Kategori: Blogg

Publicerat den

När påsken släpps

Jag jobbar i en secondhandbutik. När det är dags för att ta fram speciella saker för en speciell tid kallar vi det ibland för att vi tex ”Släpper påsken”. Kunder kan fråga oss ”när släpper ni påsken”?

Häromdagen släppte vi påsken. Vi tog alltså fram alla saker som har med påsken att göra. Och det märktes direkt Vi fick fylla på gång efter gång. Många handlade påsksaker.

Men tänk om vi kunde använde det tänket med påskens verkliga innebörd och betydelse. Jag tänker att vi skulle slå upp det med att ”snart släpper vi påskbudskapet, håll utkik.” Eller hade annonser som räkna dennes till påsken.

Påsken är den viktigaste högtiden för den kristna tron. Den visar på den förlåtelse som Jesus vinner denna helg för oss. Om du inte vet riktigt varför vi firar påsk, eller vill förstå djupet i den kristna tron, behöver du sätta dig in i varför vi firar påsk. Kanske har du firat påsk många många gånger. Så egentligen borde vi veta det ganska klart. Men det är inte alltid så.

Snart är det påsk – eller snart släpps påsken – den 17 april är det dags. Då är det påskhelgen. Extra lång. Torsdag till måndag. Kanske är dags att göra sig beredd. Hade det varit påsksaker du var ute efter kanske du skulle köa. Det behöver du inte här. Det ligger gratis öppet för alla.

Jag tänker att när vi släpper påsken i butiken upptäcker folket massa nytt roligt. När den riktiga påsken släpps så är jag övertygad om att du kan hitta något som står sig över alla tider. Det du kan upptäcka är Jesus som kan förändra ditt liv. Idag är Jesus den man eftersöker mer än någonsin. Så när påsken verkligen släpps borde det bli stor efterfrågan på den.

Påsken är Jesus. Det på grund av honom vi kommer fira påsk även i år. Så håll ögonen – snart släpps påsken.

Publicerat den

Större än Jesus?

Idag skulle jag vilja ge dig en vers i Johannes som är utmanande. Jag tänker att den är lätt att förskjuta när man blandar ihop sin egen förmåga och Jesu möjligheter. Jag tänker att denna vers skulle få utmana dig och mig. Stå i sin egen kontext. Tala sitt språk utan att jag lägger ut dess text med egna funderingar. Den utmanar. Den lockar. Den öppnar något djupt. Så läs. Du får den i tre olika översättningar.

”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14‬:‭12‬ ‭SFB15‬‬

”Jag försäkrar er, att den som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ännu större, för jag går för att vara hos min Far i himlen.”
‭‭Johannes‬ ‭14‬:‭12‬ ‭BSV‬‬

”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.”
‭‭Johannes‬ ‭14‬:‭12‬ ‭Kärnbibeln‬‬

Gud välsigne din dag. Gud är med dig.

Publicerat den

Vad är sanning?

Vad är sanning? Den ene säger en sak den andre något annat – men vad är sanning? 

I denna tid har jag funderat på ett uttryck

—————-

Endast sanningen kan segra

—————-

Ibland har jag tvivlat på det. Därför att det verkar vara allt för lätt att skapa sin egen sanning. Eller förvränga den så den passar den agenda man har. Och det verkar som att den falska ’sanningen’ får för mycket plats.

—————-

Om inte sanningen får plats kommer lögnen att vinna

—————-

Ibland verkar det som att trots att den falska ’sanningen’ avslöjas segrar ändå den falska. Varför är det så?

Ibland verkar det som att den riktiga sanningen vill man inte veta av för att den falska ’sanningen’ blir starkare eller att man inte vågar gå emot den.

Hur vet man att en sanning är sann? Jo den stämmer med verkligheten. Därför behöver man belysa det man menar vara sanning med den verkliga bilden. Stämmer inte som två ihop bör man stanna upp.

—————-

”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”” ‭‭Joh‬ ‭8‬:‭32‬ ‭SFB15‬‬

—————-

Sanningen gör oss fria. Lögnen binder. Det gäller alla människor. Ingen undantagen. Jag tror inte någon av oss vill vara bunden.

Kanske är detta ett bra ord på vägen i dessa tider:

”Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning.”
‭‭Första Johannesbrevet‬ ‭3‬:‭18‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Jorden är full av Herrens nåd.

