Inlägg

Publicerat den

Vi avfrostas lite nu

Var ledig igår. Passade på att göra lite sådant man inte göra varje dag. Typ rätt sällan om jag ska vara ärlig. Jag avfrostade min frys i köket. Det var inte katastrof men jag hade lyckats att typ tömma det genom att använda det jag fryst in. (Det är ju rätt ofta det bara fylla på typ…..)

Har du tänkt på att hela vårt samhälle håller på att avfrostas? Jag tänker inte på att det har med våren att göra. Utan mer på att vi blir lite mer vänliga. Lite mer omsorgsfulla.

Jag tror att det dom som haft svårt att handla redan före Corona-tiden. Men nu upptäcker vi dom. Vi ser varandra mer. Vi, i många stycken, visar varandra mer omsorg.

En annans sak jag tänker på att klimatet ”avfrostas”. Ja, nu tänker jag inte på att isar smälter. Utan ”symboliskt”. Har du sett att smoggen är borta i många städer. Vattnet i Venedig är inte smutsigt utan det är klart. Det ena stället efter det andra visar på en bättre miljö. Wow. Nu behöver vi hitta vägen att försöka behålla det. Omöjligt? Kanske. Möjligt? Ja visst!!

Så mitt i allt elände finns det goda effekter att ta till vara på. Att fortsätta ha och visa omsorg. Att hitta alternativ till transport som sparar vår luft och planet. Vi klarar oss rätt bra att inte resa utomlands två gånger per år.

Kanske är det en tid att även avfrosta dåliga relationer. Ett bra läge att be om förlåtelse. Ge varandra en ny möjlighet. Så där du har en frostig relation – låt den värmas upp. Det är läge för islossning. Det är läge för god värme mellan er. Vänta inte på den andres initiativ. Ta det första steget du!!

För nu avfrostas mycket i vår tid. Låt dig drabbas av den positiva kraften.

Ps Kolla in vad Hanna skriver om att avfrosta. Så bra skrivet Ds

Publicerat den

Oron – hur överlever vi den i dagar som dessa?

Att vara orolig i Corona-tider är inte så konstig. Ganska naturlig reaktion. För sina nära och kära.

Jag har mött så många som säger så här:

”Jag är inte orolig för min egen skull. Men för mina nära och kära, dom är jag orolig för”

Men handen på hjärtat….. nog är vi lite oroliga för oss själva också. När vi ser hur människor drabbas. Pandemin kör på för fullt. Företag läggs ner. Arbetslösheten ökar. Tänk om man själv drabbas. Drabbas av att bli svårt sjuk. Eller mista jobbet.

Vi drabbas av oro. Inte så konstigt. Men hur överlever vi den? Låter drastiskt. Men jag menar, hur klarar vi av den? Hur kan vi hantera den?

Om vi enbart ska hänvisa till vår präktighet och ”klara själv”-anda så blir det nog svårt tror jag. Vi behöver stöd utifrån. Från en vän tex. Vi behöver också mata oss med positiva bilder. Att det är så mycket som är bra också. Att tillåta sig själv att tänka positivt. Tillåta sig att vara tacksam.

Men jag tror att man också behöver vända sig till vår Gud.

Matt 11:28

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Joh 14:1

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.

Gud vill ge dig en frid mitt i din oro. Där du får lämna den hos honom. Det förunderliga är att när vi vågar och kan släppa den hos honom fylls vi av en tillit som skapar frid mitt i oron. Så går oron och friden hand i hand. För oron får sitt svar i friden och tilliten.

Om vi förlitar oss på oss själva, yttre betingelser som pengar tex (även om dom är viktiga) så närs oron. Men vänder vi oss till det som kan ändra oron i djupet kan vi hantera oron så den inte tar makten över oss.

Jag tror att det är hos Gud du möter motkraften till den oro du känner. Våga släpp till honom. Våga prata med honom. Därför säger han i sitt ord: -”Kom till mig, jag vill skänka dig vila”

Min bön blir idag:

🙏 Herre , skänk vila till den som känner oro idag. Ge tro. Skapa tillit. Skapa hopp. Tack för att du Herre vill ge extra omsorg till den som idag känner oro. Amen 🙏

Psalms 46
Gud är vår borg
För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót.
Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
HERREN Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
Kom och se HERRENS verk,
häpnadsväckande saker
gör han på jorden.
Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna i eld.
”Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden.”
HERREN Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela

Publicerat den

Vad tröstar dig?

