Tredje vecka….. eller halvtid

Nu går jag in i min tredje semestervecka. Jag har nu gjort halvtid. Förr kunde jag nästan bli stressad av det. Kan minnas att  jag nästan kunde vara tillbaka på jobbet redan då fast jag fortsatte samlaren. Då hade jag nyss kopplat av. 

Detta är jag så tacksam att jag känner det så annorlunda. Jag har haft två veckor som känns som minst fyra. För jag har hunnit med så mycket. På ett sätt är jag redan mätt och belåten. Men tänk, jag har lika mycket tid kvar av min ledighet. Ser det inte som halvtid. Jag har lika mycket till. 

Jag har nya upplevelser kvar att göra. Sådant jag aldrig gjort och vara på platser jag aldrig har besökt. Det gör att ”halvtid” känns mer som ”lika mycket kvar”. 

Så egentligen räknar jag inte ner till jobbet nu. Jag har ju lika mycket kvar och då är det ju inte läge att räkna ner. 

Jag möter ofta uttrycket ”njut nu”. Det är ju en bra uppmaning. För det kan ju faktiskt behöva påminnas om det. Vi har svårt att koppla av så att vi njuter. Vi behöver njuta också. Den här sommaren har det inte varit svårt att slappna av. 

Kanske är det ett gott tecken när man kan koppla av så att man kan njuta. 

Så jag skulle bara vilja uppmuntra dig till att koppla av och njut. Räkna inte ner. Lev i ledigheten i nuet. Inte att du avverkat ett antal semesterdagar eller har ett antal kvar. Lev i semestern i nuet. Varje dag är en ledighetsdag. Lika lång som den i går och den i morgon. Någon mer dag än den som inne är behövs inte. Var dag kommer. Inget vi behöver fundera på idag. Det räcker med idag. Nuet. 

Lev idag. Lev i nuet. Njut. Det räcker just nu bara att se denna dag. Idag börjar jag en dag som är en del av alla mina ledighetsdagar. Ska njuta av varenda minut av den. 

Söndagstankar – Håll ut – din Gud är närmare än du tror…

Hamnade i en repris från Nyhemsveckan. Skulle lyssna på Egil Svartdahl. Då sjöng Samuel Hector en sång innan predikan som tog tag i mig. Den heter troligen ”Håll ut”. 

Det kan vara så att du går och väntar på att ett Guds tilltal ska slå in. Alltså bli en verklighet. Men ännu har det inte hänt. 

Håll ut!

Det kan vara så att du upplever att du fått en kallelse som du går och väntar på. Du har inte kommit in i den tjänst som du uppfattar att du är kallad till. Du väntar än. 

Håll ut!

Du går kanske och bär på en väntan av ett bönesvar du så gärna vill ha. Det dröjer och du väntar. Du ber och ber!

Håll ut!

Du väntar på något du ber om. Känns långt borta men du tror på något sätt att Bönesvaret ska komma men det dröjer.

Håll ut!

Livet kanske inte riktigt lagt sig till rätta. Det känns upp och ner och osäkert. Du undrar hur det ska bli. Gud hjälp mig. Han vill hjälpa. Så..

Håll ut!

För din Gud är närmre än du tror. Ibland känns han så långt bort. Att svaret dröjer. Gud är inte längre bort än en bön.  Svaret är på väg. Så…

Håll ut!

Håll ut. Gud är närmare än du tror. Glöm aldrig det !

Vill du lyssna på denna sång kan du höra den på WWW.tv2020.se/Nyhem på filmklipp ”bibelstudium med Egil Svartdal 21 juni ca 39 minuter in. 

Spontant tycker jag…..

Medan jag packar upp allt efter två veckor på resande fot följer jag tv-sändningar om Nice och Turkiet. 

Nu är det största fokuset på dessa två platser. Med all rätt. Det är minst sagt fruktansvärt det som sker. 

Det händer ju så mycket mer i vår omvärld än i dessa två länder. Syrien, som under många år nu haft inbördeskrig. Så många människor har fått sätta livet till i den krisen. SydSudan, där det helt nyligen blossat upp den gamla fiendskapen mellan presidenten och vicepresidenten. När jag söker på nätet med frågan ”Krig i världen 2016” får jag en länk till denna bild:

Texten till bilden är följande: ”Här har vi beskrivit de största pågående konflikterna i världen, samt konflikter där FN är inne med sina fredsstyrkor. Du kan läsa om olika konflikters bakgrund, hur länge de har pågått och vad FN gör för att lösa dem.”

På så många platser är det större konflikter. Det är med smärta jag konstaterar att läget i världen är minst sagt okej nu. 

Spontant tänker jag att nu räcker det. 

Vi behöver fred i vår värld. 

Mitt i allt detta stora är den lilla människan som kommer i kläm. Mitt i allt detta sker det sådant fruktansvärt som sker i det tysta, bakom allt mediabrus. Som i tysthet kan fortgå. Övergrepp på barn, våld i familjer. Vi har allt oftare skottlossning i städer och samhällen i vårt eget land. Det är helt enkelt för mycket. Tom med för mycket i den enskilda händelsen. 

