Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt?

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt? 

När någon förorenar marken där det finns dricksvattentäkt måste man anmäla det. Då är det risk för att den täkten blir obrukbar. 

Samtidigt är det möjligt för militären att skjuta sin ammunition rakt ut i Vättern. ”Det är försummbart” med den miljöpåverkan som det gör med sjön. 

Men om man nu gör det år efter år efter år måste det påverka. Hur kan man tänka så kort med tanke på kommande generationer? När sen grundvattnet får mer och mer problem runt omkring denna sjö kommer Vättern bli viktigare och viktigare.  

När man går på vätterstranden uppmanar man Jönköpingsbon att inte skräpa ner. Man vill skydda vårt dricksvatten. Då är det viktigt. Den enskilde ska förbjudas eller uppmanas att tänka på sitt dricksvatten. Släng skräpet i skräpbehållarna istället. Det är vad vi ska göra som flanerare på stranden. 

På andra sidan sjön skräpar militären ner vår sjö med sina skjutövningar. För mig en dubbelmoral. 

Jag kan förstå att man protesterar mot det. 

Vatten är ju något som är livsavgörande för oss. Vi klarar oss inte utan det. Ändå kan vi människor experimentera med detta viktiga. Det gör mig förundrad. Samtidigt rädd för vad som händer när vattentäkterna börjar ”ta slut” , alltsåbli förstörda en efter en. Vi kommer då att få svårt att iordningställa dom. I sin förlängning dör vi. 

Nyfiken? Kolla SVT tex eller en motion till riksdagen. Det finns så mycket som är skrivet om detta. Senast hörde jag det på SVT Jönköping i fredags

Gör om , gör rätt – så tycker jag. 

Söndagstankar – I kärlekens tjänst

I går kväll firade vi Erikshjälpen som fyllde 70 år. En strof som gick igenom hela kvällen var ”I kärlekens tjänst”. Så skrev Erikshjälpens grundare Erik Nilsson på sin brev. Det var med största sannolikhet inte bara några bokstäver för honom. Det var hela hans liv. 

”Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde…./…. ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.” ‭‭1 Korintierbrevet‬ ‭13:1-3,13‬ ‭NB‬‬

Tänk vilken drivkraft det finns i kärleken.  När man möter allt det erikshjälpen får av nåd vara med att göra inser jag att det är en del av allt gott som görs över allt på hela vår jord. Blir så tacksam att få vara en del av detta. 

Samtidigt berörs jag av hur viktigt det är att ha rätt motiv i det vi gör. Vilket syfte har det jag gör? Varför gör jag det? För vems skull gör jag det? Vad driver mig till att göra det? 

Daniel Grahn, Erikshjälpens generalsekreterare,  läste orden jag citerar fr Bibeln i slutet av kvällen. På något sätt sätter det fokus på det rätta. Har vi kärleken så händer det något stort. Kanske kan dessa rader få röra om inom oss. Hos mig. Hos dig. 

Kärleken till något kan få oss att göra mer än vad vi trodde var möjligt. Att göra handlingar vi inte trodde oss själva kunna göra. Kärleken kan göra underverk. När allt annat förgås kommer kärleken att stå kvar. För störst av allt är kärleken. 

Hur ska Halloween bli i år? Kanske skulle vi ställa in det i år….

Med tanke på den sista tidens stohej  omkring clowner som skräms borde allt bus med masker ställas in denna halloween. 

Om det skulle finnas någon form av konsekvens borde vi välja bort detta skrämmande. Om vi vill förklara för barnen att det inte är okej och springa runt och skrämmas i clownmasker så är det inte heller okej i andra hemska masker. 

Om det inte är okej att skrämma barn är det inte okej att uppmuntra barn att skrämma andra. 

För att visa vart vi står i detta borde vi ställa in detta halloween-skrämmande i år. Butiker borde föregå med gott exempel och plocka bort det från hyllorna. 

Istället skulle vi detta år låta ljus tändas överallt. På massa olika sätt. Vi borde tända upp vår jord med motljus mot denna ondska. 

”Ja men det är ju kul för barnen att få lite godis på detta vis”. Dom kan få allt detta på ett mycket trevligare sätt. Satsa på en ljusfest istället. Då får även dom barn som är rädda för att gå på dessa halloween-fester också möjlighet att komma med. Dom skulle må mycket bättre. För dom riskerar att få höra om dom inte går. 

Som du förstår tycker jag inte om detta firande runt alla helgonahelgen. Tänk om man åtminstone valt en annan helg. Men det blir ju ändå fel. Jag tycker att man kan fira mer positivt. 

