Får man tycka vad som helst när som helst?

Får man tycka vad som helst när som helst?

Ibland tvivlar jag på det. För allt för ofta ska det vara politiskt korrekt. Allt för ofta anser andra att det får man inte. Men visst är det så att man får tycka vad man vill när som helst. Det är naturligtvis en rättighet. 

Men å andra sidan….

Nej, man får inte tycka vad man vill när som helst när man gör ner någon.

 Om man anser att man får tycka något på någon annans bekostnad är det inte okej. När man gör ner någon. När man förnedrar någon. Då är det inte okej. 

Ingen har rätt att med sin vilja trycka ner någon annan. 

En åsikt kan vara okej om den är saklig och bär upp sig själv. Måste den ha sin bäring på någon annans bekostnad och förnedring är den inte värd att kallas åsikt. 

När man anar en större bild….

Varit med om det förr. Var med om det igår.  Kommer med glädje vara med om det igen.  

Du vet det där unika tillfället att man är med om något just då men som sträcker sig mycket längre bort. Att man i den enkla bilden anar en mycket större bild. 

Det där tillfället då man tror sig förstå och ana att detta tillfälle kommer visa sig vara betydelsefullt. Att det kommer att bli något stort av det. 

Man kan inte se det tydligt just där och då men man inser att det kommer bli något tydligt bra. 

Satt och lyssnade till ett samtal om mission. När jag arbetade som pastor var det ett vanligt förekommande samtal. Jag minns dom samtal som visade sig öppna dörrarna till nya spännande satsningar. Att när vi väl beslöt att våga satsa så öppnade sig vägar och resurser. När jag ser tillbaka på vad som hände och resultatet så inser jag att det gick väl. Det fick betydelse. Tacksamheten till att vi vågade blir stor. Men det började med ett trevande samtal där vi inte riktigt visste men anade starkt att det kommer något stort ut ur detta. 

Ett sådant samtal, stund, upplevelse, var jag med om igår. Vi som var med anade en större bild av den lilla vi just då kunde se. 

Det är gott att vara med i sådana samtal. 

Att sätta mål….

Att sätta mål….

Nu tänker ju inte jag på nyårslöften. Det fenomenet har jag redan tagit beslut om. Att inte utsätta mig för något sådant. 

Nej, jag tänker att man kan sätta mål för något. Något man vill nå. Något som man vill ska hända. 

Jag satte ett mål att röra på mig lite mer. Insåg att det målet var väl inte så svårt att både infria och tappa bort. Nu kan jag ju skylla på en rygg som krånglat men nu börjar ju, tack och lov, den ursäkten inte fungera längre. 

Nu kan jag ju sätta det målet igen. Och det fungerar faktiskt ganska bra. Varje vecka finns det något av extra rörelse på schemat. På sikt gör det nog susen. 

Ett annat mål jag satt upp är av mer nöjsam natur. Lite historisk också. Jag planerar att åka i min fasters ”fotspår”. Hon var missionär i Tanzania. Så om allt bara fungerar blir det en resa under hösten. Biljetten är i alla fall beställd. Något jag verkligen ser fram emot. 

Jag tror att det kan göra gott med oss när vi sätter upp mål. Under tiden vi för oss mot detta mål hjälper det oss troligen på många sätt. Att trevligt mål att se fram emot påverkar vårt psyke på ett positivt sätt. Så tror i alla fall jag. Så resan dit blir bra. Kanske det är den största delen av upplevelsen.  Planerandet av resan. Kanske att förändra sig till bättre rutiner gör oss mer tillfredsställda. Att nå ett viktmål, att springa en viss sträcka eller vad det nu kan vara. 

När vi sen nått målet, gjort det vi ska, så infinner sig en tillfredsställelse som får oss att vara nöjda och glada. 

Jag tror att vi behöver tillåta oss att vara nöjda. Ett mål kan hjälpa oss till det. 

Motsägelsefullt? Nja behöver det vara det? Möjligen men möjligen inte. Om ett mål blir en hets av något slag, ja då blir det tokigt. Men om ett mål blir en glädje att göra något roligt för att nå någonstans så blir det ju en förnöjsamhet. Och det gör oss gott i själen. Så varför inte sätta upp ett möjligt mål med en god resa dit? 

Pröva får du se……

När en dag inte blir som man tänkt sig….

Som du kanske noterat jobbar jag på Erikshjälpen i Jönköping. En second hand-butik. Den är beroende av volontärer och den personal som vi har anställda. 

