Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Musiken som tidsangivelse ….

Du som lyssnar mycket på musik kan säkert känna igen dig i detta. Viss musik kan jag datera till händelser, tidpunkter i livet. 

Tex då jag bodde i Örebro på 80-talet.  Då var det mycket Agnetha Fältskog Anni-frid Lyngstad När jag bodde i Odensbacken var det Al Jarreau, när jag sprang i skogen i Norrköping var det mycket Guy Penrod. 

Musiken har liksom följt genom tiderna. I olika livssituationer har det varit viss musik. 

Känner du igen dig? 

Musiken har hjälpt genom olika faser i livet då det varit tungt. När livet varit enklare har mysiken också varit mer lättsam. 

Det är som att musik hjälper mig att tolka livssituationer och bär igenom olika skeenden. Som en vårdande tonbehandling. 

När jag hör en viss musik sätter den fart på minnena från den tiden då jag lyssnade mycket på just dom låtarna. Jag nästan hamnar där, i den tiden, igen. 

Musik är en fantastisk uppfinning som jag tror ligger nedärvd från skapelsen. Musiken har varit med genom historien. Kommer nog alltid finnas med. 

Inte nog med att musik kan tolka mitt stämningsläge. Det kan förändra stämningsläget radikalt. Inte så illa när man är låg och musiken väcker glädjen och livslusten igen. 

Musik skall byggas utav glädje av glädje bygger man musik.
Musik, det får ni ändå medge gör glädjen ännu mera glädjerik.

Mitt hus är byggt av båda dera’, mitt hus det la’ dom grunden till för flera tusen år sen eller mera, så stig in känn er som hemma om ni vill.

Så musiken sätter knorr på tillvaron. Känner att jag kan sakna körlivet jag hade för några år sedan. Får försöka ta tag i det igen. För musiken och körsången gör underverk inom oss. 

Publicerat den

Hopplöshet 

Under en ganska lång tid har jag stannat inför just ”hopp”. På olika sätt och utan att planera det har jag hamnat i begreppet hopp. Jag har fått bekräftelse på att det tydligen har varit ett viktigt ämne just nu. 

Jag mötte uttrycket i tv härom kvällen igen. Där hopplöshet råder blir man passiv. Så såg jag in i en person ögon som verkligen såg uppgivna ut. Helt passiv. 

När jag funderar på detta lägger jag märke till hur mycket hopplöshet det är. 

Hopplöshet har lätt att gå över i uppgivenhet. 

Kanske känner du inte igen dig i det som jag beskriver. Då har du en jätteviktig uppgift framför dig. Du behöver smitta av dig av det hopp du har. 

Jag inser vilken viktig uppgift kyrkan har. Att ingjuta mod och hopp. Att ställa sig i vägen för den uppgivenhet som breder ut sig. 

Förlåt att jag tar upp det så snart igen. Men det är så viktigt. Personen som drabbas av detta stannar upp och går inte vidare. Ett samhälle där hopplösheten fått sitt insteg och grepp får djupa problem. 

Låt oss göra vad vi kan för att ingjuta hopp. Där du finns på dagarna – gör vad du kan för att uppmuntra och ge hopp. Tala tro. Släpp negativa samtal. Tala gott. Uppmuntra. Har du inte sådan ord bör du ifall fall välja bort dom negativa orden. Folket som du möter och tappat hoppet behöver bättre ord än om hopplöshet och annat negativt. 

Du som ber – be för dom som drabbats av hopplöshet. Det finns en Gud som kan ge hopp. 

Till dig som känner hopplöshet – lyft blicken från gruset. Släpp dåliga minnen. Välj bort dom. Välj att se framåt. Pröva att be till Gud. Bara vilani att det fungerar. Och du – det är inte kört. Det är inte kört. Håll ut. Hoppet kommer att återvända. Ge det bara en öppen dörr in i dig så att du inte, mot din vilja, skjuter bort den. 

Publicerat den

När ord tappar värdet…..

Det blir lite tokigt när ord tappar sitt värde. 

Tex……

Man får budskapet att det är omöjligt , att det inte går men när det väl kommer till kritan så går det. Nästa gång man får ett nej tror man inte på det. 

Tex…..

