Inlägg

Publicerat den

Att läsa hela texten…

Den 3/9 firade jag en speciell dag. Många gratulerade mig på ”min födelsedag”. Nu vill jag inte på något sätt göra mig lustig på andras bekostnad. Inte raljera över någon som gratulerade mig då men på fel grunder.

För jag firade inte någon födelsedag. Det var något helt annat. Men den som läste bara rubriken misstolkade den. Man drog en förhastad slutsats. Hade man klickat på länken och läst hela texten så hade man insett vad jag firade. (Fyller gör jag i Juni månad så då är man välkommen med firande 😉)

Jag firade årsdagen då jag tog mina första steg. På högersöndagen 1967.

Det visar på vikten av att inte bara läsa rubriken. Man behöver läsa texten. Då får man den rätta bilden.

I dessa tider då det är valtider blir det ganska viktigt. Tänk annars vad en rubrik kan ställa till det. Likaså alla texter vi just nu kopiera i våra Facebooksflöden. Om algoritm på FB. Det är ju ren bluff. Men få googlar för att kolla om det är sant. För gjorde man det skulle ingen kopiera det vidare.

Vi tolkar snabbt obetänksamt och så blir det lite fel. Ibland väldigt fel.

Vad skrev jag? ”Idag firar jag 51 År!! https://pedherskoog.com/2018/09/03/idag-firar-jag-51-ar/” Inget om födelsedag. Men många drog den slutsatsen.

Idag går min fundering så här: ”Hur många slutsater drar vi på felaktiga grunder?”

Innan vi dömer någon annan så behöver vi se hela bilden. Vara lite mer sökande av fakta. Att se bilden från fler vinklar. För annars riskerar vi att sprida en bild som inte är sann. En osann bild som drabbar någon mer än andra.

Mina funderingar går också: ”Vad återberättar vi som egentligen inte är sant?”

En del kallar det skvaller. Andra något annat. Kanske en sådan enkel sak som hände på min Facebook kan ändå väcka till eftertanke. Hur snabba är vi på reagera? Interagera? Varför har vi en sådan förkärlek att berätta vidare? Nästan till vilket pris som helst? Det var intressant att möta många tillrop som ville gratulera mig. Ibland var det inte lätt att övertyga att det gällde något annat än födelsedag.

Till sist….

Tack för alla tillrop på min dag. Tänk vad några steg kan betyda. Det var en farbror som uppmuntrade mig att ta dom. Där trillade poletten ner för mig. Där vågade jag och det bara fungerade. Sen dess har jag gått många steg. Inte funderat på om det fungera är eller inte. Med åren kommer jag bli mer och mer tacksam över att jag orkar gå någonting.

Du och jag kan vara den som får vara den avgörande punkten för någon att ta sitt ”första steg”. Det kan vara värt att fira.

Publicerat den

Tänk att få vara med om något stort

Tänk att få vara med om något stort.

Vet inte om du går och drömmer om det. Att få vara med om något som kommer sätta positiva spår för (kanske) resten av ditt liv.

Nu tänker jag inte på något spännande som i ren skräck sätter sig kvar i minnet. Inte heller att vi drömmer om något så stort att det är i princip omöjligt att det kan ske.

Jag tänker på det ”stora” som gör något gott inom oss. Som för lång tid ger en glädje som gör livet helt enkelt lättare att leva. Inte då hjälpmedel som underlättar vardagen. Utan som skapar en känsla som gör att det kommer inifrån oss.

Igår lyssnade jag på Daniel Grahn. Han berättade om det Erikshjälpen gör i Bangladesh. Han visade bilder på barn som fick gå i skola. En ung kvinna som är på väg att bli läkare. Undervisning som görs möjlig pga solpaneler.

När man hör om det skapar det en kraft att orka lite till. Att se att det faktiskt gör skillnad. Det är lite mer än bara läsa resultatrapporter och snittpriser.

Jag tror vi människor behöver en dimension till. En inre dimension som påverkar inifrån och ut. En kraft som, på ett sätt ur intet, skapar en energi som leder till förnyelse, förändring och uthållighet.

Nu tänker jag inte på att skapa mer pålagor och krav. Utan en positiva kraft som sätts fart utifrån men vänder inom oss till en fantastisk känsla av glädje och skaparkraft.