Så, speciellt detta år, så borde vi ställa in detta firande  detta år. 

Att komma i tid…..

Är det något jag inte gillar är när jag kommer försent till ett avtalat möte. Där sitter alla och väntar. Dom har fått tagit av sin viktiga tid och bara slå död på den genom att vänta. Då skäms jag när det blir så. 

Att komma sent till ett möte kan ju ha sin enkla förklaring.  Så visst, det är ju inget större problem. Problemet är ju värre när det i andra änden är tidsbegränsat. Då blir det ännu mindre kul. Att komma ihåg dock är ju att det faktiskt kan finnas förklaringar att man just kommer gör sent. Så innan blir riktigt arg kan det ju vara bra att få klart för sig orsak och verkan. 

Jag skulle påstå att det är ganska respektlöst att komma sent. Det finns ju somliga som kommer notoriskt försent. Det är mer regel än undantag. Oftast förstår dom inte resonemanget att det är respektlöst. För dom är det ju ingen stor sak. Finns ju värre typ. Men om det sitter 6 personer och väntar i tio minuter har man ju förstört hela 60 minuter totalt. 

När jag såg Herregud & Co och bilden på samma tema så blev jag ju lite full i skratt. Att komma i tid är en hederssak. Jag kommer hellre lite för tidigt än försent. Men vem bryr sig i det? Troligen ingen. 

Att komma i tid och hålla tiden är en svår utmaning idag. Dwt är så mycket som påverkar. Eller så påverkar ingenting. För man bara kommer för sent. 

Jag uppskattar att man kommer i tid så det är väl då att bara visa gott föredöme. 

Ps Nu kommer jag väl försent vid nästa möte bara för att jag skrev om detta idag….Ds

Bekräftelsebehov

Många gånger behöver vi människor bekräftelse på det vi gjort. Att någon sett det och ger oss någon form av uppmärksamhet på det vi utfört. 

I sin enkla betydelse är det uppmuntran. Det kan vara uppskattande ord. En handling som känns att den ger uppmuntran och glädje. Skulle tro att vi alla, om vi är ärliga, inser att vi kan bli mycket bättre på detta. Jag tänker inte på att vi ska smöra för varandra. Nej, att i all enkelhet ge en uppmuntran som en bekräftelse på att någon gjort något bra. 

Samtidigt finns det somliga som måste ha bekräftelse på allt dom gjort. Annars tror dom att det inte är bra. Att ingen uppskattar det man gjort. Att det till och med kan vara fel helt  enkelt. Så ha man missat 

Samtidigt skulle jag påstå att det finns så många människor som bara gör massa bra saker men aldrig får uppmärksamhet. Dom frågar troligen inte efter uppmärksamhet heller. Men dom är helt klart värda all uppmärksamhet dom kan få. På deras bekostnad får många andra uppmärksamhet allt för ofta. 

Skulle tro att många gör så många bra saker men får aldrig bekräftelse för. Dom bara gör. Hittar på massa saker som betyder så mycket. Ibland är det andra som får äran för det dom gör men dom fortsätter ändå. Och dom gör det med största sannolikhet för att dom inte strävar efter just uppmärksamhet utan för sakens skull. Kanske har dom något att lära oss. Vi behöver inte alltid ha uppmärksamhet för att vara bekräftade. Vårt värde ligger inte i bekräftelsen. Värdet i oss ligger på helt annan grund. Du är värd för den du är. Inte för det du gör. Så slappna av. Gör. Skapa. Utför. För det är du så bra på. 

Samtidigt skulle jag vilja uppmuntra oss alla att just se dessa människor. Se dom. Uppmuntra dom. Bekräfta dom. Att lyfta fram dom ur skuggorna (av andra kanske). Dom har antagligen inget större behov av det. Men jag tror att dom skulle må bra av att någon uppmuntrade dom. Om inte för att det borde vara på sin plats. Och för att vi andra ska se att dom finns (kanske). 

Så…… Släpp ditt bekräftelsebehov. Du är du och du duger. 

Och ….. ska vi försöka hitta någon doldis som gjort något bra? 

Vi lever ”live” hemma och borta samtidigt

I måndags när jag var ledig kunde jag följa rapporteringen från Danmark och dom bombhot som dom drabbats av. Samtidigt följde jag direktrapporteringen med bilder från Mosul och kriget där. Live-sändningar från vitt skilda platser på jorden. Samtidigt stod jag och strök min tvätt. 

