Herre, till dig får jag komma

Under några dagar har en psalm funnits inom rätt mycket. Intressant när en text liksom sätter sig på hjärnan. Kanske är det för att den har en särskild uppgift just nu. Påminna om något som vi behöver. Tänker att då är det nog bäst att dela med sig av den.

Tänka att vi får komma till Gud precis som vi är och där vi är i livet. Vi behöver inte förställa oss. Trots alla mina svagheter vet jag att jag är hans barn. Det är stort. Stämmer verkligen till ödmjukhet.

Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.

Tycker om bilden av bön som en bro. Det är inte bara massa ord som vi radar upp efter varandra. Det är ett samtal med Gud som bär.

Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Denna sång ger så mycket av hopp och tillit. Älskad ändå. Tänker att det är precis som relationen till sitt barn. Det är alltid älskat. Visst, ibland prövar det sina föräldrar. Ibland gör det det som det inte borde. Men genom allt är det älskat. Föräldrarna gör vad de kan för att lära inför livet. Så gör Gud också. Visst, ibland lyckas han inte med oss. Men älskar, det gör han ändå.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.

Jag avslutar just nu min läsning genom Nya Testamentet. Sista kapitlen i uppenbarelseboken. Då kommer en ny himmel. Ny härlighet. En plats många har gått före till. På ett sätt tänker jag att den tiden är nog snart. För vår värld är verkligen upp och ner.

Här kommer hela texten på sången. Kanske kan den få uppmuntra dig som den har gjort med mig.


Herre, till dig får jag komma
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet
och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Herre, till dig får jag lämna
allt som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära,
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet att du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Text: Christer Hultgren, 1973, sångförfattare och kompositör, Karlskrona
Musik: Christer Hultgren 1973

                    …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: