Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Besöket på vägen hem….

På väg hem från Öland igår stannade jag till i en affär i Kalmar jag blivit tipsad av några goda vänner. Typ ”detta får du inte missa”-känsla över tipset. 

Så jag ställde in gps-enhet på Storgatan 20 i Kalmar. 

Då kommer man till en affär som heter Gerdas te- och kaffehandel. I denna affär kan man även köpa lakrits. Eftersom dom ännu (!) säljer kaffe med lakrits-smak blev siktet inställt på lakrits. 

Att botanisera bland alla smaker var ju en upplevelse. Att man där till möter trevlig personal gör ju butikens värde högre. 

Så när jag lämnar affären har jag en påse med olika lakritsprodukter. 

Det fanns dock ett undantag. Jag hittade jordgubbar i en annan beredning än jag tidigare testat. Så den lilla påsen fick följa med hem, också. 

En helt ny smak för mig var den svarta lakritsen med röksmak. Värd att testas. Lite oväntad smak. 

Besök gärna deras hemsida http://www.gerdaste.se. Butiken är klart värd ett besök. 

Publicerat den

Mätt och belåten

I går var jag och åt riktigt gott.  Vi firade min far på sin 75-årsdag. När vi ätit klart varvi så mätta och belåtna. Maten var god och servicen kanon. Inte svårt att rekommendera Ekerums golfrestaurang. 

Jag har varit några dagar på Öland nu. Igår kväll satt vi och pratade om att nu kändes det rätt okej att åka hem. Vi hade liksom sett mycket. Vädret hade varit okej och bra. Vi hade varit med om så mycket. Nu var vi rätt belåtna. Att åka hem redan som idag är riktigt okej. En dag för tidigt. Men vi är mätta och belåtna på Öland nu. Att väderprognosen hjälper till med beslutet ska jag inte undanhålla. Men i grunden är jag mätt och belåten. 

Det är en ganska god känsla. Känslan av att inte hunnit med det man vill se, olustkänslan av att inte riktigt vara nöjd, att vilja se mer mer mer finns inte där. Utan man är nöjd. Det är ett gott sätt att finnas i. 

Allt för ofta tycker jag mig skymta av attvi människor har så svårt att vara nöjda. Vi verkar ha så svårt att hamna i denna mättnad av belåtenhet. Vi vill ständigt ha mer. Detta ”mer” som vi har svårt att uppfylla. 

Igår kväll var det lite regnigt. Ingen solnedgång att tänka på. Vi var rätt sega i går utan allt vi gjorde i förrgår. Så tittar jag ut. Visst fick vi en vacker himmel även igår. Den kändes som en enda stor bonusupplevelse. Rätt go känsla det med. 

Jag tror vi behöve uppleva denna mättnad av belåtenhet oftare än vi gör. Alltså jag tror vi behöver söka den känslan i det vi faktiskt upplever. För tänker vi efter så är mycket av det vi upplever gott nog. Vi behöver inte sträcka oss efter mer. Snarare ta tid att njuta och smälta det vi redan upplevt. 

Då kan det vara gott att komma hem en dag tidigare för att hinna ”smälta i kapp” innan nästa resa av upplevelser. 

Nöjd, Mätt, Belåten sätter jag mig i bilen och styr hem till Jönköping.  

Publicerat den

Idag firar vi på Öland….

Idag är det fest på Öland. En stor dag. Det verkar som att alla vill komma hit och gratulera. Det uppskattar jag stort. Tänk att man vill visa min far så stor uppmärksamhet. 

Så……

Stort grattis min far på 75-årsdagen. 

Publicerat den

Så många dialekter….

Som du kanske anat är jag på Öland på semester. Fantastisk ö med massa folk. För somliga bara jobbigt med massa folk. Och visst, förra veckan var det ju något lugnare på ön än denna vecka. 

Fast en sak slog mig igår. Jag mötte massa folk. Ömsom en glad värmlänning. Sen göteborgare. Skåningar. Tyskar. Holländare. Engelsktalande. Polacker. Massa olika språk och dialekter. 

Det är rätt fantastisk. Där, på en ganska liten ö i jämförelse med hela världen, möts just hela världen känns det som. Mitt i trollskogen möts olika världsdelar. 

Det är så fantastisk med olika dialekter och språk. Tänk att bara, i all enkelhet, få möta världen på det sättet. En vanlig semesterdag på Öland. Där alla har rest dit från olika hörn i världen. Det förgyllde min gårdag på Öland. 

