Inlägg

Publicerat den

I Lasse-Majas fotspår….

I går gick jag i Lasse-Majas fotspår skulle man kunna säga. Han satt ju inlåst på Carlstens Fästning. En lurig tjuv som fick många år som fånge. 
Cellen där han satt i var ju långt ifrån den standard som fångar har idag. Fängelser idag uppfattas ju i det ljuset mer som hotell. 

Man blir förundrad över hur man förr kunde behandla fångarna. 20-30 personer i samma cell. ( Fast det var ju dock två våningar )

När man går runt på denna fästningen och vet att fångar rymt kan man bara förundras över att dom lyckades med det. 

Tänk att att man på den tiden kunde bygga denna enorma byggnad. Det är ju på ett sätt ingen lite kåk. Den har många rum. Är hög. Har lönngångar. Det tog sin lilla stund, säkert ett par timmar. Och ändå var jag inte inne i varje vrå. När jag är på väg ut inser jag att dom håller på att stänga stället. Tänk om man hade blivit inlåst där. Det hade ju i och för sig varit lite spännande. Men, nej tack, det hade jag inte velat blivit. Men det kändes lite snopet att upptäcka att dom höll på att låsa stället. 

Isoleringscellen var inte speciellt stor. Sängen belägen högt upp för att ge mer golvutrymme. Men det verkade rätt rått och kallt. En natt där torde räcka för att vilja bli utsläppt. Sen ville man nog göra allt för att inte utmana ödet och hamna där igen. 

Publicerat den

Ett dopp

Det där med att bada i sjön har väl inte varit mitt största intresse dom senaste åren. Det liksom ligger inte för mig att ligga på en strand i flera timmar. Det blir ju som mest ett dopp typ. 

Ja, nu hade ju jag redan tagit det där doppet. I en varm källa på Island. Typ 37/38 grader varmt. Kanske lite till tom. Ganska behagligt tycker jag. Man skulle ju ha en sådan källa hemma.

Men som sagt, trots att doppet var avklarat, blev det ändå ett till dopp i går. I Vättern tom. Den sjö som brukar kunna vara lite väl kall i min smak. 

Men det blev ett dopp under den varma gårdag vi hade i Jönköping igår. Bildbevis? Noap. Inget bildbevis. Men i var jag. 
Tänk att Vätterns vatten kan uppfattas så skönt 😄. Det var ju nästan som att det gav mersmak. 

Det är gott att kunna ta en snabb sväng ner till Vätterns strand. Att sitta där med grillen tänd under kvällen var ju inte helt fel. Det tycker jag var en god inledning på semestervecka nr 4. 

Mannen som tände en vedbrasa utan att släcka efter sig  måste ha en lite annan tanke med öppen eld som nog inte andra har (hoppas jag i alla fall) 

Nu är det bara att hoppas på några sköna soliga dagar under denna vecka.  

Publicerat den

Reflektion – man behöver samla ihop det

Så har tre veckor semester passerat. Tja, knappast bara passerat. Så mycket intryck så här långt att det behövs en dag som igår. En återhämtning och reflektionsdag. Och lite ”sova igen” efter att ha flugit hem på natten. 

Så här långt har veckorna tillbaka varit fyllda med många intryck. Min son har gift sig. Två veckor på Öland och nu kommit hem från Island. Ett land jag aldrig besökt. Ett land som är så unikt att jag undrar vad jag varit med. 
Intryck måste på något sätt bearbetas och reflekteras över. Först då kan det göra bestående intryck och avtryck inom oss. 

Att då avsluta veckan med en stund vid solnedgången vid vätterstranden är inte så dumt. 

Ska reflektera lite framöver över min resa  till Island.  Lite bilder och tankar om vad jag varit med om. 

Island är ett märkligt land. Samtidigt är det både enkelt och svårt att leva där. Man liksom går och väntar på kaos på ett sätt. Bara det blir en djupare reflektion värd att fundera på. 

När Maria får budskapet om Jesus står det att hon gömde och begrundade det hon hört. Jag tror vi behöver ta mer tid till att begrunda det vi möter och går igenom. Förstå då kan det få bearbeta oss till något bra. Det är lätt att rusa från sevärdighet till sevärdighet. Till upplevelse till upplevelse. Så missar vi djupen i varje händelse vi möter. 