”Alla tycker så” men när man väl kollar upp det är det ju inte så. Nästa gång man lägger sig samtalet får man svårt att vara trovärdig. 

Tex…..

Man kan garantera att det är som det sägs men tar man pulsen på det så är det omöjligt att kunna veta det. Hur går det då när man nästa gång vill ”garantera” något. Ingen tror på det då. 

Varje gång vi överdriver eller slår fast något som egentligen inte är så blir det tokigt i framtiden. För hur skall man tro på det som sägs  nästa gång när det visade sig inte stämma tidigare. 

Vad försöker jag säga? Jo, att vi behöver vara rädda om våra ord så dom inte tappar sitt värde. Att överdriva något vid ett tillfälle kan göra det svårt nästa gång när det verkligen är som. Människor som överdriver för att om möjligt få ett bättre läge får större problem i framtiden. Då det verkligen gäller något är det liksom kört. 

Vi behöver vara rädd om våra ord. Att hålla sig till den sanna bilden är alltid bäst. En till synes snabb vinst kan stå sig dyrt senare.  

Publicerat den

När rösten sviker….

Denna morgon vaknar jag av att min röst sviker mig. Ja, det började nog redan för några dagar sedan. Operan kunde ha fått en ny basröst. Men dom missade det unika tillfället. Idag blir det inte några sånger sjungna. 

Tro nu inte att detta beror på mellodifestivalen igår. Har inget att göra med det. 

Men med C-vitamin, kaffe och en god film ska det nog bli en arbetsdag i morgon med. 

Det finns ”värre” tillfällen då ”rösten sviker”. Jag följer rapporterna från min kollega Hanna som tillsammans med några från medarbetarna är i Thailand. Dom får förmånen att se det arbete pengarna går till i deras butik.  Hon skrev nyss:

House of grace tar hand om barn och föräldrar som har HIV och ger utsatta människor en trygg plats att växa upp på. ../..Vi tror faktiskt att det kan vara så att vi måste sova och smälta alla intryck, så kan vi berätta mer senare.

Känner igen det från resan i afrika. Det är som att rösten sviker. Orden räcker inte till. Man får inte luft att kunna säga något. 

Mitt i allt detta drabbas man av en glädje som är ofattbar. Man skulle vilja höja rösten och jubla. Barnen hon mötte och som jag mötte i tex Tanga får en framtid som är så mycket bättre. 

Så det blir liksom en dubbel röstkänsla. Glädjen och sorgen möts i strupen. En mix som är knepig att hantera. 

Men vi behöver inte åka långt bort för att möta detta. Visst, inte helt på samma sätt, men ändå likvärdigt på något sätt. Det finns i din stad och min stad. Troligen ganska nära. Barnen och familjerna vars berättelse får vår röst att svika om vi fick höra deras berättelse. 

När rösten sviker i ett sådant möte bådar det gott. Det är då det finns empati till att kunna göra något. Varken du eller jag kan klara hela världens nöd. Tillsammans kan vi dock göra underverk. 

Så när rösten sviker, ta det som ett tecken på att göra något. Det är då glädje bryter fram.

 

Publicerat den

Söndagstankar – hoppet 

När hoppet sviker oss är det jobbigt för oss. Man säger att hoppet är det sista som lämnar oss. Möjligen är det så. Men ett är nog säkert att tappar man hoppet känner vi oss utelämnade. Hopplöshet gör något med vårt mod. Likaså med vår tilltro till positiv förändring. Hoppet blir rätt viktigt för oss. 

Gud ser hur hopplöshet kan ta stryptag på oss. Därför ger han oss en möjlighet till att kunna leva i tro på framtiden och i ett hopp. 

Överflödar i hoppet genom den helige andes kraft. 

Den Helige Ande kan ge oss möjlighet att kunna ha hopp. Hopp i detta livet. Hopp inför det vi kallar det eviga livet. Genom att ha den dimensionen hjälper det oss att kunna leva i ett hopp här och nu. 

Vi ställs inför situationer som kan göra att vi tappar hoppet. I Psalmen 62:6 står det: ”Endast i Gud har du din ro, min själ ty från honom kommer mitt hopp”. Där det finns hopplöshet kan svaret ligga här. När vår själ brottas med hopplöshet kan den få uppleva hopp från Gud. 

