Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Examen som öppnar dörrar

I fredags blev jag påmind hur det var den där vinterdagen då jag gick ut min utbildning med godkända betyg. Dagen då friheten kom. Dagen då bördan av oron för att inte lyckas lyftes av. Den dagen som var dörren ut i arbetslivets frihet. 

Min son tog examen i fredags och är nu möbelproduktionstekniker. Lång titel. Får nog ha ett dubbelvikt visitkort om det ska få plats 😄. Vilken glädje och lycka. 

Det var första gången alla i en grupp blev godkända. Beskriver väl antagligen hur svårt det är att få ihop det på slutet. Att då möta ett gäng som samtliga går ut med examen är fantastiskt. 

Tänker tillbaka på den tid då det fanns dom som fick gå ut bakdörren på examensdagen. Måste ha varit fruktansvärt. I en yrkesskola måste det ju ligga i skolans och lärarens uppdrag och vilja att göra allt som ligger i deras makt att lära, trimma, utmana,skickliggöra, utrusta mm mm sina elever så att alla förutsättningar finns för att just lyckas. Att, när man ser att sin elev verkar inte riktigt greppa eller förstå, hitta på en annan väg till att just förstå. Den drivkraften måste ju alla lärare ha. Tack och lov så är dom många. Ja, troligen nästan alla. 

Men så finns dom där. Dom få som borde fundera på att skaffa ny energi och drivkraft eller rent av sluta. Så är det nog inom alla yrken. När orken, drivet och energin tagit slut. Då man slutat att skapa nytt. Man går snarare bakåt än framåt. Då bör man tänka om. 

Som arbetsgivare är det en stor utmaning. Hur stimulerar jag mina anställda? Hur ger jag dom energi? Hur ger jag dom ny energi för att trivas på jobbet och sträcka på sig lite till? Till stt utvecklas. Det är en utmaning så väl som arbetsgivare och som chef. Uppmuntran är något klart underskattat. Mer av det. 

Hoppas Simon och hans klasskompisar kommer till en arbetsplats som ger dom, inte bara bra lön, en fantastisk tid med bra utmaningar och generös uppmuntran. Det är en billig väg till framgång och bra avkastning av investerade pengar. 

Publicerat den

Många bitar …..

Hjälpte min son med sitt skrivbord han byggt. Många bitar som är gjorda för att passa ihop. Det är hål som plugg ska sitta i och passa i motsvarande bits hål. Varje del är viktig för att det som bitarna ska forma ska bli till. Fattas en bit blir det inget färdigt skrivbord. 

Så är det på jobbet. I livet. Alla har sin bit som passar in i den totala bilden som ska växa fram. Fattas du blir det något som saknas. 

Din kompis intill är lika viktig som du. Behövs lika mycket. För att det ska lyckas behöver vi göra vad vi kan för att alla kommer med. Därför behöver vi vara på ett sådant sätt så att vi inte stöter ifrån oss någon. Då blir det svårare att lyckas. Kanske att du ibland behöver hjälpa någon för att själv få hjälp när du behöver det. 

Alla är vi en pusselbit som är lika betydelsefull som alla andra pusselbitar i ett pussel. Det är något vackert i det. 

Var rädd om varandra för vi behöver verkligen varandra. 

Publicerat den

Att tala samma språk….

Att tala samma språk är inte alltid så lätt. 

Det är väl en sak om vi kommer från olika länder. Att vi är födda till olika språk. Det är väl en sak att vi pga okunskap till den andres språk inte förstår varandra. Att vi av samma orsak missförstår varandra ibland. När det sker är det ganska lätt att säga ”en gång till”. Säg det bara en gång till så ska jag nog förstå. Eller att säga det en gång till med andra ord men med samma budskap. 

Det blir dock mer komplicerat när vi, inom samma språk, inte verkar tala ”samma språk”. Vi verkar tala om samma sak och ändå förstår vi inte varandra. Vi tom missförstår varandra. Det är inte lätt då att komma fram till en gemensam hållning. 

Kanske ligger problemet att vi har svårt att lämna vår egen åsikt en stund för att försöka förstå den andres tanke. Den andres utgångsläge och filosofi. 

