Inlägg

Publicerat den

Det kan vara svårt att ladda ner dagen….

Söndagsmornar brukar vara bra tillfällen att läsa ikapp tidningen Dagen jag har som e-tidning . Så även i söndags. Jag började trycka på alla dagar jag missat denna period. (Det var väl många ). Så händer detta….

Nu berodde det inte på Dagens tjänst. Mer att jag försökte ladda ner många tidningar samtidigt och att min uppkoppling var nog lite seg.

Men det blev en bra bild på hur det kan vara. När man vaknar på morgonen och känner att det är lite tungt att ta sig in i dagen på något sätt. Då kan det kännas typ så att det är svårt att ladda ner dagen. Eller ladda sig själv in i den. Kanske är det vad dagen ska innehålla som påverkar eller något i gårdagen som hänger kvar.

Ibland kanske man laddar ner för många dagar i den som nu kommer. Många dagars innehåll som blir väl tungt att ta in. Man bekymrar sig kanske i onödan. Så blir den dag som inne är belastad av dagar som ännu inte finns. Likaså kommer bekymmer som inte finns sätta käppar i hjulet. Helt i onödan. För dom kanske till och med aldrig kommer att finnas. Även om vi tror det.

När jag hade laddat ner alla tidningar så läste jag bara en åt gången. Klart bättre val än att försöka ta alla samtidigt. Och kanske är det just så vi bör leva livet. Att ta en dag i taget. Inte ta alla dagar ihop och försöka leva dom samtidigt. Kanske är det som blir vårt misstag allt för ofta. Av någon anledning tror vi att vägen är ”alla på en gång”. Tänk att våga leva en dag i taget.

Om nu dagen tar lite extra lång tid att ladda ner kanske man ska stanna upp en stund. Låt den ladda klart. För det är inte förrän då man kan göra det bästa av den. Det är då den kommer till sin rätt. Kanske helt enkelt inte blir möjlig, helt och hållet, förrän då.

Så kanske det finns en lärdom i att ladda ner en dag i taget. Låta den ta sin tid. Låt dom kommande dagarna bära sina egna bekymmer.

”Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭6:34‬ ‭SFB15‬‬

”Oroa er alltså inte för morgondagen, utan lös problemen den dag de dyker upp. En dags bekymmer räcker mer än väl.”
‭‭Matteus‬ ‭6:34‬ ‭NUB‬‬

En vers i två översättningar. Men så sann. Låt varje dag vara dag här och nu. Nästa dag kommer. När den dagens tid är. S

Publicerat den

”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.”

För länge sedan skrev jag om att se sanningen i vitögat. Jag började då så här:

I söndags lyssnade jag till Sara Hökpers i svenska kyrkan. Hon berättade om hur det var som barn när hon gick till sin mamma när det var något som var problematiskt. Hon kanske inte riktigt berättade vart skon klämde. Då sa hennes mamma: ”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.”

Läs gärna hela den bloggen

Kanske är det så också i våra böner till Gud.

Vi får komma till Gud med det vi har. Hur det än är. Och det gör något med oss när vi säger det till honom. Vi behöver inte försköna något. Inte förstärka. Bara säga som det är. Först då kan han hjälpa.

Han som ser i det fördolda ser när våra böners ord stämmer överens med våra livsbehov. Orden får genklang i vår innersta resonansbotten. Orden blir inte fake news. Orden blir det verkliga. Då ser han att bönen är vår ärliga längtan.

Dina böneord blir verkliga när du hör fig själv säga dom. Då blir det inte bara en flyende tanke. Det blir på riktigt. Du blir ett med din bön.

”Om du inte säger som det är kan jag inte hjälpa dig.” Undrar jag om inte det är en god inkörsport nästa gång du närmar dig Gud i bön.

Publicerat den

Kan man störa Gud?