Publicerat den

En annorlunda hobby

Igår på min resa på Öland kom jag till denna kvarn. Skylten vid vägkanten dök hastigt upp. ”Öppen kvarn” stod det. Det var bara att vända. Vilken tur. Det var ett intressant besök. 

Det visade sig att en familj ägde denna kvarn. Den var restaurerad och möjlig att mala mjöl i. Nu hade den ingen broms så den fick allt vara still. 

Familjen hade det som sin hobby. Av egna medel hade dom fixat till den. Helt i den ordningen den var från början. Andra har modelljärnväg som hobby. Andra frimärken. Denna familj hade en kvarn i full storlek som sin hobby. Hur häftigt är inte det. 

Sen öppnade dom för allmänheten. Utan entré. Inga krav på donationer. Fritt och förintet. Man kunde handla saker och lägga sin slant i en plåtlåda. 

Det är rätt fint gjort. Brinner man för en sak så är det inte svårt att vara generös. Föredömligt. 

Vart ligger denna kvarn då, kanske du undrar? Den är helt klart värd ett besök. I Karlevi på Öland. Ligger efter vägen några mil söder om Färjestaden. 

Jag blir så uppmuntrad av människor som dessa. Man tänker inte egoistiskt att det bara är för sig själv. Man bjuder på det. Inte som vissa fyrar på Öland. Man kommer liksom inte till för att någon markägare har satt stopp för trafik. Eller så har man stängslat in den så att det blir ”se men inte röra – ajabaja”-känslan. Den inställning ägaren till kvarnen visar på något större. Generositet! 

Generositet brukar alltid smitta av sig och välsigna tillbaka. När vi begränsar och talar mer om ”mitt” blir det tokigt. När vi ser varandra mer som konkurrenter än medvandrare. Det är då vi bygger ett utanförskap. Den dag vi själva behöver hjälp och stöd står vi där ensamma kvar. 

Påminns om det jag skrev om ”Gör det ändå”. Vi gör det även om vi inte skulle få något igen. Men generositet tror jag alltid ger något tillbaka när man minst anar det. För den generösa räknar inte med att få något tillbaka. Den gör det ändå. 

Publicerat den

30 miljarder meddelande …..

Under 2015 lär det ha skickats typ 30 miljarder meddelande med WhatsApp varje dag. Noteras kan att det skickas 20 miljarder sms runt omkring i världen varje dag. Till detta fina det ju några fler alternativ att använda för att skicka textmeddelanden. 

Alltså, vi har en oerhört behov av kontakt. 

Jag gick på Slottsruinen i Borgholm. Jag möter en son och en far (min egen slutsats dock) som gick och stirrade ner i sina mobiler. Dom var inte ensamma om det. I en trång passage mötte jag en person som höll på att krocka med mig. Vederbörande tittade ner i sin mobil. 

Det är rätt många textmeddelande varje dag. Ändå är det så många som är ensamma. 

Nu kan man ju fundera över detta med Twitter, sms, mm mm, att det är ju ett ganska torftigt sätt att kommunicera på. Ändå blir jag lika överraskad varje jag gång mobilen ringer när jag sänt ett sms. Rösten i andra ändan säger: ”Lika bra att jag ringer. Så svårt att svara på sms”. Jag borde ju inte bli förvånad. För visst är det oftast enklast att prata med varandra. Då hör man rösten, röstläget och nyanserna. 

Det är galet många textmeddelande varje dag. Och dom lär ju inte bli färre. Det var säkert en gammal föråldrad uppgift jag fick tag i. Med största sannolikhet har antalet meddelande ökat. Vi verkar ha ett oändligt behov av att meddela andra någonting. 

Publicerat den

I lördags var en dag att minnas……

I lördags hände det. En dag att minnas. Då gifte sig Andreas och Julia.  Deras största dag i livet. 

En dag vi väntat på länge och sen helt plötsligt så är den liksom där. 
Bröllop är något helt underbart. Att sin egen son gifter sig blir ju ännu häftigare. Nästan för bra för att vara sant. 

När jag fick möjligheten att säga några ord till Julia och Andreas så valde jag att ge dom egentligen bara en tanke. Det var att skapa goda vanor. Goda vanor gör något gott med oss. Det skapar något inom oss som kommer att påverka oss på djupet. Det gör något med våra relationer. 

Vad goda vanor är för dig vet jag inte. För mig kan det vara att springa men också att sitta vid vatten. 

Nu tror jag ju att vi inte strävar efter dåliga vanor. Men vi kan lägga till oss dåliga vanor som inte är bra. Som på sikt gör något mindre bra med oss. 

