Besökte ett vattenfall, Danske Fallen, öster om Halmstad. Ett av dom ställen där vi slog Dansken. Året var 1676. Fallet var inte stort men ändå finns det med i historieböckerna.
Det är inte alltid det stora som blir mest inskrivet. Även det lilla ringa kan få betydelse och minnas länge i historien.
Bibeln säger: ”det ringa utvalde Gud”. ”Vi ser ofta till det yttre medan Gud ser till det intre.”
Nu går jag inte och tror att vi alla vill bli inskrivna som hjältar i historieböckerna. Utan allt för ofta ser vi oss själva som ingenting och inte har så stor betydelse.
Skulle bara vilja påminna dig om att det är inte det yttre som avgörande. Det är djupare inre värden.
Vi behöver inte bli omnämnda i dom ”stora böckerna”. Inte få bli ämnet för framtida museer. Utan det viktigaste är att få vara en del av det stora livspusslet. Som kan få bli till skillnad för någon. Det är gott nog. Något vi behöver uppvärdera i våra liv.
Eller som Johan Mojica från Colombia. Han förstörde straffpunkten innan Kane skulle slås straffen. Ganska märkligt för det kunde ju drabba dom själva senare. Men nej, den skulle förstöras. Fusk. Osportsligt. Hjärnsläpp.
Det blir som dom där mötesplatserna på dom trånga vägarna. Det är där vi kan mötas för att kunna fortsätta vår väg. Sådana mötesplatser med vår Herre behöver vi på vår livsvandring för att orka vidare.
Den sattes som liten planta. Nu, några år senare är den en mäktig växt med många blommor. Full av växtkraft. Med rätt förutsättningar så kan den växa till.