I mitt inre ropar det bara ett stort …

Herre förbarma dig över vår jord.

 Någon gång är måttet rågat och vår Herre måste gå in. Undrar bara när det blir så…

Besöket på vägen hem….

På väg hem från Öland igår stannade jag till i en affär i Kalmar jag blivit tipsad av några goda vänner. Typ ”detta får du inte missa”-känsla över tipset. 

Så jag ställde in gps-enhet på Storgatan 20 i Kalmar. 

Då kommer man till en affär som heter Gerdas te- och kaffehandel. I denna affär kan man även köpa lakrits. Eftersom dom ännu (!) säljer kaffe med lakrits-smak blev siktet inställt på lakrits. 

Att botanisera bland alla smaker var ju en upplevelse. Att man där till möter trevlig personal gör ju butikens värde högre. 

Så när jag lämnar affären har jag en påse med olika lakritsprodukter. 

Det fanns dock ett undantag. Jag hittade jordgubbar i en annan beredning än jag tidigare testat. Så den lilla påsen fick följa med hem, också. 

En helt ny smak för mig var den svarta lakritsen med röksmak. Värd att testas. Lite oväntad smak. 

Besök gärna deras hemsida http://www.gerdaste.se. Butiken är klart värd ett besök. 

Mätt och belåten

I går var jag och åt riktigt gott.  Vi firade min far på sin 75-årsdag. När vi ätit klart varvi så mätta och belåtna. Maten var god och servicen kanon. Inte svårt att rekommendera Ekerums golfrestaurang. 

Jag har varit några dagar på Öland nu. Igår kväll satt vi och pratade om att nu kändes det rätt okej att åka hem. Vi hade liksom sett mycket. Vädret hade varit okej och bra. Vi hade varit med om så mycket. Nu var vi rätt belåtna. Att åka hem redan som idag är riktigt okej. En dag för tidigt. Men vi är mätta och belåtna på Öland nu. Att väderprognosen hjälper till med beslutet ska jag inte undanhålla. Men i grunden är jag mätt och belåten. 

Det är en ganska god känsla. Känslan av att inte hunnit med det man vill se, olustkänslan av att inte riktigt vara nöjd, att vilja se mer mer mer finns inte där. Utan man är nöjd. Det är ett gott sätt att finnas i. 

Allt för ofta tycker jag mig skymta av attvi människor har så svårt att vara nöjda. Vi verkar ha så svårt att hamna i denna mättnad av belåtenhet. Vi vill ständigt ha mer. Detta ”mer” som vi har svårt att uppfylla. 

Igår kväll var det lite regnigt. Ingen solnedgång att tänka på. Vi var rätt sega i går utan allt vi gjorde i förrgår. Så tittar jag ut. Visst fick vi en vacker himmel även igår. Den kändes som en enda stor bonusupplevelse. Rätt go känsla det med. 

Jag tror vi behöve uppleva denna mättnad av belåtenhet oftare än vi gör. Alltså jag tror vi behöver söka den känslan i det vi faktiskt upplever. För tänker vi efter så är mycket av det vi upplever gott nog. Vi behöver inte sträcka oss efter mer. Snarare ta tid att njuta och smälta det vi redan upplevt. 

Då kan det vara gott att komma hem en dag tidigare för att hinna ”smälta i kapp” innan nästa resa av upplevelser. 

Nöjd, Mätt, Belåten sätter jag mig i bilen och styr hem till Jönköping.  

Idag firar vi på Öland….

Idag är det fest på Öland. En stor dag. Det verkar som att alla vill komma hit och gratulera. Det uppskattar jag stort. Tänk att man vill visa min far så stor uppmärksamhet. 

Så……

Stort grattis min far på 75-årsdagen. 

Så många dialekter….

Som du kanske anat är jag på Öland på semester. Fantastisk ö med massa folk. För somliga bara jobbigt med massa folk. Och visst, förra veckan var det ju något lugnare på ön än denna vecka. 

Fast en sak slog mig igår. Jag mötte massa folk. Ömsom en glad värmlänning. Sen göteborgare. Skåningar. Tyskar. Holländare. Engelsktalande. Polacker. Massa olika språk och dialekter. 

Det är rätt fantastisk. Där, på en ganska liten ö i jämförelse med hela världen, möts just hela världen känns det som. Mitt i trollskogen möts olika världsdelar. 

Det är så fantastisk med olika dialekter och språk. Tänk att bara, i all enkelhet, få möta världen på det sättet. En vanlig semesterdag på Öland. Där alla har rest dit från olika hörn i världen. Det förgyllde min gårdag på Öland. 

En annorlunda hobby

Igår på min resa på Öland kom jag till denna kvarn. Skylten vid vägkanten dök hastigt upp. ”Öppen kvarn” stod det. Det var bara att vända. Vilken tur. Det var ett intressant besök. 

Det visade sig att en familj ägde denna kvarn. Den var restaurerad och möjlig att mala mjöl i. Nu hade den ingen broms så den fick allt vara still. 