Jag vill påstå att ett mer varierat och flexibelt jobb är svårt att hitta. I sig är det både fascinerat och lite ”skrämmande”. För den som vilja kontroll på allt kan det vara en tuff nöt att knäcka. För den som mer ligger åt tron att det löser sig klarar nog det jobbet bättre. Skulle tro att just den egenskapen behöver vara lite mer representerat inom sig än kontroll. 

Igår fick vi klart veta hur en dag kan vara som inte blir som man tänkt sig. 

Vi får oplanerad frånvaro, någon skadar sig lätt, vi är lite fundersamma på om antalet räcker. 

Det fantastiska med mitt jobb är att i sådana lägen upptäcker man hur fantastiska människor kan vara. Någon ställer upp extra. Alla taggar upp lite extra. Trots att det är rätt körigt i början reder vi sakta men säkert ut det hela. När jag summerar dagen inser jag ännu en gång att allt har löst sig igen. 

När jag sjönk ner i soffan efter att fått i mig lite mat kommer en skön känsla av tacksamhet. En sådan där go känsla av att man inser vilket gott gäng som finns i vår gemenskap. Människor som är beredda att sträcka på sig lite till. Som känner ansvar och tar det. Just den känslan vet jag att många av mina kollegor i andra av våra butiker delar med mig. 

Idag är den resursen av människor en bristvara i vårt samhälle. Inte för att folk inte tar ansvar. Inte så. Men man har så fullt upp med sitt eget att man har inte tid och kraft att engagera sig i annat. Förr var det lättare att få folk att ställa upp. Nu är det mer ”sitt eget först”. Visst, det är inte fel, men det märks tydligt på det gemensamma engagemanget och ansvaret. 

Nu arbetar vi kontinuerligt i vår butik att inbjuda volontärer. Vilket lyckas rätt bra. Vet att andra föreningar har det klart sämre läge. 

När en dag inte blir som man tänkt sig. Då man måste lämna ofrivilligt och ”ställa till det för andra”, det är då man känner extra stor tacksamhet att inse att det funkar. Att det inte står och faller på den som tvingads åka iväg. Det är det stora med vårt jobb. 

När en dag inte blir som man tänkt sig behöver det inte betyda katastrof. Det kan till och med bli bättre än man trott och tänkt. Gäller bara att vila i att det i stort sätt alltid löser sig. 

Samvetsfrihet 

Ett gott samvete har alltid varit ett bra tillstånd i våra liv. Alla vet vi hur det var när vi var små. Då vi hade dåligt samvete för något vi hade gjort som vi önskade ogjort inför mamma och pappa. 

Många av oss vet hur det är att ha dåligt samvete när vi inte räcker till. 

Som vuxna vet vi också om hur det är att ha dåligt samvete. Vi har gjort  något fel. Ett fel vi behöver reda ut. 

Ändå är nog samvetsfrihet något djupare än så. Att inte kunna utföra något pga av sin inre moraliska uppfattning och kompass. Då handlar det mer om att avstå från något som kan ge oss ett dåligt samvete. Vilket vi nog hade behövt vid alla exemplen jag nyss nämnde.  

Samvetsfrihet är inte det enklaste att hantera. Debatten ligger öppen och argumenten ”haglar”. Vad är rätt och vad är fel? Ska man få vara barnmorska om man inte vill utföra abort? Man gör det enkelt för sig att säga att det ingår i jobbet.  Som vilket jobb som helst ska man utföra sina sysslor. Men det är trots allt en skillnad när det handlar om liv och död. 

Om man tänker lite längre så undrar jag hur det kommer att bli med aktiv dödshjälp. I ljuset av denna debatt så kan det bli svårt för läkare. Dom som vill rädda liv och inte avsluta. Kan då dom jobba kvar? Kan dom få jobb? 

Genast blir frågan mindre enkel om tar denna till sin förlängning. 

Med all respekt för kvinnor som vill göra abort måste man ändå ödmjukt kunna fundera öppet i frågan utan att för den skull bli påhoppad (vilken åsikt man än har).

