Att tänka lite längre….

Tänk vad svårt det kan vara att ta beslut ibland. Det är inte alltid den bästa vägen att fatta snabba beslut på stående fot. För stunden kan det vara bra. För stunden kan det se rätt ut. För stunden kan det ses som den smartaste vägen. För stunden kan allting uppfattas som det allra bästa.

Men ibland kan det vara bättre att tänka lite längre. Att backa tillbaka för att se den större bilden. Att försöka se konsekvenserna. Se vad det kan leda till. Att tänka ett varv till.

Det är då man oftast uppfattas som tråkig. Tar för lång tid på sig. Ser mer det omöjliga än möjliga. Att tänka efter före ses allt för ofta jobbigt.

Men om vi är ärliga mot varandra så tror jag att binär överens om att över tid är det bättre att tänka en gång till istället för att köra fel.

Att tänka lite längre är att ta ansvar och göra något hållbart. För inget genuint bra har någonsin mått dåligt av att vara genomtänkt. Det är ju då det står pall för lång tid framöver.

En sak jag lärt mig med åren är att när man skjuter från höften med sin beslutet så får man förr eller senare skörda dess sämre frukt. Förr eller senare kommer livet i kapp. Då får man inse dess baksida med dom ”snabba besluten”. Man kan leva i tron på att det är välfungerande. Men när det väl synas i sömmarna visar det sig att det tom kan vara ett luftslott. Att leva i den tron kan vara förödande.

I ljuset av det tror jag att den bästa vägen är att tänka efter en gång till. Då är förutsättningarna mycket bättre.

Att komma i fatt….

Jobbade i lördags. Innan butiken drog igång så fick jag tid att komma ifatt med lite som släpat efter.

När sista uppgiften på ”att komma i fatt”-listan var gjord var kl 9. Det var en skön känsla.

Visst är det så att det händer något inom oss när vi kommer ifatt.

Jag tänka mig att en löpare som kommit efter något i tävlingen har nått ett delmål när han eller hon kommer ikapp dom andra.

När en målbild inte nås riktigt och man kommit lite efter i den känns det mindre kul. Men när man kommer ifatt den så känner man sig nästan som en vinnare. Även om man inte nått målet.

Att ligga efter med saker kan vara mer stressande än mycket annat. Det kan ligga som en våt filt över sinnet. Hur man än intalar sig att det löser sig så är det svårt att slappna av.

Att komma ifatt är som att återfå livet på något sätt.

Då är det inte så konstigt att man kämpar så för att få till det. Så långe man kan göra det under ett normalt tempo utan att stressa under ett pressat förhållande så är det en ljuvlighet att komma ifatt. Då sätter det inga dåliga spår inom oss. Men när vi får kämpa för att komma ifatt för att sen inse att vi måste kämpa för att komma ifatt det vi inte hunnit medan vi kom ifatt det förra, det är då vi bränner ut oss (kan jag tänka).

Sen finns det sådant man säger att det någon kom kommer ifatt. Som tex om man jobbar oerhört mycket så blir man sjuk. ”Det kommer liksom i fatt”. Men det är ju en annan historia. Eller hur , visst är det så? Eller……

Söndagstankar – Du är inte övergiven

”Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under.” Femte Moseboken 4:31

Tänk vad känslor kan spela oss ett spratt. Vi kan känna oss rätt övergivna. Känns som att Gud är långt borta och tyst.

Ibland undrar jag varför det är så. För uppenbarligen är det inte så. Han är där. Ändå känns det tvärtom.

Vi behöver förbereda oss inför dom svåra tiderna om dom kommer. Att med vårt förstånd veta att han är lika nära hela tiden. Hur jag än känner det.

Dagens löftesord är att Gud kommer aldrig överge dig. Han kommer inte att låta dig gå under. Gud är barmhärtig och nådesfull.

Herrens ögon vilar på dig. Älskar dig över allting annat.

Så vad än känslorna vill lura dig till så är Gud med dig. Bestäm dig för att lita på det.

När blicken är suddig är det svårt att se vägen

När blicken är suddig är det svårt att se vägen. Konturerna är svåra att läsa av. Vägens svängar blir svåra att manövrera. Hålor är lätt att hamna i. Guppen blir som berg när man överraskas av dom.

Så kan livet beskrivas.

Orsakerna kan vara många. Händelser som kommer ifatt , sår som bryts upp, trauman som görs sig påmind, olyckliga omständigheter, utmattning, depression, orsakerna kan vara många.

Men när tiden gör gott med oss, återhämtningen börjar göra underverk, är det som att smutsiga glasögon börjar man kunna se igenom igen. Det suddiga börjar försvinna. Konturerna blir tydligare eftersom. Vägens kurvor blir lättare att ta. Hålen och guppen, blir tydligare. Dom blir att lättare att undvika.

