Att dra fötterna efter sig….

Att dra fötterna efter sig har väl aldrig klingat speciellt bra i öronen. Snarare är jag väl uppväxt med att orden ” Gud skapade ingen brådska men han bad oss skynda på” 😁. Det var ju ingen stress i det. Utan mer att ”skynda dig lite. Dra inte fötterna efter dig”. Att helt enkelt rappa på lite när tiden var knapp, maten var färdig eller vi behövde komma iväg för att inte komma för sent. Som jag uppfattade mer en vädjan en livsstil som krävde högt tempo, alltid.

Att dra benen efter sig är en konst. Speciellt för den som är van att ha klipp i steget. Som liksom ”kör om” i korridoren när det går (enligt sin egen uppfattning) för sakta.

”Långsamhetens lov” är rubriken på en av Owe Wikströms böcker. En skön och avslappnad tittel. Den borde vi troligen läsa allihop. Eller rubriken på ett av kapitalen i Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”: ”Hyllning till tvärstoppet”. Långsamhet är en konst att få till och ändå måste det vara det enklaste i hela världen. Det är ju bara att slå av på takten. Och kanske är det just det som är det svåraste. För ibland verkar vi människor missat att ha koll på vårt bromssystem. Så när vi ska försöka bromsa så klarar vi inte att få ner tempot.

Men om vi bestämmer oss att ha all tid i välden och inte har tidsbestämda möten så kan vi dra benen efter oss på promenaden.

I går gick jag på Dumme Mosse igen. Det fick ta den tid det ville. Så lugnt och skönt. Fantastisk vilsam miljö. På vägen hem behövde jag handla lite. Hamnade på Ica Maxi. Parkeringen full. Alltså massa folk i affären. Så olika världar. Vad skönt då att upptäcka att jag hade i princip samma tempo där som på Mossen. Det kan alltså smitta av sig. Eller snarare så att det tempo som Mossen lockar fram kan hänga kvar i en omgivning som stressar runt. Då blir det lättare att dra benen efter sig på ett sunt sätt.

Nyval – gör om och gör rätt

Jag tror det blir ett nyval ganska snart. Då kan vi göra om och göra rätt.

Jag menar inte att det ska dikteras hur man ska rösta. För det är allas rätt att rösta efter sin övertygelse. Och i en demokrati är det just det man får göra.

Men…..

Nu vet vi hur dom olika partierna agerar efter valresultatet. Nu vet vi deras argument. Deras rätta ansikte har visat sig.

Så nu kan vi ta ett nyval och göra om och göra rätt.

Nu vet vi att kompromiss är ingets parti paradgren. Nu vet vi att SD manar till seger eller dö för att få igenom sin makt. Nu vet vi att alla som inte vann valet menar sig vara vinnare. Man är alltså långt i från den verkliga bilden.

Så, när nyvalet kommer så kan vi förvänta oss från politikerna att dom kommer med ärliga löften som dom kan hålla även när dom måste söka stöd hos andra. Då kanske man är mer seriös än bara gör massa utspel.

Nu gäller det att ta ansvar. Inte bara med ord utan med handling. Kliv ut sandlådan och var vuxna. Då kan vi som röstar göra det med god förhoppning att det är något viktigt vi röstar om.

Bara en reflektion …. Hur kommer det sig att den som invandrat till vårt land kan tänka sig att rösta på SD. Det parti som menar att invandrar inte passar in i vårt land och ska skickas hem. Det är ju som att rösta fram sin egen utvisning. Det är för mig en gåta.

Att vara misstrodd

Något som berör mig illa är när man blir misstrodd och misstänkliggjord. När ambitionen är att hjälpa och göra det bästa.

När man tänker det bästa för allt och alla. Och sen bli misstrodd i det sättet. Då blir jag illa berörd.

Inte så att jag blir uppgiven och ger upp. Men det känns inuti mig på ett ledsamt sätt.