Ser rubriken för samtalet på TV4 Nyhetsmorgon. Hoffsten samtalar om hur musiken ger tröst.

Musiken som tröst

Vad tröstar dig? Vi har ju våra olika vägar till tröst. En del tröstäter – kanske inte det bästa sättet med tanke på vikten. Men jag brukar ta lite glass och jordgubbar och benämna det som tröst. Men samtidigt är det ju en uppmuntran.

För kanske är det tröstens viktigaste uppgift – att uppmuntra.

För om trösten stannar just i bara att trösta finns det för stor risk att man inte tar sig ur det man behöver tröst för.

En god tröstare är en god lyssnare. Kanske också en som har möjlighet att med sina väl valda ord kunna lyfta sinnet. Och uppmuntra. Men också att bara finnas när orden inte räcker till. Hur svårt är inte detta??

🎶 Visst ligger det något i att musik är en väg till tröst. Kanske har du och jag låtar som passar för olika stämningslägen. Som kan ge tröst och uppmuntran. 🎶

All trösts Gud
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. 2 Kor 1:3-5

Vi har en Gud som prövats genom allt. Allt som vi mött har han mött. Där vi människor lite slarvigt säger att ”vi förstår” (frågan är om vi gör det fullt ut) kan han verkligen säga att han förstår.

Jag tror att tröst blir så mycket mer om den inte bara är att ge en medkännande klapp. När den har uppmuntran som frukt blir den mer bestående. Har mer kraft att lyfta ur det läge man befinner sig i.

Den tröst vi finner hos Gud och tron har en djupare beröring som gör något gott med oss. På djupet. Den har en verksam påverkan på oss. Den är mer än en klapp på axeln. Den helar såren som skaver. Gud – all trösts Gud. Vilket innebär att han blir inte uppgiven när du kommer med ditt behov. Vi kan bli skrämda och känna oss fattiga inför behov. Han känner sig aldrig obekväm inför dina känslor. Vad än det gäller så kan han ge tröst.

Publicerat den

En stadig grund att stå på

Det gungar rätt bra i vårt land och värld just nu. Kämpande företag. Föreningar har svårt.

Det visar hur viktigt det är att ha en god grund att stå på. Att ha en ekonomisk buffert. Likviditet i förtaget.

Rent krasst handlar det ju om att bygga för sämre tider när det går bra. Att se till att man som enskild och företag har en buffert när inkomster sviktar.

Men livet behöver också sin stadiga grund. För när det gungar omkring oss sätts vi på prov. Vi påverkas när det blåser omkring oss. Det är då vi kan känna hur det rör ihop sig inom oss. Oron tilltar. Brist på pengar men med samma ansvar för familj kan ställa till det för oss.

Så smyger sig en oro som äter upp oss inifrån. Jag vill påstå att den oron är klart mer kännbar än att mista själva jobbet tex. För jobb kan man man söka och hoppas på. Men den inre gnagande oron kan göra oss så illa.

Därför behöver vi ha en stark grund att stå på innan vi hamnar i krisen. Den ställer vinnas på i tider då det är lugnare omkring oss.

Han drog mig upp
ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter
på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
och de skall förtrösta
på HERREN. Psalm 40:3-4

”…./… han satte mina fötter på en klippa och ställde mig på fast mark.”
‭‭Psaltaren‬ ‭40:3‬ ‭NUB‬‬

En sådan grund är Gud. Att få stå på den. Sätta sin tillit till honom. Det gör att trots att det gungar omkring oss kan vi känna en viss trygghet. Inte så ovanligt att mitt i alla bekymmer så växer en trygghet fram där man känner frid mitt i ofriden på något sätt.

Så där , mitt i livet, får vi bygga upp en buffert av ekonomin så att vi kan klara det basala när vi tappar inkomst för en tid. Vi får också bygga en starkt relation till Gud. Då blir vägen till honom naturlig när motgång kommer.

Så är vi som mannen som byggde sitt hus på en stadig grund. När stormen kom stod huset kvar. Vi drabbas inte som mannen som byggde sitt hus på lös sand. När stormen kom så rasade huset. (Matteus 7:24-27)

Vi behöver en stadig grund i livet. På många sätt. Märker du att din grund liknar mer sand än klippa är det inte kört. Du kan börja bygga till från och med nu. Spara lite pengar varje månad. Till slut har du din buffert. Du kan påbörja och fördjupa din relation till Gud. Så blir han din klippa.