Ibland verkar det som att det orden förut betydde har nu bytt betydelse. Fått nya värden. Ord som förr inte var något problem att säga nu blir nästan minerat område. Ord som förr var naturliga i ett sammanhang nu blir svåra att säga. 

Så möts man till olika samtal och märker att vi verkar inte tala samma språk längre. 

Hur återerövrar vi förmågan att tala samma språk igen?

Hur kan man i lägen då vi verka mist förmågan att förstå återerövra möjligheten att förstå varandra igen? Hur kan orden få tillbaka sin gamla betydelse?  Möjligen är vissa ord förlorade. Vissa uttryckssätt omöjliga att använda igen i sin ursprungliga tanke. Kanske är en gammal tanke och hållning förlorad som innebär att den inslagna vägen är inte möjlig att vända på igen. Det gamla förhållningssättet är för evigt förlorad. Och skulle man möjligen kunna se skymten om att återerövra en gammal värdering är det en lååååååång process innan det möjligen blir en förändring. 

Men det kanske finns en väg ändå. Liksom orden som togs som gisslan till en ny förståelse kan just befrias genom att börja använda dom i din ursprungliga kontext igen. Att använda dess förståelse och värde återigen. Kanske är det en av dom få möjligheter vi har. 

Publicerat den

Ett par dagar vid en sjö…

Har förmånen att vara några dagar vid en sjö. Betydligt mindre än den jag mest är vid. Ett par dagar med mina underbara kollegor i erikshjälpen.  


Att få har några dagar med möjlighet att lära och reflektera är en fantastisk möjlighet. Visst, lite svårt att ladda av när man tycker att man inte har tiden till det. 

Det gör något med en när man får sitta och lyssna. Till föreläsaren men också sina kollegors erfarenheter. 

Att ha grupparbete med en sådan utsikt gör ju inte direkt ont. Eller hur?! I en avslappnande miljö faller garden ner. Vi delar det lite mer närgångna. 

Senare på kvällen faller ordspråket ”ju fler kockar desto sämre soppa” pladask ner. 

Vi skapar en trerätters meny. Vi får fritt tillträde till gårdens kök och dess innehåll. Bara att välja och vraka. Det blir förätit, huvudrätt och efterrätt. Smakar som allt bästa när bordet är dukat mitt på gräsmattan med sjön som utsikt. Att få sitta och samtala. Skatta och dela gemenskapen är så betydelse fullt. I det korta perspektivet ”nuet” – trivsel på hög nivå. I det längre perspektivet att vi knutit nya och bättre band mellan varandra. 

Det kommer att ha stor betydelse i framtiden. När arbetsdagen behöver ha ett uppmuntrande samtal vet man vart man ska ringa. Vi har lärt oss vem som kan hjälpa just i den situation man just då befinner sig i. 

Sen fick vinnarskallen i oss bekänna färg i kubb-spelets virvlande utkast. Höga som låga kast var ömsom ett vinnarslag och ömsom helt felriktade. Min ödmjukhet hindrar mig att berätta vilket lag som vann 2 av tre matcher. 


Känns nästan som gårdagen ville säga att sommaren verkligen är här. Att nu är det tid för återhämtning. Att ladda alla möjliga depåer med energi inför nästa kyliga period i vårt land. 

Att få några dagar vid en sjö med sina kollegor gör underverk med oss. Vilken tur att vi valde att följa med dit. Nästan lite orättvist bra på något sätt. 

Publicerat den

Mobilfokus

Vi är många som stirrar på våra mobiler. Vi går och stirrar mitt bland folk. Lyssnade på nyheterna om detta bekymmer. Som om det var en nyhet. 

I sann svensk anda har vi svårt att sätta tydliga gränser. Men se oss omkring. Vi kör mer och mer bil där vi fingrar på mobilen. Vi har hörsnäckorna i så att vi kan lyssna på musik eller prata med någon. Så hör vi inte vad som händer omkring oss. 

Det mest troliga är att det måste ske en hemsk olycka som tydligt visar på kopplingen till mobilanvändandet. 

Problemet är väl att ingen av oss vill ändra på vårt beteende. Vi vill ha friheten och möjligheten att prata när vi själva vill i mobilen. Frågan är bara till vilket pris. 