Vi lever ”live” överallt samtidigt. Minns bilderna som kablades ut när Osama Bin Laden skulle tillfångatagas. Obama mfl lär ha suttit och följt operationen live. 

Ett ganska märkligt liv. Vi kan följa runt omkring vår jord live med bild och ljud. Inget behöver vara hemligt typ. 

Nu inser jag ju att det är olika över jorden. Familjer jag mötte i Tanzania, som levde på landet, hade ingen möjlighet till detta. 

I princip kan vi säga att, om vi hade kameror överallt, vi alla skulle kunna se vad som sker överallt samtidigt. 

Tänk om vi hade sagt det till min morfar när han var ung. Då skulle han se det som ett stort skämt. 

Mitt i allt detta ”live” kan vi tappa bort oss själva. Vi är inte närvarande här och nu. Lever mer borta än just hemma. På något sätt kommer livet av sig mitt i detta myckna av liv. I sig är det ju lite tragiskt.  Skulle tro att min morfar var mer närvarande än vad vi är idag. Fast jag skulle tro att vi vill mena tvärt om. 

När jag fick min första dator och modem kommer jag ihåg när jag kopplade upp mig mot kameran vid västra muren i Jerusalem. Kameran skickade ut bilder med några sekunders mellanrum. Hur fantastiskt som helst. Då. Jag hade en bok som tipsade om webbsidor dit jag kunde ”gå” för att se live-bilder. Idag kan man se direktsändning från västra muren/klagomuren.  Rörliga bilder i realtid. 

Detta perspektiv gör att mycket ställs på sin kant. Det som förr var som en omöjlighet är nu en verklighet. För att ta ett exempel. För oss som tror på Jesus och det som står om honom i Bibeln blir detta rätt spännande. Det står att Jesus skall komma tillbaka. Det står också att det skall alla kunna se. I ljuset av den live-möjlighet som vi idag har blir detta helt möjligt. Alla kommer att kunna se det. Tekniken finns för det. Så nu är dessa bibelord inte omöjliga längre. 

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Satt och lyssnade på nyheterna på tv. Man pratade om att nu kommer den tid då vi har flest olyckor där bil och gångtrafikant är inblandad. NTF hade gjort en koll på läget. Var ute och åkte i Jönköping en kväll. Man spelade in samtidigt. Då var det flera personer, mörkt klädda, som bara sprang över vägen.  Mitt i trafiken. Dom syntes knappt. Utan reflexer. Det är i den vevan mannen från NTF fäller orden ”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Han menar att det finns inga rättigheter i trafiken. Bara skyldigheter. Vi behöver börja samarbeta mer i trafiken. Ögonkontakt. 

Det är rätt förvånande hur villiga vi är att utsätta oss för fara som trafikant. Vi kan som gående bara gå ut i vägen. Vi kan inte  inte vara säkra på att föraren ser oss och hinner stanna. Ändå, med livet som insats, går vi bara rakt ut. Vi tror oss veta att om vi bara går på ett övergångsställe är allt okej. Bara att gå. Senast igår, på ljusan dan hade jag en sådan person framför bilen. Tänk att det kan gå så långt att man är villig att utsätta sig för denna fara bara för att hävda sin rätt. 

Det slår mig att det är väl så på flera områden i livet. Vi är så egoistiska att vi hävdar vår rätt. Samspel, generositet är inte allt för vanlig. Först fram är ledordet. 

Tänk vad allting skulle bli så mycket bättre om vi var vänligare mot varandra i trafiken. Många olyckor skulle undvikas då. Likaså i livet för övrigt. 

Samspel är ju A o O i trafiken. Ge varandra utrymme före att ta den själv. 

Påminns om en sats i Bibeln. ”Störst är den som tjänar”. Sug på den lite. Kanske ger den lite ödmjukhet. Eller ”Som du vill att andra ska vara mot dig skall du vara mot dom”. Tydligare än så kan det väl knappats bli. Står i matt 7:12 ”Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.” Nu-Bibeln är lite mer rakt på: ”Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.”

För att världen ska bli lite bättre, för vår arbetsplats ska vara ännu lite bättre, att grannsämjan ska bli trevligare, så finns det en nyckel i detta. 

”Vi måste sluta att hävda vår rätt”

Måndagsfeeling….. 

För massa år sedan nu var alltid måndagar lediga dagar. Söndagskvällarna var sköna avslappnande timmar då jag visste att nästa dag betydde en dag av vila och återhämtning. 