Känner jag mig själv rätt kommer sista delen på semestern fyllas av mer upptäcktsfärder än timmar på badplatser. Att ligga still i solen är inte direkt min grej. 

Publicerat den

Söndagstankar -Gud bor i ett männskohjärta

Så stor är Gud! Han råder över världar mång’. Åt honom kan jag tryggt mig anförtro. Jag vet att han, vars ord bestämmer solens gång, han också kan uti ett hjärta bo.               Einar Ekberg 

Så stor är vår Gud. Han sitter inte på en hög tron att han bara kan blidkas och ses upp till på avstånd. Nej, han finns mycket närmare. 

Kommer ihåg en dag på bibelskolan. Owe Lindeskär ska undervisa oss. Han tar med oss i tankarna hur Gud landar mitt ibland oss med hela sin tron av majestät och makt. Han lämnar inte kvar den i himlen utan kommer med all sin härlighet. Den stunden minns jag så väl. Det blev en mäktighet i rummet som jag aldrig kommer att glömma. 

Denne Gud tar sin boning i oss. Vårt inre är hans tempel som Bibeln uttrycker det. Alltså hans rum. Hans kungliga slott. Där ställer han sin tron. 

Många gånger kan vi känna oss ovärdiga det. Ändå finns han där. Visst, det kan finnas tillfällen då vi som människor gör det omöjligt för honom att ha sin tron i vårt hjärterum. Men i det läget har vi själva valt bort honom tidigare med största sannolikhet. 

Gud bor gärna inom dig. Mitt i sin storhet bor han i all enkelhet i ditt och mitt hjärta. Och på något sätt blir det boendet kungligt när han tar sin boning i oss. 

Jag måste säga att den Gud som kan tänka sig att böja sig så ner att han vill bo i vårt inre är värd att få en chans och möjlighet.

Så stor är Gud. 


 

Publicerat den

En liten fundering på en flygplats….

Om man nu har automater att checka in via och på så vis spara tid för passagerare och personal – varför måste man då stå i kö för att checka in sitt bagage i alla fall? 

Det finns ställe där man kan lämna sitt incheckade bagage men det väljer man att hålla stängt. 

Jag funderar typ om det inte skulle spara rätt mycket kraft och resurser om man lät oss bara lämna bagaget som redan är klart för lastning. 

Men men……

Det är inte allt som är logiskt på en flygplats …… 

#reykjavik #bagage #incheckning #keflavikairport #icland #icelanderair

Publicerat den

Frikyrkoförsamlingar läggs ner

Lyssnade på nyheterna. Sen 2010 har det lagts ner över 260 frikyrkoförsamlingar. Flest i norra Sverige.

Visst, det finns förklarliga skäl där det inte finns några medlemmar kvar.

Men det är något galet som är fel när mindre orter nära större orter lägger ner. Allt för ofta beror det på att den större församlingen inte bryr sig om eller bara tänker på sitt område. Det beror också ofta på att den lilla församlingen inte våga ta kontakt med den större församlingen i rädsla för att bara bli nedlagd.

Ett uttryck jag mött genom åren har varit ”Vi klarar oss bäst själva”. Uppenbarligen gör man inte det. Ett annat som är allt för vanligt ”dom får ansluta sig till oss” och med menar man att någon samgåendeprocess inte är möjlig. För man är inte beredd att möta den behövande församlingen på något annat sätt.

För många år sedan blev jag kallad till ett samtal omkring den lilla församlingen. Den grupp som skulle ta sig an denna fråga var samtliga från större församlingar. Inga representanter fanns med i gruppen. Det visade på hur man redan då tänkte galet.

Nu vet jag att det startas många nya församlingar. Men dom är lätt räknade som startas i mindre sammanhang.