Det minsta vi skulle kunna begära är att använda handsfree. Då har vi händerna på rätt ställe när vi kör bil i all fall. 

Fast det finns ju ett ganska enkelt sätt att förändra detta. Att få bort dom värsta riskerna.  

Om vi bestämmer oss för att inte använda mobilen vid fel tillfälle. Då minskar vi risken för olyckor dramatiskt. 

Det beslutet äger vi själva. Frågan är bara om villigheten finns. 

Publicerat den

Hur smakar mitt liv?

Mötte uttrycket i kyrkan igår. 

Då har säkert mött orden ”Du blir vad du äter”. Visst ligger det något i det. Kruxet är ju att ena stunden ska vi inte ät potatis eller pasta. Nu hörde jag att potatis var inte alls så dumt. Så nu är det åter mer fritt fram med potatisen igen. Men visst, äter vi bara onyttig mat kommer det ju att till sist sätta sina spår i och på oss. 

Vad stoppar vi oss? Mat…. Är väl en sak men vad matar vi vårt inre med? Jag tror att vi behöver se upp med vad vi stoppar in 

Det du sår får du skörda. Talar du om för dig själv att du inte duger till någonting börjar ju du snart tror på dina egna ord. Men skickar du in positiva ord i ditt sinne kommer det att göra underverk på dig. 

Hur smakar ditt liv? Hur smakar det i andras ”mun”?  Väl medveten om att vi inte kan ”passa” alla så är den frågan rätt närgången. Man kan beskriva det på ett annat sätt. Vad för frukt kommer det av ditt liv och det sätt du lever ?  Och vad är det för frukt från mitt liv? Gud hjälpe oss att det kommer god frukt från våra liv. 

En slarvig bön? En bön för att slippa ta ansvar för sitt eget liv? Tänker inte alls så. Utan det är en bön efter Guds vilja och möjlighet. Har du svårt med att älska din nästa, glädje lyser med sin frånvaro, känns mer som ofris än frid inom dig, tålamodet brister, du har svårt att vara vänlig, du märker att det är krånglig att vara god, trohet till något som är svårt, då är det just en bön om hjälp där det just finns hjälp.  (Galaterbrevet‬ ‭5:22)

Jag tror att vi kan få hjälp av Gud att vi kan smaka gott i andras ögon. Då har vi möjlighet att få en god eftersmak i mötet med andra. Andra talar gott om oss. 

Det gör att vi själva tycker att våra liv smakar gott. Så vi behöver vaka över vad vi matar både vår kropp och vårt inre med. Det avgör hur frukten blir i våra liv. 

Publicerat den

Söndagstankar – Gud känner dig

….”Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, …… Galaterbrevet‬ ‭4:9‬ ‭

Gud känner dig! Vet vem du är! Du fanns i Guds tankar innan du föddes till denna jord. 

Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda! Ni är mer värda än många sparvar. ‭‭Lukasevangeliet‬ ‭12:7‬ ‭SFB15‬‬

Nu är det väl enklare för Gud att räkna mina hårstrån på mitt huvud typ. Nu kanske just inte antal hårstrån är själva poängen i texten. Gud känner inte bara på avstånd och ytligt. Hans vänskap är nära. Så nära att han kan räkna våra hårstrån. Känner oss innan och utan. 

Det gör att vi kan finnas i hans närhet med eller utan massa ord. En nära vän klarar tystnaden. 

Skulle bara vilja uppmuntra dig idag med att påminna om detta. Du är inte bortglömd av Gud. Han känner dig mycket väl. Även du som av någon anledning vandrar iväg från hans närhet och gemenskap en tid. Han har inte glömt dig. Bara väntar på dig. 

Du är känd av Gud. 

Publicerat den

Inte Göteborgsvarvet men ändå ….

Ja, det blev ju inte något med Göteborgsvarvet idag. Å andra sidan var jag ju inte ens anmäld. Jocke på jobbet sprang dock. Hjälte i mina ögon. Låg det på sensommaren så kanske det skulle funka för mig. 
Nä, det blev dock milen. Första gången i år. Lite segt men så gott efteråt. Får ju ligga i. Vi är ett gäng som ska springa blodomloppet. Tur att Jocke är med i min grupp. Han får dra mig runt. På tal om det loppet. Vi har en plats över i laget. Vill du vara med? 16/8 springer vi i Jönköping. 

