Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Ske din vilja …..

Att följa någon annans vilja är ju inte alltid så lätt. Inte kanske det man vill heller. Man vill skapa sin egen framtid. Låta sina egna planer få råda. Helt enkelt ha makten i sina egna händer. Att ha någon som dikterar villkoren för sitt liv är inte så tilltalande. Att andra styr över ens liv kan vara frustrerande. Maktlöshet är då en bra beskrivning över läget. 

I bönen fader vår finns en passus som lyder: Ske din vilja. Bibeltexterna visar på en hållning att låta Guds vilja ske och inte min egen. Man frivilligt backar sin egen vilja till förmån för Guds vilja. 

Ske din vilja

Att ha den hållningen är en helt annan livsstil. Att ha en bön om atr Guds vilja över mitt liv är den bästa vägen. 

Utgångsläget är att jag tror att Gud har en bra ide för mitt liv. Att sätta sin tillit till att den är bra för mig. 

Det kan vara svårt att våga inta den inställningen. Det kan kräva mod. Samtidigt är det den mest enkla väg som finns. Att få vända sig till en större och bättre kraft utanför mig och be om hjälp och stöd. 

Det är på ett sätt att erkänna sin begränsning. Samtidigt visa sin smarta sida att tillfråga en som är klart mycket smartare än sig själv. 

Ske din vilja

Vi kan planera livet. Men hur det till slut blir vet vi inte mycket om. 

Ske din vilja

Jag tänker att Gud har en god tanke för våra liv. Får han tillgång till oss kan han leda oss in i hans vilja. Får han inte tillgång så kan han inte göra någonting. Valet ligger hos oss. Han tvingar sig inte på någon. 

Vilken trygghet att veta att den finns en högre, god, bra, kraft och makt som vi kan få be om att hans vilja får ske med våra liv. 

Fader vår, som är i himmelen!
Helgat varde ditt namn;
tillkomme ditt rike;
ske din vilja, såsom i himmelen,
så ock på jorden.
vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

Publicerat den

Jag har ju en passion

Passion – lidelse eller åtrå. Jag tycker lidelse låter rätt negativt. Åtrå, ja, låter lite hårt och lite för mycket av habegär. Nej, passion låter vackert tilldragande och helt enkelt passionerade. 😄Lägger man till att ett av alla synonymord är ‘kärlek’ så blir det riktigt bra. 

Jag har en passion. Troligen fler men just idag har denna passion sin höjdpunkt. Såg en film på Facebook där man man började försäljningen av jordgubbar kl 8:30. Kön var visst redan igång 7:30 och den var lååååååång.  

Jag pratar naturligtvis om jordgubbar. Denna vår nationalsymbol. Är väl bara smultron som kan komma i närheten. Några gubbar på morgonen, eller till glass, eller varför bara inte ta en då och då under dagen. Hur fritt som helst. 

Skulle bara vilja påminna om dessa näringsbomber. Fick en bra bild oå detta i morse. Delar den gärna med dig. Det kommer att få dig att inse att du skulle behöva bli drabbad av samma passion. Dock skulle du nog ha köpt jordgubbarna igår för idag är dom nog väldigt dyra. 

Önskar er alla en riktigt glad midsommar!!

Läs och begrunda. 

Publicerat den

Midsommarhelg…. med blandade känslor 

Det är midsommar. Sommaren visar sig från sin bästa sida. Ljusa nätter och långa dagar. Grönskan är som allra bäst. 

Midsommar med dess firande har många inslag. För somliga är det dans runt stången medan andra nöjer sig med god mat i det gröna.

