Att förminska någon

Tänk vad omgivningen kan göra med oss. Antingen kan man lyfta eller sänka. Egentligen skulle nog överskriften vara ”att göra någon större”. Men den rubriken lockar inte alltid tyvärr. Sorgligt nog. För vi har svårt att se det. Att lyfta andra före sig själv. Att lyfta någon för att stödja och hjälpa. Att hjälpa till utveckling.

Det är med sorg jag ser hur människor förminskar sin omgivning pga sin egen handling. Förminskar som göra att någon tappar förtroendet för sig själv . Förminskar för att själv få en bättre position.

När man vänder på steken så finns det nog inget vackrare än när det blir tvärtom. När man lyfter fram någon. Sätter den före. Ger den utrymme så att den växer. Jag tror att det är då det stora sker.

Den som ständigt får höra att man inte duger tappar kraft och initiativ. Man tappar tron på sig själv. Den som får höra positiva ord över sig växer och går framåt.

Vem lyfte du igår ? Vem uppmuntrade du igår? Vem fick ett erkännande från dig igår ?

Vem kan du lyfta i morgon till nya framsteg? Det kan vara du som gör skillnaden. Det är stort.

En tid av väldoft

🍊 Det är en tid då affärerna har mycket av apelsiner. Gick förbi ett lunchbord på jobbet för någon dag sedan. Där satt en person som skapade en apelsin. Alltså, vilken god doft det gav.

🍊Det är en fantastiskt god väldoft då vårt land får tillgång till apelsiner.

🍊Apelsiner ger god tillgång till c-vitaminer. Det gör att vi kan förebygga förkylningar bland annat. Det förebygger helt enkelt sjukdomar. Det hjälper tarmen att hålla sig i trim. Förebygger blodbrist. Citrusfrukter innehåller en mängd olika mineraler i små mängder, bland annat kalcium, järn och magnesium. Mineraler ingår i olika system och funktioner i kroppen och hjälper på så sätt kroppen att fungera optimalt. Och apelsiner tillför vattnet som är så viktigt. Man kan lugnt säga att apelsiner är rätt nyttiga.

🍊Ändå måste jag säga att förutom smaken så är doften så avgörande. Apelsiner doftar så gott. En väldoft är en god lukt. Och jag vill påstå att vi behöver verkligen sprida väldoft omkring oss. Tänker då inte i första hand på deodorant. Nej , den doft vi sprider i atmosfären omkring oss. Stämningen. Det märks i luften omkring folk som sprider väldoft omkring sig. Sättet att vara. Sättet att påverka.

🍊Så varför kan vi inte ha apelsiner som förebilder?! Det finns säkert människor som du också har som förebilder. Men låt apelsiner påminna dig om denna doft.

Tredje vågen…

Tredje vågen av pandemin är redan här läser jag i expressen. Men….

….. jag tycker vi inte ens har lämnat den andra vågen bakom oss. . . .

Ibland funderar jag i termer som ”när ska det bli normalt igen”. Någon säger att detta onormala är nog vårt normala.

Det är som att aldrig en våg av det man möter hinner lägga sig förrän en ny våg kommer. Och så håller det på.

Jag går ju ofta och gärna vid Vätterns strandlinje. Det slår mig att rätt ofta går det vågor. Stora eller små. Dom liksom böljar in mot land. Verkar aldrig ta slut. Verkar aldrig tröttna på att slå mot stenar och strand. Som en evighetsmaskin. Ibland kan man nog känna så för alla vågor som rullar i livet. Som om dom aldrig tar slut. Som om det onormala får bara fortsätta.

Så händer det ….. sjön lägger sig och det blir kav lugnt

Tänk vad skönt. Efter det oroliga vattnet kommer det ett lugn. Det vill jag påminna mig om. Efter alla dessa pandemivågor kommer det ett lugn. Var så säker. Hur hopplöst det än ser ut nu när tredje vågen kommer. Snabbare än dom andra kan tyckas. Men vågor lägger sig till slut. Ja visst, efterdyningarna kan få oss att må rätt dåligt i sjöns böljande vågor efter en storm. Men till slut lägger sig även dom vågorna.

Så håll ut. Det onormala lägger sig tids nog. Gud hjälpe oss att få kraft att orka 🙏

Att kämpa med tron

Många gånger framställer vi tron som trygghet och livet. Att Gud hör bön. Att vi får mycket stöd och hjälp. Med all rätt.

Men det finns ibland en kamp i tron. Lyssnade på vår ärkebiskop som tog oss med i tankarna i den kämpande tron. Du hittar det en tid på SVTPlay.

Tron som längtar efter svaren men som dröjer. Tron som vill tro men tvivlar tidvis. Tron som ber både högt och i viskning men upplevs som att den inte når fram. Så kan också tron vara. Den känns som att den inte räcker till. Inte tillräcklig stark. Inte tillräckligt stor.

”Får Jesus aldrig vara ledig ? ”

Man kan falla i att man inte ska störa honom. Han har ju så stora bekymmer ändå. Men Jesus gör det tydligt i bibeln att det är just du med en kämpande tro han är till för.