Du som känner hur hopplösheten vill hålla sitt grepp om dig behöver söka dig till Gud. Han är beredd på att ge dig åter ett hopp. Hopp i den situation som idag saknar just hopp. Att få lägga den situationen hos Gud som ser möjlighet i omöjlighet. 

Löftet finns. Låt det påverka dig. Släpp taget om att klara allt själv. Tappa kontrollen och låt Gud ta över.  Kan kännas lite skrämmande men är en bra väg som funkar.  

Publicerat den

Det är skillnad på att ge igen och att ge igen

Alltså det är en klar skillnad på att ge igen och ge igen. 

Allt för ofta anser vi människor att det är helt ok att ge igen när någon gjort något mot oss. Att vända andra kinden till har vi glömt på tok för ofta. Visst är det fel att någon gör något fel mot oss. Men varför i hela världen blir det bättre av att ge igen. 

Någon har sagt inom secondhand-världen att pruta på en vara som är lite trasig gör inte saken mer hel för det. Lika fel är det att tro att det blir bättre av att ge igen. Att man skulle på något sätt må bättre  själv. 

Det blir aldrig bättre av att ge igen. 

Men det finns ett ge igen som är bättre. Att gång efter gång göra något bra igen. Inte ge upp det goda. Att ge en tiggare en slant igen. Vi behöver göra det goda igen och igen och igen. Att ge en hjälpande hand. Det ger så mycket tillbaka. Det gör gott inom oss. 

När vi för gott mot någon gör vid det inte för att vi ska få något tillbaka. Ingen behöver ge igen. Ändå verkar det som att positiva handlingar välsignar på sätt vi inte tänkt eller kunnat förvänta. 

Tröttna aldrig på att ge något igen i igen och igen. Världen mår bra av det. Ger vi dock igen för ”gammal ost” förgör vi snart denna värld. Avstå det dräpande ordet. Håll handlingarna i styr. Gör gott istället och vi får en bättre värld att leva i. Släpp och gå vidare och du och jag blir inte bundna av gamla oförätter. Sätt dig själv fri och det välsignar ditt liv. 

Publicerat den

”Jag vet”-människor 

Jag möter ju ganska många människor varje dag i mitt jobb. Så intressant att se olikheter. Prata om samma sak men från olika ingångsvärden. 

En kul persontyp är den som vet allt. ”Jag vet”. Dom verka veta svaret innan frågan är ställd. 

Jag kan möta dom som vet precis hur det går till i vår butik och vilka regler vi har. Hur fel dom än har så vet dom exakt hur det är. När jag säger att det är jag som är butikschef och lägger alla reglerna så att jag borde ju veta så är det likafullt inte så. Dom vet. 

Vi kan precis ha plockat ut saker ändå vet dom att ingenting är nytt. Hur jag än försöker förklara att jag sett personer alldeles nyss plockat fram så spelar det ingen roll. Att jag vet spelar ingen roll för dom vet att det är på något helt annat sätt. 

Måste vara väldigt tråkigt att veta allt som inte är sant. Att veta en bild som inte stämmer överens med verkligheten. 

Dessa personer måste lida väldigt av att hela tiden bli emotsagda. Att bli ifrågasatt måste vara deras vardag. Synd om dom. 

”Jag vet”-människor måste ha en förvrängd syn på verkligheten. Jag minns dom där tillfällena då man påstår sig kunna vår kassa men aldrig stått i kassa ändå vet man exakt hur det funkar. Hur vi slår in och hur kortläsaren funkar. När vederbörande sen berättar hur den ”vet” det funkar och det är fel är det kul att dom ändå säger att dom vet. Även att man påtalat att det är fel. 

”Jag vet”-människor är rätt kul på ett sätt. Det blir lite lustigt när dom står fast vid sin åsikt. Dom inser nog inte hur roligt dom beter sig. 

Kanske skulle det vara bra att vi alla insåg att vi inte vet allt. Att vi kan ha fel och att andra kan veta mer än vi kan. Med den ödmjuka inställningen skulle det nog gå lite bättre. Men visst, ”jag vet”-människorna sätter färg på tillvaron. Blir bara lite jobbigt när det blir på andras bekostnad. 

