Söndagstankar – Som ett träd planterat vid vatten

1 Salig är den som …
2 …har sin glädje
i HERRENS undervisning
och begrundar hans ord
dag och natt.
3 Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.
(Psalm 1 i Svenska Folkbibeln)

För många är Bibeln än ganska ointressant bok. Varför läsa en gammal bok som funnits med så länge, som är passé och intetsägande. Så verkar många tänka om Bibeln.

För andra är denna bok en bok som ger så mycket energi. När vi tar oss tid med den påverkar den oss på ett betydande sätt. Jag berörde det i min blogg som handlade om att ‘evangeliet rehabiliterar människan’. Läs gärna den.

Denna söndag tänkte jag att vi skulle kunna meditera lite över den bibeltext jag citerat. Visst, jag är medveten om att kunna göra det behöver vi ha en viss öppen attityd till bibeltexten. Att vi tror att den kan ev säga något till oss. Men kanske skulle vi kunna bara helt avslappnat se texten i all sin enkelhet och låta den lysa upp för oss. (Kommer nog att återkomma på söndagarna med liknande bloggar)

Salig – man skulle kunna skrivit ‘lycklig’. Visst är det så att vi gärna vill vara lyckliga. Lycklig har inte bara med kärlek till någon viss person att göra. Lycklig är också ett inre tillstånd där vi känner oss tillfreds.

Sin glädje i – Många gånger har vi något som vi gärna gör. Något vi dras till. Här talar texten om glädjen att dras till Guds ord – Bibeln. Alltså, lycklig är den som dras till Bibeln.

Den är som ett träd planterat vid vattenbäckar – Ett träd som står intill vatten får sin näring ur vattnet. Det gör att dess blad kan växa så att trädet kan få del av solljusets energi. Sinar vattnet så torkar trädet. Texten vill visa på att om vi tar del av Guds undervisning i Bibeln så är vi som detta träd. Vi får näring till vår inte människa. Bildligt talat tar vi upp Guds ljus som lyser på oss.

Vilket bär frukt – Det blir en utkomst, en frukt av detta läsande. Vad det är för dig eller mig är olika. Men ett har vi gemensamt att vi får del av Guds välsignelser över våra liv.

Allt du gör lyckas väl – Här gör texten ett ganska starkt anspråk. Vad är att lyckas? Innebär det att vi aldrig kommer att misslyckas om vi läser Bibeln. Bibelns ord är i alla fall det. Visst vore det intressant att testa? Tror inte att någon som läser bibelns regelbundet och tror på den påstår sig vara en atlet i att bara lyckas. Snarare är vi en grupp människor som inser vår enkelhet, begränsning och svaghet. Vi erkänner den och söker oss till den kraft som faktiskt bistår oss i vår svaghet.

Kanske har denna text i början av Psaltaren i Bibeln något att säga oss. Trots sin ålder, skriven i en ganska omodern tid i våra ögon. Kanske är den faktiskt ganska up to date, för just den tid vi lever i idag.

Trevlig söndag på dig

Välgörenhet eller bara en egotripp?

20140305-190152.jpg

För en tid sedan hade jag förmånen att vara med på Radio P4 Örebro. Ämnet var ”Varför handlar man på second hand?” Intervjun skulle handla mest om miljövinsten medan programledaren mer landade i frågan vart pengarna gick till och hur mycket.

Jag fick en fråga som jag gått och sugit på lite. Varför handlar man på second hand? Är det pga av välgörenhet eller är det rent egoistiskt, kanske bara trendigt?

Min första reaktion är ju att det måste vara för välgörenhet. Hos oss på Erikshjälpen går ca 40% av varje 100-lapp du köper för till bistånd av olika slag. Visst är det bra. Välgörenhet är ju faktiskt en ganska bra orsak till att handla second hand. På så vis förändrar vi livet till det bättre för många människor.

Men är det hela sanningen?

Miljön är vinnaren. Därför handlar vi second hand. Det går åt mängder med vatten för att tillverka en enda tröja. Oftast i länder där det är vattenbrist. När vi sen har använt den eldar vi upp den. Hur smart är det? Inte alls. Därför är det bra att låta den hamna hos en ny person som köper den i en second hand-butik. Du vinner en bättre miljö, ett barn får hjälp och en kund får ett klädesplagg för en billig penning. Alla vinner på något sätt.

