Tänk vad svårt det kan vara att ta beslut ibland. Det är inte alltid den bästa vägen att fatta snabba beslut på stående fot. För stunden kan det vara bra. För stunden kan det se rätt ut. För stunden kan det ses som den smartaste vägen. För stunden kan allting uppfattas som det allra bästa.
Men ibland kan det vara bättre att tänka lite längre. Att backa tillbaka för att se den större bilden. Att försöka se konsekvenserna. Se vad det kan leda till. Att tänka ett varv till.
Det är då man oftast uppfattas som tråkig. Tar för lång tid på sig. Ser mer det omöjliga än möjliga. Att tänka efter före ses allt för ofta jobbigt.
Men om vi är ärliga mot varandra så tror jag att binär överens om att över tid är det bättre att tänka en gång till istället för att köra fel.
Att tänka lite längre är att ta ansvar och göra något hållbart. För inget genuint bra har någonsin mått dåligt av att vara genomtänkt. Det är ju då det står pall för lång tid framöver.
En sak jag lärt mig med åren är att när man skjuter från höften med sin beslutet så får man förr eller senare skörda dess sämre frukt. Förr eller senare kommer livet i kapp. Då får man inse dess baksida med dom ”snabba besluten”. Man kan leva i tron på att det är välfungerande. Men när det väl synas i sömmarna visar det sig att det tom kan vara ett luftslott. Att leva i den tron kan vara förödande.
I ljuset av det tror jag att den bästa vägen är att tänka efter en gång till. Då är förutsättningarna mycket bättre.


Att dra fötterna efter sig har väl aldrig klingat speciellt bra i öronen. Snarare är jag väl uppväxt med att orden ” Gud skapade ingen brådska men han bad oss skynda på” 😁. Det var ju ingen stress i det. Utan mer att ”skynda dig lite. Dra inte fötterna efter dig”. Att helt enkelt rappa på lite när tiden var knapp, maten var färdig eller vi behövde komma iväg för att inte komma för sent. Som jag uppfattade mer en vädjan en livsstil som krävde högt tempo, alltid.
I går gick jag på Dumme Mosse igen. Det fick ta den tid det ville. Så lugnt och skönt. Fantastisk vilsam miljö. På vägen hem behövde jag handla lite. Hamnade på Ica Maxi. Parkeringen full. Alltså massa folk i affären. Så olika världar. Vad skönt då att upptäcka att jag hade i princip samma tempo där som på Mossen. Det kan alltså smitta av sig. Eller snarare så att det tempo som Mossen lockar fram kan hänga kvar i en omgivning som stressar runt. Då blir det lättare att dra benen efter sig på ett sunt sätt.
