Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Att bo på en ö

Att bo på en ö är ju ganska exotiskt. Bott några dagar på ön Aspö utanför Karlskrona. Färjeturen tar ca 25-30 minuter. Ca 500 fastboende men nu på sommaren typ 3000 personer som finns på ön. 

Att bo så kräver sin planering. Att varje gång man ska iväg så blir det att passa en färja. Nu har man hu valt att bo där så det handlar inte on att tycka synd om dom. Handlar mer om att man beundrar dessa att dom väljer att bo så. En levande landsbygd eller rättare sagt öbygd. 

Igår kom alla med utom vår bil. Det blev fullt precis när vi skulle på. Nu kunde jag ju gå ombord för jag behöver ingen bil i stan. Men ändå. 

Nu har det ju sina sidor att bo så här. Betänk om man blir sjuk. Det tar sin lilla stund innan man får sin hjälp. Men det tar ju sin stund även om man väntar på en ambulans på landet. Så där är det faktiskt ingen skillnad. 
Affär finns det. En väl sorterad Ica-butik. Så det hår ingen nöd på folket. Kanske är det en större lojalitet att handla där än det är på landet på fastlandet. Här på ön måste man tänka sig för. Ingen aning om man tänker så men ändå. Minns affären i Julita. Deras bästa tid var sommaren. Pizzerian överlevde vintern tack vare sommarens fritidshusboende. Och det be vi ju tacksamma som fastboende. 

Ö-livet är speciellt. Alla hälsar på varandra. Det känns som förr i tiden. Man verkar ha en annan attityd. Verkar lita på varandra. 
Kanske vore något. Det här med ö-livet. Klart det blir längre pendling i tid. Ca 6,5 km på sjön som tar 25 minuter. Om man jobbar i stan är det ju rätt ok. När jag bodde i Stockholm var ju den sträcken ibland ganska lång i tid den också. Så vad är skillnaden? 

Skillnaden är en vacker natur. Lugnt ö-liv. Sjöluft. Så från den synvinkel blir valet enklare. 
Fast, jag är rätt nöjd med min utsikt mot Vättern också. Faktiskt. Nu är det ju det där med balkong men någon gång tänker väl Hsb om…… 🙄

Kvällen igår var vacker nere vid djupvik. Den vyn slog nästan vätterutsikten. 

Publicerat den

Känslan av att tappa bort något

Igår hände det som inte fick hända. Fodralet med körkort, kontokort mm försvann. Att leta efter något på samma ställe är ju rätt vanligt. Gå igenom vart jag varit. Vart betalade jag sist? Alltså man letar intensivt. 

Förra gången spärrade jag allt direkt. Strax efteråt ringde en som hittat det. Denna gång har lite mer kyla. Men det verkar inte funka. 

Man blir strandsatt. Tala om att vara beroende av kort. Nu har jag fått tag på kontanter men ändå. Ni som vurmar för kontanter får ju vatten på er kvarn. Just nu med all rätt 😁

Just nu längtar jag efter någon som hittat mitt fodral. En ärlig person. Semestern skulle bli så mycket smidigare och roligare. 

I detta fall löser jag en del med swish. En bra lösning. Men sen då? Ja ja det blir att vänta på nya kort. Livet går vidare. Kanske jag tom sparar lite pengar……. och det är ju inte så fel. 

Ska bli kul att se hur många butiker som tar swish. Det blir en ny erfarenhet 😂😂

Känslan av att tappa bort något är inget vidare. Man blir liksom ”låg”. Tappar lite sugen. Den känslan är jag gärna utan. 

Så nu bestämmer jag mig för att vara glad igen 😄

Publicerat den

När jag är tillfreds med mig själv….

Jag tillhör dom som följer Herregud & Co. Jag är inte ensam om det. Över 115000 andra gör det. Det är en fyndighet som går över det vanliga. Väldigt ofta är det en tankeställare som är värd att fundera på. 

För en tid sedan fick vi denna hälsning: 

När jag är tillfreds med mig själv känner jag sällan behovet att förstöra för någon annan….