Då kan det som hos somliga se ut som något litet vara något stort. Något stort som man kommer att bära med sig länge länge.

För mig kan det vara att få lyssna till en berättelse om människor som blivit hjälpta av dom pengar våra butiker i Erikshjälpen har kunnat skapa. Skapade genom alla medarbetares insatser. Med alla dom saker som gåvogivare ger oss förtroendet att förvalta.

Då är jag med om något stort.

Publicerat den

Idag firar jag 51 år

Idag firar jag 51 år

Somliga firar denna dag som det är årsdagen då vi gick över till högertrafik i vårt land.

En viktig dag kan man tycka.

Det tycker dock inte jag.

Jag firar denna dag för att det var den 3/9 1967 som jag tog mina första steg.

Klart mycket viktigare än högerreformen.

Så tycker i alla fall jag.

Publicerat den

Genvägar – är dom alltid en vinst?

Genvägar har väl alltid varit lite lockande. Man ser dom ju som en vinst. Allt kan i ett första läge kännas att allt gick fortare. Man slapp ta en ”omväg”.

Ikea, förr, har väl varit beviset på att genvägar inte ska finnas. Man måste gå igenom alla avdelningar. När man nu kan ta en genväg går det lite fortare att komma igenom varuhuset. Men man missar ganska mycket när man tar genvägen.

Var ute och gick i söndags. Milspåret vid IKHP-stugan i Huskvarna. Flera gånger kunde jag ha valt att gena för att gå en kortare väg. Men då hade jag missat själva syftet med promenaden.

Genvägar är inte alltid en vinst.

Dom snabba vinsterna är inte alltid den bästa vägen. Vi tror det är genvägen till dom större vinsterna. Men på lång sikt kan det vara bättre att bygga långsamt men bra. Så kommer det att bli bättre längre fram.

Likaså är inte alltid ett piller den snabbaste vägen till ett tillfrisknande. Kan behövas större förändringar.

Genväg – en enklare väg. Så säger synonymordet.

Den genvägen tror jag att vi ibland önskar oss. En enklare väg. Mycket av det vi gör är ganska besvärligt. Så ibland önskar vi oss just en enklare väg. Men det innebär inte att det är den bästa vägen.

Vi behöver oftast gå hela vägen. Det är då det blir på riktigt. Det är då vi inte missar något. Hela processen blir gjord. Det skapar den bästa förutsättningen. Då funkar inga genvägar.

”Lätt fångat lätt förgånget” kan vara en tanke att fundera lite över.

Publicerat den

Inga aktiviteter idag…..

Igår stod det ”inga aktiviteter idag” i min almanacka.

Det är ju en bra dag med inga måsten. Inga tider att passa. Inget som kräver uppmärksamhet. En dag helt fri. Bara det är ju ganska fantastiskt.

Men är det riktigt sant? Inga aktiviteter? Om man tänker efter alltså.

Att dagen är fri från planerade aktiviteter är ju sant. Men vad står aktiviteter för egentligen?

Aktiviter har inte patent på planerade saker. Dom kan vara helt fria. Helt oplanerad. Helt enkelt något som bara kommer.

För tänker man efter så är en dag som inte har några planerade aktiviteter fylld av ….. ja just det ….. aktiviteter. För det är just vad vi fyller våra dagar med.

Olika saker gör vi. Vissa på ren rutin. Andra för att dom behöver göras. Åter andra för att förlusta oss. Men tänker vi efter så gör vi rätt mycket. Ibland utan att ens reflektera över att vi gör dom.

Läser vi en bok kanske vi ibland säger att ”jag var bara hemma. Gjorde ingenting. Läste en bok och bara var”. Likväl så gjorde vi något.

Den stora skillnaden är bara att dom aktiviteterna gör gott med oss. Dom är inga måsten. Dom får komma och gå. När spelar ingen roll. Kanske är det just det som är hemligheten. Att dom får komma och gå som dom vill. I det är det en vila.

Med det sagt är det bara att erkänna. Att vara helt sysslolös, utan någon aktivitet alls, är svårt. Näst intill omöjligt.