För länge sedan såg jag en rubrik i tidningen dagen. Artikeln handlade om Gert Fylking. Rubriken lät ”Jag get vet inte när jag störde Gud senast”

Ganska ofta möter jag också kommentaren Du som ber kan väl be för mig, min situation eller liknande. Man menar sig nog inte tro på Gud men den som gör det kan väl be. På något sätt säger det väl att djupt där inne finns det en tro på något större som skulle möjligen kunna förändra situationen. Men man vill inte ta kontakten själv av någon anledning.

Inför livets slut tror jag dom allra flesta funderar på Gud på något sätt. Vad händer efter döden? Finns det en himmel? Frågor som ingen kan bevisa men vilar i tron på något. Och hur många som där i slutet tar kontakt med Gud har jag ingen aning om. Men jag tror att rätt många gör det.

I olika skeenden i livet går man till kyrkan. Dop, vigsel, begravning är några exempel. Många konfirmeras. Varför gör man allt detta om man inte på något sätt har ett positivt förhållande till Gud inom sig? För kanske är det ändå så att vi brukar försöka ha en kontakt med Gud.

Så på ett sätt tror jag att alla mer eller mindre har en tro på att Gud finns. När sökte du upp honom senast?

Man kan undra om man kan störa Gud? Det står i Bibeln att han alltid är närvarande och aldrig sover. Det står att han ständigt låter sina ögon svepa över jorden. Han skulle kunna uppfattas att ha rätt mycket att göra. Samtidigt hör han varje suck från dig och mig. Mitt i allt detta kan ingen påstå att han utstrålar att inte ha tid med dig och mig. När han skulle dra sig undan med sina lärjungar kom det folk. Inte sa han då att han inte hade tid. Nej, han hjälpte dom med sina behov.

Jag brukar vilja låta min kontorsdörr stå öppen på jobbet. Jag vill signalera att jag är tillgänglig. Och när jag behöver egentid så stänger jag dörren. Gud jag ingen dörr han stänger. Han har alltid en öppen väg till sig.

Nej, du stör aldrig Gud. Snarare är Han en vän som faktiskt älskar när vi människor tar kontakt med honom. Även när det mer sällan som vi något enstaka möte vid dop eller vigsel. Snarare efterfrågar han tätare kontakt. 

I djupet i oss människor är evigheten lagd. På det sätter att det andliga finns där. Där i djupet finns något av Gud. Ibland gör detta ”något” sig påmind när vi låter det komma upp till ytan. Låt det då blomma ut till något medvetet. Det gör dig gott. Inget farligt med det. Snarare tvärt om. Det är det mest naturliga vi kan uppleva. 

Så, kan man störa Gud? Absolut inte. Han har tid för dig.

Publicerat den

Idisslar på ett par versar (3)

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.” Ef 1:17-19
‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:17-19‬ ‭SFB15‬‬

Kärnbibeln som ger flera möjliga översättningar och förklaringar säger så här:

”Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror, i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt.” ‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:19‬ ‭SKB‬‬

Guds kraft är omätbar, obegränsad, överlägsen. Det tål att låta det sjunka in hos oss. Det är till den vi sätter vår tillit och vårt hopp. Denna kraft jämförs med den kraft som uppväckte Jesus från det döda. Inte illa liksom.

Denna kraft är i verksamhet hos den som tror. Kanske behöver vi stanna upp och begrunda det. Jag tror inte att det per automatik är framgång bara för att man är troende liksom. Utan inser att denna kraft inte alltid är tydlig för oss. Men kanske skulle denna vers få befrukta oss, vår tro, vår tillit, vår handling. För den finns där. I oss som tror. Denna operativa kraft. I sig finns förmågan. I sig finns möjligheten. Gud hjälpe oss att släppa loss denna kraft. Släppa fram den att verka.

Min bön blir ….

