Igår var det ingen rolig dag. I alla fall när man tänker sig vädret.
Helt grott och rätt mycket regn. Långt ifrån den underbara kväll vi nyss hade. Ljummet och skönt promenadväder. Det var det inte igår.
Men en dag där det fanns annat att glädja sig åt. Du kanske har hört mig säga det förut. Man kan ju åka och köpa blommor. Det gör ju oss människor glada. I falla många av oss.
Det blev en sväng till några affärer som hade mycket trevligt att botanisera bland. Det blev några växter som fick flytta hem.
Sen blev det lite omplantering. Blommorna måste ju få möjlighet att överleva (en tid i alla fall). Då finns det möjlighet att få en god tillväxt.
Ibland kan det vara bra att plantera om sig själv. Att ge sig nya förutsättningar. Ny tillväxtmöjligheter. Att få känna att livet får nytt liv.
Ja, det har ju ingenting med blomstra att göra. Men det har med att livet ges nytt livsutrymme för att få en ny fräschhet. Större kruka får ses i ljuset av att sina rötter ges större utrymme så man kan utvecklas. Att få en fastare sätt att leva.
Vi kan känna oss torra och tråkiga. Men med lite ny "jord mellan tårna" ger det nytt liv.
Ja, du får låta fantasin fortsätta att flöda på detta ämne. Det finns mer att hämta.
Det finns ett vackert bibelord som ger denna tanke lite större livsrum. Fundera på den lite. Bilden handlar mer om vårt inre och vårt andliga liv. Vilket också är viktigt att tänka på. Hör ihop med hela vår kropp.
Psalms 1:1-3 Salig är den … / … som har sin glädje i Herrens undervisning (Bibeln) och begrundar hans ord både dag och natt. Han/hon är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han/hon gör, det lyckas väl.
Något av detta tänker jag när vi behöver plantera om oss i bland. Att tillför är näring i livet. Då får vi nytt liv i livet. Inte så dumt om man tänker efter


Eftersom jag kör en dieselbil följer jag debatten omkring dieselbilarna med stort intresse.
Man kan undra vad som händer. För andra dagen i rad ligger jag på en badstrand. Det var många år sen det hände. Typ året då jag var i Turkiet. Då var det nog 7 el 8 dagar i rad på stranden intill Medelhavet.
Med en termos kaffe, lite ljudbok i öronen, blir det en skön tillvaro. Ett lugn. Vattnet kluckar gott. Så blir det rätt lyckat. Tanken att bara gå ner med lite förmiddagskaffe blir till en mycket längre stund.
Att sitta nära vattenbrynet och se mot horisonten är vackert. Horisontallinjen blir liksom i ögonhöjd. En känsla av att sitta lägre än vattenytan men ändå inte bli blöt. Om man nu kan beskriva det så. 






Vilken skön dag det blev igår. Sista dagen i juli. Ett dopp i Vättern. Härlig gemenskap i Sannabadet. En kvällspromenad vid Vätterns strand och njuta av en fantastisk solnedgång i ljumma vindar.
När augusti träder in är det lite vemodigt. Det är det definitiva steget som förklarar att sommaren är på väg mot sitt slut. Nu kan vi ju ha fantastiska dagar augusti , absolut. Men det är ändå ett litet jobbigt steg.
Att få sitta på en strand, grilla lite, ta ett dopp, umgås, gör att sommaren lever i högsta grad. Då känns det som att semestern tar nya kliv till nya höjder.
Att få solen lysande på sig efter dagar av mest moln för något med oss. I all fall mig. Förutom att jag riskerar att bli väldigt röd så blir jag mycket gladare. Troligtvis du med. Det gör att dessa dagar får extra mycket liv.