Om jag fick bestämma….

När jag var liten så sjöng vi sången som Charlotte Höglund sjöng. (Hon kanske sjunger den fortfarande , vad vet jag om det egentligen ?)

Texten var något åt detta håll…

Om jag fick bestämma då skulle ingen bråka då skulle ingen kivas och alltid vara sams om jag fick bestämma ……

Då kommer himlen till jorden tra lalalalala då kommer himlen till jorden tralalalalala då skulle barnen leka och alltid vara sams

Om detta skulle vi kunna sjunga om vuxna också. Tänk så mycket bättre det skulle bli om vi kunde få bestämma det ….

Allas lika värde….

Funderar lite över ”allas lika värde”.

Ibland känns det som att vi använder det som ett slagträ mot varandra. Vi liksom lägger något av motsats i det mot varandra. När någon använder det uttrycket så tillskriver vi att ”den andre” inte menar vad den säger.

Vi har så lätt att blanda ihop saker och ting. Man brukar säga att vi måste kunna skilja på sak och person. Vi kan ha olika politiska åsikter som gör att vi står långt ifrån varandra. I den meningsskillnaden blandar vi ihop begreppet om allas lika värde. Likaså när människor begår brott. Kanske är det svårast i ett sådant läge att inse allas lika värde. Kanske syns det också tydligt i hållningen om sexuell läggning och livsstil. Beroende på vart man står i den frågan tillskrivs ”motståndaren” att anse vederbörande mindre värd. Skillnader i våra olika hållningar och åsikter går så fel ibland när vi värderar varandras värde efter det. Gör mig så ont när man hör tongångar som att någon inte har rätt att leva pga sin åsikt och hållning.

Värdet på en person ligger inte i könet. Inte i hudfärgen. Inte på läggning. Värdet ligger inte i utbildning eller åsikt. Inte om du är lång eller kort. Inte om du är rödhårig eller svart, har massor med hår eller inget alls. Värdet ligger inte i om du bor i Sverige eller Afrika.

Värdet ligger i att du är du. Allas lika värde ligger i att du är den du är och får vara det.

Sen kan vi ha åsikter om varandra på olika sätt. Men värdet förändras aldrig. Du är älskad för den du är och inte för det du gör. Visst kan kärleken få sig en smäll när vi gör varandra illa. Men värdet förändras aldrig. Hur lätt det än är för oss att vilja degradera eller upphöja.

När våra barn, som vi älskar så högt, gjorde något tokigt när dom var små slutade vi inte att älska dom för det. Kärleken till dom är inte beroende av vad dom gör. Kärleken ligger i vem dom är. Dom är våra barn.

Jag tänker att om vi ser det och älskar varandra har vi lättare att möta varandra. Vi kanske inte delar varandras alla åsikter men vi kan respektera varandra för det. Vi behöver inte slå in vår åsikt i andra. Inte tvinga någon på det. Men vi har all rätt att få ha en åsikt och säga den och stå för den. Sen om den avviker från den stora massan så kanske vi blir rätt ensamma om den. Men vi har all rätt att ha en åsikt.

Men blanda aldrig ihop den med allas lika värde.

Allas lika värde är ett vackert uttryck. Är så rätt. Men det är allt för lätt att missförstå det. Att dra felaktiga slutsatser.

Så fort vi höjer rösten för att förstärka vårt budskap har vi hamnat fel. Om vi inser att värdet ligger någon annanstans än åsikt mm så kan vi lugnt samtala om våra olika syn på olika saker. Utan att behöva slå med ord och handling. Vi kan skiljas åt som vänner. Vi kan leva sida vid sida i repekt. Trots våra olika tankar. För vi älskar varandra ändå. Som människor.

Så fort som vi försöker försvara vår hållning med ”aggressivitet” och attack är vi nog inte säkra på vår egen hållning och tanke. Då kanske vi ska dra oss tillbaka och fundera om vår ide håller.

Vem du än är, vad du än gör är du lika mycket värd som någon annan.

Infrastruktursavgiftens helvete

Vi har ju nu fått vänja sig vid att somliga vägar och broar har en avgift. Det räcker inte med våra höga skatter. Vi ska även betala en extra avgift för att använda tex en bro.

Möjligen är det bra. Möjligen är det dåligt.

Det finns dock något överförmynderi och makt över detta.

Om man missar att betala en avgift kostar det 300kr extra. Även om man aldrig fått brevet. För myndigheten lägger allt ansvar på bilisten. Även om posten inte levererat brevet.

Man kan överklaga direkt till transportstyrelsen eller sen i nästa steg till förvaltningsdomstolen.

Du har räknat rätt. Jag har fått en straffavgift. Att jag aldrig fått brevet tar man ingen hänsyn till. Att dom ämnat skicka det till min adress är säkert rätt. Att deras postiljon som troligen är postnord inte delat ut brevet verkar dom inte reflektera så mycket på. Att dom betalat för en tjänst som inte funkat verkar inte vara så farligt.