”Tacka Herren med harpa, sjung hans lov med tiosträngad lyra. Sjung till honom en ny sång, spela vackert med jubelrop, för Herrens ord är rätt och han är trofast i allt han gör. Han älskar rättfärdighet och rätt, jorden är full av Herrens nåd.”
‭‭Psaltaren‬ ‭33‬:‭2‬-‭5‬ ‭SFB15‬‬

Vilken avslutning på dessa verser. Jorden är full av Gud nåd. Alltså vi kan inte gå någonstans, vara någonstans utan att finnas i hans nåd.

Tänk om vi kunde drabbas av den så mycket att vi själva vill ge nåd. Att vi blev så berörda av den att vi insåg att det är den bästa vägen att gå.

I dessa dagar har det blivit rätt tydligt hur viktig nåden är. Den är större än egot. Den är större än att få rätt. Den är det bästa som kan hända oss. Nåden stryker alltid under av förlåtelse. Dessa är de orubbliga parhästarna. Dom går hand i hand.

Jag tänker att där nåden får beröra kommer friden in. Där nåden får vara i centrum där växer kärleken till. Därför är det så barmhärtigt vackert att Gud säger att hela jorden är full av hans nåd.

Psalmisten skriver också att Gud är trofast. Ett av synonymorden är ”vänfast”. Ett ord jag inte mött så ofta. Det måste väl betyda att man är en vän som finns kvar vad som än händer. Andra ord är ”pålitlig” ”trogen”. Gillar ordet trofast. Det ger mig hopp om att Gud står fast vid min sida. Trofasthet gör mig trygg. Förvissad om att Gud inte vänder mig ryggen. Han står kvar. Det ger mig och gör mig tacksam.

En sann vän står kvar och har nära till nåden. Det är gott att veta.

Publicerat den

”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Satt och tittade på några gamla bloggar jag skrivit. Såg en från 2014. Mer än 10 år sedan. Jag hade läst en artikel om Gert Fylking. Han hade sagt en sak som jag hajade till på.

”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Relationen till Gud kan vara minst sagt tvehågsen. Å ena sidan verkar man inte ha en tro på Gud. Man menar sig vara ateist. Men så kommer det till ett läge då man saknar utväg. Så vaknar det någonting av en tro på GUd. Kanske finns han. Värt ett försök i alla fall. 

Ganska ofta möter jag också kommentaren Du som ber kan väl be för mig, min situation eller liknande. Man menar sig nog inte tro på Gud men den som gör det kan väl be. På något sätt säger det väl att djupt där inne finns det en tro på något större som skulle möjligen kunna förändra situationen.

I olika skeenden i livet går man till kyrkan. Dop, vigsel, begravning är några exempel. Många konfirmeras. Varför gör man allt detta om man inte på något sätt har ett positivt förhållande till Gud inom sig?

Så på ett sätt tror jag att alla mer eller mindre har en tro på att Gud finns.

Man kan undra om man kan störa Gud? Det står i Bibeln att han alltid är närvarande och aldrig sover. Det står att han ständigt låter sina ögon svepa över jorden. Han skulle kunna uppfattas att ha rätt mycket att göra. Samtidigt hör han varje suck från dig och mig. Mitt i allt detta kan ingen påstå att han utstrålar att inte ha tid med dig och mig. När han skulle dra sig undan med sina lärjungar kom det folk. Inte sa han då att han inte hade tid. Nej, han hjälpte dom med sina behov.

Nej, du stör aldrig Gud. Snarare är Han en vän som faktiskt älskar när vi människor tar kontakt med honom. Även när det mer sällan som vi något enstaka möte vid dop eller vigsel. Snarare efterfrågar han tätare kontakt.

I djupet i oss människor är evigheten lagd. På det sätter att det andliga finns där. Där i djupet finns något av Gud. Ibland gör detta ”något” sig påmind när vi låter det komma upp till ytan. Låt det då blomma ut till något medvetet. Det gör dig gott. Inget farligt med det. Snarare tvärt om. Det är det mest naturliga vi kan uppleva.

Så, kan man störa Gud? Absolut inte. Han har tid för dig.

Publicerat den

Gudsnärvaro – en stund av helighet som ger mersmak

Det hände igen. En stund av Gudsnärvaro. När man tillsammans med någon är i bön och Gud kommer så nära. Känslan efter att ”åh vad skönt det var” ger en god eftersmak.

Stunder av Gudsnärvaro blir heliga stunder man gärna minns. Nästan så att man vill stanna i den stunden för evigt.