Men är det hela sanningen?

Antagligen inte. Antagligen finns det en egoistisk känsla av att köpa något jag vill ha. Lite trendigt att ha gamla prylar hemma. Det är ju inne att köpa second hand. Att låta det gamla få ny plats.

Så, det är nog en mix av ett lite egotripp för min egen skull. Samtidigt bidrar jag till att återanvända saker så att vi spar vår miljö. På samma gång frigör vi medel till att hjälpa människor till ett bättre liv.

Hur bra är inte det? På så vis är vi alla vinnare. Både köpare, biståndsmottagare och vår jord. En fantastisk ide som gör vår värld så mycket bättre. Vi tänker: Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar”.

Egoism? Tja, okej för mig så länge det går mycket pengar till bistånd. Jag vet vad vi gör i alla fall. Vi försöker arbeta så att så mycket pengar som möjligt av varje handlad hundralapp går till behövande.

20140305-191923.jpg

Tänke-plats…

Veckans Puh-citat kanske är värd en stunds eftertanke.

Vi har rätt högt tempo många av oss. Det finns alltid något att ta tag i på jobbet. Man blir liksom aldrig färdig. Och skulle man mot förmodan närmare sig det stadiet, att vara färdig, då hittar man på något nytt.

Jag kan sakna den tiden då jag hade möjlighet till en morgonpromenad. Det var en stund av reflektion, eftertanke, fundering. Eller som Puh kallar det – Tänke-plats

För mig var det att gå i skogen. Där kunde jag få återhämtning. Där kunde jag drömma. Där kunde jag planera. Där hade jag min meditativa bön. Som en god vän sa till mig en gång: ”i vår skog finns Gud”.

Jag hade nog svårt att sätta mig still på verandan och göra samma sak. När jag rörde mig i skogen var jag i vila. Trots rörelsen i gåendet.

Inte vet jag hur du tänker om detta. Jag tror vi alla behöver en stund av Tänke-plats. I den gamla almanackan tänkte man sig söndagen som vilodag. Förr stannade samhället av vid klockringningen kl 18 på lördagen. I en stad vi bodde i fanns det en tidpunkt på kvällen då man skulle dra ner på aktiviteter och ljud. Tror det var kl 20. En rätt sund inställning.

Från första början i skapelsen tänkte sig Gud att man skulle vila på sjunde dagen -sabbaten. Ibland undrar jag vad som hänt med den dagen. Affärer har nästan lika mycket öppet då som en vardag. Vi har ofta almanackan lika full upptecknad som en vardag.

Vi är skapta för en vilodag. Jag tror att vi även är skapta för en Tänke-plats. Där vi kan slappna av och låta tankarna bara komma och gå. Kanske är det just då vi gör dom största framstegen i livet. Vi kan sortera bort sådant som är mindre viktigt. Vi kan få in fokus på det som är viktigare och har större värden. Kanske rent av att vårt inre får komma till tals.

Varför inte låta en del av den helg vi nu går in i få vara en Tänke-plats. En stund av eftertänksamhet och inre lyssnande. En utmaning som heter duga. Mitt i allt uppkopplande med mobiler, iPad, datorer, TV, netflix Facebook, Instagram mm mm mm.

Åh vad jag önskar att hitta en ny tänke-plats…….

En lovsång till banankartongen

20140303-172852.jpg

Vad vore världen utan banankartongen?

Det skulle göra alla privata flyttar lite svårare. Denna optimala kartong med dom rätta måtten. Den är lätt att stapla. Den är lätt att packa. Den är kraftigt byggd och skyddar våra saker på ett bra sätt.

För att inte tala om att den är lätt att bära. Naturligtvis har det med innehållet att göra. Men det finns bra hål att bära den i. Måttet liksom passar att bära. Det går typ 5 kartonger på en Pirra. (Säckkärra, potatiskärra eller vad kallar du den?) Den är stapelbara till höjder jag inte ens når.