Jag tror att djupt inne i oss finns det något som säger att vi vill inte förstöra för någon annan. Vi vill egentligen inte alls förstöra. I grunden vill vi alla väl. 

Ändå smyger det sig på detta att vi förstör för någon. 

Kanske är det så att den avgörande punkten i att det blir så är att vi inte är tillfreds med oss själva. Så går det ut över någon annan. 

Innan vi ger oss på någon annan så bör vi nog vända blicken mot oss själva. Peppa oss. Uppmuntra oss. Försöka ändra på förhållandet som skapar otillfredsställelsen. 

Herregud & Co påminner oss om något viktigt. Något som, på fyndigt sätt, sätter fingret på något viktigt. Att behandla varandra väl. Tänka gott om varandra. 

Istället för att förstöra för någon ska vi uppmuntra, lyfta fram och ära vår omgivning. Det har vi råd med. Vi förlorar inget på det. 

Publicerat den

Nu börjar en tid av…

Nu börjar en ny tid. En annan tid. En tid av frihet. 

Inget är planerat med massa måsten den närmaste tiden. Almanackan har inga inbokade möten. Inga löften om träffar för jobbets räkning. Sista bokade löftet var predikan i kyrkan igår. 

Så nu är det fritt fram för oplanerade saker. Typ att ta dagen som den kommer. Ramen för dom följande veckorna finns men inga måsten. 

Den vilan ska bli skön. 

Vi människor har en förmåga att planera in och fylla våran tid. På ett sätt är det ju bra. Man håller igång och försoffas inte. Men det kan gå över styr också. Med utbrändhet som resultat. 

Vad jag ska göra? Se mig omkring. På platser jag inte varit på. Men också för mig välkända platser.  

Du kommer säkert att få nedslag från denna del av livet som kallas semester. En förmån vi har i Sverige. Har insett att det är något som inta alla har utöver vår jord. Även här i Sverige finns det dom som inte kan nyttja den förmånen. Och då tänker jag inte dom som anser att jobbet kräver närvaro. Tänker på dom som, vars livssituation är ansträngd på något sätt, inte kan ta ledigt.  För dom kan sommaren bli både lång och tung. 

Mötet med människor betyder så mycket. Speciellt för den som är ensam. Den berikar på ett djupt sätt. Möten med människor man inte ofta möter påminner om gammal vänskap som inte tagit slut. Du vet, då det känns som att man tog upp tråden där man var sist och det känns som igår. Fast det egentligen är flera år sen sist. Sådana möten tycker jag om. Hoppas att det blir några sådana denna sommar. 

Nu börjar en bra tid. En tid av oplanerad men ändå planerad vila. 

Gud bevare alla som är på resande fot. Hjälp oss alla att ta rast i rätt tid. Inte köra bil i onyktert tillstånd. Inte smsa när vi kör. 

Publicerat den

Söndagstankar – en ton från himmelen 

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken
Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår. 

När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord

Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom
När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill

När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.

(Text: Linnea Hofgren, Kerstin Lundin 1905,1985 Music: A Olovson 1924)

Det är som att Gud vill visa på att hans ton från himmelen, hans budskap till denna jord, går genom oss.  Som att budskapet tar en sväng in i vårt inre och ut till dom som finns runt omkring oss. 

Tänk vad stort. Men det stämmer till eftertanke. Respekt. Allvar. Samtidigt en glädje och tacksamhet att han gör sig beroende av dig och mig. Det är stort. 

Publicerat den

Det skjuts mycket nu…

Sitter en morgon med morgonkaffet. Läser i Expressen. Ung man skjuten vid skola i Värnamo. Lägenhet beskjuten i Rosengård. Man skjuten i Herrljunga. Det man förr läste om att det hände i USA tex händer nu ”nästan dagligen” i vårt land. Ja, nu överdrev jag naturligtvis. Men det känns som att detta tilltar i vårt land. 