Är så tacksam att Gud ger sådana tillfällen. Dom är viktiga. Som är eftertraktade. Jag kan längta efter dom. När dom kommer blir jag så tacksam.

Ofta är det för mig stunder som jag egentligen inte sökt för just känslan. Utan mer efter behovet av Guds ingripande på något sätt. Kan komma i stund av förbön eller i längtan om svar.

Så händer det. Gud kommer påtagligt med sin atmosfär. Inte konstigt att man då utttyxker det som ett ”åh vad skönt”

Kanske har du varit med om dessa tillfällen. Dom är unika på ett sätt. Samtidigt så naturliga.

Skulle vilja uppmuntra dig till att idag ge möjlighet till Gudsnärvaro i ditt liv. Han älskar att vara nära dig på det sättet. Bara han får tillfälles till det.

En stund av helighet – är en stund som ger mersmak.

Publicerat den

När allting annat stannar upp för ett tag

Visst är det märkligt att när det händer något otäckt , som i Örebro, så stannar allting annat för en stund. Uppenbarligen går tiden vidare ”där borta” men hos oss stannar tiden på ett sätt.

Det är som att gårdagens viktiga världshänder blir bara en skugga på ett märkligt sätt. Man noterar det knappt. Krig, presidenter, svält och allt som bara för någon dag sedan var det som fyllde alla medier är idag en skuggbild.

Och vi behöver vara en stund i denna tidspaus. Stanna upp och reflektera. Bearbeta. Smälta intrycken. Lösningarna är just nu inte det viktigaste. Kommer att bli det men inte nu. Nu behöver vi tid att ta in och vila i det ett tag. Orsak och verkan är inte så viktigt just då. Det kan få komma sen. Nej, vi behöver en tidspaus som gör att vi kommer ikapp med känslor och tankar.

I tidspausen for vi chansen att omvärdera, se det i ett annat, kanske nytt, ljus. Det som förr verkade som superviktigt får en lägre viktighetsgrad. Vi upptäcker återigen vad som ändå är viktigast och som vi borde prioritera mer.

Pandemin lärde oss saker som ensamhet och tvåsamhet, att hjälpa varandra. Massakern i Örebro körde oss att tiden är inget vi äger själva. Livets varaktighet är inget vi själva styr över.

Jag tänker att vi kan låta tidspausen få göra det sen är bra på. Att stanna upp och se nuet i ett mer stilla perspektiv. Den pausen är inte farlig. Den är, tänker jag, rätt okej att leva i för en stund. Kanske behöver den vara en längre stund också.

När allting annat stannar upp för en stund har vi möjlighet att se allting lite klarare efter ett tag.

Publicerat den

Vår Fader

Den här veckan går jag och suger på bönen Vår Fader. Jag kommer predika om den på söndag. Då har vi samma tema som söndagsskolan. Så roligt att vi kan ha det så under ett par söndagar.

Bönen Vår Fader som förr hette Fader Vår är en bön som leder oss in i en bön för hela livet. Jag skrev om den för några år sedan: Fader Vår…. Vår Fader Gillar rubriken numera. Den får en större tyngd i att Gud är v å r Far. Vår egen. Din och min far. Inte långt borta liksom.

Bönen är ju en återkommande bön i kyrkans gudstjänstliv. Den lyder ju så här:

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning, 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket, 
din är makten och äran, 
i evighet. 
Amen.

Stanna gärna upp vid varje rad. Låt det sjunka in. Den här något att beröra oss med. Påminna oss om. Lära oss. Det var ju en längtan från lärjungarna att vilja be rätt. ”Lär oss att be, Jesus” bad de om. Då ger Jesus denna bön till dom. Och till oss.

Att lära sig böner kan man ha nytta och glädje. Kanske har du lärt dig någon kvällsbön av din mamma eller pappa. Kanske ber du den fortfarande.

Det går en ängel kring vårt hus,
Han bär på två förgyllda ljus,
Han bär en bok uti sin hand,
Så somna barn i Jesu namn.
Jesus kär, var barnet när.
Av Lina Sandell-Berg

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer lyckan går,
Du förbliver Fader Vår.
Amen

Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus
och jag är din
Av Martin Lönnebo

Någon av dessa kanske du ber varje kväll. Eller så har du några andra böneord. Det är gott att få forma ord av tankarna till vår Gud

Den här veckan blir det många tankar om den bönen. Kanske kan bli en sådan vecka för dig med. Den räcker ju för hela veckan tänker jag.