Slår mig att bibeln också påminner oss om att en tro, så stort som ett senapskorn (som är ett av dom minsta frön som finns) är en tro att räkna med.

Jag tänker att vi inte får ge upp. Bibelns exempel om att folk åter och åter igen är flera. En som ber med orden ”jag ger mig inte med mindre än att du välsignar mig”. (1Mos 32:26) Eller att Be Sök Bulta. (Matt 7:7-8) Så funkade det inte på ett sätt så fortsätt på ett annat sätt. Visa verkligen synd menar det du ber.

Be och håll ut. Är det något vi har fått träna på att i dessa tider är att hålla ut. Så är det med tron också. Det kan ibland gå så fort. Andra gånger dröjer svaret. När jag skrev om mitt helande igår var det inget svar som kom direkt. Jag hade bett länge och mycket. Men jag återkom och återkom. När svaret kom så var det som jag inte väntat alls. Men jag tror att jag var mogen för svaret då.

När jag blev helad

Igår skrev jag om mitt möte med Gud. Det var ett försök att beskriva hur jag uppfattade det. Idag tänkte jag berätta om ett särskilt specifikt tillfälle. Då jag blev helad.

När jag var ung hade jag mycket eksem. Det ökade rätt mycket och jag kliade mig oerhört mycket. Jag testade massa olika tips. Det var vapenfett. Det var olika salvor. Mina händer hade stora självsprickor. Kom någon emot dom så gjorde det så grymt ont.

Sömnen blev lidande. Min säng såg inte rolig ut efter att rivande och blödande. Ingen rolig tid. När jag använde kortisonsalvor kunde jag mildra det för en tid. Men i ansiktet var det ju inte så bra att ha dom nära ögonen.

Så en dag. Jag var i en samling där vi bad. Jag bara inte orkade med att riva längre. Jag liksom gav upp på något sätt. Jag bad dom att be för mig. Då kände jag hur en varm ström gick genom min kropp. Så påtagligt starkt.

När man bett för mig satte jag mig på min plats igen. Tittade på mina händer men inget hade hänt. Så jag blev allt lite besviken. Men vad jag då inte visste var att en snabb läkningsprocess hade börjat i min kropp. Så det eksem jag hade haft under många år började försvinna. Och efter en kort tid var all eksem borta.

Sen dess har jag aldrig haft eksem.

Det mötet kommer jag aldrig att glömma. Ett möte som fick stor betydelse för mig för lång tid.

Andra gånger är det av mer stillsam karaktär men lika mycket sanning i närvaro.

Mitt möte med Gud

Hur möter man Gud? Hur går det till att träffa honom? Går det att träffa honom? Finns han verkligen så att det går att träffa på honom?

Hur möter du Gud? Hur går det till? Vad händer? Hur upplever du det? Vad blir din erfarenhet?

Skulle du vilja dela med dig av det kan du få gästblogga hos mig.

För mig har ett möte med Gud varit ett inre samtal med honom. Det har varit en varm beröring. Berört mina känslor. Men också rent förståndsmässigt. En påtaglig närhet som kanske är svår att beskriva. Men den är där.

Det kan också varit genom en person. Att den känner sig manad att ge en tanke som den tror är från Gud. Och när jag fått den har den stämt in på min situation och mitt behov av ledning på något sätt.

Vid några tillfällen har det varit med ett helande som resultat.

Men det mest tydliga för mig är en närhet. Fast Gud inte syns så finns han där på något förunderligt sätt.

Det har inneburit en vägledning. Det har inneburit tröst. Glädje. Kraft. Möjlighet. Förlåtelse. Så för mig har mötet med Gud alltid en god eftersmak.

Hur möter man Gud då? Genom att i sin bön och tanke närmare sig honom. Löftet i bibeln säger att då möter han oss. Detta närmande kan man göra i kyrkan. Men också precis där du är. För han är bara en bön och tanke bort. Det är det stora med honom. För honom är det inte platsen som är viktigast. Det är din och min inställning och öppenhet.

Att reflektera

Att reflektera…. har många bottnar.

Å ena sidan handlar det om att reflektera över något. Alltså att tänka igenom vad något kan betyda. Eller vad resultatet blev av ett tidigare beslut eller händelse.

Ibland upplever jag att det allt för ofta är fokus på beslutet och att alltid vara i en rörelse framåt. Att fånga upp erfarenheter och lära av hur det gick är inte så intressant. Inte heller se konsekvensen av sitt beslut.

Jag tror att reflektion behövs. För att just lära av historien in i en ny tid.

Å andra sidan handlar det om att reflektera något. Som en spegel reflekterar ljuset. Att förmedla något vidare. Som en reflex. I mörkret blir man synlig.

Gud har valt att ibland visa sig genom att reflektera sig i oss. Det är stor nåd. Genom att man ser honom genom oss på ett förunderligt sätt.

Andra gånger misslyckas det på grund av att vi inte blir möjliga som reflektorer. Som en reflex som blivit smutsig.