🙏 Herre, hjälp mig att släppa fram denna kraft i mitt liv. Tack för att du Herre utrustar oss. Ber sig herre att den kraften skall få börja verka mer och mer i våra liv. Amen

Publicerat den

Idisslar på ett par versar (2)

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”
‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:17-19‬ ‭SFB15‬‬

Att leva i nuet är rätt viktigt. Att finnas i en annan tidsrymd kan bli lite knepigt. Lever vi i gårdagen har vi lätt att tappa det vi gör nu. Lever i morgondagen kan vi kanske uppfattas som att vi inte är närvarande.

Samtidigt tror jag att vi behöver få smak på det hopp och framtid som tron för med sig. Det hoppet kan vi inte se med våra lekamliga ögon. Vi behöver se det med hjärtats ögon. Att förstå vilket hopp han har kallat oss till.

Hoppet om en evighet. Himlen. Livet med Jesus. I den eviga världen. Den värk som finns där bortom det vi kallar för död. En framtid som finns där borta.

Att se det hoppet drar oss framåt. Ger oss trygghet i livet. Inte bara som en saga utan faktiskt förstå. Det är en förståelse vi nog inte kan ta oss utan Anden ger oss.

Ibland tror att du upplever det som jag kan göra. Hoppet om himlen känns lite dunkelt. Som att det kommit något i skuggan. Eller man ser det inte så klart. Versen stryker under att vårt inre öga ska få ljus. Alltså att få se det klart. Så är det dunkelt för dig vill jag be för dig.

Men jag ser en bild till i detta. Att Gud ska få göra det tydligt vad han har kallat oss till här på jorden. Jag läser i bibeln att den han kallar utrustar Han. Det gör att jag tänker att han vill tydligt visa dig på din uppgift och kallelse. Genom att ge ditt inre öga ljus. Att du skall förstå uppdraget.

🙏 Herre Jag ber att hjärtats ögon ska få ljus så att vi förstår vilket hopp han har kallat oss till. Att du Herre, ska ge oss en förståelse om vad du har kallat oss till. Gör det tydligt och klart. Visa oss vad du kallat oss till. Vilken uppgift och utrustning vi fått. Amen.

Publicerat den

Idisslar på ett par versar (1)

Vet inte om det är rätt beskrivet att man idisslar på några bibelverser. Andra skulle nog kalla det för att meditera. Men för mig känns det mer som att man betarbetar orden som att man tuggar i sig dom om och om igen.

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”
‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:17-19‬ ‭SFB15‬‬

Det är en bön för dig likväl för mig själv. Du får gärna idissla ihop med mig några dagar. Jag tror orden kan göra gott inom oss.

Låt oss börja tugga lite på detta: Jag ber att Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom.

Att förstå Gud är inte alltid så enkelt. Han är ju liksom lite mer ( lås ’mycket’) än oss. Jag vill inte veta vem Gud är av massa förståsigpåare. Som hittar på efter eget huvud och tyckande vem han är. Jag vill lära känna honom som han verkligen är. Tror du också hellre vill veta det.

Därför ber jag gärna denna bön idag. Att Gud ska ge mig vishetens och uppenbarelsens Ande som kan förklara för mig vem Gud är. Vad Gud kan. Vad Gud vill. För jag vill veta vad han kan, den Gud jag tror på och satt min tillit till. Att jag med mitt förstånd skulle kunna förstå Gud så bra det bara går i min begränsning. Att också min tro får växa på grund av att den stärks av att Guds Ande visar mig i min inre människa.

För när jag får en större kunskap om Gud så växer min tro. Betänk att Gud gärna ser att detta sker. För den som vill söka sig närmare en bättre kunskap om honom så finns det en väg. Det är att att låta vishetens och uppenbarelsens Ande beröra oss.

Visst inser jag att det är svårt att till fullo förstå Gud. Men jag tror att du vill som jag – förstå honom bättre för var dag. Möjligheten finns.

