Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.

4 oktober, 20163 oktober, 2016

Det perfekta måttet

Minns debatten om gurkorna fick vara böjda eller om dom måste vara raka. Likaså bananernas storlek, jordgubbarnas ja vad nu allt EU ville lägga sig i.

Jag har haft förmånen att köpa ägg från en kollega. Dom äggen är ju inte speciellt lika varandra. Varken i färg eller form. Ganska olika typ.

Nu tog dessa ägg slut för mig och jag fick köpa ”köpeägg”. Alltså från affären. Att öppna en sådan äggkartong är att hitta samtliga likadana. Samma färg. Samma storlek. Liksom så perfekta.

Man kan ju fundera på det där med färg och form. Varför strävar alla så efter att ha den perfekta formen? Vad nu den perfekta formen är. Men man lägger gärna upp sin bilder från gymmet. Bilder då man är klädd i sina träningskläder. Det perfekta måttet måste väl ändå vara det mått man känner sig mest bekväm i. Och mår bäst i. Inte det mått som andra tutar i en att vara det bästa. Nej, det finns inga perfekta mått. I alla fall inte när det gäller oss människor.

Om jag får tycka så smakar dom ägg jag köper från min kollega mycket bättre. Hönorna är frigående. Äter en mer allsidig kost. Både gräs och annat nyttigt och inte bara foder. Dom olika äggen är så mycket bättre. Olika färg. Olika form. Men har så mycket mer smak inom sig än dom perfekta äggen. Precis så är det med oss människor. Olika form, olika färg, olika sätt, olika, det smakar bäst.

Så tycker jag.

3 oktober, 20162 oktober, 2016

Budget-tider

Nu går jag in i budgetarbetet. Det är tid att blicka fram mot 2017. Vi ska planera för den ekonomiska planen för nästa år. I bakhuvudet har jag sista tidens upplevelser. Samtidigt ser jag behov. Det är nu en balansakt att skapa rätt förutsättningar för att skapa överskott till att hjälpa.

Det är ett inteessant arbete man har. Den enda rejäla intäkten vi har är att människor vill skänka saker till oss. Hur beräknar man det? Det är ju på ett sätt helt omöjligt. Man kan ju inte beräkna givmildhet. Snarare hoppas på den. Vi kan skapa trovärdighet och visa på att vi kan hantera gåvor på bästa sätt. Att sen visa på att våra ägare kan använda pengarna på ett vist sätt.

På ett sätt är jag inte så orolig. Jönköpingsborna har visat att dom mer än gärna vill skänka saker till oss. Respekten för det gör mig ödmjuk inför att göra budgeten för nästa år

Att skapa en ram av av inkomster som ger en möjlighet till utgifter är då inte så lätt. Man får uppskatta det helt enkelt på 2016 års erfarenhet. Däremot kan man se hur stora utgifterna kan tänkas bli. Så då kan man vända på kultingen och tänka att ”så här mycket pengar” måste vi få in för att det ska bli ett stort överskott.

Ett är helt säkert…….

Resan i Afrika har ställt en del saker på ända. Gud hjälpe mig att hantera det rätt i budgetarbetet.

2 oktober, 2016

Nöjd….

Måste man alltid hitta på massa nytt? Kan man inte bara vara nöjd med det man har?

2 oktober, 2016

Söndagstankar – änglavakt?

Under vissa tider kan vi se märkliga bilder på tex Facebook på trafikolyckor. Man kan se ljusa personer som ser ut som änglar. Bilden berättar om hur änglar finns där fast ingen kan se dom med blotta ögat. Men av någon märklig anledning och orsak syns dom på kortet.

Hur du förhåller dig till det vet jag inte. Visst skulle korten kunna vara skapade i Photoshop. Absolut. Dom skulle mycket väl vara sanna. Det beror väl mest på hur du vill tolka dom.

Bibeln är mycket klar på att änglar finns. Det räcker med att du googlar änglar och bibel så får du fantastiskt många förslag på sidor.