Jag tänker att det blivit allt för stort fokus på att kvinnan bestämmer över sin kropp. Men det blir lite för enkelt när man menar att barnet inte har någon rättighet. Jag inser ju att det är komplicerat. 
När jag gjorde lumpen kunde man välja vapenfri tjänst. Vi som inte kunde tänka oss döda någon i strid kunde få annan tjänstgöring. Jag fick vara på sjukhuset i Örebro. Fick längre tid i lumpen än en vanlig menig (som straff) men det var det värt. Inte stannade Sverige för det. Inte blev det sämre i ett ev krig. Snarare tror jag att alla vann på det. Vem vill ha en soldat vid sin sida som gör ett dåligt jobb?

Jag tror att den barnmorskan som kan tänka sig att utföra abort kan hantera det bättre än den som gör det mot sin övertygelse. Det blir inte ”vi” och ”dom”. 

Jag skulle önska att vi kunde vara mer tolerant i relation till samvetsfriheten. Det har vi råd med i Sverige.  Vi har den storheten att vi har utrymme för det i vårt land. 

För mig är det en större fråga än bara den vanliga hållningen i ett arbete som vilket som helst. Att följa rutinen på jobbet. Men när det handlar om liv. Att avsluta liv så måste samvetsfriheten få gälla. 

Alternativ fakta

Alternativ fakta

Troligen är det ett av dom mest omtalade uttryck just nu. 

Lögnen förklarades som ”alternativ fakta”

Det går inte så bra för Trumps gäng. Om det hade varit någon annan än någon från president-gänget skulle det väl möjligen vara möjligt att bara lämna det bakom sig. Men nu är det inte vem som helst som säger det. 

Det kommer att vara ett omtalat uttryck länge tror jag. 

Men visst är det ett märkligt sätt. Det är som att ”säg vilken osanning som helst” för det är bara att förklara bort det som en faktiskt möjlig sanning fast ändå inte. 

Lite av att rucka på sanningen lite. Då är det ändå helt okej. Eller? 

Tänk att en osanning kan bli så mycket sanning för en person att vederbörande tror att det verkligen är det?!! Det är sorgligt.  Att man kan tex säga att det inte regnar och det verkligen gör det. Då är man klart förblindad. 

Trump-lägret får klart problem. Dom har säkert massa bra dom vill och kan genomföra. Men nu blir det svårt att bli trovärdig även i det. 

Slutsats :

Det är alltid bäst att hålla sig till sanningen. Även om man inte får fördel av det just för stunden. Det vinner man på i längden. 

Söndagstankar – Jesus är vårt hopp

”Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där. Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!””‭‭Matteusevangeliet‬ ‭14:22-33‬ ‭SFB15‬‬

Jag tycker om den här texten. Den har många tankar att ge. Kanske kan den få jobba lite med dig idag. 

Den ger hopp. Den ger en bra bild över hur jag ser det är i livet och hur Jesus är. 

I stormen kommer han gående på vågorna. Vi kan läsa i en annan storm så säger han ”Tig var stilla” Ord han kan uttala över den storm du kanske går igenom. 

När han stiger i båten lägger sig stormen. Kanske behöver han stiga in i ”din båt”. 

När livets promenad sjunker så är han beredd på att sträcka ut handen. Vi har då att ta tag i hans hand och han vill dra oss upp på fast mark. 

Jesus visade vägen till vart vi hämtar kraft. I bönegemenskapen med Gud. Han drog sig ofta undan i ensamhet för att prata med Gud. 

Kanske kan denna text påminna oss också om att våga. Petrus gick på vattnet. Visst , han började sjunka men han vågade. När han vågade så fanns Jesus i närheten. Bara en armslängd ifrån. Tro det nästa gång du kallas ut i tro. 

Texten har fler djup. Leta. Sök. Låt dig föras in i texten. 

548 miljoner

548 miljoner. Så mycket kommer troligen vår nya arena i Jönköping kosta. 548! Nu brukar sällan kalkyler i denna storlek slå in. Snarare blir det dyrare.  

Det fina med detta beslut är att nu kan fler komma med sina önskningar. Ska fotbollen ha så stor del av vår gemensamma kaka så bör ju fler få sin beskärda del också. Inte mer än rätt. 

Nu kanske jag var lite ful men ändå. Grattis fotbollen. Är bara förundrad över hur mycket man satsar på en idrott som samlar så liten del av Jönköpings invånare till ganska få matcher per år. Nu är det en länssatsning menar andra. Då blir det än mer förunderligt. Av så många invånare i vårt län kan så få invånare gå på match. För så mycket pengar. 

