Rubriken för dagen är ”Att slå följe ihop med någon”.
Den skulle kunna vara ”Ensamhet”.
Efter två dagar om tankar omkring skratta och gråta så är steget inte långt till denna dags funderingar.
Ensamhet. Det slår mig att många är ensamma i vårt land och vår stad. Ett svårt ämne att närmare sig.
Det finns så mycket skuld i det. Hos alla som inser att man borde bjuda in. Hos alla som är ensamma som borde ta ”tag i det”.
Det finns människor som verkligen älskar ensamhet. Men det är väldigt många som skulle mena att dom näst intill hatar den samma.
Vi behöver slå följe med någon. Någon som vi kan skratta och gråta med.
Frågor jag jobbat mycket med dom sista åren är hur man bryter ensamheten. Hur får man människor att vidga sina redan invanda väncirklar? Hur får man ensamma att våga ta första steget ut ur sin ensamhet? Hur skapar vi en plats där alla trivs ihop? Hur kan man skapa mötesplatser utan att det blir massa missförstånd?
Det är när man slår följe med någon som man kan dela livet. Dela glädje och sorg. Jag tänker att vi alla går på vår livsvandring. Det är när våra livsstigar börjar gå parallellt som möten uppstår. Där utbyts glädje och sorg.
Ensamhet kan skapa oss passiva. Vi blir handlingsförlamade. Vi tar oss inte det.
Jag minns när jag blev ensam hur svårt det var att ta sig för någonting. Semestern var ett trauma typ. Till slut tog mig i kragen och började semestra igen. Liksom ”tvingade” mig iväg. ”Tvingade” mig att engagera mig. Det var inte alltid som det skapa vänskap med gemenskap som frukt. Men det gav en lättnad i ensamheten. När man sen får vänner att umgås med så blir det lättare. På många sätt.
Kan inte ändra mycket med denna blogg men jag skulle så gärna se och upptäcka hur vi kunde få bukt med ensamheten i vårt samhälle. Men om vi alla försöker göra något för att mildra ensamheten har vi kommit en bra bir på väg. Då finns det hopp.
Till dig som är ensam och väntar på att det ska bli en förändring: ”Ge inte upp. Förr eller senare löser det sig.”
Till dig som har förmånen att dela gemenskap med någon eller några (kanske många till och med) ”Öppna din gemenskap. Bjud in. Vidga cirklarna”.
För ensamhet bryts bara när minst två personer bryter ett redan givet mönster där någon eller båda är just ensam.
Om vi alla bestämmer oss för att bryta detta mönster finns det hopp att utrota ensamheten.
Så det är bara att någon vågar börjar och alla andra följer efter.