Jag tror att om dom små församlingarna i dom mindre orterna ska ha någon chans måste dom större församlingarna komma till hjälp. Ska evangeliet finns på flera ställen än dom större tätorterna måste vi börja tänka om. Den lilla församlingen måste visa på sitt behov och vilja ha stöd och hjälp. Den större församlingen måste se det större perspektivet. Att vilja möta med en öppen famn. Att inte se vandra som ett hot eller en börda. Under mer än tio år kämpade jag med dessa frågor och även efter att jag avslutade min tjänst som pastor. Det smärtar att vi haft så svårt att se alla orter i våra kommuner som det gemensamma ansvaret. Att vi har svårt att hitta rätt kommunikation mellan dom som sitter i ledningarna i församlingarna.

Den lilla församlingen har ofta svårt med den juridiska församlingen och att få samtliga tjänstegåvor att vara i bruk. Men skulle dom få det stödet från den större enheten skulle dom kunna fortsätta arbetet som tex ”utpostkyrka”.

Tillsammans kan vi vända denna trend men jag är rädd för att varje församling har nog med sitt eget att dom inte har kraft att räcka ut handen till grannförsamlingen. Inte så konstigt att det då läggs ner församling efter församling.

Men det går att ändra på det – med lite ödmjukhet från alla ledare i församlingarna kan vi börja se och förändra och rädda!!

Publicerat den

Att fuska sig till….

Att dopa sig är att fuska sig till ett bättre resultat. För dom allra flesta är det lika med avstängning. För somliga på livstid efter första gången.

Att filma sig till en fördel i fotboll borde vara minst lika felaktigt. Men där finns det en större ”acceptans”. Man kan verkligen fundera på hur det kan komma sig. Det tillhör spelet? Nä, det är bara en manlig bortförklaring. Så kan man på så vis skaffa sig en mer fördelaktig frispark när straffområdet. För inte är det lika vanligt att man filmar vid mittpunkten. Men visst, det händer det också.

Jag har alltid reagerat på när människor tillskansar sig en fördel på någon annans bekostnad. Att man kan med gott samvete sätta någon annan i en knepig situation bara för att vinna en egen fördel. När sitt eget habegär går före så att någon annan får träda åtsidan bara för att den egoistiske personen tar sig förmåner. Man ljuger eller drar på sanningen och så får man en fördel.

Troligen mår den som agerar så inte dåligt av det. Det är det tragiska med det hela. Den har tappat en viktigt hållning och värdering. Man har tappat ett viktigt råmärke i livet.

I dagens tidsanda har egot en ganska stor plats. Bara ”jaget” kommer först så är det något okej med det. När egot får gå före har vi problem. Visst ska vi tänka på oss själva men knappast på någon annans bekostnad.

Att fuska sig till egen fördel kan aldrig vara okej. Punkt.

 

 

Publicerat den

Borta bra men hemma bäst

Hur bra det än är, hur trevligt sällskapet än har varit, hur vackert naturen än varit, om så solen har visat sig från sin bästa sida så är det alltid skönt att komma hem. Talesättet borta bra men hemma bäst är verkligen sant. I alla fall för mig (med all respekt för den som upplever något annat)

Det är något speciellt att komma hem till son egen säng. Till sin egen lya. Till lukten hemma och till sitt eget kylskåp. 

Livet har fullt med utsvävningar. Men det slutar väl alltid med att man kommer hem igen till slut. Ibland uttrycker vi det som att ”cirkeln är sluten”. 

Likaså så upplevs det som att komma hem när man landar i livet och känner att man är på rätt plats i rätt tid. Man kanske har brutit upp i från något och hamnat i en annan situation, plats eller hur man nu vill uttrycka det. Så känner man bara att man kommit rätt och ”hem”. Fast man aldrig har varit där. Eller aldrig funnits i det sammanhanget. 

Jag tror att det är samma känsla när man hittar fram till Gud. Då landar man i det som man uttryck ”att hitta hem”. Man skulle klart kunna säga att ”borta bra men hemma bäst”. 

Man påminns om när man kommer hem att man har det ju riktigt bra. Tidigare kanske man inte riktig uppskattat det. Det går av gammal vana. Men när man kommer hem igen blir det så mycket klarare. Man har kommit Hem! En så skön känsla. En sådan känsla jag skulle vilja alla fick uppleva. Barn som kämpar med hemförhållanden som minst sagt är mindre bra. Dom är värda en sådan upplevelse istället för att vilja fly bort. Även den som hemmet inte fyller dom förväntade kraven pga att pengarna saknas. Eller den man eller kvinna vars hem innebär misshandel. Det finns så många situationer där man skulle önska att ordet Hem fick den Sanna och äkta betydelsen. 