🙏 Idag ber jag dig Herre, att du ska ge oss vishetens och uppenbarelsens Ande så att vi får en rätt kunskap om dig. Amen 🙏

Publicerat den

Kan det bli för fullt för att be?

I den kyrka jag är med i så har vi 21 dagar med extra fokus på bön. Man anmäler sig på hemsidan och kan boka sig för ett pass eller flera. Det gjorde jag. När jag bokade en tid möttes jag av budskapet att det var fullt. Jag fick inte plats på den tiden. Så jag valde en annan. Och tro inte på något sätt att jag tycker det är dåligt att man fick det svaret. Men det fick mig att tänka till.

Kan det bli för fullt för att be ? Naturligtvis inte. Ingen tidpunkt kan få för många som ber. Inget bönemöte kan få för många besökare. Vår Herre klarar av att sortera in oss alla. Det bönebrus som når hans öra blir tydligt för honom.

Men kanske kan det bli för fullt i vårt program att vi har svårt att få tid för bönen. Vi är så upptagna. Vi hinner inte helt enkelt.

Jag skulle tro att dom flesta kristna nog menar att bön är bra och viktigt. Och kanske vi är många som också inser att vi har lite dåligt samvete för att vi inte ber tillräckligt mycket.

Men kanske är det inte så komplicerat som vi tror. För bön är en relation. En relation vårdas ofta genom samtalet. Helt enkelt prata med varandra. Och så kan man se på bönen. Det förtroliga samtalet med Gud.

Jag tror att man behöver avdela tid för detta samtal. Men samtidigt får det aldrig hindra den löpande gemenskapen med Gud. Då man liksom pratar i all enkelhet förtroligt med honom.

Du vet, när man är ute och går, på väg till jobbet, eller står och diskar, medan man stryker kläder, ja, vad man än gör så pågår denna relation med ett levande samtal.

Det är då jag tänker att bönelivet kan nå fram i djupet och i höjden.

Svaret på min egen fråga är naturligtvis att det kan aldrig bli för fullt för att be. Men det kan vara en utmaning att hitta ett bra livsmönster som hjälper oss att be.

Publicerat den

I går tog jag i hand 🤝

🤝 Jag vet inte om du minns hur det var att ta i hand. Det var på den tiden vi kallar före pandemin.

🤝Jag mötte en person som ville hälsa på mig. Min reflex var att göra som vi brukar. Armbåge mot armbåge , typ så. Men då säger han ”vi har ju handskar på oss”. Och visst , då funkade det med ett handslag.

🤝 Då insåg jag hur länge sedan det var jag gjorde det. Och jag blev påmind om hur mycket jag saknade just att hälsa på folk. Det gör något med gemenskapen när man hälsar på varandra. Det kändes ”på riktigt” på något sätt.

🤝 Jag insåg hur mycket det betydde att få ge ett handslag. Trodde inte det riktigt. Och det gör att jag inser hur mycket annat av närhet jag saknar. På jobbet brukar vi säga att vi saknar kramen. Kramen till tröst men också till glädjande uppmuntran.

🤝 Somliga menar att den tiden kommer inte tillbaka då vi hälsar i hand igen. Kramar kommer att vara få. Det kommer vara det normala att hålla avstånd. Att inte berör och röra. Efter denna dag blir jag än mer tveksam till det. Vi människor är skapta för att vara nära varandra. Att beröra varandra. Det tillhör det mänskliga. Då menar jag inte dom djupare beröringarna som har med djupare relationer att göra. Dom är vigda till tvåsamheten. Men att beröra varandra som vänner. Det tror jag är viktigt.

🤝 Handslaget kommer tillbaka. Även ryggdunket, klappen på axeln eller på armen. Kramen likaså. Var så säkert. Så fattigt kan inte livet fortsätta som det är nu. Vi behöver beröra och beröras.

Publicerat den

Känslor är inte alltid lätt

”Hur känns det?” En fråga som inte är så ovanlig. När man intervjuar en som vunnit ett lopp. Något särskilt har hänt. Och det är inte alltid så lätt att beskriva hur man känner.