Publicerat den

Sträva på ett annat sätt

Det finns ett annat ”sträva” än jag skrev om igår. 

Detta sträva är något vi alla kan ”vara” och ”göra”. Jag skulle tro att somliga vet inte om att dom gör det. Andra gör det av bara farten. 

Tror att detta ”sträva” är något många behöver. Somliga vill inte erkänna det. Andra skulle så mycket gärna få det av någon men ingen är beredd att ge det. 

Den strävan jag beskriver är ”stöttan”. En pinne som stödjer något. Stödbjälke. 

Att vara ett stöd är något viktigt idag. Det finns så många människor som behöver ett stöd i livet. Kanske är det så att alla vi,  varnade en, är behov av stöd. Även den av oss som påstår dess motsats och menar sig klara sig själv. 

Skulle tro att det skulle finnas mer av strävansgrupper – alltså stödgrupper – i vårt samhälle. Här är det nog så att samhället i stort rätt maktlös när det gäller att arrangera och finansiera tillräckligt många sådana initiativ. 

Men kanske är det så att samhället skulle kunna nå mycket långt om man tog hjälp kyrkor och föreningar. Om man gav ett bra ekonomiskt stöd till dessa sammanhang skulle det ge en mereffekt. Just därför att man har ett engagemang i dessa situationer redan. Skulle man få ett stöd skulle det vara möjligt att stödja andra människor. 

Det finns så människor som behöver stöd. Kanske kan du och jag vara ett sådant stöd. 

Publicerat den

Sträva ……

Att sträva framåt…. 

Det finns något vackert över att sträva. 

Sträva – för somliga är det ett ord för knoga, arbeta hårt, ligga i och hålla på med något tungt hela tiden. 

För mig är sträva lika med att försöka uppnå något. Alltså inte med en piskas iver tvinga sig till något övermäktigt. Utan mer åt att  försöka uppnå någonting som kommer att ha betydelse. 

Att sträva efter något måste inte betyda att det måste gå fort. Det får liksom ta den tid det tar bara det blir bra. Inget hastverk. Mer genuint bra. Något som, när det väl är på plats, kommer det att bli bra. 

Att sträva har inget med att skynda. Mer övertänkt handlande. Att göra något medvetet och med trygga rörelser. Något av att vara målmedveten som jag försökte skriva om för några dagar sedan. 

Att sträva efter något blir ett långsiktigt projekt som i sig är en god väg. Uthålligt. Det finns något vackert och bestående över ordet ‘uthålligt’. 

Så ge inte upp i ditt strävande. Förr eller senare kan du se tillbaka på något som gjorde gott med dig. Som du då kan glädja dig över. Så ge inte upp. Att sträva ger sin egen lön till dig som du får ta emot. 

Det finns ett annat ”sträva” men det tar vi i morgon. 

Publicerat den

Det lilla kan bli mycket

Igår hade vi månadsmöte på jobbet. En återkommande samling då vi bjuder våra volontärer på lunch. Ett sätt och försök att visa vår uppskattning för allt dom gör för vår butik. 

Då berättade jag och Eva återigen om den resa vi fick förmånen att göra. Då blev jag påmind om vad lite kan göra så mycket. Att en enkel insats kan förändra mycket. 

Det handlar om självhjälpgrupper. Man hjälper dom att spara pengarna som motsvara två koppar kaffe om dagen. Efter en tid har gruppen så mycket pengar att man kan låna från sin grupp för att starta tex en butik. 

Efter tre år är man självförsörjande. Ett fantastiskt exempel på att lite kan göra mycket. Vår butik och alla andra av Erikshjälpens butiker är med och finansierar det genom överskottet som blir. Alltså är det alla gåvogivare, kunder och medarbetare som skapar dessa möjligheter. Inga mikrolån ges men vi ser till att vi har personal på plats som hjälper kvinnorna att lyckas. 

Om man låter detta sjunka in inser man vilken kraft det finns i det lilla.

 Bästa bilden på hur stort detta är är fröet som växer upp till ett stort träd. 

Föringa inte det lilla. Det kanske inte ser mycket ut för världen. Kanske får den inte den uppmärksamhet den är värd. Men håll ut. Ge inte upp. Med tiden växer det till och blir stort.