Jag tänker också att formandet av en egen bön har också sin välsignelse. Där vi får uttrycka det vi innerst inne känner och tänker. Det har en verklig betydelse. Att forma en bön som man ber så man själv hör den gör något gott inom oss. Den blir lite mer på riktigt. Den fria bönen verkar göra oss mer fria också. Det är en god känsla.

Många kyrkor har böneveckor i början av året. Man har lite mer fokus på bön tillsammans. Detta år kanske skulle få bli ett bönens år.

Året blir verkligen vad vi gör det till.

Publicerat den

Minnesstunder

Igår sände SVT en minnestund Förintelsens minnesdag – 80 år efter befrielsen av Auschwitz. Denna onda plats som aldrig skulle funnits. ”…Om detta må ni berätta…” var en skrift som trycktes på Göran Perssons initiativ 1997.

Det finns minnen man egentligen inte vill komma ihåg. För dom är så påträngande jobbiga. Dom gör ont varje gång man tänker på dessa minnen. Även när det gått många år. Jag tänker att minnen bortavaro vackra och goda. Men så är inte alla minnen. Förintelsen är ett sådant minne som skär igenom mångas liv. 

Jag är för ung för att minnas detta. Därför är det så mycket viktigare att förvalta detta minne på bästa sätt. ”… Om detta må ni berätta…” Respekt för dom som överlevde detta hemska och fortätter att berätta och berätta och berätta. Om några år är dom borta. Då måste andra träda upp och förutsätta att berätta.

Minnen gör något med oss. Dom allra flesta minnen är goda minnen. Dom lyfter oss med glädje och värme. Det är som att vi blir påminda om själva känslan och doften från dessa stunder som skapade minnet. 

Så finns det minnen som påminner om de känslor som gjorde ont. Som skadade. Som rör om i djupet hos oss även många år. Dom påverkar oss. Lägger en känsla av obehag och sorg varje gång dom dyker upp. Sådana minnesstunder skulle man också gärna få avstå.

Idag vill jag be för dig som har jobbiga och allvarliga minnen som återkommer tid efter tid. Jag vill be om helande i ditt minne. Helande för de inre sår du har. Att du kan få mer frid över minnena. Att kunna förhålla dig till dom utan att såren rivs upp på djupet. 

Jag ber att de goda minnesstunderna ska få bära genom dom mer tunga minnesstunderna. Vi får tacka för det goda som får balanser det mindre goda. 

Minnet av förintelsen är ett tungt minne att bära. Det finns fler liknande sådana händelser som också är tunga att bära. Detta minne måste vi fortsätta att bära för att påminna världen om hur otroligt fel det kan bli när onda krafter får fritt spelrum. Idag kan vi ana hur försöken duggar tätt med påstående att det inte hänt. ”…om detta må vi berätta…” som en motkraft. Må vi aldrig tröttna att påminna om det. Hur ont det än gör. Tack till er alla som varit i detta, varit mycket nära detta, oförtrutet berättar vidare. Må ni aldrig sluta med det. ”.. Om detta må vi om och om och om igen berätta…”

Publicerat den

Samhörighet

Denna vecka har vi bönevecka i Strängnäs. De olika församlingarna möts till bönekvällar. Igår kväll hos Domprosten. Vi var många där. En sak som blir så tydligt är…

Samhörighet

Den finns säkert på andra platser också. Men i Strängnäs är det extra tydlig tycker jag. Vi känner en gemenskap över ”gränserna” så tydligt.

Den som inte kan tänka sig att mötas i ekumeniken blir fattig tänker jag. Det berikar att möta dom olika traditionerna. Man kanske inte gör som i ”min” kyrka. Men det är så tydligt vad som sammanför oss. Det gemensamma centrum – Gud själv.

I rummet sitter vi från domkyrkoförsamlingen, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan. vi ber, samtalar, sjunger och ber. Och det upplevs som en gemensam familj. Det känns så gott. Jag kan undra vad det kommer att mynna ut i framtiden.

Det öppna sinnet för varandra säger något om ett bibelord som rinner upp….

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.””
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭13‬:‭34‬-‭35‬ ‭SFB98‬‬

Jag kan ana ett djup som inte bara handlar om en kärlek mellan två troende i en kyrka. Utan mellan kyrkor.

Samhörighet – se hur dom älskar varandra

Det är en sak av flera jag tar med mig från denna vecka av gemensam bön i Strängnäs. Hur ser det ut i det sammanhang di befinner sig i? Är det en ny tid på gång även på detta område?