Känslor spelar oss ibland ett spratt. Det är inte alltid som känslorna är samstämmiga med verkligheten. Oroskänslorna lurar oss. Så missbedömer vi det hela.

Tittade på postkodlotteriet. Mannen får en fråga och blir osäker. Han vill ha en livlina. Innan han får den får han gissa och känslan han har är rätt. Men trots det ber han om hjälp. Och svarar med hjälp av det. Och det visar sig att den känslan han hade var rätt. Men känslan av att tro sig inte veta tog överhand.

Magkänslan – en känsla många säger att man ska följa. Men är den verkligen rätt? Jaaa du, hur vet man det? Inte förrän i efterhand. Och visst, rätt ofta är den rätt.

Väderappen är lite intressant. Den beskriver vad vi ska känna. ”-13 grader men känns som -19”.

Tänk om man kunde ha en app i mobilen som hjälpte oss med våra känslor. Som varnade oss när känslorna spelade oss ett spratt. Eller när känslan visar sig vara rätt.

För jag tror att vi under vissa tider behöver hjälp med att hålla känslorna i styr. Få hjälp att bedöma och läsa av dom. Att kunna ha makten över dom så att dom inte får dominera för mycket.

Kanske dessa gilla-markering vi får på Facebook och Instagram ger oss goda känslor. Känslor att bli sedda och bekräftade. Uteblivna gilla-markeringar kan ge oss andra känslor. Som att vi inte verkar betyda något. Men tänk så fel det blir då.

När känslorna får dra oss framåt till något ljust är dom av godo. Men när det är dess motsats ska man vara försiktig med dom.

Jag tror det finns en kraft som kan hjälpa oss med våra känslor. Bibeln beskriver det som en hjälpare. En förklaring är att det är en sufflör i livet. Alltså något som hjälper oss igenom. Ordet kommer från teatern. En person som hjälpte aktrisen/aktören med orden eller vad som näst ska ske. Det fanns en lucka i golvet som denna person tittade upp igenom. Sufflera. Det som bibeln beskriver är Den Helige Ande. Dennes kraft hjälper oss igenom livet. Det står att han skall vägleda oss med hela sanningen. Jag tänker att denna sanning inte bara är teologin. Utan också sanningen om oss själva. Då innefattar det också våra känslor.

Var rädd om dina känslor. Låt inte dom styra ditt liv. Det är inte alltid dom är till livets fördel.

Publicerat den

Det fanns vissa fördelar förr….

Det är bara att erkänna. Det finns vissa tillfällen som var klart bättre förr. Något jag upptäckte särskilt den första tiden jag flyttade hemifrån. Det var mycket som var bra förr men jag tänker på något särskilt faktiskt. Kanske kan min mor redan nu ana vad jag tänker på.

Den där skålen med clementiner . Som stod där på bordet i TV-rummet. Det var bara att sträcka ut handen där man satt så nådde man skålen. Vilken service. Tog det slut så kom det hem fler.

Minns dom första kvällarna i min första egna lägenhet. O vad jag saknade det där lilla extra som betydde så mycket. Så varje gång jag köper clementiner påminns jag om min mammas fantastiska service.

Det är så mycket vi kan vara tacksamma från den tid vi kallar ”förr”. Som du säkert förstår är inte det ända jag är tacksam för från mitt barndomshem. Vad är du tacksam för från förr?

Det intressanta är att när man påminns om en så enkel sak som att mandariner fanns på bordet ploppar andra saker upp. Tänk vad man fick mycket gott i sin barndom.

Så om jag inte sa det då – Tack mamma för alla clementiner du köpte hem till oss. Dom smakade verkligen gott medan vi satt och tittade på TV.

Skulle nog tro att det är rätt många mammor som är värda samma tack som min mamma är.