Inte så konstigt. Det hjälper dom att få in 300 kr. Rena vinsten. Så lägger dom bevisbördan på någon annan.

Nu kan man ju säkert anse att jag skulle göra allt i min makt för att betala. Nu tänket jag ju som så att vill dom ha betalt får dom väl söka upp mig för att be om pengar.

Att överklaga detta är ju ingen ide. Makten ligger hos staten. Staten har inget intresse om min rättighet. Deras regler sätts upp till deras förmån. Finns liksom ingen möjlighet att få rätt. Bara att betala med ett hot om att få ytterligare 500kr i straffavgift.

Om jag är bitter? Nejdå. Bara så urless på ett system som är så urbota dumt. Så tycker i alla fall jag.

Hur mycket jag skulle betala från början? 5 kr !

Leta efter guldkorn

Att citera goda åsikter kan aldrig vara fel.

”Alla kan hitta skrot hos varandra. Var den som vaskar fram guldkorn”

När man är på High Chaparral kan man vaska guld. Ja, nu är det ju inget riktigt guld men ändå. Men det engagerar i all fall. När man vaskar guld skiljer man ut sanden för att få fram guldkornen. Man sparar inte sanden.

Kanske kan det vara en bra bild på att vaska fram guldkornen hos varandra. Välj att inte spara i minnet det som någon gör mindre bra. Spar bara guldkornen.

När man vaskat fram guldkornen värderar man dom högt. Likaså lyfter man fram dom. Gör det med dom guldkorn du hittar hos någon.

Ibland undrar jag över varför vi har så lätt att se skrotet hos varandra. Som om vi gottar oss i det. Annars är vi ju så glada i det värdefulla ……

Jag tror att atmosfären blir så mycket varmare när vi vaskar fram varandras guldkorn och låter dom glänsa. På något sätt välsignar det tillbaka.

Jag ska bara …..

Många gånger är det så mycket man vill göra. Drömmarna till förändring. Visionerna finns.

Hur lätt är det inte att det smyger in sig ett ”jag ska bara….”

”Ska bara göra det först så gör vi det sen” – typ.

Det blir lite för lätt att det sen glöms bort. Eller att det växer upp något hinder.

Det är ju klart att ibland är det bra att man funderar lite. Man tänker efter och inser att tanken och infallet var mindre bra.

Tror dock att det är allt för många bra idéer som inte blir gjorda för att man ”bara ska göra något annat” först. Det är i sig sorgligt.

Jag ska bara…..

Dess motsats är väl möjligen dom som gör utan att tänka efter först. Man bara springer iväg med sin ide. Så glömmer man det längre perspektivet. Allt för ofta är det någon annan som får rensa upp. För den som sprang iväg med sin ide ”la bena på ryggen” och fortsatte framåt. Ibland fungerar det och kan naturligtvis bli bra. Men när det går fel tar det mycket energi för den som får rädda läget. Och det hindrar andra idéer under tiden.

Jag ska bara…..

Handen på hjärtat, visst ”beskyller” vi allt för lätt dom unga för att säga ”jag ska bara”….. Men kanske är det lika sant att vi alla handlar så.

Men jag tror jag bara ska ta en kopp kaffe innan jag förändrar världen …… 😉

Söndagstankar – Att förlåta sig själv

Jag lyssnar gärna på Niklas Piensoho på morgon vid frukosten. Varje morgon fina det en kort morgonandakt där Niklas ger en god tanke för dagen. Så avslutar han varje tanke med ”Gud välsigne din dag”. Bara den hälsningen är god nog att få varje morgon.

En morgon berättar han om sin gode väns son som kom bort i affären. Vännen går där och handlar och upptäcker helt plötsligt att sonen försvunnit. Han letar. Han kom till slut på vart han skulle leta. Godisståndet. Mycket riktigt där hittar han killen. Munnen full med Ferraribilar. Pappan säger då: ”Men Joel, så här får du inte göra.” Men då tittar Joel upp på sin pappa och säger: ”Men pappa, jag har förlåtit mig själv!”

Liten kul berättelse men så djupt sann på något sätt.

Att förlåta sig själv kan vara det svåraste av allt. Hur mycket man än har fått förlåtelse från den som man gjort något orätt mot kan det vara så svårt att förlåta sig själv.

När vi kommer till Gud så får vi be om förlåtelse för dom fel vi gjort. Då står det i vår bibel att Gud förlåter. Då får du likt Joel förlåta dig själv också.

Jag tror att både du och jag tror och tänker att att Gud kan förlåta. Det är på något sätt hans största mission och vision. Han är nog bäst på det om man tänker efter. Vi behöver lära oss att vila i den förlåtelsen. Vi har så lätt att fördöma oss själv. Om vi med ett ärligt sinne ber om förlåtelse så är han trofast. Han förlåter fullt ut. Lita på det. Lev efter det.