Man kan säkert rent statistiskt anse att det inte är mer. Antagaligen, men allt beror väl på hur man jämför. 

När jag växte upp såg man inga döda människor på tv. När Palme sköts till döds var det inte bara ett mord på vår statsminister. Det var ett av dom ”fösta öppna skotten” i vårt samhälle. Innan var det väldigt sällsynt med allt detta. 1986 var detta. 

Drygt 30 år senare sitter man och läser om skottlossning nästan varje dag. 

På den tiden var det mindre av övergrepp. Mindre av rån av person sena kvällar. Hur vet jag det? Det är bara min egen reflektion. Idag kan man läsa om sådant på tok för ofta. 

Man skulle kunna säga att verkligheten kommer ifatt oss. Men det vägrar jag att tycka. Utvecklingen går klart åt fel håll. 

För att vända detta behövs det en förändring i grunden. Att man redan tidigt i livet får förståelse av hur man ska vara i livet.  

Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal. Ordspråksboken 22:6

Kanske ligger det något i det gamla ordspråket. Kanske är det en väg att vandra. Börjar vi nu, eller rättare sagt fortsätter men med ännu större intensitet, kan vi lyckas med att vända detta. Tidigt hjälpa personer, som håller på att komma fel i livet, hitta rätt val i livet. Då skulle jag kunna blogga om detta när jag är 80 och notera att vändningen kom 2017. 

Som det är nu går utvecklingen klart åt fel håll. Inget nytt under solen men ändå på tok åt fel håll. 

Vi som ber till vår Herre har en viktig uppgift i dagar som nu. Den som inte brukar be skulle behöva pröva den vägen. 

Publicerat den

Dags att fira

Jag tror att man ska hitta så många tillfällen som möjligt att fira. En gång firade jag med personalen en speciell dag. Årsdagen då jag tog mina första steg. Det var rätt uppskattat. 

Idag är det en annan dag atr fira. En dag för någon som betytt mycket för mig. Min egen far. Jag har ju kommit upp i den ålder dom man talar födelseår mer än själva den uppnådda åldern. Han är född 1941 så nu får du räkna ut själv. 

Det är denna man som ligger bakom många av mina flyttar. Dock inte alla. Vilket innebär att jag haft förmånen att få upptäcka många platser i vårt land och fått vänner lite längre bort än granngården. Tack för det. 

Det var han som inte avskräckte mig att gå in på predikantens bana. Trots att jag såg och insåg medaljens baksida. Tack för det. 

Inte alla som fått vara chef över sin egen far. Det har jag. Åren i butiken i Örebro var roliga år att samarbeta i. Tack för dom. 

Det har gått några PR sedan du hjälpte syrran med att fylla vattenkannan inför bevattningen. Men lika hjälpsam idag är du. Tack för det. 

Att vara strateg har jag nig fått av dig. Såsom du utmanat sammanhangen du varit i har smittat av sig tror jag. Tack för det. 

”Föredöme” är ett bra ord över dig. Likväl ”nytänkande” , ”vågad” , ”vilja”. Mycket mer finns att både säga och skriva men nu till sist…..

Tror att det är säkert många utöver vårt land som gärna gratulerar dig idag. En helt vanlig födelsdag hur ”ojämnt” som helst men likväl en födelsdag. 

Stort grattis min Far. Önskar dig allt gott. 

Publicerat den

En stund på bryggan….

Det där med att sitta på en brygga är något speciellt. Det jag kan sakna från åren i Trosa är just promenaderna i hamnen. Känna brisen från vattnet. Fåglarnas skränande och en och annan båt som kommer in eller går ut. 

Det är något speciellt. Man blir så avslappnad. Många med mig hade samma tanke verkar det som. Folk flanerar och njuter av en glass. Askersund skärgård är ju vacker. Inte så stor men ändå skärgård på något vis. Många år sedan jag hade förmånen att gå ut med båten med familjen Arvidsson. Minns att regnet överraskade oss så att några han ta skydd under träden på ön och andra i båten. Kom och gick lika fort. Men det dånade i sjön. 