Den som uppfann denna geniala kartong måste ha fått en förmögenhet för denna skapelse. Försökte hitta på nätet vem som skapat mästerverket. Men då kunde jag läsa om blixtlåset, trafikljuset, mobiltelefonen. Inget om min fråga. I jämförelse helt obetydligt. Undrar om det inte finns fler banankartonger än mobiltelefoner.

20140303-173627.jpg

För att inte tala om att många affärer skänker bort detta mästerverk. På mitt jobb får man ge en gåva för att hjälpa barnen i världen. Vilken kartong. Då hjälper den att samla in pengar också. Vilket lyft för världen.

Jag tror tom att det som den minst innehåller är just bananer. För en tid får den skydda bananer som skickas runt vår jord. Men sen…… Inte ligger det bananer i den kartongen. Då får böcker, porslin, skivor ja vad som helst fylla dessa kartonger. Bananerna får hamna i kundens påse istället.

Troligen har den många liv. Den går från hem till hem. Får betjäna många familjer. Denna unika skapelse.

Tacka vet jag banankartonger. Dom är bra dom.

20140303-173150.jpg

Musik

När jag lyssnar på musik så förknippas ofta låtar med händelser. Ofta skeenden i livet. Man kan förknippa musik med olika tider i mitt liv. När jag första gången bodde i Örebro lyssnade jag mycket på Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog. Så varje gång jag hör deras musik kan jag nästa se mig gå där med min Sony Walkman. Kassettens glada dagar.

Musik förknippas ofta med humöret vi har. Så man skulle kunna beskriva en persons sinnesstämning bara genom att lyssna på dess musik.

”Lyssna på texten. Den är så bra” har du hört den kommentaren någon gång? Vissa låtar har det som andra inte har. Vissa låtar står sig genom alla tider. Dom bara funkar när som helst genom åren.

På Spotify lär det finnas många tusen låtar som aldrig spelas. Måste kännas lite för kompositören. Hon/han lär ha lagt ner sin själ i låten. Så lyssnar ingen. Otacksamt? Möjligen. Det kan vara så enkelt att låten inte funkar.

Ibland brukar jag tänka att en viss låt måste vara född. Alltså att den som skrivit den fått den till som en gåva liksom. Att vederbörande arbetet med sången från djupet. Liksom värkt fram den. Inget hafsverk. Vissa låtar tror jag rent av är ett himmelskt arbete med gudomlig touch. Sådana låtar håller länge länge. Sådana låtar påverkar oss mer än andra. Det händer något med oss som betyder något. Vi behöver många sådana låtar.

Under en tid har jag satt på en skiva när jag ska lägga mig. Det en man som heter Billy Gaines. Så somnar jag till den. Musik kan göra att vi slappnar av på något sätt. Högt blodtryck kan man delvis ‘bota’ genom att gå ut i skogen. En stressad själ kan man nog bota med lite musik.

Jag hörde en spännande berättelse om en man hade problem med sina lungor. Man menar att han sjöng sina lungor friska. Skulle inte förvåna mig att det är en sann historia.

Du får gärna berätta om din musik som hjälper dig.

En del menar att körlivet är slut. Att det inte går att samla människor till att sjunga kör. Det har väl Gabriel Forss bevisat att det är fel. Samlar ju massa folk som sjunger ihop. Man lär visst tom betala för att få vara med. Själv sjunger jag i kören Can’t Stop. Det är fantastiskt roligt att sjunga ihop.

Det kanske inte är så konstigt att musiken ger mig så mycket. Sen jag var liten har vi sjungit i min familj. När jag sen fick egen familj har musiken funnits där. När jag var 5 år lärde jag mig gitarr. Musiken har verkligen funnits med. I glädje och sorg. Den blir en god hjälp i livet.

Tack gode Gud för musiken!

20140303-172538.jpg

Att minnas…..

Hur tidigt i livet kan man komma ihåg ifrån? Har man minnen från då man var två år? Tre? Fyra?

Jag har minnesbilder från det jag tror är före sex års ålder. Dom är i alla fall inte senare. Minnen som när jag rullade tunna hos min kompis. Snurrade över tunnan och bröt nyckelbenet. Jag kommer ihåg när skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Jag kan minnas att skolbussen mötte en bonde med en tjur på släp efter traktorn. Tjuren sparkade på vår skolbuss. Det var spännande det vill jag lova.

