Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

För att fatta detta måste du nog veta varför…

Det finns en vecka som är lite mer än övriga veckor på året. En vecka som jag nog sett fram emot varje år så länge jag minns. Och har jag inte kunnat genomföra den som vanligt har jag saknat den så oerhört mycket.

Veckan jag pratar om är Nyhemsveckan utanför Mullsjö.

Om man inte vet något om denna vecka, om man aldrig varit där och om man inte vill veta något om den förstår man inte alls vad jag menar.

Denna vecka är en konferensvecka som pingströrelsen har varje år.

För mig som troende betyder den mycket. På många sätt. Men den veckan betyder också mycket pga alla möten med människor. Möter gamla vänner som man kanske bara möter just en gång om året då man är på Nyhemsveckan. När jag var liten var det barnmöten. Med åren har det blivit ”vuxenmöten”. Jag skulle påstå att dessa veckor har haft avgörande betydelse för mitt liv. Till Nyhemsveckan kan jag lägga till Torpkonferensen (googla det så får dunsens det är) och andra liknande händelser. Varför då? Jo, för då har Gud talat på ett speciellt sätt till mig. Det har fått bekräfta det jag fått till mig i mitt vanliga sammanhang. Denna Nyhemsvecka är just nu. I år har jag möjlighet att vara mycket där. Kan du ana att jag är glad för det?

Publicerat den

Midsommarveckans baksida…. om det nu finns någon sådan…

Midsommar är ju en fantastisk period i vårt land. Sommaren är som bäst (hoppas man) och naturen exploderar av grönska.

Dagen blir som längst och natten som kortast. Midsommardygnen är som allra bäst på något sätt.

Midsommar, det är ju då som det vänder. Dagarna blir korta. Det är ju midsommarens baksida. Likaså så att det är rätt blött rätt ofta. Inte bara regnet utan ganska mycket fylla. Tänk om midsommar fick vara torrare.

Läste från en vän på Facebook ang vädret. Att nu så var det tillbaka till det normala. Sämre väder på midsommar. Det hat varit kanon ända tills nu. Men nu är det normalväder igen. Typiskt svenskt midsommarväder. Prognosen är mindre gynnsam. Det verkar bli typ regn.

För mig är midsommar långt mycket mer än små grodorna och andra sånger med dans runt en stång. Midsommar är på ett sätt naturens lovsång till sin skapare. Som ett ända stort Tack för att blivit skapad så övermåttan underbart. Det är klart ingen baksida utan snarare framsidan. Fast många upptäcker aldrig den sidan tänker jag.

Finns en underbar psalm som passar in här. Du får texten här att suga på idag.

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Skriven av Roland Utbult

 

Publicerat den

Vissa dagar….

Vissa dagar är viktigare än andra. Vissa dagar sätter sig i minnet direkt.

Andra dagar går till historiens minnesförlust. Man glömmer helt enkelt bort dom. Minns inte vad man gjort.

En del dagar skulle man vilja göra om. Andra hade man hoppats sluta på ett annat sätt.

En del dagar ser man tillbaka på med glädje. Så tacksam att man varit med om dom.

När jag läser flödet i Facebook just nu verkar det vara många som har sådana minnesdagar. Tacksamheten verkar flöda. Milstolpar passeras. Den glädjen smittar av sig. Man blir tacksam för deras skull.

Samtidigt påminner det om dagar som förändrade allt. Där milstolpar inte längre kan sättas ner. Det påminner om milstolpar man skulle vilja slippa se. Men på något sätt verkar dom tillhöra livet.

Dom mindre roliga dagarna får aldrig lägga skynket över dom goda dagarna. Det är dom goda dagarna som hjälper oss att klara av dom mindre roliga dagarna. Minnena av dom goda dagarna skapar hopp, tillit och tro på att livet bär igenom allt. Glöm inte att dom goda dagarna är fler än dom dåliga.

Ps Denna dagen är en mycket speciell dag. 1995 föddes min som simon kl 10:15. Grattis min son. Denna dag kommer för alltid att vara din dag. Tack för att du är du. Älskar dig min pojk.  Ds

Publicerat den

Tanke för dagen – Att komma åt kärnan

Vill du komma åt kärnan, måste du bryta sönder skalet.

Mäster Eckhart

Ibland tror jag vi är mer mån om skalet än om kärnan. Det yttre får vårt fokus.

Vi vet att det är kärnan som har förutsättningarna för att något fint ska växa fram. Det ligger inte i skalet. Ändå är vi allt för ofta mer mån om det yttre än det inre.

