessa tider då det är valtider blir det ganska viktigt. Tänk annars vad en rubrik kan ställa till det. Likaså alla texter vi just nu kopiera i våra Facebooksflöden. Om algoritm på FB. Det är ju ren bluff. Men få googlar för att kolla om det är sant. För gjorde man det skulle ingen kopiera det vidare.

Vi tolkar snabbt obetänksamt och så blir det lite fel. Ibland väldigt fel.

Vad skrev jag? ”Idag firar jag 51 År!! https://pedherskoog.com/2018/09/03/idag-firar-jag-51-ar/” Inget om födelsedag. Men många drog den slutsatsen.

Idag går min fundering så här: ”Hur många slutsater drar vi på felaktiga grunder?”

Innan vi dömer någon annan så behöver vi se hela bilden. Vara lite mer sökande av fakta. Att se bilden från fler vinklar. För annars riskerar vi att sprida en bild som inte är sann. En osann bild som drabbar någon mer än andra.

Mina funderingar går också: ”Vad återberättar vi som egentligen inte är sant?”

En del kallar det skvaller. Andra något annat. Kanske en sådan enkel sak som hände på min Facebook kan ändå väcka till eftertanke. Hur snabba är vi på reagera? Interagera? Varför har vi en sådan förkärlek att berätta vidare? Nästan till vilket pris som helst? Det var intressant att möta många tillrop som ville gratulera mig. Ibland var det inte lätt att övertyga att det gällde något annat än födelsedag.

Till sist….

Tack för alla tillrop på min dag. Tänk vad några steg kan betyda. Det var en farbror som uppmuntrade mig att ta dom. Där trillade poletten ner för mig. Där vågade jag och det bara fungerade. Sen dess har jag gått många steg. Inte funderat på om det fungera är eller inte. Med åren kommer jag bli mer och mer tacksam över att jag orkar gå någonting.

Du och jag kan vara den som får vara den avgörande punkten för någon att ta sitt ”första steg”. Det kan vara värt att fira.

Publicerat den

Tänk att få vara med om något stort

Tänk att få vara med om något stort.

Vet inte om du går och drömmer om det. Att få vara med om något som kommer sätta positiva spår för (kanske) resten av ditt liv.

Nu tänker jag inte på något spännande som i ren skräck sätter sig kvar i minnet. Inte heller att vi drömmer om något så stort att det är i princip omöjligt att det kan ske.

Jag tänker på det ”stora” som gör något gott inom oss. Som för lång tid ger en glädje som gör livet helt enkelt lättare att leva. Inte då hjälpmedel som underlättar vardagen. Utan som skapar en känsla som gör att det kommer inifrån oss.

Igår lyssnade jag på Daniel Grahn. Han berättade om det Erikshjälpen gör i Bangladesh. Han visade bilder på barn som fick gå i skola. En ung kvinna som är på väg att bli läkare. Undervisning som görs möjlig pga solpaneler.

När man hör om det skapar det en kraft att orka lite till. Att se att det faktiskt gör skillnad. Det är lite mer än bara läsa resultatrapporter och snittpriser.

Jag tror vi människor behöver en dimension till. En inre dimension som påverkar inifrån och ut. En kraft som, på ett sätt ur intet, skapar en energi som leder till förnyelse, förändring och uthållighet.

Nu tänker jag inte på att skapa mer pålagor och krav. Utan en positiva kraft som sätts fart utifrån men vänder inom oss till en fantastisk känsla av glädje och skaparkraft.

Då kan det som hos somliga se ut som något litet vara något stort. Något stort som man kommer att bära med sig länge länge.

För mig kan det vara att få lyssna till en berättelse om människor som blivit hjälpta av dom pengar våra butiker i Erikshjälpen har kunnat skapa. Skapade genom alla medarbetares insatser. Med alla dom saker som gåvogivare ger oss förtroendet att förvalta.

Då är jag med om något stort.

Publicerat den

Idag firar jag 51 år

Idag firar jag 51 år

Somliga firar denna dag som det är årsdagen då vi gick över till högertrafik i vårt land.

En viktig dag kan man tycka.

Det tycker dock inte jag.

Jag firar denna dag för att det var den 3/9 1967 som jag tog mina första steg.

Klart mycket viktigare än högerreformen.

Så tycker i alla fall jag.

Publicerat den

Genvägar – är dom alltid en vinst?

Genvägar har väl alltid varit lite lockande. Man ser dom ju som en vinst. Allt kan i ett första läge kännas att allt gick fortare. Man slapp ta en ”omväg”.

Ikea, förr, har väl varit beviset på att genvägar inte ska finnas. Man måste gå igenom alla avdelningar. När man nu kan ta en genväg går det lite fortare att komma igenom varuhuset. Men man missar ganska mycket när man tar genvägen.

Var ute och gick i söndags. Milspåret vid IKHP-stugan i Huskvarna. Flera gånger kunde jag ha valt att gena för att gå en kortare väg. Men då hade jag missat själva syftet med promenaden.

Genvägar är inte alltid en vinst.

Dom snabba vinsterna är inte alltid den bästa vägen. Vi tror det är genvägen till dom större vinsterna. Men på lång sikt kan det vara bättre att bygga långsamt men bra. Så kommer det att bli bättre längre fram.