Det kan vara i massa olika situationer. Så detta är väl bara ett sätta att pysa lite frustration.

Det som nu får mig att känna ledsamhet är när vi på jobbet jobbar hårt för att frigöra medel till att hjälpa människor. Då blir man mer eller mindre beskylld att utnyttja människor till det. Det blir en bismak även för dom som ger med glädje sin fritid för att göra skillnad.

I vår butik gör vi allt för att hjälpa andra. I det välkomnar vi dom som behöver praktik, samhällstjänst, rehab mm mm till oss. Men bara om dom själva vill det. Vi tror att det kan vara gott för dom att vara hos oss. Likaså får det en dubbel glädje. Dom får samtidigt glädjen att hjälpa till att hjälpa andra. Det blir liksom dubbelt bra. Att då bli misstrodd att vi bara gör det för att utnyttja folk och spara pengar känns det som ett slag under bältet. Vårt goda uppsåt blir ifrågasatt och misstrott. Vår ärliga ambition är att hjälp. Till det behöver vi folk som också vill hjälpa. Inga andra behöver komma. Så är det. Tråkigt när folk inte vill ens försöka förstå det.

Förlåt , var bara tvungen att skriva det.

När det är sagt……

Tack och lov så är dom fler, många många fler, som förstår det. Uppmuntrar oss alla som i biståndsbranschen. Ser möjligheterna. Men också dess svårigheter och stöttar ändå.

För stoltheten finns där. Att tillsammans, volontären och personal, skapa medel till att hjälpa som behöver tex vatten eller sjukvård. Att till det hjälpa folk att komma vidare efter lång sjukdom eller arbetslöshet. Att ge en meningsfull väg mellan två jobb. Ge en go social gemenskap.

Jag är såååå tacksam för alla som finns med i Erikshjälpens arbete. Tillsammans gör vi skillnad.

Hur passar man in egentligen ?

I slutet av valrörelsen fäller Åkesson kommentaren: ”Dom passar inte in”.

Dom passar inte in

Hur passar man egentligen in? Om man frågar alla i ett sammanhang är risken stor att det är någon som anser och tycker att någon i gemenskapen inte passar in.

Jag kan tycka att det är så olustigt när någon anser att någon inte passar in pga härkomst, kön, funktionshinder, kapacitet eller vad det nu kan vara.

I mitt jobb så är det viktigt att man inte värderas efter antal dagar och timmar man kan vara med. Man är lika välkommen för en timmes jobb i veckan som att man kommer alla 6 dagar. Hos oss är man välkommen vart man än kommer från för land. Vilken tro man än har. Vilken läggning man har.

Ingen hindras att vara den man är. Varken det vi som driver butiken står för eller som medarbetare. Det kallas för respekt.

När man då som partiföreträdare ger legitimitet för att mena att vissa människor inte passar in pga härkomst blir man bekymrad.

Det är än sak att man inte passar in för att man inte kan spela ett gitarr när så förväntas i ett band. Då får man antingen lära sig spela gitarr eller låta någon annan spela.

Vi passar alltid in någonstans. Både du och jag. Frågan är hur vi kan hjälpas åt att hitta denna plats åt alla. Men det måste vara vår drivkraft istället för att stänga dörren.

Kanske är just den som anser att någon inte passar in, som tex Jimmie Åkesson säger, som passar minst in.

Vad är det för Sverige vi vaknar till idag?

Är det ett nytt Sverige som vi vaknade till idag?

Nja, det är ju samma skogar, sjöar och alla vi människor som finns i vårt land. Så där är det ju ingen skillnad alls.

Just denna dag är politiken den samma som igår. Det kommer att märkas mer om några veckor.

Till sist är det ändå du och jag och alla som finns i vårt land som formar vårt land dagligen.

Såsom vi är så blir och är vårt land. Hur än politiken ser ut.

Våra attityder skapar atmosfär och handlingar som påverkar mer än vi tror.