Änglar i Bibeln hade många uppdrag. Både svårförståelig och enkla händelser. Dom har hämtat ut folk från fängelser, kommit med bud till Maria om Jesus-barnet. Dom har försvarat och stridit. Dom har gått upp och ner på stegen. Mm mm

Det verkar som att änglar har en viktig roll. Närmare oss än vi tror. Även i det enkla vardagslivet. Se här:

Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster utan att veta om det. ‭‭Hebreerbrevet‬ ‭13:2‬ ‭

Kan det vara så att du haft besök av änglar hemma? Det verkar vara så att dom finns här och nu. Till vår hjälp. När Jakobs stege beskrivs så går dom först ”upp” och sen ”ner”. Rätt intressant. En slutsats är att dom redan var på jorden. Fundera på den om du vill.

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte. Matteusevangeliet‬ ‭18:10

I denna bibelvers ljus kan man se att varje människa har en ängel vid sin sida. Tänker på en lite sång:

Jag har en ängel som följer mig, jag har en ängel som följer mej var dag
Om jag sitter eller står, om jag springer eller går Jag har en ängel som skyddar mig

Jag är trygg både dag och natt, ja trygg både dag och natt
En ängel går vid min sida, och jag är trygg både dag och natt

Jag har en ängel som skyddar mig, jag har en ängel som skyddar mig var natt
Om jag sover jätteskönt eller vaknar gång på gång
Jag har en ängel som skyddar mig

Jag är trygg…

Den sången säger så mycket. Tänk vilken följeslagare vi har.

”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?” ‭Hebreerbrevet‬ ‭1:14‬ ‭

‭‭Denna vers ger dig förhoppning tröst och hopp. Änglarna är utsända för att hjälpa den som tror. Den som skall ärvs frälsningens gåva. Ett klart uppdrag.

Kan det vara därför vi ibland använder ordet ”änglavakt” när man klarat sig märkligt bra i en händelse? Vi kan inte förklara. Det ända sättet att göra det på är att ”dra till med” att det var änglavakt.

Änglar finns. Du är omgiven av dom. Inget att vara rädd för. Bara tacksamhet. Dom finns för din skulle. Denna söndag kan du i vissa kyrkor lyssna till predikningar och vittnesbörd om änglar.

1 oktober, 201630 september, 2016

9 månader

I dag har jag jobbat 9 månader i Erikshjälpen i Jönköping. Nio. 9!

9 kanonroliga månader. Nio månader som känns som att det var typ nyss jag började. Det är väl så när man trivs.
Nu är det bara att fortsätta och ha det roligt. Möjligheten finns ju att det blir så. Förutsättningarna likaså.

Jag började 1/1 2016. Januari – September. Nio intressant månader med ett stort gäng underbara medarbetare.

Har sagt det förut och säger det igen. Jag har blivit så väl bemött på detta jobb. Det gör ju jobbet ännu mera roligt.

Under mina år på Erikshjälpen har jag förstått hur viktigt vårt jobb är. Dom sista veckorna har jag insett att det är viktigare än någonsin. Behoven vi försöker fylla är så stora. Vi behöver göra mycket mer.

Förr visste jag att alla medarbetare gjorde skillnad. Nu inser jag att det verkligen är så. Jag har sett att pengarna vi frigör verkligen verkligen gör nytta.

Så tacksam för mitt jobb på erikshjälpen i Jönköping. Jönköping en stad jag trivs i.

1 oktober, 201628 september, 2016

”Bortmaskin”

Förde ett samtal omkring borrmaskiner med min BC-grupp inom Erikshjälpen.

Det blev lite felskrivet i en av kommentarerna. ”Bortmaskin” blev det istället för ”Borrmaskin”.

Tänk vad bra det skulle vara med en ”Bortmaskin”. Dom där tillfällena man gör bort sig och bara vill dunsta bort.

Eller när man ser orättvisor i världen man snabbt skulle vilja ändra på.

Eller när man skrivit fel i en annons som bara blir heltokigt.

Eller när man helt enkelt trampat i klaveret eller gjort grundligt bort sig.