Får erkänna att dansen runt stången aldrig tilltalat mig. Har fundrat på vad det beror på. Undrar om det inte har med att göra när jag jag var liten. Vi var på ett firande någonstans i eller i närheten av Uppsala. Det var många där som jag inte kände. Det skulle dansas runt stången. Leka lekar där man jagade varandra. Typ björnen sover eller vad det nu kunde vara.  Jag tyckte inte om det. Jag minns att jag hade jobbiga drömmar länge efter det. Ofta minst sagt. Inte alls kul. När jag betänker detta så känns det som att där ligger själva orsaken till att jag inte kunnat känna någon glädje i denna dans. Möjligen har det inget med det att göra. Eller så har det. 

Nej, midsommar har mer med just sommar att göra för mig. Det vackra. Det underbara. Precis. Sommar. Man borde väl ha semester just då men det får vänta lite. 

När man var liten var somrarna superlånga. Många veckor fick man ledigt. Vad jag minns så var mamma hemma på den tiden. Så jag minns inte att syrran och jag var ensamma.  Obekymrat kunde sommaren bara komma dag för dag. 

Tänker på alla barn vars sommar inte blir så perfekt. Barn vars tid blir ensamt. Barn vars föräldrar inte kan ge dom någon bra förutsättning. Barn som saknar någon av sina föräldrar. Barn vars föräldrar missbrukar. Barn som är sjuka. Barn som lever i krigsområden. Sommaren kan för dom bli sååå jobbiga. Glad att jag då får vara med i en kyrka som har sommarkul för barn i vår stad 

Så midsommar har blandade känslor. Jag är så tacksam att få leva i vårt land. Ett land i fred. Tack gode Gud för det. 

Publicerat den

Hängmattetider

Somrar är ju klart ämnade för hängmattan. Absolut. Det är i den man ska ligga. 

När pojkarna var små hade vi en hängmatta. Mellan två träd uppe på stenkullen. Det visade sig vara en mindre bra vald plats. När jag låg där i all sköns ro gick repet av. Jag drösar i backen. Slår i svanskotan. Det gör så ont att jag gråter. En av pojkarna säger då: ”pappa gråter”. Tänka sig att pappor kan gråta 😉 men det gjorde såååå ont. 

Men bortsett från denna insident så hävdar jag att sommar och hängmattor hänger ihop. Ändå är det så svårt att landa i en sådan. Ledigheten vill ju gärna bli en resa av upplevelser. Nu har jag ingen tomt att ha en hängmatta i. Inte heller en sommarstuga.  Kanske i framtiden men inte denna sommar. 

Om 20 dagar går jag på ledighet. 15 arbetsdagar. Så än är det inte att tänka på vila. Men sen så. 

Samtidigt är sommarkvällarna speciella. Natten vill ju inte komma så snabbt på. Nätterna att sova blir kortare än vanligt. Så det gäller att passa på att njuta och återhämta sig inför nästa arbetsdag. Så det lär bli många kort på solnedgångar denna sommar. 

Handen på hjärtat – visst behöver vi använda vår ledighet till hängmattan. I alla fall att dra ner på tempot. Kanske ta och läsa några böcker. Så ta och ladda upp med några böcker. Billiga böcker hittar du i second hand- butiker. Tex en Erikshjälps-butik. Ja, jag är klart partisk. 😁 men det är sant.  Klart värda att köpa. Någon insåg ju det för dej. Så alla våra böcker är värda att läsas. Så är det. 

Hängmatta eller inte, nu är det tid för vila. Den skapar förutsättning inför höstens olika uppdrag. 

Lycka till att hitta din ”hängmatta”. 

Publicerat den

När vet man att man är på rätt väg?

Jag tror ju att i grunden är nog dom flesta ganska trygga människor. I den bemärkelsen att man känner att man är på rätt plats just nu. Skulle i och för sig vara intressant att göra ett test om min tes håller. 

Kanske det varierar över tid. Att man ibland känner ett lugn över sin situation. Andra gånger är det precis tvärt om. 

Personligen känner jag mig rätt lugn i livet just nu. Från min horisont känns det helt ok. Visst, några detaljer skulle kunna se annorlunda ut. Men vem kan få allt perfekt. Det har inte alltid varit så i livet. 