Ett annat sätt att reflektera över just att reflektera är att det avspeglar något. Avspegla. Alltså att tex våra liv avspeglar något som vi blivit påverkade av. I närtid eller för länge sedan. Så en fundering kan vara, vad avspeglas genom mig? Dig? Vad återger dit liv?

Kanske något att reflektera över idag.

När andra gör dig illa…

Läste ett bra inlägg på det sociala mediet:

”När andra gör dig illa visar det bara vem de är, inte vem du är. Ta det inte personligt. ”

Jesper Caron

Detta är så sant och så viktigt men så svårt.

Somliga skulle nog säga att ”hur svårt kan det va?” Och med det mena att det är väl bara att ruska av sig det. Nu är det ju inte så lätt när det krupit in under kläderna och lagts sig hårt om bröstet.

Att inte det ta det personligt är lättare sagt än gjort. Den som varit med om det vet precis.

Därför blir denna sanning så viktig hur svårt den än är att förverkliga.

Första insikten är att inse att det inte visar vem du är. För du är bättre än så. Här kan en uppmuntran från någon annan ge dig stöd. Att höra hur gott andra ser på oss visar mer på vilka vi är än dom som gör oss illa.

Andra insikten är att det den gör som gör dig illa vänder tillbaka till den som gjorde det. Förr eller senare. Man behöver inte vara domaren själv.

Om vi inte släpper det kommer det att låsa oss själva för lång tid framöver. För den som gjort oss illa har allt för ofta inte insikten att inse vad den bör göra. Att just be om förlåtelse. Då är det bättre att förlåta ändå. Det gör oss fria. Så förlåt i dens ställe. Du vinner på det. Och jag vet att det funkar.

Så att inte ta det personligt är rätt viktigt. Att inse att problemet ligger mer på dom än på oss är ett sätt att släppa det.

Det är inte okej att göra andra illa. Varken fysiskt eller psykiskt. Varken med slag eller ord. Säger det igen. Det är inte okej. Men bestäm dig för att släppa det bakom dig. Gå vidare om det finns läge för det.

Jag tror att vi kan bestämma oss för hur vi frambär vår tanke. Är vi rädd om frukten som kommer efter det är vi mer benägna att föra det samtalet på ett bra sätt.

Jesus För Världen

Satt och lyssnade på en gudstjänst från Björka Säby. Maria sjunger psalmen ”Jesus för världen givit sitt liv”. En vacker psalm. Jag brukar notera sådana gamla sånger jag ”drabbas” av. Förr eller senare passar dom för att sjungas till en predikan eller samling.

Tänka att Jesus är För välden. Han är inte emot den. Lek med ord? Nej, långt därifrån. Han är verkligen För den. Han vill den väl. Men han är också för den. Till för den alltså. Så var det tänkt från början. Jesus och världen hör ihop liksom.

I sin förlängning innebär det att han är För dig, inte emot dig. Han är till för dig. Så var det tänkt från början. Du och Jesus hör liksom ihop.

Ibland kan det vara så att känslan säger något annat. Men den känslan spelar ett spratt. Jesus är verkligen för dig. Vill sig väl. Tro inget annat.

Aldrig har någon älskat som han. Tänk, ingen har älskat dig så mycket som han. Kanske känner du dig mindre älskad just nu. Kanske saknar du kärleken. Glöm aldrig att Han älskar dig så fantastiskt mycket och högt.

Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska leva. Tänk att han kan bistå oss i det också.

Till sist säger sången: Låt mig då, Herre, vara ditt barn. Kanske kan det få bli dagens bön.

Ytterst gav Han sitt liv för dig. Det är kärlek det.

Kanske kan den här psalmen få uppmuntra sin dag. Både från ditt perspektiv till honom. Och Hans perspektiv till dig. Vill du lyssna till den? Carola är en av många som sjungit den. Tryck här så kommer du till den.

Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Lina Sandell-Berg 1889

Förnöjsamhet

Förnöjsamhet – visst låter det så gott. Förnöjsamhet.

Ordet talar om att vara anspråkslös, att vara nöjd med litet, att vara förnöjd och glad. Men också belåten och tillfreds.

Att vara förnöjd är ett välbefinnande som gör gott med oss. Jag tänker att det är väldigt lyckat om vi kan vara det i allt. Men kanske är det allt för ofta vi inte är det till fullo.

Då tänker jag att vi behöver fokusera oss på det som vi är förnöjda i. Så får det ta mer plats inom oss. Det mindre goda finns där men får inte för mycket av vår uppmärksamhet.

Förnöjsamhet. Att vara tillfreds med det som är och händer ger en inre frid.

Jag tänker också att när livet kan levas på ett enklare sätt inträder denna känsla. Vi kräver inte massa nya prylar. Vi är anspråkslösa. Måste inte ha det senaste. Vi kanske till och med är nöjda med det lilla.

Att sträva mot förnöjsamhet gör något bra med oss. Åt det hållet vill jag vända mig till.