Som du vill att andra ska vara mot dig skall du vara mot dom. En sanning som fanns före valet. Likaså efter valet. Det är det som skapar ett bra Sverige. Vilken färg man än har rent politiskt är det hur vi respekterar varandra som blir avgörande.

Om några veckor, kanske månader, ser vi om vårt land har förändrats. Men redan nu….

Men redan nu kan vi skapa ett bra Sverige. Det handlar inte främst om vi står starkt ekonomiskt. Det handlar mest om hur vi behandlar varandra på ett bra sätt.

Med respekt och omsorg om varandra blir klimatet så mycket bättre i vårt land.

Mitt val är gjort

Mitt val är gjort jag ….

Nä, jag tänker inte avslöja vad jag valde. Parti och kryss får vara min hemlighet. Som jag antytt tidigare så var det inget enkelt val i år.

Det finns så mycket i partierna jag inte vill ha och står för. Men det finns också mycket gott i dom flesta. Och eftersom det kommer att bli en regering av flera olika partier så blir det att kompromissa.

Men det föll mig aldrig att avstå att rösta. Min röst handlar mer om vilken riktning jag vill att vårt land ska gå. Och om jag då väljer att avstå att rösta får andra makten att styra vårt land åt ett håll.

För ingen kommer att vara enbart en vinnare i detta val. Alla kommer att förlora något.

Herre, håll din hand över vårt land i dag.

Låt mina fötter få gå…

Låt mina fötter få gå
på vägar du vill jag ska vandra
Hela mitt liv vill jag tjäna dig
och berätta om dig för andra

Jesus nu vill jag tacka dig
för vad du har gjort för mig
Jesus nu vill jag tacka dig
för vad du har gjort för mig

Du har gjort mig glad
Du har gett mig frid
och nu längtar jag så
att få göra nånting för dig

Text Urban Ringbäck
Album Carola Credo

Skrev om att jag hade tagit mina första steg. Då skrev min kusin Marie om denna sång. Sen dess har den klingat till och från inom mig. Tankeväckande gammal sång.

Nu kanske inte alla människor har den bönen just för att dom inte tror på Gud. Men för oss som tror är denna bön en god bön och en bra längtan.

På vilken livsstig går du och jag på nu? Åt vilket håll leder den till? Vad är målet?

Vi styr ju själva över våra steg. Men vi kan be om ledning av Gud. ”På vägar du vill jag ska vandra” – det är min längtan. Jag vill tro att genom livet har Gud lett mig in på olika spår. Mer tydligt ibland att jag känner att det redan vid valet av väg är solklart. Andra gånger har jag insett en bit in på vägen att detta är verkligen rätt väg.

Jag har aldrig velat pracka på någon den tro jag har. Men jag har, när tillfälle getts, gärna delat min upplevelse och tro med andra. Kanske är det just så det behöver vara. Därför blir denna bön inte en bön om att gå tillbaka till något jag varit. Utan mer än bön om att få bli det jag är ämnad att vara för den tid som kommer.

Den tacksamhet jag kan känna till det som varit vill jag visa Gud. Han har gjort mig glad. Han har gett mig frid. Han har tagit hand om mig. Det har gett en trygghet i livet som ingen annan har kunnat gett mig.

Jag vet att jag till och från har bett en bön som är ungefär så här: ”Här är jag tills du säger något annat”. Det har varit min bön och tillit till att jag tror att jag är på rätt plats i rätt tid tills Gud säger något annat.

Det gör att när jag någon gång i livet har funderat ihop med Gud om jag ska göra något annat så har han ibland sagt att ”nu är det dags att gå vidare” eller så har han sagt ”stanna, din plats är här”. Det har varit tryggt att ha den relationen med Gud. Just det tycker jag denna sång andas. Kanske du känner något liknande.

Denna valdags bön blir för mig denna:

Låt varje politiker som väljs in idag i ett nytt uppdrag ha denna sång som ledord.