Jag är så tacksam för lördagens bröllop. Så många som tog sig tid för att åka till Öland. 

Återseendet med gamla vänner man inte sett på länge. Att upptäcka att det bara är att ta vid där vi satte punkt förra gången vi möttes. Eller faktiskt nästan känslan av att vi aldrig satte punkt. Meningen liksom hängde kvar i luften och vi bara fortsatte på meningen. 

Denna dag sammanfogades Andreas och Julia till ett. Det innebär två släkter länkades samman. Bara det är ju spännande i sig. 

Men det innebar också att jag fick en svärdotter och jag blev en svärfar. (?) Det sistnämnda låter ju nästan att jag blev gammal……. men det är ju inte sant , eller? 

Hur som helst är jag så glad att Andreas fått en så trevlig fru. En härlig livskamrat. Kan bara önska dom allt gott i livet. 

Publicerat den

Söndagstankar – Att bli mottagen

För någon dag läste jag återigen ur boken ”Det är mycket man inte måste” av Tomas Sjödin. 

Läste något så bra som talar om att slänga sig ut och bli uppfångad av Gud. Det är då livet funkar tänker jag. 

Läs och begrunda från rad 6 och till slut

Är det att inte ta ansvar för sitt liv? Kanske är det just det man gör då. Att hamna i dom bästa händer man kan tänka sig. Lika tryggt som när mina pojkar slängde sig ut i luften. Räknade helt kallt med att jag skulle ta emot dom. Och det gjorde jag. När jag fångade upp dom så omfamnande dom mig också och höll fast. Så en gång till. En till. En till. Varje gång samma tilltro och samma uppfångande.  Så tänker jag mig att livet funkar. Jag slänger mig ut, gång efter gång, och min Gud fångar upp mig. Tryggt och säkert. 

Ibland handlar det om att jag inser att jah måste våga. Situationen kräver det. Jag litar till Gud när jag ber om hans hjälp. Och det funkar. 

Berättelsen om trampolinhopparna är häftig på något sätt. Att inte krampaktigt själv försöka grabba tag. Utan vila i att bli uppfångad när jag kommer och sträcker ut mina händer mot Gud. Vilken tillit. Vilken vila. 

Du är en av all dom som Gud fångar upp. Det är en trygg tillit och ger ett sådant hopp. 

Publicerat den

Hur länge kan en katt vänta…..?

Jag har fått en ny kompis. Om en bara för ett tag, men ändå. En katt kommer och hälsar på mig. Lite snack oss emellan och så klia vid nacken. Mjauande och spinnande. Men jag kan ju inte göra det hela tiden.  Men det vill ju gärna denna lilla söta katt. Och där sitter den och tittar in. Spanar och väntar. 

Jag bara undrar, hur länge kan en katt vänta? Katter verkar vara väldigt uthålliga. Har ju haft tre katter men inte tänkt så mycket på det då. Då hade dom ju sitt eget liv på gården. Jagade och sov. Utvidgade sitt område vart efter modet ingav dom. Kunde vara ”osynliga” flera dagar. Men inte så mycket väntande direkt kunde jag upptäcka. 

Men det är tydligt. Dom är verkligen uthålliga. Kan vänta och vänta och vänta. Verkar inte direkt rastlösa. Kan sitta där och fortsätta sitta där. 

Får väl erkänna att jag är lite mer rastlös än så. Men ändå. Det påminner om lugnet. Att man kan också fylla sin tid med att vänta.

Väntan kan dock vara rätt energikrävande  och jobbig. Speciellt när det sker över lång lång tid. Jag vet. Ibland är det en väntan av att få besked. Nog så jobbigt. Besked om ett jobb eller att få veta något. Tidpunkt för ett möte. Eller bara för att veta. 

Väntan kan vara spännande. Inför något viktigt skeende och händelse. Ett nedräknande till något stort. Där nästan själva ”väntandet” på något sätt är viktigare själva händelsen. 

Ibland skulle jag önska att jag hade sådant tålamod som katten därutanför. Att kunna vänta så där intensivt fokuserat. Visst kan jag tänka mig framtid och hur det ska bli då och hur vi ska ta oss dit. Men bara att vänta….. Men så svårt att genomföra. En lidelse ibland. 

Men denna katt påminner mer om ett annat väntande. Att bara mötas och umgås en liten stund. Ack så liten stund men ändå så viktigt. Värd att vänta på. 

Frågan är bara hur uthållig man som människa kan bli i ett väntande.  Vart hämtat katten sin energi till detta väntande? Den skulle nog fler än jag vilja få del av.