Familjen hade det som sin hobby. Av egna medel hade dom fixat till den. Helt i den ordningen den var från början. Andra har modelljärnväg som hobby. Andra frimärken. Denna familj hade en kvarn i full storlek som sin hobby. Hur häftigt är inte det. 

Sen öppnade dom för allmänheten. Utan entré. Inga krav på donationer. Fritt och förintet. Man kunde handla saker och lägga sin slant i en plåtlåda. 

Det är rätt fint gjort. Brinner man för en sak så är det inte svårt att vara generös. Föredömligt. 

Vart ligger denna kvarn då, kanske du undrar? Den är helt klart värd ett besök. I Karlevi på Öland. Ligger efter vägen några mil söder om Färjestaden. 

Jag blir så uppmuntrad av människor som dessa. Man tänker inte egoistiskt att det bara är för sig själv. Man bjuder på det. Inte som vissa fyrar på Öland. Man kommer liksom inte till för att någon markägare har satt stopp för trafik. Eller så har man stängslat in den så att det blir ”se men inte röra – ajabaja”-känslan. Den inställning ägaren till kvarnen visar på något större. Generositet! 

Generositet brukar alltid smitta av sig och välsigna tillbaka. När vi begränsar och talar mer om ”mitt” blir det tokigt. När vi ser varandra mer som konkurrenter än medvandrare. Det är då vi bygger ett utanförskap. Den dag vi själva behöver hjälp och stöd står vi där ensamma kvar. 

Påminns om det jag skrev om ”Gör det ändå”. Vi gör det även om vi inte skulle få något igen. Men generositet tror jag alltid ger något tillbaka när man minst anar det. För den generösa räknar inte med att få något tillbaka. Den gör det ändå. 

30 miljarder meddelande …..

Under 2015 lär det ha skickats typ 30 miljarder meddelande med WhatsApp varje dag. Noteras kan att det skickas 20 miljarder sms runt omkring i världen varje dag. Till detta fina det ju några fler alternativ att använda för att skicka textmeddelanden. 

Alltså, vi har en oerhört behov av kontakt. 

Jag gick på Slottsruinen i Borgholm. Jag möter en son och en far (min egen slutsats dock) som gick och stirrade ner i sina mobiler. Dom var inte ensamma om det. I en trång passage mötte jag en person som höll på att krocka med mig. Vederbörande tittade ner i sin mobil. 

Det är rätt många textmeddelande varje dag. Ändå är det så många som är ensamma. 

Nu kan man ju fundera över detta med Twitter, sms, mm mm, att det är ju ett ganska torftigt sätt att kommunicera på. Ändå blir jag lika överraskad varje jag gång mobilen ringer när jag sänt ett sms. Rösten i andra ändan säger: ”Lika bra att jag ringer. Så svårt att svara på sms”. Jag borde ju inte bli förvånad. För visst är det oftast enklast att prata med varandra. Då hör man rösten, röstläget och nyanserna. 

Det är galet många textmeddelande varje dag. Och dom lär ju inte bli färre. Det var säkert en gammal föråldrad uppgift jag fick tag i. Med största sannolikhet har antalet meddelande ökat. Vi verkar ha ett oändligt behov av att meddela andra någonting. 

I lördags var en dag att minnas……

I lördags hände det. En dag att minnas. Då gifte sig Andreas och Julia.  Deras största dag i livet. 

En dag vi väntat på länge och sen helt plötsligt så är den liksom där. 
Bröllop är något helt underbart. Att sin egen son gifter sig blir ju ännu häftigare. Nästan för bra för att vara sant. 

När jag fick möjligheten att säga några ord till Julia och Andreas så valde jag att ge dom egentligen bara en tanke. Det var att skapa goda vanor. Goda vanor gör något gott med oss. Det skapar något inom oss som kommer att påverka oss på djupet. Det gör något med våra relationer. 

Vad goda vanor är för dig vet jag inte. För mig kan det vara att springa men också att sitta vid vatten. 

Nu tror jag ju att vi inte strävar efter dåliga vanor. Men vi kan lägga till oss dåliga vanor som inte är bra. Som på sikt gör något mindre bra med oss. 

Jag är så tacksam för lördagens bröllop. Så många som tog sig tid för att åka till Öland. 

Återseendet med gamla vänner man inte sett på länge. Att upptäcka att det bara är att ta vid där vi satte punkt förra gången vi möttes. Eller faktiskt nästan känslan av att vi aldrig satte punkt. Meningen liksom hängde kvar i luften och vi bara fortsatte på meningen. 

Denna dag sammanfogades Andreas och Julia till ett. Det innebär två släkter länkades samman. Bara det är ju spännande i sig. 

Men det innebar också att jag fick en svärdotter och jag blev en svärfar. (?) Det sistnämnda låter ju nästan att jag blev gammal……. men det är ju inte sant , eller? 

Hur som helst är jag så glad att Andreas fått en så trevlig fru. En härlig livskamrat. Kan bara önska dom allt gott i livet.