Sen tror jag ju inte att livet är statiskt. Det är ett ständigt formande. Livet har på något sätt på gång åt något håll. 

Hur vet man att den riktningen är rätt? Att man är på rätt väg?  Den frågan är ju både lätt och svår. För hur ska man kunna veta det? 

Kanske kan man veta det när man tar beslutet. Då man tar ut riktningen. Eller så är det efter en tids ”resa” då man kan se i backspegeln. Den titten ger perspektivet som anger framtiden på något sätt. Den hjälper mig att dra ut linjen framåt och se åt vilket håll det bär. Först då kanske jag inser svaret på frågan. 

Kanske hänger det på modet att våga. Våga gå. Våga besluta sig. Våga kasta sig ut. Om man har en avslappnad attityd till vinst och förlust blir valet enklare. Om jag går fel tar jag ut ny och bättre riktning. Annars fortsätter jag. 

Ett svar jag känner som lyser fram mer än andra är ”magkänslan”. Långt där inne, i vårt inre, i ”magtrakten” -magkänslan – känner vi om det går åt rätt håll. Om vi lyssnar där så blir det lättare att gå rätt och göra färre misstag. 

I sin linda kanske man aldrig får ett enkelt rakt svar att man kan veta det till 100%. 

I mitt liv har jag mest känt att jag blivit ”förd” åt olika håll. Att det funnits en högre makt som lett mig vidare och in i olika saker. En spännande resa. Inte alltid enkel men så här i backspegeln rätt intressant. 

När vet man? Kanske när man kommit fram. Tills dess får man lita på att man gjort rätt val. 

Publicerat den

Barndomsminnen – kulbacken

När jag var liten så var vi ofta på Nyhemsveckan. En konferens som pingströrelsen har i just Nyhem utanför Mullsjö. 

Jag minns tältet som stod där. Ja, jag minns ju mer det som var utanför tältet när jag var liten. Kulbacken tex. Det var backen av sand där vi formade banor och lät kulor rulla ner. Vill du kolla bilder på den så kan du se den på denna länk. Tälttaket hade nog rätt många kottar på sig.  För under gudstjänsterna så slängdes det upp många kottar. 

Minns också dom regniga dagarna där. När det droppade in genom tälttaket. Ett återkommande utrop bland tälten var ”Köp dagen”. 

För min familj var det ett återkommande besök under många somrar. Under mitt vuxna liv var det några år som jag inte var där så ofta. Men senare år har det blivit många besök.

Det är ganska stor skillnad på då och nu. Nu är det inte mycket till kulbacke. Tältet och har blivit nyhemshallen. Det är klart många före lampor vid scenen. Stora skärmar med mycket teknik. 

Det som är roligt att se att det är många barn där även nu. Dom kommer att skapa sina barnsdomsminnen. Om man idag springer runt och säljer dagen vet jag inte. Men dom har massa annat skoj att göra. Dock utan inkomst. 😉 

​

Fel
Detta videoklipp finns inte
​Nyhemsveckan har fyllt 100 år. En ansenlig ålder. Man kan undra hur den kommer att se ut om 100 år. Vad som än händer kommer många att ha sina barndomsminnen från denna plats. En vecka som lockar många.  Nu med lite mer modrna uttrycksätt men ändå samma Jesus. Inte så illa. 

Publicerat den

Kan du hjälpa ?

Insamlingen har nu nått ca 1 miljon. Den väg vi öppnar för att FN ska kunna köra in i området med mat till över 70000 människor håller på att öppnas. Fler människor än vi räknat mes vill hjälpa till att öppna vägen. Därför behöver vi snabbt behöva få tag på ner mat. Därför behövs det mer pengar. Är du med ger du inre bara mat för dagen. Du gör det möjligt för framtida insatser med sjukvård som vi nu planerar i september. Så har du möjlighet så är det mycket välkommet. Tack

När vi insåg vilken katastrof som håller på att hända i Sydsudan med omnejd bestämde vi oss för att vi miste göra det vi kan. 