Tänk så viktigt att stanna upp när det blir suddigt. När dimman lägger sig. Då är det tid att bli stilla. Tills dimman lättar.

”Bli stilla och besinna att jag är Gud” Psalm 46:11. Stanna upp och tänk på att Gud är Gud. Att han kan ta hand om oss och lära oss vägen. Då kommer vi upptäcka att han lyser upp vägen. Han får dimman att lätta. Det suddiga försvinner. I den stillheten kommer kraften åter. Och vi får ut mod.

Att dra fötterna efter sig….

Att dra fötterna efter sig har väl aldrig klingat speciellt bra i öronen. Snarare är jag väl uppväxt med att orden ” Gud skapade ingen brådska men han bad oss skynda på” 😁. Det var ju ingen stress i det. Utan mer att ”skynda dig lite. Dra inte fötterna efter dig”. Att helt enkelt rappa på lite när tiden var knapp, maten var färdig eller vi behövde komma iväg för att inte komma för sent. Som jag uppfattade mer en vädjan en livsstil som krävde högt tempo, alltid.

Att dra benen efter sig är en konst. Speciellt för den som är van att ha klipp i steget. Som liksom ”kör om” i korridoren när det går (enligt sin egen uppfattning) för sakta.

”Långsamhetens lov” är rubriken på en av Owe Wikströms böcker. En skön och avslappnad tittel. Den borde vi troligen läsa allihop. Eller rubriken på ett av kapitalen i Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”: ”Hyllning till tvärstoppet”. Långsamhet är en konst att få till och ändå måste det vara det enklaste i hela världen. Det är ju bara att slå av på takten. Och kanske är det just det som är det svåraste. För ibland verkar vi människor missat att ha koll på vårt bromssystem. Så när vi ska försöka bromsa så klarar vi inte att få ner tempot.

Men om vi bestämmer oss att ha all tid i välden och inte har tidsbestämda möten så kan vi dra benen efter oss på promenaden.

I går gick jag på Dumme Mosse igen. Det fick ta den tid det ville. Så lugnt och skönt. Fantastisk vilsam miljö. På vägen hem behövde jag handla lite. Hamnade på Ica Maxi. Parkeringen full. Alltså massa folk i affären. Så olika världar. Vad skönt då att upptäcka att jag hade i princip samma tempo där som på Mossen. Det kan alltså smitta av sig. Eller snarare så att det tempo som Mossen lockar fram kan hänga kvar i en omgivning som stressar runt. Då blir det lättare att dra benen efter sig på ett sunt sätt.

Nyval – gör om och gör rätt

Jag tror det blir ett nyval ganska snart. Då kan vi göra om och göra rätt.

Jag menar inte att det ska dikteras hur man ska rösta. För det är allas rätt att rösta efter sin övertygelse. Och i en demokrati är det just det man får göra.

Men…..

Nu vet vi hur dom olika partierna agerar efter valresultatet. Nu vet vi deras argument. Deras rätta ansikte har visat sig.

Så nu kan vi ta ett nyval och göra om och göra rätt.

Nu vet vi att kompromiss är ingets parti paradgren. Nu vet vi att SD manar till seger eller dö för att få igenom sin makt. Nu vet vi att alla som inte vann valet menar sig vara vinnare. Man är alltså långt i från den verkliga bilden.

Så, när nyvalet kommer så kan vi förvänta oss från politikerna att dom kommer med ärliga löften som dom kan hålla även när dom måste söka stöd hos andra. Då kanske man är mer seriös än bara gör massa utspel.

Nu gäller det att ta ansvar. Inte bara med ord utan med handling. Kliv ut sandlådan och var vuxna. Då kan vi som röstar göra det med god förhoppning att det är något viktigt vi röstar om.

Bara en reflektion …. Hur kommer det sig att den som invandrat till vårt land kan tänka sig att rösta på SD. Det parti som menar att invandrar inte passar in i vårt land och ska skickas hem. Det är ju som att rösta fram sin egen utvisning. Det är för mig en gåta.

Att vara misstrodd

Något som berör mig illa är när man blir misstrodd och misstänkliggjord. När ambitionen är att hjälpa och göra det bästa.

När man tänker det bästa för allt och alla. Och sen bli misstrodd i det sättet. Då blir jag illa berörd.

Inte så att jag blir uppgiven och ger upp. Men det känns inuti mig på ett ledsamt sätt.

Det kan vara i massa olika situationer. Så detta är väl bara ett sätta att pysa lite frustration.

Det som nu får mig att känna ledsamhet är när vi på jobbet jobbar hårt för att frigöra medel till att hjälpa människor. Då blir man mer eller mindre beskylld att utnyttja människor till det. Det blir en bismak även för dom som ger med glädje sin fritid för att göra skillnad.

