Dagens Andakt –  Herre, du vet allt!

9 april 2026

För tredje gången frågade han: ”Simon, Johannes son. Har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?”, och han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.

— Johannes Evangelium 21:17 —

  

 Petrus förnekelse hade tagit hårt på honom. Det han trodde inte skulle kunna hända honom hade just hänt. Han som inte skulle kunna förneka Jesus hade gjort det tre gånger. När tuppen gol måste det ha varit ett djupt mörker som sänkts inom honom. Såsom Jesus förutspådde, som han inte kunde förlika sig med, inträffade.

 Inte konstigt att han var uppgiven och gick och fiskade istället. Men där händer det som han inte trodde var möjligt. Vid elden, där vid sjön, får han ett förtroligt samtal med Jesus. Tre gånger får han frågan om han älskade Jesus. Till och med ett ”älskar du mig mer än de andra?”. 

  Petrus bedyrar denna kärlek vid den första frågan. Likaså när Jesus frågar det ännu en gång. När Jesus sen frågar för tredje gången blir han kanske lite förkrossad. Han ropar ut ut ”Herre, du vet allt!” Det var en bekännelse och en hänvisning till hans företeelse. Han visste att detta kunde han inte förneka eller gömma för Jesus. Det var därför Jesus frågade tre gånger. Lika många gånger som han hade förnekat.

  Och där får Petrus sin förlåtelse. Där blir han upprättad. Där blir han återinsatt i sitt uppdrag. Lukas skriver: ”Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”

  Jesus visste. Hade redan bett för Petrus till Hans Fader. ”När du omvänt dig”. Där fanns inte ett ”om”.

  Till dig som ännu inte vänt om Det finns ett ”när” för dig med. 

  ”Herre, Du vet allt” – detta är så gott. Vi behöver inte krångla till det. Inte linda in orden för att det ska uppfattas bättre. Nej, Gud vet allt, alltså han vet orsak, verka och känsla. Han är så väl medveten vad det gjort med oss. Och hur vår uppgivenhet kan tära. Han vet i en kärlek till oss. Så slappna av. Kom som du är med det du har. Hans omsorgsfulla barmhärtighet kommer att ta emot dig. Fall in i hans kärleksfulla famn. Han vet. 

🙏

Herre, tack för att Du vet allt. Jag kommer som jag är. Herre, fånga upp mig är du snäll.

Amen

Herre, till dig får jag komma

Under några dagar har en psalm funnits inom rätt mycket. Intressant när en text liksom sätter sig på hjärnan. Kanske är det för att den har en särskild uppgift just nu. Påminna om något som vi behöver. Tänker att då är det nog bäst att dela med sig av den.

Tänka att vi får komma till Gud precis som vi är och där vi är i livet. Vi behöver inte förställa oss. Trots alla mina svagheter vet jag att jag är hans barn. Det är stort. Stämmer verkligen till ödmjukhet.

Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.

Tycker om bilden av bön som en bro. Det är inte bara massa ord som vi radar upp efter varandra. Det är ett samtal med Gud som bär.

Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Denna sång ger så mycket av hopp och tillit. Älskad ändå. Tänker att det är precis som relationen till sitt barn. Det är alltid älskat. Visst, ibland prövar det sina föräldrar. Ibland gör det det som det inte borde. Men genom allt är det älskat. Föräldrarna gör vad de kan för att lära inför livet. Så gör Gud också. Visst, ibland lyckas han inte med oss. Men älskar, det gör han ändå.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.

Jag avslutar just nu min läsning genom Nya Testamentet. Sista kapitlen i uppenbarelseboken. Då kommer en ny himmel. Ny härlighet. En plats många har gått före till. På ett sätt tänker jag att den tiden är nog snart. För vår värld är verkligen upp och ner.

Här kommer hela texten på sången. Kanske kan den få uppmuntra dig som den har gjort med mig.


Herre, till dig får jag komma
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet
och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Herre, till dig får jag lämna
allt som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära,
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet att du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Text: Christer Hultgren, 1973, sångförfattare och kompositör, Karlskrona
Musik: Christer Hultgren 1973

                    …