Jag skulle önska att alla fick uppleva den goda känslan att hitta hem i tron på Gud. Den gör så stor skillnad i livet. Den är skillnad som ”borta” i motsats till ”hemma”. 

Inte så dumt att få se sig omkring ibland. Men saknar det hemmet som grund och utgångsläge blir det knepigt i längden. Var rädd om det som är ”hemma” för dig. 

Publicerat den

Att förbereda sig…

Det är semestertider. Det är tider då man kanske ser sig mer omkring än vanligt. Den här sommarens semester är nog mer av den varan för mig än det varit på många år.

Det slår mig att det är så mycket man förbereder sig för. När jag packade upp från ölandsresan så upptäcker jag att jag direkt börjar packa om för nästa resa. Det gäller att veta vad som skall tvättas av kläder så att man vet vad man skall ha med sig. Ölandsresan var ganska obegränsad för vad jag kunde ta med. Det visade sig i att det var rätt mycket jag aldrig använde. Det är mer planerande när man är hänvisad till en resväska på 20 kg.

Kanske är man som människa väl inställd på att förbereda sig. Både inför det som skall komma och det man inte har en aning om. Vi vill liksom vara förberedda. Ibland låter det ju sååååå tråkigt. Ingen flexibilitet. Nästan lite av en tråkmåns över oss som förbereder oss. Nej, vad är livet om man inte tar det som det kommer. Lever på devisen att vi får se vad som händer och så gör vi det.

Påminns om hur vi ibland beskyller våra ungdomar att inte kunna besluta sig om vad man skall göra. ”Det kan ju komma upp något bättre och mer intressant. Jag har upptäckt att det verkar ha drabbat alla generationer. För somliga är detta oförberedda liv en plåga man vill veta. Vill ha kontroll. Om man inte har det mår man dåligt.

Samtidigt är det något bra med att vara förberedd. Man blir inte ställd. Man är liksom på G för att hantera det. Om man inte förbereder så kommer somligt inte att hända. Förbereder jag inte kaffebryggaren blir det inget kaffe gjort och det vore ju fruktansvärt. Förbereder man inte sitt anförande blir det oftast inte så väl genomfört. Det ligger något bra i att vara förberedd.

Ändå kan vi inte förbereda oss fullt. Kommer aldrig att kunna göra det. Vi tycker att vi förbereder oss tillräckligt. När det väl gäller så inser vi inte att det funkar så. Inför olyckshändelser, inför döden eller andra dramatiska händelser. Det bara är så.

För alla som måste vara förberedda till 110% skulle man behöva lära att släppa taget lite. Till alla som aldrig vill förbereda sig skulle man behöva ge en kurs att just förbereda sig. I alla fall om omgivningen inte skall behöva drabbas.

Nu skall jag i alla fall förbereda en kopp kaffe ……

Publicerat den

När fåglarna sjunger….. 🎼

Roland Utbult har skrivit en sång jag mötte i helgen igen. Kanske kan den uppmuntra dig idag

Fåglarna sjunger till Hans ära och blommorna doftar till Hans välbehag.
Jag hör havet som leker och vinden som susar i blomstrande fägring i sommartid.

Refreng
Då kan jag ej tvivla, då måste jag tro det är Herren som skapat vår jord.
En trygghet jag äger, som vet att Han lever och givit oss ljuset på mörklagd jord.

Det skrattas omkring oss, kanske livet är lätt för många att leva en ljus sommartid,
men när mörkrets inbrott drar över bygden, då brottas du kanske med en inre strid.

Men då skall du veta att Jesus är nära, Han älskar dig mera än du anar,
och Han ger dig en frid som du aldrig hade väntat och du ser med större glädje på allt som Han skapat.

Refreng
Då kan du ej tvivla, du måste väl tro det är Herren som skapat vår jord.
En trygghet du äger när du vet att Han lever och givit oss ljuset på mörklagd jord.