Den skulle också vara bra när man skulle vilja komma bort fort. Slippa den långa flygresan tex. Snabbt enkelt vara på plats direkt. Kunna ta vara på ledighetstimmarna fullt ut.

Man kanske tom skulle kunna använda den när hemlängtan blir för stark. ”Borta bra men hemma bäst….”

Kanske är denna maskin den bästa fläck-borttagnings-maskin som kommer att uppfinnas. Jag skulle tro att den skulle bli allas småbarnsföräldrars årets julklapp typ. Tvins på TV/dator skulle sälja två för priset av en. Den skulle inte bara bli årets bästa säljpryl. Decenniets säljpryl troligen.

Kanske också brottsförebyggande. Kopplad till en övervakningskamera skulle den göra succé. När tjuven kommer när kameran kopplad ”Bortmaskinen” automatiskt på och tjuven försvinner. I sin tur skulle Polismyndigheten spara massor av pengar.

Vi skulle också kunna utrota fattigdom, militärmakt, sjukdomar, våldsmän/våldskvinnor och allt annat elakt och hemskt.

Tror du börjar fatta poängen med denna fantastiska maskin ”Bortmaskinen”. Den kommer att göra underverk.

Slår mig att i vissa stycken kallas denna ”Bortmaskin” för änglavakt. Kanske helt enkelt är så att Änglarna ibland hjälper oss mer än vi tror. På ett sätt som kanske liknar en ”Bortmaskin”. Tja, kanske inte men ändå……

En ”Bortmaskin” skulle man i alla fall kunna ha rätt mycket nytta av…..

30 september, 201628 september, 2016

Att möta djur i sitt rätta element….

Att åka till Kolmården eller något annat zoo. Att se djur i sitt rätt element är ju så mycket mer intressant. Jag har ju fått se ett Lo i frihet tex och det är ju mindre vanligt.

När vi åkte ner från Tanga mor Dar Es Salaam fick vi se en Leopard springa över vägen. Ett djur som lever mest ensam och som man inte så ofta får se.

Vi kunde åka till ett safari under en halv dag. För den som tänker att vi åkte på biståndspengar så känns det nog viktigt att berätta att denna delen av resan med övernattning betalade jag själv. Vårt uppdrag var ju annars att besöka projekt som vår butik är med och finansierar. Men det tror jag nog du redan förstått.

Apor finns det ju alltid på zoo. Att få se dom springa bara någon meter från sig är ju ändå lite större. Dom är ju rätt livliga. Vi var ute och åkte till en församling i skogen. Då fick vi också se apor.

På min vägg hemma har jag ett antilophorn. Att se dom hornen på plats är ju ändå lite häftigare. Såg två olika sorters antiloper. Dom har rätt bra fart på benen när dom hoppar iväg.

Krokodiler är ju farliga djur. I Miami-området varnade dom för att gå ur bilen och byta däck utan att ha vakt. Dom hade helt enkelt ätit upp den person som bytte däck…… Usch Usch. Det var väl rätt okej att ha lite distans till denna genom att sitta kvar i bilen.

Giraffer är ståtliga. En gång på Borås djurpark fick jag några bra kort på en giraff. Så nöjd. Ända tills jag upptäckte att filmen i kameran (mm det var på den tiden man hade film i kameran som skulle framkallas) aldrig tog slut. Det visade sig att jag inte hade någon film i kameran. Denna gång gick det bättre. Fick några bilder på dessa djur.

Elefanter är mäktiga djur. Dom lufsar fram över savannen. Att se flocken med ungar blir lite extra ju.

Dom är ju lite söta trots allt. Det blev några bilder tagna. Fler bilder kommer på en särskild bildsida senare.

Flodhästar ligger ju gärna i vattnet. Fick trots det en skymt av en när den busade lite med några andra. Annars ser man ju mest näsan och vattnet som sprutar upp ur näsborrarna när dom ligger i vattnet.

Zebror, vilka är min mors favorit från Tanzania, är ju ett spännande djur. Vilken färg har egentligen ränderna?