Insamlingen hat gått mycket bra. Totalt har vi kunnat använda ca en miljon för att föra in mat i området. Det är komplicerat med det fungerar. Vi kan nu få tag på mat i Sydsudan. Mat som importeras. 

Genom din insats skapar du inte bara en hjälp just nu. Den öppnar vägen för att då gröda till sådden när regnet kommer, du är med också att skapa förutsättning för sjukvård. Skola kan bli möjligt över tid. Vi ska kunna säkra vattentillgången som finns. Jag har aldrig varit med om att en satsning ger sådana ringar på vattnet. Om vi inte gör detta är det ingen som gör det. FN säger nej. Ingen annan gör det. Så är det. Då riskerar ett helt folkslag att svälta ihjäl. Men som du ser kan den peng du hjälper till med ge stor mereffekt. FN har lovat att när vägen är öppen kör dom in massa mat. Dom står beredda. 

Så kan du skicka in en slant gör det en verkligt stor skillnad. Vi har folk på plats. Vi har kontakterna. Folket röjer väg varje dag just nu. Ca 2 mil av dom 10 som ska röjas är klara. 

Om några dagar släpper vi en film från detta arbete. Detta är verklighet. Svälten men också allt detta arbete är en verklighet. 

Tack för att du vill vara med. 

Följ denna länk och se filmen från Sydsudan. 

Publicerat den

Söndagstankar – att vara generös

”Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”” ‭‭Lukasevangeliet‬ ‭6:38‬ ‭SFB98‬‬


Ge så skall ni få….  Detta är ett ord som det är risk för att vi slarvar med. Lite lättvindigt kan det användas för att uppmuntra till att vara frikostig. 

Men kanske det ändå har en vikt att reflektera över. Det talar om frikostighet. I motsats till girighet och habegär. 

I den mån vi ger andra utrymme, med det mått vi mäter upp till vår nästa, kommer det att mätas upp åt oss. En mattematik som inte riktigt är som gäller i det vardagliga livet. Här handlar det mer om att för sig, tänka mer på sig själv än andra. 

Så här skriver ”handbok för livet”: ”Om vi är kritiska istället för omtänksamma kommer vi själva att möta kritik. Om vi behandlar andra generöst , kärleksfullt och omtänksamhet kommer vi också att bli väl behandlade. Låt oss älska andra, inte döma dom.” Rätt tänkvärda ord. 

Påminner om att att såsom vi vill att andra ska göra mot oss skall vi göra mot dom. På något sätt att gå före. Det handlar inte om att smöra för någon. Eller att göra något och kräva tillbaka. Utan fritt vara generös och det skall återvända generositet tillbaka. 

Så vill du möta generositet så var generös först. 

Publicerat den

Att få en diagnos 

Att få en diagnos har vi nog all fått någon gång. I alla fall många av oss. Det är i dom flesta fall inte något omvälvande stort.  Andra gånger är det som att ”benen slås undan”. Livet sätts på kant. Många varför ställs. Ibland är diagnosen felaktig men oftast rätt ställd. 

Innan man får en diagnos kan man vara rätt orolig. Med all rätt. Man funderar. Medan man kan befara det värsta vill man ändå veta. Bättre att veta än inte veta. Men inför en sådan tanke är vi nog alla kluvna. Vi vill ju inte ha en diagnos utan att vara helt friska. 

Diagnos ställer vi ju till så mycket idag. Det är ett sätt att bedöma konditionen på något. Man vill veta om det håller. Om det håller över tid. Om det håller en överbelastning. 

För några dagar sedan fick jag en diagnos. Jag var inte beredd på den men ändå förberedd. Man gav mig diagnosen osteoporos. Benskörhet. 