Under livet har jag vackra minnen som när jag vigdes tillsammans med min underbara fru. Då vi fick våra två söner. Det är minnen som aldrig kan blekna.

Minnen är ju faktiskt resultatet av något vi gjort. Idag har du och jag gjort massa saker som vi kommer att missas. Det kan kanske kan uppmuntra oss till att göra sådant som skapar goda minnen.

Sen finns det minnen som jag helst skulle vilja vara utan. Tänker inte blottlägga dom närmare men tror att även du som läsare har sådant du helst inte skulle vilja minnas.

Till alla minnen gäller i egentligen samma sak. Vi måste hantera dom. Lära oss ett sätt att förhålla sig till våra minnen. Vi kan inte leva på dom och låta dom styra oss i nuet. Tex att göra som vi alltid minns att vi gjort. Vi kan inte låta minnen hindra oss att leva nu.

Ibland minna vi tom helt fel. Vi tror oss minnas men det stämmer inte. Men det är ett svårare kapitel att skriva. Hm hm

Ibland har jag mött vädjan om att be om att Gud skall sudda ut jobbiga minnen. Visst, jag tvivlar inte på att Han skulle kunna göra det. Jag undrar dock om han vill skriva om historien. Snarare tror jag att han kan hjälpa oss att leva med minnet på rätt sätt. Att tom kunna ha med sig minnet utan att minnet för den skull göra oss illa.

Därför ber jag så här…
Herre, hjälp oss att leva med dom minnen vi har. Gör så att jobbiga minnen inte gör ont längre. Herre, hjälp oss att skapa goda minnen. För vår egen skull men även för andra.

Varför är vi så misstänksamma?

Varför är vi så misstänksamma om andra människor och fenomen? Rubriken kunde sättas annorlunda naturligtvis. Tex Tänk gott om varandra.

När jag möter någon som förutsätter att jag undanhåller något som den bara måste veta känns det som vi hamnar i två olika världar. Som om man medvetet vill den andra något illa. Att man vill frysa ut och utelämna den personen. Det kan väl inte vara typiskt oss svenskar? Eller?

I ett arbete där man har olika roller så ligger det i sakens natur att chefen inte berättar alla saker han/hon går och funderar på. Vill påstå att det mesta av en chefs alla funderingar på förändringar aldrig blir av. Det behövs en period av att mogna i olika beslut. Allt för att det skall bli bäst för helheten.

Tänk om man skulle prata om allting som ändå inte kommer att bli av. Det stör mer än det gör nytta.

Det kan ju finnas orsaker till varför man inte sagt något. Man kanske helt enkelt inte visste något, man behöver mer ‘kött på benen’ innan man kan säga det, kanske helt enkelt inte ska veta något eller faktiskt inte har med det att göra.

När man ser sig omkring verkar det som vi har en sådan inställning till tex politiker och beslutsfattare. Vi liksom förutsätter att dom har lik i garderoben, har en dold agenda och vill bara sitt eget bästa.

När det väl kommer till kritan undrar jag vem som mår sämst i allt detta. Den som misstänkliggör eller den som blir utsatt för det. Jag undrar om det inte är den som misstänkliggör.

Vore det inte bättre att vi bestämde oss för tänka gott om varandra? Att utgå från att vår motpart faktiskt tänker goda tankar. Att om vederbörande väntar med att berätta innebär det att det blir så mycket bättre senare. Att alla vill varandra väl.

Skulle det inte bli så mycket bättre då?

Man skulle också kunna fundera på om vi själva skulle må mycket bättre om vi bara släppte tanken på att man måste veta allt….
Att kunna bara slappna av och tro att det blir nog bra hur som helst.

Att blinka eller inte blinka – det är frågan

Jag pendlar till jobbet och har så gjort ganska många år nu. Det blir typ 13 mil om dagen, ca 4500 mil om året. Så har det varit mer eller mindre under 6 år.

Är det något jag förundrat mig över är att det är så många som inte använder blinkers tex. Denna så geniala uppfinning som ska tala om för medtrafikanterna vart man ämnar styra sitt fordon. Tydligen är blinkersspaken väl gömd eller så hoppade man över den kunskapen på körskolan. Den är enkel att använda så länge man kör på vanliga vägar och tex ska byta fil.