Kärnan och fröet behöver få rätt förhållanden så kommer det att kunna växa fram något underbart. Så behöver vi tänka om vårt inre. Det kommer att få fram det vackra du och jag går och bär på.

I allt vi gör behöver vi söka kärnan. Det är att börja från rätt håll. Att börja med det yttre blir att börja bakvänt. Börjar vi med kärnan och det inre kommer det att genomsyra hela alltet.

Kanske kan det hjälpa oss att ta död på hållningen som ofta heter ”det har vi alltid gjort”‘ och gamla hjulspår. Då kan vi forma något nytt vackert för den tid som inne är.

Publicerat den

Det är många som är ute och cyklar idag

Det är många som är ute och cyklar idag. Inte så konstigt. Det är ju Vätternrundan. Troligen är deltagarnas liv i ett tidsaxel på före Vätternrundan och efter Vätternrundan. Somliga har visst också ett liv som är mellan vättternrundorna. Dom kör år efter år.

Andra är ute och cyklar jämnt. Som verkar fått mycket om bakfoten. Som är ute och svansar i olika åsikter. Trampar runt i ullstrumporna helt enkelt. Det är inte alla som sätter sig i sadeln som ska styra och ställa.

Att hålla sig på vägen är ett gott råd. Varje gång man åker ner i diket kan det gå riktigt illa. Blir man för vinglig kan man få andra att vurpa så det gäller att hålla focus.

Ibland känns livet som att man kör på fälgen. Gubbigt. Tungt. Svårstyrt. Att då få lägga på nya däck gör livet mycket enklare.

Uppumpad behöver bör man inte vara men det går lite enklare om man har luft under vingarna.

Vätternrundan har många depåstopp. Där man kan tillföra energi och vätska. Likaså behöver livet sina depåstopp. Dygnsvila. Veckovila. Årsvila. Vi behöver återhämtning.

Livet går runt runt på något sätt. Inget nytt under solen brukar man ju säga. Man lever liksom i cyklar på något sätt. Man vänder då och då tillbaka till sina rötter.

Ja Ja. Det är många som är ute och cyklar i dessa tider. Hoppas vi alla kommer upp på vägen till slut. 🙈

Publicerat den

Semesterbilderboken.

Så är semestern 2018 igång. En semester som, i jämförelse med senare år, inte är planerad överhuvudtaget. Den är ett öppet kort.

På ett sätt lite knepigt. Man är ju van att ha en plan. Men å andra sidan är det ett oskrivet blad som kan målas dag för dag.

Så nu tar jag blad för blad och målar min semester sida för sida. Ska bli intressant att se hur bilderboken kommer att se ut.

Sidan ”semesterbilderboken” kan du följa bilder med reflektion dag för dag.

Kan det vara så att vi planerar för mycket? Att vi vill ha kontroll? Är det så att vi vill visa upp en fasad att vi har en bra och intressant semester?

Det bästa vi kan göra är nog att sänka kraven. En semester kan vara minst lika värdefull i enkelhet än en resa jorden runt.

Så nu ska jag måla min semester dag för dag och se vart den kommer att föra mig. Spännande.

Publicerat den

Så är det dags….

Idag är det dags. Sista arbetsdagen innan semestern börjar.

Det ska bli intressant hur vädret blir. Det har ju varit så vackert länge. Man är ju lite orolig att det kan bli trist väder nu. Men man får hoppas.

Semestern är ett bra tillfälle att se sig om. Att få se något nytt. Men det kan vara lika trevligt att återknyta redan besökta platser.

Kanske är ändå semester en tid av att ha mindre ”måsten” och mer ”vi får se”. Att låta tiden liksom skapas under tiden den kommer. Att låta dagen växa fram ur sig själv. Inte pådyvlad en massa saker skrivna i en agenda.

Det kan låta passivt och mest soffhäng. Kanske det ändå är den mest energigivande tillståndet en semester kan ge.

Detta års semester är inte planerad alls. Öppen för förslag. Öppen för nya intryck. Öppen för ny energi. Öppen för återhämtning. Ser verkligen fram emot några veckor av vila.

Publicerat den

Att bära på oro

Det finns en börda som inte alltid syns så tydlig som en ryggsäck gör. Det är den börda som kallas oro.

Det finns en oro som mer ligger åt omsorgshållet. Den oro vi har för våra barn. Att det ska gå dom väl. Den finns där hur bra det än går för dom så bär vi som föräldrar den bördan. Säger inte att den skulle vara lätt att bära men den har en annan karaktär över sig.