”Osteoporos, eller benskörhet, kallas ofta för en tyst sjukdom, eftersom den ofta utvecklas långsamt under flera års tid.” Ja jag har inte hört något från den 😉

Men det är klart att jag blir ju lite bekymrad. Hur kommer det att påverka mig. Nu har jag ju medicinerat som om det skulle kunna vara detta. Snart 3 månader. Så som sagt så var jag ju förberedd. Fram till 17/8 får jag leva med att inte veta så mycket mer om läget än det jag vet nu. För då blir det nya prover. 

Nu är jag inte så orolig. Utan jag litar till att läkarna har bra koll. 

Tänker att det är andra diagnoser som är värre. Det är när vi sätter våra egna diagnoser, epitet och öknamn på någon annan. Då sätter etiketter på folk för att vi inte tycker att dom duger tex. Det farliga med det är att dom vi ger dessa omdömen kan tro att det är så. Ta tex om man säger att ”du duger ju inte till någonting”. Säger man det till någon tillräckligt ofta så kan vederbörande till sist tro att det är så. Bara för att någon har ansett sig vara den som har rättigheten att sätta den ”diagnosen”. 

Om man vänder på det tänket ….. Vad skulle det innebära om man spred positiva ord om någon? Skulle tro att du redan tänkt samma tanke som jag. Det innebär med största sannolikhet att vederbörande växer och tror något om sig. Det kan göra underverk. En sådan ”diagnos” är oerhört mycket bättre att ge. 

Nu kan min diagnos behövas följas upp med mer utredning med eventuella fler diagnoser. Det kanske får konsekvenser såsom att livet behöver levas på ett annat sätt. Kanske vissa begränsningar eller annan kost. Det ska jag nog klara. När vi sätter diagnos på varandra påverkar det hela vårt liv. Vi behöver komma ihåg det när vi sätter ”diagnos” på någon.  

Vi får se, kanske blir det en del av min blogg. Typ ”att leva med osteoporos”. Vi får se hur det utvecklar sig….

Publicerat den

Att få stanna….

För några dagar sedan kom man och ropade på mig på jobbet. Inte så ovanligt men det fanns en särskild ton i tillropet. Det var några som ville träffa mig. Dom hade något att berätta. 

När jag kommer till vårt café möter jag ett par som under en tid varit volontärer hos oss. JP skrev om dom för en tid sedan. 

Dom sken som solar. Dom hade fått klart att dom får stanna i Sveriges. Permanent. Inte konstigt att dom vara glada. Det blev kramar och glädje.  Tänk att efter att ha väntat i 19 månader så var det klart. 

Det är en sådan glädje att få vara med. Deras hemland kan dom inte vända tillbaka till. Och nu har som fått ett nytt hemland. Planen var glasklar. Nu ska dom satsa ännu mera på språket på SFI. För språket är nyckeln till att lyckas. Så sant så sant. 

Fast man är glad så inser jag att jag nog aldrig kommer att förstå detta på djupet. Att veta att man inte kan vända tillbaka till sitt hemland och vara i händerna på andras beslut. Jag kan bara ana. 

Jag har fler vänner som väntar på beslut. Somliga har väntat längre andra kortare. Det är så tufft för dom. 

Min nöd är att Migrationsverket inte fattat vad det innebär att ha konverterat till en annan tro. Att handläggare inte inser att deras sätt att hantera utfrågningen är utom all rimlighet. Det måste bli en ändring på det. 

Att se glädjen i mina vänners ögon var fantastiskt.   Ett nytt hopp hade tänts. 

Ett annat samtal jag fick häromdagen var att min son fått fast jobb efter provanställning.  Du kan ana vilken glädje. Så tacksam. Så det blev ett ”tack gode Gud”. Inget man kan ta för givet idag. Att få stanna på ett jobb och veta att man har en säkrare ekonomi är ett gott budskap. Det är många kilo som lättar på sina axlar. 

Så det har varit några bra dagar med ”få-stanna”-budskap.