När man är ute så där bland folk och springer är det ju skönt att springa om någon. Man får liksom en känsla om att inte bli sist i alla fall. Nu tillhör jag nog gruppen som gläder mest andra. För det är fasligt många som springer om mig. I ett spår i skogen blir det inte lika känsligt 😂😂 men på stranden. Det är väldigt vad en del blir spänstiga när man möter dom.  

Nu lite lunch och återhämtning. Det var ju vila idag som var temat – typ. Ja ja. Det blir som det blir. Men löpning är verkligen vila för mig i tänket. Så skönt att ”springa ifrån” alla tankar och måsten en stund. 

Tiden? Inget att skryta med. Men den blir nog bättre med tiden 😄

Publicerat den

Vila

Att vila – att inte göra det man brukar men ändå göra någonting. 

Att vila – att låta sinnet vila från dom vanliga intrycken och samtidigt låta sinnet stå vidöppet. 

Att vila – att låta tänket fara fritt utan att låsa in det i sina givna mönster och banor. 

Att vila – att mata sitt inre med det som vanligtvis varit bristvara. 

Att vila – att tillåta sig vara overksam. 

Att vila – att blunda en stund föra att märka hur vilsamt det kan vara. 

Att vila – låta stress och måsten rinna av. 

Att vila – låta tiden stanna i sitt inre en stund. 

Att vila – minst lika viktigt som mycket annat. 

Att vila – det är en konst 

Att vila – det är en konst som inte alltid lyckas. 

Att vila – gör något gott med oss

Att vila – är att investera inför dagar som kommer. 

Att vila – det är ro för själen

Att vila – det får man inte fuska med

Att vila – kan man inte fuska med. 

Att vila – så viktigt att t.o.m Gud vilade

Att vila – glöm inte bort att vila. 

Att vila – du hinner att vila 

Att vila – det du tror att du inte kommer att hinna med om du vilar går nog så mycket bättre att göra om du gör det utvilad. 

Att vila – är underskattat. 

Att vila – gör större nytta än man tror. 

Att vila – det är bra det!

Publicerat den

Samtalet

Idag är det medarbetarsamtal som står på agendan. Samtalet som på något sätt summerar och tittar framåt i samma andetag på något sätt. 

Samtalet som har två tydliga mål där ett kanske mer dominerar än det andra. Dela med sig och lyssna. 

Skulle tro att båda parter lyssnar mycket. Vilket är så viktigt. Att lyssna aktivt. Att få ge utryck men också möta en respons. 

Tänk vad viktigt samtalet är. Man lär sig så mycket av att samtala med en annan person. Det svåra i ett samtal är nog att backa lite så att man inte sätter sig själv i centrum på den andres  bekostnad. 

Härom kvällen satt jag i en Volontärsträff. Berättade intensivt om Erik, vår grundare. Helt plötsligt blir jag avbruten av en besökare som säger: ”Du är rätt pratglad du!”😂😂 Och visst är jag det. Och för oss pratglada är det stor risk att vi har svårt att få stopp på oss så att vi inte lyssnar tillräckligt. 

Innan man dömer ut någon behöver vi först lyssna på vår medvandrare. Då kan vi få en bättre förståelse. Vi kanske rent av inser att vederbörande är minst lika människa som vi själva. Med troligen brister som vi har. Det stämmer till en större ödmjukhet. Lyssna och känn. Kanske kan det hjälpa dig att inte döma i i förväg. 

Måste säga att lyssnandet lär mig så mycket på jobbet. Man har så mycket av erfarenheter. Bara hoppas att jag också kan tillföra något. Kanske har du någon i din närhet som är värd att lyssna till. Som kan tillföra dig något som du kan behöva kunna.  

Och du, det är inte så farligt att lyssna till någon som inte har samma åsikt som oss. 

Nu ska jag bara få gehör för att vi bör ha lakritsglass i vårt sortiment. Och då menar jag laaaakrits. Inte lackrits. 😁