Bryggseglare har man ju hört talas om. Dom som sitter i sin båt men går aldrig ut med den. Bryggnjutare är kanske av samma släkte.  Vi sitter och njuter men kommer inte heller vidare 😂

En sak är säker. Längtan till båt drar alltid igång när jag sitter på en brygga. Men ska man ha det får man nog lägga den på västkusten. För Vättern är ju fin i solnedgång men att bara åka runt i den med båt blir nog kanske trist i längden. 

Men hur som helst. En stund på bryggan med en glass och kaffe är ett bra sätt att vila i körningen en stund. Att sommaren är här känns gott. Med vita ben ger man folk ett litet skratt men vad då? Dom blir ju aldrig bruna juuuu 😂😂😂 ja ja. Brygglivet är fint vilket som. 

Publicerat den

Kommer du ihåg dom här korten?

Kommer du ihåg dom här korten? Måste ha varit när jag gick på  mellanstadiet, kanske ännu tidigare, som dom verkligen var i ropet. Alltså där omkring mitten av 70-talet. Kanske?!

Vi spelade det. Skulle påstå att alla barn spelade det. ”Alla”. Det var en bra fluga. Vi lärde oss teckenspråk. Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket. Men det borde jag verkligen. 

När jag jobbade i Örebro så blev det några stapplande försök, mycket dåliga försök, att använda detta språk. 

Tänk vilket bra språk. Man kan tala till varandra genom fönstret. Utan mobil såklart 😄 Det är inte så dumt. 

Minns att detta spel engagerade. Vi hade inte datorer eller internet. Man kunde sysselsätta sig på annat sätt. Faktiskt. 

Kanske var det mer av lärande spel förr. Även tv. Tänker på fem myror är fler än fyra elefanter. Hedvig och ugglan. Kortspel som tex med teckenspråk. Kanske vi har det idag och jag missat det av förklarliga skäl. Min känsla är i alla fall så. 

Kanske skulle något företag damma av detta spel. Det vore bra för alla som idag är beroende av teckenspråk. Det skulle underlätta betydligt. Eller hur Maria Coskun, Pija och all ni andra som förstår er på vikten av detta språk. 

Det finns ju fler ord är dom jag kan på teckenspråk. Många fler. Väldigt många fler 🙈 om jag tänker efter 😊

Publicerat den

Så är det ett faktum

Så är det ett faktum. Semestern är här. Jag firade sista arbetsdagen med en pizza. Eftersom jag tycker att det är fullt tillräckligt med en halv pizza har jag kvar den andra halvan till att fira den första semesterdagen med pizza. Visst är det bra?!

Nu startar inte den första dagen med sovmorgon mer än till sju. Bilen ska besiktigas och sen på service. Det är tvättdag. Städdag. Planering av semester så det blir ingen dag på sofflocket. Det får jag ta en annan dag. 

Planen är att det är nu det vackra vädret drar in över landet. Regnet kommer endast på nätterna med ett lätt strilande. Så är det tänkt. 😊

Semester är något speciellt. Med all respekt så går det fort. Så det blir att bestämma sig för att koppla av direkt. Så nu är det bestämt! Så får det bli. 

Visst är nedräkningen en del av nöjet men jag måste nog ändå tillstå att uppfyllelsen är ännu bättre. Kanske vi har svårt att fånga uppfyllelsen för vi stressar vidare i tänket och trånar efter något annat att räkna ner till. Så missar vi det vi nyss fått uppfyllt. Får svårt att känna tacksamhet. Så nog behöver vi bestämma oss att sätta stopp för detta jagande och leva i nuet. För det mår vi alla bäst av. Eller hur. Men hur svårt kan det va? Tja, ganska svårt tydligen. 

Får se om vi möts i sommarsverige. Kanske vid en solnedgång. Kanske vid en tallrik med jordgubbar. Eller med en påse lakrits i näven. Kanske vid en promenad i Rosariet eller vid vätterkanten. Vem vet. 

Glad sommar på er.