Man kan ju undra hur han tänkte, vår Herre, när han skapade dom….

Bufflar är det djur man kanske inte vill nicka ihop med direkt. Ska man tro Bengt är det ett djur man däremot gärna jagar och äter upp.

Här kommer några fler djur vi såg i safariparken….

29 september, 201628 september, 2016

Om-tumlad och utmanad

Efter resan till Tanzania och Etiopien har jag ofta fått frågan om hur det var. Om intrycken och upplevelser. Det var ju en på många sätt, fantastisk resa.

Samtidigt är det en känsla av att vara om-tumlad. Ordet lär betyda ”vimmelkantig”. (Enl SAOL) och kanske är det just en bra beskrivning på läget.
Läste i tidningen att mellan två stopp på tunellbanan i Stockholm, 5 minuter emellan, skiljer det 25000kr/kvadratmeter att bo. 25000kr!! Oj vilken skillnad.

Men betänker man samma fenomen (om nu det gick) i Dar Es Salaam eller Addis Ababa så blir det ju rätt patetiskt.

Mötte kvinnan som låg skadad i ett rum med plåttak. Hon hade skadats i en trafikolycka. Mannen och hon bodde på ca 5-7 kvadratmeter. Deras spis var en typ av ”trangiakök”. Möblerna var en säng. Något skåp. Så mycket mer fanns inte. Hon låg där med skador som nog skulle ta hennes liv. Boendet runt henne var det enklaste man kunde tänka. Ingen av oss skulle vilja bo där.

Om man tänker bort trafikkaos skulle det nog inte vara mer än kanske 5-10 minuter på en spårvagn till downtown Dar. Skyskrapor. Restauranger. Fina lägenheter. Diplomatområdet ligger inte särskilt långt från detta. Orättvisorna i denna stad är markanta. Åker man sen ut på landsbygden blir det ännu mera påtagligt med lerhyddor.

Sen sätter man sig på flyget hem. Kommer hem till en lägenhet där man ”klagar på att man saknar balkong”.

Man blir lite om-tumlad på en sådan resa. Vad är viktig ? Vad behöver man för något?

Samtidigt inte be om ursäkt för den välsignelse vi lever i så blir man just vimmelkantig i tänket. Allt sätts på ända. Det blir svårare att kunna stå och titta på. Jobbet blir än mer viktigt att skapa överskott till behövande. Hur hanterar jag mig själv i detta? Vad gör jag med mitt liv?
Jag skulle tro att dom flesta skulle börja fundera om dom fick göra samma resa. Kanske är det så att gemene jönköpingsbo och svensk sällan går och funderar på dessa orättvisor. Men borde vi inte göra det? Hållningen ”Det får regeringen ta ansvar för via SIDA” håller inte längre.

Vi kan konstatera att när svensken blir berörd (som vid tsunamin) då händer det saker. Pengar frigörs i mängder. Då har vi råd.

Vi människor som bor i ett i-land och har det fantastiskt bra skulle behöva göra en omvärldsanalys. Beröras av behoven. Planera i sin budget att hjälpa till. Vi behöver beröras både i känslor och i huvudet. Vad kan vi göra? Hur kan vi göra det? Vilka kanaler funkar bäst? Vart åt för håll går din längtan att hjälpa?

I det sammanhang jag rör mig i idag finns det goda förutsättningar att göra skillnad. Du har kanaler både genom Erikshjälpen och Pingst Jönköping som fungerar väl. Varför? Jo för där har man personliga kontakter som skapar trygghet i att hjälpen når fram. Jag har själv sett hur det fungerar. Jag har sett något av det resultat som blivit. Att se tex en mamma nu kan ge sitt barn mat fler gånger än en varje dag är fantastiskt. Se ett sjukhus som räddar liv. Möta handikappade barn som nu inte längre göms undan utan får hjälp till ett bra liv. Då inser man vilken skillnad du och jag kan göra.