Likaså är inte alltid ett piller den snabbaste vägen till ett tillfrisknande. Kan behövas större förändringar.

Genväg – en enklare väg. Så säger synonymordet.

Den genvägen tror jag att vi ibland önskar oss. En enklare väg. Mycket av det vi gör är ganska besvärligt. Så ibland önskar vi oss just en enklare väg. Men det innebär inte att det är den bästa vägen.

Vi behöver oftast gå hela vägen. Det är då det blir på riktigt. Det är då vi inte missar något. Hela processen blir gjord. Det skapar den bästa förutsättningen. Då funkar inga genvägar.

”Lätt fångat lätt förgånget” kan vara en tanke att fundera lite över.

Publicerat den

Inga aktiviteter idag…..

Igår stod det ”inga aktiviteter idag” i min almanacka.

Det är ju en bra dag med inga måsten. Inga tider att passa. Inget som kräver uppmärksamhet. En dag helt fri. Bara det är ju ganska fantastiskt.

Men är det riktigt sant? Inga aktiviteter? Om man tänker efter alltså.

Att dagen är fri från planerade aktiviteter är ju sant. Men vad står aktiviteter för egentligen?

Aktiviter har inte patent på planerade saker. Dom kan vara helt fria. Helt oplanerad. Helt enkelt något som bara kommer.

För tänker man efter så är en dag som inte har några planerade aktiviteter fylld av ….. ja just det ….. aktiviteter. För det är just vad vi fyller våra dagar med.

Olika saker gör vi. Vissa på ren rutin. Andra för att dom behöver göras. Åter andra för att förlusta oss. Men tänker vi efter så gör vi rätt mycket. Ibland utan att ens reflektera över att vi gör dom.

Läser vi en bok kanske vi ibland säger att ”jag var bara hemma. Gjorde ingenting. Läste en bok och bara var”. Likväl så gjorde vi något.

Den stora skillnaden är bara att dom aktiviteterna gör gott med oss. Dom är inga måsten. Dom får komma och gå. När spelar ingen roll. Kanske är det just det som är hemligheten. Att dom får komma och gå som dom vill. I det är det en vila.

Med det sagt är det bara att erkänna. Att vara helt sysslolös, utan någon aktivitet alls, är svårt. Näst intill omöjligt.

Det behöver inte stressa oss. Vi kan låta dom aktiviteter som ger ny energi få lite mer utrymme. Så blir en dag ”utan aktiviteter” goda dagar. Välbehövliga dagar. Dagar som gör andra dagar mer möjliga.

Publicerat den

Tänk vad levande ett minne kan upplevas.

Igår läste jag om att Anita – du vet hon som hängde ihop med Televinken – har fått sluta sina dagar.

Jag har ingen inspelning av dom. Men jag kan återskapa deras röster i minnet.

Visst är det ganska fantastiskt. Man kan höra rösten inom sig. Klangen, sättet att prata, dialekten. Fast man inte hört rösten på många många år.

Jag kan minnas hur min morfar och mormor pratade. Skrattet. Och börjar man tänka efter så ploppar röstminnen upp, ett efter ett, av vänner, nära och kära, är det som dom finns nu.

Rösten är något speciellt. Om man tänker på Anita (& Televinken) så bevarade hon sin röst länge. Och säkert tänker du, som jag, på personer du mött när dom var unga. När dom blivit gamla låter dom likadant. Skrynkliga kan vi bli men rösten låter ofta likadant.

Ser man inte personen men hör rösten kan man veta vem vederbörande är. Rösten avslöjar.

Kanske är det rösten, minnet av rösten, som sätter fart på minnet efter någon. Så börjar filmerna spelas upp. Som Anita & Televinken gjorde igår.

Du kommer inte att bli bortglömd. Du kommer att leva kvar länge i röstminnet.

Jag var tvungen att kolla in på YouTube. Här får du ett klipp:

Anita & Televinken

Publicerat den

Hjärntrött – hur vilar man då?

Hörde talas om en som var hjärntrött. Hade aldrig hört talas om den diagnosen tidigare.

Jag googlade lite och fick bla läsa detta:

”Den mentala uthålligheten och förmågan att vara aktiv över tid och utföra aktiviteter igen och igen är påtagligt nedsatt och blir ett stort hinder för att orka arbeta eller studera på ett välfungerande sätt.”

När jag läser det och dess beskrivningar kan jag inte påstå att jag är hjärntrött. Inte nu. Förhoppningsvis aldrig.

Men jag kan ana hur dom som är hjärntrötta har det.

Kanske har Herregud & Co fångat vad det kan handla om. Inte bara orken rent fysiskt och muskelärt. Utan också i hjärnan och tänket. Där man kan uppleva frustration att tappa tråden. Att tappa vad man skulle göra för ett kort ögonblick. Huvudvärken är egentligen ingen värk. Utan mer lik en trötthet.

När jag går hem från jobbet en dag då det varit liiiite för mycket kan jag känna denna trötthet smyga sig på. Det syns nog på mina ögon ganska bra. Somliga dagar funkar kanon men så kommer dom dagar då jag bara behöver tystnad omkring mig.

Hur vilar man en trött hjärna? Att vila benen efter att ha sprungit är mycket enklare att förstå.

Jag ska lära mig att vila min hjärna. Det blir en ny erfarenhet som man kan ha nytta av resten av livet.