Det behöver inte stressa oss. Vi kan låta dom aktiviteter som ger ny energi få lite mer utrymme. Så blir en dag ”utan aktiviteter” goda dagar. Välbehövliga dagar. Dagar som gör andra dagar mer möjliga.

Publicerat den

Tänk vad levande ett minne kan upplevas.

Igår läste jag om att Anita – du vet hon som hängde ihop med Televinken – har fått sluta sina dagar.

Jag har ingen inspelning av dom. Men jag kan återskapa deras röster i minnet.

Visst är det ganska fantastiskt. Man kan höra rösten inom sig. Klangen, sättet att prata, dialekten. Fast man inte hört rösten på många många år.

Jag kan minnas hur min morfar och mormor pratade. Skrattet. Och börjar man tänka efter så ploppar röstminnen upp, ett efter ett, av vänner, nära och kära, är det som dom finns nu.

Rösten är något speciellt. Om man tänker på Anita (& Televinken) så bevarade hon sin röst länge. Och säkert tänker du, som jag, på personer du mött när dom var unga. När dom blivit gamla låter dom likadant. Skrynkliga kan vi bli men rösten låter ofta likadant.

Ser man inte personen men hör rösten kan man veta vem vederbörande är. Rösten avslöjar.

Kanske är det rösten, minnet av rösten, som sätter fart på minnet efter någon. Så börjar filmerna spelas upp. Som Anita & Televinken gjorde igår.

Du kommer inte att bli bortglömd. Du kommer att leva kvar länge i röstminnet.

Jag var tvungen att kolla in på YouTube. Här får du ett klipp:

Anita & Televinken

Publicerat den

Hjärntrött – hur vilar man då?

Hörde talas om en som var hjärntrött. Hade aldrig hört talas om den diagnosen tidigare.

Jag googlade lite och fick bla läsa detta:

”Den mentala uthålligheten och förmågan att vara aktiv över tid och utföra aktiviteter igen och igen är påtagligt nedsatt och blir ett stort hinder för att orka arbeta eller studera på ett välfungerande sätt.”

När jag läser det och dess beskrivningar kan jag inte påstå att jag är hjärntrött. Inte nu. Förhoppningsvis aldrig.

Men jag kan ana hur dom som är hjärntrötta har det.

Kanske har Herregud & Co fångat vad det kan handla om. Inte bara orken rent fysiskt och muskelärt. Utan också i hjärnan och tänket. Där man kan uppleva frustration att tappa tråden. Att tappa vad man skulle göra för ett kort ögonblick. Huvudvärken är egentligen ingen värk. Utan mer lik en trötthet.

När jag går hem från jobbet en dag då det varit liiiite för mycket kan jag känna denna trötthet smyga sig på. Det syns nog på mina ögon ganska bra. Somliga dagar funkar kanon men så kommer dom dagar då jag bara behöver tystnad omkring mig.

Hur vilar man en trött hjärna? Att vila benen efter att ha sprungit är mycket enklare att förstå.

Jag ska lära mig att vila min hjärna. Det blir en ny erfarenhet som man kan ha nytta av resten av livet.

Publicerat den

Att vara stukad

Min kusin Anne-Lie tog denna bild och skrev något tänkvärt till den:

En del bestämmer sig helt enkelt för att överleva oavsett hur knäckta de blivit. 💕

Man kan bli knäckt av olika saker. Många händelser som skadar oss på olika sätt. Nedbruten så stannar livet ett tag.

Jag har genom åren mött livsberättelser som skakar om. Man undrar ibland hur folk orkar. Dom har mött händelser som skulle knäcka folk för gott. Aldrig resa sig mer. Men på ett övernaturligt vis kommer man ändå upp stående igen.

När man ser tillbaka på livet så kan jag ibland känna igen passager som på något sätt skulle kunna beskrivas som trädet på bilden. Jag skulle tro att du också känner så någon gång i historien.

För mig ger denna bild någon form av tröst. Den ger hopp. Inte att vi ska gå krokiga genom livet. Inte heller stukade. Men det ger hopp. Hopp om ett liv efter att ha varit ”knäckt”.