Nu är det inte så av förklarliga skäl. Måndagar beydet alltid jobbardag. Precis som för många många andra. 

Fast en måndag i månaden har jag numera ledigt. Måndagen efter jag haft jobbarlördag. 

Igår inföll något av den gamla goda känslan. Att veta att morgondagen innebar att jag inte behövde stressa upp. När en sådan morgon finns efter en natts sömn är det en speciell känsla. Känsla av frihet. 

Okej, det är tvättstuga som gäller på morgonen. Denna gång är det inte så mycket så morgonen kan få komma igång lite senare än annars. Det är ju inte så dumt. 

Måndagsfeeling är att få ta dagen som den kommer. Att å ena sidan göra lite av det man måste och mycket av att bara vara. Om vädret är inte alls för dålig kan det bli en promenad. Annars är det nog dags att damma av träningscykeln igen. 

En sådan dag kan en oplanerad lunchgemenskap funka. Men det kruxiga är ju att dom flesta jobbar ju. 

Måndagsfeeling skapar något mitt i ledigheten. Den buffrar energi. Det kan man behöva när hösten tränger sig på. 

Måndagsfeeling är en skön feeling. Det är då tänket hinner i fatt. Eller var det tvärs om? Då kroppen hinner i fatt tänket. Så är det nog. Det är så lätt att tänket drar iväg och kroppen jagar efter. Inte konstigt att man blir trött. 

Jag tänker mig att man ibland kan behöva lära sig att koppla av och koppla bort. Att känna att man liksom hamnar en bit bort från det vanliga även om man lever ganska när det hela tiden. Alltså att hitta konsten att snabbt koppla bort tex jobbet för att kunna låta jobbtänket vila. Jag har den stora förmånen att jobba på ett ställe där jag har goda medarbetare som gör det så bra. Då är det lättare att koppla av. 

Så denna dag har jag Måndagsfeeling. En feeling värd att levas. En feeling värd att sträva efter en dag då och då. Hitta din feeling och njut. Det händer något gott med oss då. Troligen trivs omvärlden bättre med oss då också. 

Söndagstankar – Den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. 

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ‭‭Romarbrevet‬ ‭8:28‬ ‭

Dessa ord har en dimension som djupt sett kan förvandla det mesta. Ja, troligen allt. En stund av eftertanke kan kanske få oss att börja inse vad det innerst inne vill säga oss. Vad det innerst inne kan göra med oss. Likaså vad det kan få för konsekvenser. 

Vi vet…..

Det är svårt att ifrågasätta det som någon vet, har erfarenhet av och är övertygad om. Det verkar som att man visste att så var fallet. Att följa goda exempel brukar var lätt. Det ser ut som att det inte är någon diskussion. Vi vet!

Allt samverkar till det bästa…

Vi möter så många olika situationer och öden. Vi kan väl påverka en del. Välja väg ibland. Men i det hela möter vi det vi möter. 

Det verkar som att det finns ett löfte att vad vi än möter kan det samverka till det bästa. En ganska intressant tanke, eller hur?! Nyckeln verkar ligga i ett nära förhållande till Gud. Att den som älskar Gud  samverkar det vi möter på ett sådant sätt att det blir till det bästa för oss. Som att Gud använder det till något gott för oss. 

Det står inte att han väljer ut eller väljer bort något av allt vi möter. Nej, han använder det till vår fördel. 

Det är ingen teori. Ingen möjlig eventuell ekvation. Ingen oprövad tes. Inget man tagit i luften. Ingen nyck man råkade säga eller bara komma på av en slump. Man visste. 

Författaren är inte ensam om att veta detta. ”Vi”! Det var flera som kunde intyga det. Man brukar säga att två eller tre vittnesmål är gott nog att tro att det faktiskt är sant. Är något att hålla fast vid i detta fall. 

Tänk vad detta får för konsekvenser. Att allt du möter faktiskt kan samverka till det bästa för dig. Motgångar. Nedgångar. Tråkiga händelser. Trevliga händelser. Hävdelser du skulle vilja slippa. Hopplöshet. Glädje. Allt du möter. 

….till det bästa…

Vad är det bästa för oss? Ja, så långt har jag förstått att det inte alltid är det jag trodde var det bästa. Inte heller är det den slutsats jag själv trodde gällde. Men ett vet jag att det alltid varit det bästa när jag fått rätt perspektiv på det. Då jag tvekat har det ändå visat sig att det till slut varit det bästa för mig. Trots mina frågor och funderingar. 

Om du vill det bästa för dig så finns löftet i denna vers.