Om du och jag som läser detta skulle skänka var sin hundralapp så skulle det nog inte försätta oss i någon större nöd. Vi skulle med all sannolikhet klara oss. Men det skulle göra en total skillnad för många. Låt oss säga att vi är 50 personer som läser det. Då har vi 5000kr. Skulle du sen dela min blogg till en till så blir vi hundra. Vips har vi 10000kr. Blir vi fler så blir det ju mer. Vill du att jag ska förmedla dessa pengar kan du swisha dom till 070-1974540. Vill du få direkt till Erikshjälpen och Pingst Jönköping gör du gärna det. Kolla länkarna jag klistrat in. Skriv gärna till mig om du gör det. Så kanske vi kan återknyta det i en blogg framöver.

Det viktigast är ändå att vi gör något. Jag har lagt starten med en hundring. Vill du vara med? För lite? Lägg då gärna lite till.

Har du lust att dela den uppmaningen vidare blir jag bara glad. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Vad ska vi göra med pengarna? Alla pengar som jag samlar in delar jag mellan Erikshjälpen och Pingst Jönköping. Dom är bra på att förvalta pengarna. Det finns många behov att fylla.

Sjukhuset i Mchukwi behöver fördigställa ett hus för gravida kvinnor. Det ger förutsättningen för att en komplicerad förlossning sker på ett sådant sätt att mamma och barn överlever. Arbete med handikappade barn o Korogwe och Tanga behöver mer resurser för att fler ska få chansen. Självhjälpsgrupperna i Addis Ababa har visat sig vara ett framgångsprojekt. Där behövs mer medel. Barn behöver skola och sjukvård. Något som Erikshjälpen satsat mycket på på många platser på vår jord. Så behov finns. Vill du vara med?

Kanske kan vi bli lite om-tumlade och göra något.

Tack på förhand

28 september, 201625 september, 2016

Tvättbräda

När jag bodde på landet hade vi en grusväg upp till vårt hus. Under vissa tider var det liksom som tvättbräda på vägen. Det var svårt att köra på den då. Ibland, inte så ofta, var det ”större” hål i vägen. Jag vet att det var rätt enerverande. Man fick åka slalom och det tog längre tid att komma hem. Ja, sanningen var väl det att det tog inte speciellt mycket längre tid….. faktiskt….

Men i ljuset av vägarna vi åkt på i Tanzania bleknar problemen rätt mycket. Våra vägar, vart dom än är och hur dom än ser ut, är rena rama motorvägarna i jämförelse med deras vägar.

Att åka fort får man göra på dom asfalterade vägarna i Tanzania. Annars är det att finna den mest lämpliga delen av vägen.

Man bör väl säga att det är vänstertrafik i Tanzania. Det innebär att man först och främst använder den sidan av vägen. Men, ibland hamnar man i det läget att man kör på höger sida för den sidan var bäst just då. Får man då möte blir det ju lite knepigt. Men som Bengt sa, ”Om man bara är överens är det inget problem”. I det fallet är det ju bara att fortsätta med att köra på höger sida.

Vägarna kan vara rätt smala och snåriga. Tur att vi hade en jeep typ. Det var ju inte den enklaste vägen att ta sig fram ibland. Fast vill man komma till en viss plats och inte gå dit, vilket kan vara ganska långt, så blir det att försöka ta sig fram ändå. Vi körde inte fast en enda gång. Jag är tacksam för det. Nu var ju dessa vägar ritkigt fina i jämförelse med vägarna i SydSudan. Allt enligt Bengt. Och om man vill tro (vilket man gör) så är hans berättelse från det Sudan den att Tanzanias vägar verkar vara i kanonbra skick i jämförelse.

Nu hade vi bara en gång ett problem med bilen. Vi skulle stanna för att köpa dricka. Då behagade inte bilen att vilja starta. Man menar att man är bara två samtal bort till hjälp i Tanzania. Och det verkar vara väldigt sant. Man har inte råd att vara ovän med någon. För man kan behöva ha hjälp själv. Så ganska snart hade vi hjälp. Det visade sig att vi fick skjuta igång den. Då var det bra med några fler som kunde hjälpa till. Den dagen stängde vi inte av bilen något met förrän till kvällen.