Min hälsning till dig idag är att när du ber Gud om förlåtelse förlåter han dig. Om du har något i ditt förflutet som du inte är glad över i ditt liv, lägg då fram din sak inför Gud. Be om förlåtelse. Då förlåter han dig. Skriv ner det på en lapp. Om eller när du påminns om det och du börjar tvivla så ta då fram lappen. Läs. Begrunda och påminn dig själv: Jag är förlåten därför förlåter jag mig själv.

Kanske känns det för ytligt att göra detta på egen hand. Gå då till en själavårdare eller en pastor. Berätta om det. Be om förbön. Så får du på så vis lyfta av denna börda.

Min bön är att när du ber om förlåtelse så ska du på djupet få uppleva förlåtelsen.

Gud välsigne din dag.

Många tranor låter mycket

I går kväll var vi ute och tittade på tranor. Vid kvismaren är det rekordmånga tranor i år. Dom stannar gärna där på sin resa söderut. När dom kommer på våren stannar dom gärna vid Hornborgasjön.

Nu kunde det inte bli några bra bilder från skådespelet. Men det var häftigt att se den stora mängd tranor komma flygande in mot vattenlandskapet inför natten.

Deras läten fanns liksom överallt. Tur att vi hade en bra tubkikare med oss.

Nu kommer man inte speciellt nära dom vare sig vid Kvismaren eller vid Hornborgasjön. Då kom man mycket närmar dom när dom gick på åkern utanför huset i Julita. Då inser man vilka stora fåglar det är.

Det är lite sorgligt över att se flyttfåglarna dra söder ut. Man inser att nu är hösten verkligen här och vintern står för dörren. Annat är det när man ser dom vända tillbaka till oss. När man ser den första tranan väcks vårkänslorna till liv.

Det är en mäktig resa dessa fåglar gör. Somliga hamnar ända ner till Marocko. En rätt lång resa för dom som valt att häcka ända uppe i norra Sverige. Ingen aning om hur många mil det kan vara mellan dessa punkter. Men det torde kunna vara typ 500 mil. Med bil och färja säger Google man att det skulle ta ca 60 timmar. Så deras tur tar ju rätt mycket längre tid och kräver betydligt mer kraft.

Klart är i alla fall att dom låter mycket. Väldigt mycket.

Det blev en bra dag

Jag började dagen med att filosofera om att denna dag hade förutsättningar att bli en bra dag

Nu kan man undra: ”hur gick det? Blev det en bra dag?”

Ja, det blev en bra dag.

God gemenskap med mina föräldrar. Jag bakade en fin mjuk pepparkaka. Såg riktigt bra ut. Hoppas att den smakar lika god som den både såg ut och luktade.

Sen blev det att kolla in tranor vid kvismaren.

Fick tag på naturgodis för 99:-/kg. Det är ett bra pris för en god smak.

Lite tacos sen och efter det bara vara.

Så ja, det blev en bra dag.

Detta kan bli en bra dag

Detta kan bli en bra dag.

Egentligen vet jag ingenting om det. Det jag vet är att dagen har kommit. Jag vet också att jag är ledig.

Kanske är det en av orsakerna till varför jag tror mig veta att denna dag kan bli bra.

Visst påverkas dagen av vad den är planerad att innehålla. Trevliga saker brukar ge en god känsla. Dåliga saker ger en mindre god känsla.

Men kanske är det vår inställning som mest avgör. Så som vi bestämmer att uppfatta det och anse de vara. Jag tror att vi kan medvetet avgöra hur vi vill tycka om saker.

Så varför inte bestämma oss för att denna dag ska bli en bra dag.

Tankar som ”det går nog inte” brukar oftast sluta med att det just inte gick.

Tankar som ”det går nog” får en bättre utkomst. Det är inte så sällan som dom tankarna slutar med att det faktiskt fungerade.

Så jag bestämmer mig för att ha en bra dag idag.

Någonstans är det fel….

Någonstans är det fel….

…..när kvinnor får rätt att köra bil 2017 i Saudiarabien.

Missförstå mig rätt. Felet ligger inte i att dom nu får köra bil. Det borde dom ha fått gjort för länge sedan. Felet är att det sker inte förrän nu.

Något måste vara fel när ett lands regim har regler som är så absurda.

Vårt lands frihet har ju tidigare inte varit så fritt. Men tack och lov har vi kommit en bit på väg. Det gör ju att när man hör om detta revolutionerande att kvinnor får nu rätten att köra bil blir man så förundrad. Något så självklart.

Men denna jord är full av motsägelsefulla saker. Självklarheter i ett land är inte alls självklart i ett annat.

Vi har säkert mer att göra när det gäller jämställdhet. Med all säkerhet. Men i ljuset av hur andra länder har det har vi kommit långt. Det innebär inte att vi ska vara nöjda. Absolut inte. Vi ska fortsätta det arbetet. Men kanske vi ändå kan vara glada över att vi nått så här långt. Vi får fortsätta att påverka vår omgivning. Allt för att hjälpa och stötta folk som saknar en naturlig frihet vi har.