En del bestämmer sig helt enkelt för att överleva oavsett hur knäckta de blivit. 💕

Att inte ge upp. Att hålla ut. Att mitt i motgången tillåta sig att, i alla fall lite, tro att det finns en väg framåt.

Så…..

Ge inte upp. Lyft blicken och se. Ljuset kommer från ovan. Hur snårigt det än kan uppfattas vara så finns det en strimma av hopp.

Att gå på en stig i en tät skog kan ge en viss fingervisning. Lika väl som träden ger möjlighet till en väg ger kronorna på träden också en ”stig”-öppning mot skyn.

Trädet sträcker sig alltid mot ljuset. Det får vi också göra.

Tack Anne-Lie för att jag fick låna bilden. Den kommer att följa mig länge och finnas i mitt arkiv.

Publicerat den

Att bjuda över varandra

Jag har varit och tittat på lite fritidshus. Tidigare i livet har jag varit med om att köpa hus.

Som du säkert vet om så bjuder man vad man är beredd att betala för huset. Bjuder någon över ditt bud kan du bjuda mer för huset. Har du tur och har råd så kan du vinna budgivningen och då är en lycklig ägare av ett hus du gärna vill ha.

I valrörelsen bjuder man sina möjligare väljare på massa bra löften. Löften man säger sig vilja genomföra om man vi mer valet. Man vill bli trodd att man kan genomföra det med pengar man hoppas alla skatter ska finansiera.

Ibland ”bjuder vi över” varandra i sätt att vara för att få vänner. Vi vill verka bättre än andra på något sätt.

Ebba Busch Thor lär ha sagt följande: ”Jag är så genuint trött på allt spel. Alla diskussioner hur olika partier positionerar sig, vilka väljare man ska attrahera eller inte.”

Det är politiken som är viktig för henne. Inte opinionssiffror. Vad jag tror att hon tänker är att inte vara så känslig för yttringar och svängningar. Utan visa på det Jon tror på. Man får tycka vad man vill om henne och hennes politik. Det är inte den jag tänker på.

Hon vänder inte kappan efter vinden. Gör inte massa saker om hon ser att andra inte lyssnar utan visar tydligare vad hon vill. Då blir hon trovärdig.

Vi behöver inte bjuda över varandra för att vinna popularitet. Vi ska ha andra värden. Värden som håller i längden. Vi behöver inte höja rösten om argumenten är svaga. Då är det bättre att se över vart vi står och bli tydligare. Inte göra utspel för att vinna sympati.

Bättre att stå fast grundad än att sväva i det blå. Det håller över tid.

Just nu verkar partier göra det ena utspelet efter det andra för att vinna väljare. Om dom vinner makten själva så får dom stå till svars om dom inte genomför det. Eftersom ingen kommer att få egen makt måste dom kompromissa. Och genast blir dessa utspel klart mindre värda. Det är lätt att lova klart svårare att fullborda.

Publicerat den

Vad skapar god energi ?

Har jobbat med att fundera på hur man skapar fler + än – i livet just nu.

Man pratar om att skapa positiv energi. Sådan energi som ”laddar batterierna”.

Man kan ju göra massa roliga saker som å ena sidan skapar god energi + men som å andra sidan också kostar energi -.

Jag kan ju ha massa roligt för mig som riskerar att bli mer – än +.

Det låter klart enklare än det i verkligheten är att skapa fler + än – . Varför då? Därför att när man har ett arbete som i grunden är så roligt är det lätt att det väldigt många + som i längden inte hinner fyllas på när dom tar mycket energi.

Om du fick beskriva det som skapar och tillför god energi utan att för den skull dränerar energi i andra ändan hur skulle det då se ut?

Så nu har jag bestämt mig för att gå en kurs och lära mig balans. Så att jag hittar redskapen som ska hjälpa mig att hålla över tid. Tänka sig att det finns sådana möjligheter. Och inte jobba massa övertid. Punkt. Låter ju enkelt. Men hade det varit enkelt hade jag inte varit där jag är just nu.

En fråga jag har är: ”Varför är det så lätt att jobba för mycket?” En annan är : ”Varför är det så svårt att återhämta den energi man ger ut?” Sen : ”varför ger inte alla situationer man ”går igång på” bara god energi?” Dom frågorna ska jag fundera på ett tag.