Publicerat den

Bolivia Sydamerika Sudamérica

Idag skriver jag en särskild hälsning till er i Bolivia. Jag har aldrig varit i ert land. Många av er har nog inte varit i mitt land Sverige.

Jag kan inte skriva på spanska men i slutet av bloggen får Google translate översätta till er på spanska.

Varför skriver jag till er så här? Jo för ingen i Bolivia har läst min blogg. Jag vill testa om det är möjligt att nå någon på detta sätt.

I mitt land är det vår. Löven på träden börjar växa fram. Det är en tid jag älskar allra mest. Jag har mest hört om ert land genom en missionär som berättat för mig. Det bilder som han tagit. Ni har ett vackert land.

Har du lust får du gärna skriva en hälsning till mig via denna sida.

Varma hälsningar från Sverige. Nu får Google göra jobbet (jag hoppas att det blir en bra översättning)

Hoy te escribo un saludo especial en Bolivia. Nunca he estado en tu país. Muchos de ustedes probablemente no han estado en mi país, Suecia.
No puedo escribir en español, pero al final del blog, Google translate te traducirá a ti en español.
¿Por qué te escribo así? Pues nadie en Bolivia ha leído mi blog. Quiero probar si es posible contactar a alguien de esta manera.
En mi país es nuestro. Las hojas de los árboles comienzan a crecer. Es el momento que más amo. He escuchado más sobre su país a través de un misionero que me contó. Las fotos que tomó. Tienes un pais hermoso.
Si lo desea, puede escribirme un saludo a través de esta página.
Saludos cordiales desde Suecia. Ahora Google hace el trabajo (espero que obtenga una buena traducción)

Ps Guyana 🇬🇾 , Suriname 🇸🇷 och Franska Guyana 🇫🇷 är inte heller representerade på min blogg. Ds

Publicerat den

Han som håller hela världen i sin hand 🗺

🗺 Han som håller hela världen i sin hand…..

….. Han har ändå tid att tänka på dig!!

Textraderna är från en liten visa. Jag minns den från min barndom. För någon dag sedan blev jag påmind om den när min kollega bad.

Jag tänker att du behöver bli påmind om det i dessa tider. Jag vet inte om tänker som jag ibland. Men Gud måste nog ha rätt mycket att göra just nu. Om man tänker rent mänskligt. Vi kan uppfatta det så att vi blir bortglömda. Men så är inte fallet.

….. Han har ändå tid att tänka på dig!!

Du är i hans intresse. Man kan läsa om att Guds ögon överfar hela jorden för att leta upp dig. Han älskar att se på dig.

Så även om du tycker andra behöver honom bättre än du så har han tid för dig.

Så låt texten landa hos dig. Läs den.

Han som håller hela världen i sin hand Han har ändå tid att tänka på mig!!

Publicerat den

Det där med att jobba hemifrån …

Det där med att jobba hemifrån…… undrar om sniglar gör det också ??

Det är ett mycket förekommande sätt att jobba på nu för tiden. Fick tanken när jag läste ett inlägg från en vän på facebook.

Tänk vad smidigt det vore att alltid kunna jobba hemifrån. 😂🙈 Vart man än var och vad man än gjorde gjorde man det hemifrån. För man hade med sig hemmet jämnt.

Jag tänker att just nu är detta bra men på sikt tror jag inte det är sunt. Vi behöver lämna jobbet kvar på jobbet. Jag vet.

Under många år har jag haft hemmakontor. Jag vet vad det innebär. Man blir sällan hel fri. Telefonen ringer med en röst ”jag vet att du är ledig men jag vill bara kort fråga en sak…”. Så blir det inget kort samtal utan rätt långt med mycket energi som går åt. Inte så ovanligt med många funderingar som gör det svårt att koppla av.

Ett sunt förhållande till livet och jobbet är att man just har ett mellanrum mellan den ena jobbdagen och den andra. Vi tränar ju på avstånd i pandemitider. Så det är bara att lära och leva det livet.

Men man behöver mellanrum i mycket. Kalla det paus. Kalla det vad du vill men andrum behövs. Att då ha med sig ”allting” hela tiden gör mindre gott hos oss.

Men visst har tanken funnits där. Tänk att ha en husbil. Man kan sova nära jobbet. Snabbt ta sig till ett viloställe. Men fråga är om det blir bra på sikt. Nej. Ingen bra ide.

Vi behöver gå tillbaka till det normala efter Corona-tider. Där vi har en skillnad mellan jobb och fritid.