I vår butik gör vi allt för att hjälpa andra. I det välkomnar vi dom som behöver praktik, samhällstjänst, rehab mm mm till oss. Men bara om dom själva vill det. Vi tror att det kan vara gott för dom att vara hos oss. Likaså får det en dubbel glädje. Dom får samtidigt glädjen att hjälpa till att hjälpa andra. Det blir liksom dubbelt bra. Att då bli misstrodd att vi bara gör det för att utnyttja folk och spara pengar känns det som ett slag under bältet. Vårt goda uppsåt blir ifrågasatt och misstrott. Vår ärliga ambition är att hjälp. Till det behöver vi folk som också vill hjälpa. Inga andra behöver komma. Så är det. Tråkigt när folk inte vill ens försöka förstå det.

Förlåt , var bara tvungen att skriva det.

När det är sagt……

Tack och lov så är dom fler, många många fler, som förstår det. Uppmuntrar oss alla som i biståndsbranschen. Ser möjligheterna. Men också dess svårigheter och stöttar ändå.

För stoltheten finns där. Att tillsammans, volontären och personal, skapa medel till att hjälpa som behöver tex vatten eller sjukvård. Att till det hjälpa folk att komma vidare efter lång sjukdom eller arbetslöshet. Att ge en meningsfull väg mellan två jobb. Ge en go social gemenskap.

Jag är såååå tacksam för alla som finns med i Erikshjälpens arbete. Tillsammans gör vi skillnad.

Hur passar man in egentligen ?

I slutet av valrörelsen fäller Åkesson kommentaren: ”Dom passar inte in”.

Dom passar inte in

Hur passar man egentligen in? Om man frågar alla i ett sammanhang är risken stor att det är någon som anser och tycker att någon i gemenskapen inte passar in.

Jag kan tycka att det är så olustigt när någon anser att någon inte passar in pga härkomst, kön, funktionshinder, kapacitet eller vad det nu kan vara.

I mitt jobb så är det viktigt att man inte värderas efter antal dagar och timmar man kan vara med. Man är lika välkommen för en timmes jobb i veckan som att man kommer alla 6 dagar. Hos oss är man välkommen vart man än kommer från för land. Vilken tro man än har. Vilken läggning man har.

Ingen hindras att vara den man är. Varken det vi som driver butiken står för eller som medarbetare. Det kallas för respekt.

När man då som partiföreträdare ger legitimitet för att mena att vissa människor inte passar in pga härkomst blir man bekymrad.

Det är än sak att man inte passar in för att man inte kan spela ett gitarr när så förväntas i ett band. Då får man antingen lära sig spela gitarr eller låta någon annan spela.

Vi passar alltid in någonstans. Både du och jag. Frågan är hur vi kan hjälpas åt att hitta denna plats åt alla. Men det måste vara vår drivkraft istället för att stänga dörren.

Kanske är just den som anser att någon inte passar in, som tex Jimmie Åkesson säger, som passar minst in.

Vad är det för Sverige vi vaknar till idag?

Är det ett nytt Sverige som vi vaknade till idag?

Nja, det är ju samma skogar, sjöar och alla vi människor som finns i vårt land. Så där är det ju ingen skillnad alls.

Just denna dag är politiken den samma som igår. Det kommer att märkas mer om några veckor.

Till sist är det ändå du och jag och alla som finns i vårt land som formar vårt land dagligen.

Såsom vi är så blir och är vårt land. Hur än politiken ser ut.

Våra attityder skapar atmosfär och handlingar som påverkar mer än vi tror.

Som du vill att andra ska vara mot dig skall du vara mot dom. En sanning som fanns före valet. Likaså efter valet. Det är det som skapar ett bra Sverige. Vilken färg man än har rent politiskt är det hur vi respekterar varandra som blir avgörande.

Om några veckor, kanske månader, ser vi om vårt land har förändrats. Men redan nu….

Men redan nu kan vi skapa ett bra Sverige. Det handlar inte främst om vi står starkt ekonomiskt. Det handlar mest om hur vi behandlar varandra på ett bra sätt.

Med respekt och omsorg om varandra blir klimatet så mycket bättre i vårt land.

Mitt val är gjort

Mitt val är gjort jag ….

Nä, jag tänker inte avslöja vad jag valde. Parti och kryss får vara min hemlighet. Som jag antytt tidigare så var det inget enkelt val i år.

Det finns så mycket i partierna jag inte vill ha och står för. Men det finns också mycket gott i dom flesta. Och eftersom det kommer att bli en regering av flera olika partier så blir det att kompromissa.

Men det föll mig aldrig att avstå att rösta. Min röst handlar mer om vilken riktning jag vill att vårt land ska gå. Och om jag då väljer att avstå att rösta får andra makten att styra vårt land åt ett håll.

För ingen kommer att vara enbart en vinnare i detta val. Alla kommer att förlora något.

Herre, håll din hand över vårt land i dag.