Det finns också den oro som nog är tyngre att bära. Den oro som kan ha med hälsa, ekonomi och framtid att göra. Den kan vara svår att hantera. Svår att bemästra.

Kan inte påstå att jag bär någon större oro just nu men jag vet tider då det var så. Hur svårt det är att släppa ifrån sig den oron.

Känner behov av att påminna oss om att det finns en väg att gå med sin oro. Och det är att gå med den till Gud. Bibeln är full av hälsningar till oss att ”kasta våra bördor till honom”. Tror säkert att du känner dubbelt inför det. ”Det har jag gjort men…..” Jag vet den känslan. Ändå vill jag påminna om det.

Den oro som man bär på pga sorg av olika slag tär hårt på oss. Den gnager hål i själen på något sätt. Den oron är tärande både i tyngd och inre kaos.

Kanske handlar det om att kapitulera inför Gud. Att ge upp sina egna ansträngningar. Att släppa taget.

Kanske orden har tagit slut. Då räcker det med ett ”Herre, du vet allt”.

Kanske du inte ens tror att det finns en Gud. Men, kan du inte för en liten stund ändå tro att han möjligen finns. Ge honom den lilla stunden och låt en bön om ”Herre, du vet allt” stiga upp i skyn.

Min bön denna dag är att du ska få känna lättnad. Att den oro du går och bär på ska få kännas lättare idag. Att du ska få nåden att släppa taget om den. Och ge den till Gud som har omsorg om dig.

Publicerat den

Hur kan man lita på löften….?

Löften är ju i grunden något gott. Det är ju en ambition att det man har för avsikt att göra ska bli av.

Man kan ju inte bedöma alla löften på samma sätt men i grunden är ju löften just löften. Det kan ju vara så att löftet man gav inte blir möjligt att hålla. Kanske pga att förutsättningarna är förändrade. Eller för att det blev helt enkelt omöjligt. Men från början är ett löfte en stark ambition att ”gå” åt ett visst håll.

Men kan man lita till löften? Ta tex löftena som Nordkoreas ledare gav om avveckla sina kärnvapen. Kan man lita på en diktator? Kan man lita på honom som svikit många gånger tidigare?

Kan man lita på vallöften som partierna tävlar mellan varandra att ge?

Kan man lita på alla löften? Möjligen är det ganska svårt att ge ett klart svar på. Visst vill vi nig alla svara ja på den frågan.

Kanske det ändå är så att det är ett val vi gör. Vi väljer hur vi vill förhålla oss till löften. Vi kan välja att tänka gott om varandra och löften man ger och får. Att börja med att misstro ett löfte är ju dömt att misslyckas. Då tror vi ju inte ens från början på det.

Att fundera på löften skapar en stor ödmjukhet inom oss. För betänk hur många gånger vi gett löften men inte kunnat infria dom. Det borde påminna oss om att lova försiktigt. Inte lova det vi uppenbart inte kan hålla. Att göra allt vi kan för att hålla löften vi ger.

Hur kan man lita på löften ? Det avgör vi vid varje enskilt löfte. Men en sak är säker, vi kan välja att tro och lita på dom. För om varje löfte ges med inställningen att infria dom så är dom värda att sätta sin tillit till. Så välj att tro och lita på dom.

Hur ska vi då förhålla oss till löften som Kim från Nordkorea och Trump gett? Vi får välja att tro på dom. Ändå tills det vi ser något annat.

Publicerat den

Bison är rätt stora på nära håll

I går var vi med alla medarbetare till bla Bisongate. En farm med bison.

Dom ser rätt stora ut på nära håll  Med deras mörka ögon och sänkt huvud så inget dom respekt.

Kalvarna ser klart goare ut. Inte alls så hemska. Dom hoppade runt och såg mest lekfulla ut.

Det är rätt häftigt att komma nära ett djur som normalt inte är ett djur vi har i Sverige. Tänk att dom kan leva i vårt land Dom som är vana med helt andra förhållanden. Men dom klarar minus 60 och plus 40 så det ska väl fungera även i Sverige.

Mäktiga djur. Kan springa typ 70 km/h. Så man har inte mycket att sätta emot om man blir jagad.

Numera kan man serveras bison i vissa restauranger. Lär smaka gott om man inte steker det för länge. Då lär det smaka skosula. Ärligt talat vet jag inte vad det innebär. För jag har inte smakat skosula. 😬

Så har du vägarna förbi är ett besök på bisongate att rekommendera.