Jag skulle hellre se en satsning på skolan. Tänk vad många fler lärare vi skulle kunna få. Tänk vad många fler gymnastiklektioner vi skulle kunna skapa. Tänk vad dom äldre skulle kunna få det bättre. Efter alla år av att betala skatt så skulle dom kunna få ett bättre läge. Men man kan nog inte ställa dessa saker mot varandra men det gör jag ändå. 

Jag bara hoppas att notan blir mindre. För blir den större lär den sannolikt bli mycket större. Då blir det knepigt. 

Bara en liten undran….?

Hur stor del av notan får dom som ska använda denna plan betala? Jag bara undrar. Skulle vara kul att veta. 

Nu är det beslutat. Så är det. Skulle dock önska att mina skattepengar gick till skolan i första hand. 

För mig finns det i alla fall 548 miljoner skäl att tänka om i detta. Hur gärna jag än vill gå på fotboll så är det för många skäl till att avstå. Fotbollsförbundet har för stora krav. Jag tycker det funkade kanon att gå till stadsparksvallen och se på Jsödra. Så tycker jag. 

Idag räcker det med att….

Idag räcker det med att uppmana oss alla att titta på filmen om Dr Denies Mukwege 


Vi har lagt tid och energi på att åtgärda våldets konsekvenser. Nu är det dags att åtgärda orsakerna. 

Dr Denis Mukwege

Du hittar filmen på http://urplay.se/program/199070-mukwege-att-laka-kvinnor-i-kongo

Under så många år har soldater och män kunnat använda det grövsta av alla våld man kan göra. Man har använt våldtäckt på kvinnor som vapen. 

Nu måste FN och alla länder gemensamt göra allt man kan för sätta stopp för detta våld. Det räcker inte med att titta på. Det räcker inte med att lyssna till Dr Mukweges ord i FN och andra platser. Det räcker inte med att tycka. Det räcker inte med att prata om förändring. Nu måste det till handling. 

För nu…..

För nu räcker det.

 

Nu måste det bli ett slut. 

Hur ska vi lyckas med det? Vi måste bara lyckas med det. 

Be för Dr Denis Mukwege och alla dom som står vid hans sida i detta arbete. Be för kvinnor som är offren. Be för männen som inte förstår bättre när dom utövar detta våld. 

Tänk vad olika värde en och samma sak kan ha….

Hörde reportaget då Owetjkin (stavas hans namn så?)  gjorde/nådde ett magiskt poängrekord i NHL. 1000p. Han han gjorde sen ett poäng till. Bäckström som spelade samma match gjorde 3 eller fyra poäng. Men vilka poäng kommer man mest ihåg och vilka var mest värda? Naturligtvis den 1000:e poängen Owetjkin gjorde. 

Tänk vad olika värde en och samma sak kan ha. För dig kan en temugg vara det mest värdefulla. Just därför att du fick den vid ett speciellt tillfälle. För någon annan skulle den inte ens vara aktuell för second hand. 

Värdet ligger nästan alltid i betraktarens ögon. Det är där värderingen görs. Hur högt eller lågt värde är är rent subjektiv. Känslan, humöret och möjligen (avsaknad av) kunskap kan påverka värdet. 

Det är inget ovanligt att det man ibland lämnar in i vår butik ser man som rätt värdelös. När man sen ser vår värdering och vad vi sålde saken för så ångrar man sig. Kanske det visar på att vi ibland värderar det vi har på tok för lite. När vi väl har misst det inser vi värdet och ångrar oss. 

Men något som aldrig mister sitt värde är ditt värde som människa. Ditt värde sätts inte på aktiemarknaden och börsen. Ditt värde sätts inte av ett godtyckligt ögonkast av någon. Ditt värde sätts inte utifrån plånbok och antal bilar. Ditt värde sätts inte av vilka kläder du har på dig eller hur du råkar se ut i spegeln just då. 

Nej, ditt värde sätts utifrån Guds perspektiv. Du är älskad för den du är. Ditt värde är så skyhögt att inga pengar i värden kan ersätta dig. I Guds ögon är du älskad hur du än ser ut, vad du än har på dig, hur få bilar du än har, om så plånboken är tom. Gud vill vara med dig även dom dagar ingen annan vill vara med dig (om nu dom dagarna finns). Du är älskad för den du är. Du behöver inte få 1000p i NHL för att bli älskad. Du behöver inte komma med blommor för att bli älskad. Du måste inte göra massa saker för någon för att bli älskad. Du var älskad innan du var född. Så är det. Visst är det skönt.