Herre, jag ber att vi alla ska få känna och veta vart våra steg ska gå. Led våra steg på den väg du vill att vi ska vandra.

Amen

Mardrömsscenario

Mardrömsscenario , så uttrycker en del utgången på valet på söndag.

Kanske ligger det i det svenska kynnet att vara lite åt det hållet. Att vi har liiiite för lätt att anar oråd bakom nästa hörn.

Det är ju klart att skulle ingen får majoritet och inga block får gemensam majoritet så blir det ett svårt läge. Då kan det verkligen bli ett mardrömsscenario.

Bara framtiden kan visa på hur illa det kan bli.

Det är ett ödesmättat val. Minst sagt. Har inte uppfattat dom senare valen vi haft på det viset. Det är så viktigt med ett tydligt val.

Min bön inför morgondagens val är att det ska väljas personer som har ett rätt hjärta för vårt land. En attityd som är gott för landet. Människor som håller andra högt. Som lägger undan sitt ego.

Vi har inte råd att utsätta vårt land för människor som är korrupta, ser människor som ett besvär. Som är villiga sälja ut sin själ. Dom kan inte få tillträde till makten.

Vi behöver folk som är ödmjuka och har respekt för ämbetet.

Så när vi sätter vårt kryss är det så viktigt att vi tänker oss för.

Jag vill be Gud om att hitta en person som har ett hjärta som vår herre kan välsigna. Då är partitillhörighet underordnat. Kanske kan det var en bön du kan forma på ett liknande sätt.

Två ansikten

När jag var liten så fick jag en bild på ett ansikte. Såg man det från ett håll så såg gubben glad ut. Vände man på det så såg han ledsen ut.

Så kan livet kännas. Det kan ändras över dagen eller tom på sekunden. Den kan nästan vara sann samtidigt. Inför något är man glad medan samtligt så är man ledsen för något annat som händer i samma veva.

I valrörelsen kan jag ibland uppfatta partier och kandidater som om dom har två ansikten. Alltså att dom har ett dubbelt budskap. Man vet inte riktgt vad man ska tro på.

Ibland kan man möta människor som kan ha ”två ansikten”. Jag tänker att man kan ha en åsikt när man möter en person. När man sen möter en annan så har man ändrat sin åsikt. Det tycke jag är en svårighet. För man vet aldrig vart man har dom. Men förr eller senare brukar det komma fram. Så blir man avslöjad och ”tappar ansiktet”. Så är man förloraren. Det bästa är att man är en och samme hela tiden.

Ibland kan vi hamna i en osäkerhet att det inte duger att vara den man är. Så försöker man vara någon annan. Så blir man med ”två ansikten”.

Du behöver inte vara någon annan än den du är. Du är ämnad för det. Var inte någon annan. Du är du och du duger. Älskad för den du är.

Att höra ihop med något …..

Jag tänker att vi människor har behov av att hör ihop med något. Att höra till något sammanhang.

Vi människor är gjorda för relation. Relation med en grupp eller med ett sammanhang.

Utanförskap är något i grunden orättfärdigt. Ändå är vår tid fylld av det. På många områden. Det är långt ifrån bara en invandrarfråga. Det är en funktionsfråga där funktionsnedsättning kan vara en orsak till utanförskap. Åsikt lika så. Men även grupptillhörighet. Vi är så tillslutna i dom grupperingar vi redan är i att det inte finns utrymme för fler. Det finns så många orsaker till utanförskap.

Vill gärna hör till ett sammanhang. Ett sammanhang som vi kan relatera till.

Jag jobbar ju på Erikshjälpen. Vårt stora mål är att hjälp andra. Det är därför vi är med som medarbetare i butiken. Men så har jag mött några som sagt ungefär så här: ”Är det okej att säga att jag är med bara för min egen skull?”

Det säger något om att man trivs att vara med i ett sammanhang för att det gör så gott inombords. Och det är okej att vara med bara för sin egen skull.

Så du är inte ensam om att vilja tillhöra ett sammanhang.