Att det blir knepigare i rondeller förstår jag. När skall man blinka och inte. Man lär visst bara behöva blinka när man skall ut ur rondellen. Det lär finnas en bilförare i Katrineholm som blinkar med varningsblinkersen när vederbörande kör i rondellen. Kanske bara en skröna men ganska genialt när man är osäker på hur man gör.

Att blinka eller inte blinka är egentligen inte frågan. Att man ska blinka har till hyfs och fason. Så trist när man står och väntar på att få köra ut på vägen och bilen som skall passera får för sig att svänga in på min väg. Så har man väntat helt i onödan. Eller bilen som byter fil mitt framför nosen på min bil och man har inte fått någon förvarning om det.
Tänk om alla använde blinkersen så vore livet lite enklare i trafiken.

Att man väljer att inte byta sin trasiga lampa på bilen är ett kapitel för sig. När man kommer enögd en mörk natt är det inte roligt att möta den bilen. Speciellt när det är lampan som är närmast mötande bil. Att vederbörande har svårare att upptäcka vilt mm är väl dens bekymmer. Men tänk om, tänk om, vederbörande tänkte på mig som mötande fordon.
Nu är det ju så att ingen som läser detta blogginlägg struntar i att blinka. Alla läsare av denna blogg byter sin lampa när den gått sönder. Men i alla fall….. Tänk vad mycket bättre det skulle bli om alla gjorde som vi. Eller hur?

För en tid sedan lästa jag i KatrineholmsKuriren att läppe-borna var så ledsna över alla som körde för fort genom samhället. I samma samhälle använder ingen reflex. Vilket gör att vi som kör igenom där varje dag har svårt att upptäcka folket. Ung som gammal. Säger ingenting om att deras åsikt är rätt om hastigheten. Vad som förundrar mig är att samma vuxna verkar tycka att det är helt okej att deras barn inte syns i trafiken. Så, kan vi inte komma överens om att jag och mina medbilister håller 50 i byn så sätter ni på er reflexer. Fast å andra sidan, ingen av er läser väl min blogg.
Men visst vore det bra om alla gjorde det….. Eller hur?!!!

Det finns så många sköna människor…..

20140226-212615.jpg

Satt på ett köpcenter och drack en kopp kaffe en dag (19kr och jag glömde att fråga om påtår ingick i priset. Fast å andra sidan menade några goda vänner till mig att det var billig. Jag borde ha betalt mer än det dubbla för den kaffekoppen med tanke på vad ägaren behövde ha alla sina pengar till… ja ja…). Då fascinerades jag över vad mycket sköna människor det finns. Och då tänker jag inte på om man var vacker eller inte (hur man nu bedömer det…) utan på att vi är alla så olika. Somliga var ganska framåt och andra lite mer försiktiga. Endel verkade veta exakt vart de skulle medan andra letade sig fram. Andra tog mer plats (TOG) så att andra försiktigt höll sig undan. Endel skulle man kunna verkligen säga om ”den var en skön en”. Några barn gick förbi mig och verkade att älska att vara just där och då.

Då gick mina tankar till Ingemar Olssons låt ”Sköna människor”. Om du tittar dig omkring så finns det säkert några sköna människor som du skulle behöva hjälpa att få komma fram. Kanske genom att du själv tar ett steg tillbaka. Ofta är det allt för ofta enklare att gör ”allt” själv. Kanske borde vi låta andra komma till och på så vis blomma ut på ett nytt sätt.

Kolla in sången så ni får se…..

Sköna människor av Ingemar Olsson

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
då missar man en värld
som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nåt att ge
Yeah yeah yeah, nåt att ge

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig får en chans
Dom blir bedömda efter pärmarna
precis som om resten inte fanns
Men det som öppnar sej där inuti
är värt sin vikt i guld
För varenda människa har sin egen saga
Viktig för sin egen skull
En del är långa …

Det finns så många sköna människor
som liksom alltid kommer snett
Precis som böcker i ett bibliotek
Dom kommer aldrig till sin rätt
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk
är allt som sticker fram
Av alla andra sidor ser man ingenting
Och det är både synd och skam
En del är långa …