Publicerat den

Det finns en dag jag ser fram emot

Det finns en dag som jag ser fram emot. Har du en sådan dag?

Den dag jag ser speciellt fram emot är då jag kan gå på gudstjänst igen i vår kyrka. Du vet den där känslan att möts alla igen. Få vara på gudstjänst live.

Jag verkligen saknar det.

I bland filosoferar jag över hur det kommer vara den första gudstjänsten som vi kan fira igen. Glädjen. Se alla. Få lyssna till predikan. Den dagen vill jag verkligen inte missa. Jag tror det kommer vara en av dom bästa dagarna på länge.

I denna pandemi tror jag alla att vi har något särskilt vinster fram emot. Det kan vara att träffa barnbarnet. Gamla föräldrarna. Få umgås med sina vuxna barn. Resa. Kramas. Ja det finns troligen mycket vi ser fram emot.

Kanske kan dessa dagar vi ser fram emot motivera oss att ta det försiktigt. Hålla mellanrum. Avstå att dra ihop samlingar.

Det är dagarna vi ser fram emot som gör oss glada. Målmedvetna. Uthålliga. Motiverade. Dom kan få oss att både avstå och göra något extra för att nå dit.

Publicerat den

Går det att glädja sig åt framgång i dessa tider?

För några dagar sedan gick jag en promenad i centrum. Flera affärer hade utförsäljning. Lokaler stod tomma. I dessa tider ser man det mer och mer.

I den butik jag jobbar hade vi en mycket bra lördag senast. Samtidigt vet jag att man kämpar på andra håll.

Får man glädja sig åt framgång då? Är det okej att visa glädje om man då gör något som är bra och lyckas?

I respekt för andra får vi i Sverige svårt att glädja oss när andra misslyckas. Samtidigt tänker jag att vi kanske behöver det. Det kan skapa mod och tro att det ska vända för någon som just nu har det motigt.

Ser man på samhället så är det så tydligt. Somliga affärer går bättre än tidigare. Andra kämpar massor för att överleva och inte gå i konkurs.

Så länge man glädjer sig och inte gör det på någon annans bekostnad så är det ju okej. Men visst kan man få lite dåligt samvete kan jag tro. För det är svårt att glädja sig fullt ut när man har flyt och någon annan får lägga ner. Det lägger en sordin över glädjen

Kanske handlar det mer om respekt. Respekt över att det ”kunde ha varit jag”. Man blir mer återhållsam. I det ljuset kan man glädja sig. Vara mycket tacksam.

Frågan nu är kanske mer hur vi ska hjälpa andra utan att smittan tilltar. Handla det vi behöver för att lyfta någon annan. Inte gå till den vanliga affären som ändå bärs upp av många kunder. Hur hittar vi rätt här?

Min bön idag är ….

🙏Herre, hjälp den som har ett eget företag att göra rätt beslut. Ge den vishet så att den kan komma igenom denna kris utan att sitt företag går i konkurs. Amen 🙏

Ps När det går bra samlas det för mycket folk. Då blir det inte heller bra. Så framgången något gott? Man kanske måste stänga just pga av det går för bra …. 🙄 Ds

Publicerat den

En stilla dag ……

🛋 Vad skönt det är med en stilla dag. Där dagen blir som den blir. Lite fix. Lite musik. Lite bara vara. Lite göra. Lite soffgäng. Kanske en bok

🥘 Så lite matfix som ger lite matlådor. Bara em sådan sak skänker stillhet. Man vet att det finns några lådor färdiga att ta med till jobbet.

☔️ Att det regnar gör ju egentligen saken bara bättre på ett sätt. För man längtar inte ut. Man går ner per automatik i fart. Det är liksom okej att bara ta det lugnt. 👌🏻

🍫 Kanske en liten choklad får jag nog erkänna också. Men den trösten är ju helt okej en regnig dag. För det är väl ändå lite synd om mig att det regnar.

🎶 Som sällskap får några gamla godingar till skivor spela via Spotify. Det ger en stillhet det också.

😔Jag skulle tro att somliga av oss, läs 70+, tycker en sådan här beskrivning låter bara tristess. För livet är just nu för mycket av det i deras liv. Då är det svårt att uppskatta lugnet.

😀 Men en stilla dag är ändå skön. Livet är för somliga ofrivilligt lugna. För oss som jobbar är det mer än någonsin att göra. Vi ska göra det på färre personer än vanligt. Så en dag av ”ingenting” är verkligen efterlängtad.

Så en stilla dag får det vara …