Vägarna kunde vara långa, gropiga, sandiga. Att trycka på på denna vägen (till vänster) var ingen ide. Det vara bara att följa spåren som fanns. Det fick helt enkelt ta den tid det tog. Grusvägen upp till Gustafsdal där vi bodde upplevs som motorväg i jämförelse med denna.

Ibland kunde det bli lite trångt på vägen då korna också ville vara med på vägen. Det kan lika väl vara en skock får. Kanske du minns min blogg om Kindly Tuff?! Här gäller samma sätt. Försiktigt men bestämt göra genom kohjorden. Dom flyttar på sig. Förr eller senare. Ordet ”kofångare” på en bil fick en ny betydelse. Kanske skulle man mer kalla den för ”koförsare” istället. Visst skulle det vara intressant att pröva att få köra bil i Tanzania och Etiopien. Men jag är rätt tacksam att andra gjorde det. Skulle tro att mina medresenärer är nöjda med det valet också.

27 september, 201625 september, 2016

Masaj-Land

När jag växte upp var min faster Birgitta Skoog missionär. En tid i hennes tjänst var hon bland masajerna. Hon berättade om hur hon åkte ut till dom med sin jeep. Hur hon hjälpte dom med vaccinationer. Sen den tiden har jag längtat efter att få åka till detta masajland. Att se vad hon mötte. Möta folket.

När jag hade förmånen att resa i Tanzania för några veckor sedan fick jag denna dröm uppfylld. Vi fick en ändring i programmet som gav oss denna möjlighet. Du kan ana vad jag blev glad. En dröm som funnits där under säkert 40 år drygt. Säkert längre.

Jag fick möta detta folk. Ingen turistanpassad by där man ville visa upp sig. Nej, en vanlig masajby där man levde och verkade. Med sina djur. Några dagar innan vår ankomst hade dom ”unga männen” tagits upp som soldater. Ingen trevlig procedur precis. Pappan ställer sig på knä. Killen lutar sig mot honom. Så omskär man pojken. En process som tar ca 15 minuter. Killen får inte säga ett knyst. Då är han inte en riktig karl och får problem. Ingen bedövning. Bara att knipa.

Killarna hade på sig sina nya kläder och ska nu skolas till soldater. Att vakta sin hjord och sin by. Dom såg ut att ha klarat det bra. Men oj vilken stund för dom. Det som var gott att höra var att man avskaffat den kvinnliga omskärelsen. Tack gode Gud för det. Det finns en framtid för fler kvinnor att slippa detta lidande.

Masajerna är ett vackert folk. Klär sig i vackra färger. Män och kvinnor klär sig med mycket smycken. Man kan väl säga att vi svenska män, ja inte alla men många, är rätt bleka i jämförelse med masajmännen. Så kanske skulle vi våga lite mer färg, kanske……. Hm

Djuren finns mitt i byn under natten. Sen bor man runt omkring dom. Utanför allt detta har man en törnhäck. Den skall skydda mot vilddjuren. Och dom finns där. Kanske inte lika många som förr. Men dom finns där. man har inte mycket annat att skydda sig med. Men man har det man behöver av mat genom sina djur.

När vi åkte från deras by blir man bara så förundrad hur andra människor förstör den natur som detta folk bor i. Man har bara slängt sitt skräp. Drivor av flaskor och annat skräp låg där. Det är ingen soptipp i den bemärkelsen att det är en ordnad plats som vi är vana vid. Man har helt enkelt bara slängt sitt skräp. Det gjorde mig ledsen. Varför?

Det var en så skön upplevelse att få möta detta folk. Ett stolt folk. Ett vackert folk. Ett nomadfolk som blir mer och mer fastboende. Annars brukar dom följa där betet finns för sina djur. Men man har insett behovet av att deras barn behöver gå i skolan. Så folket börjar komma in mer och mer i samhället på det viset. Var lite kul att se en masaj åka bakpå en motorcykel för att komma till stan.