Inlägg

Publicerat den

När kylan tränger sig på….

Ser på min väderapp att snön är på G till jönköping. Igår var det en kylig dag där man skulle gärna bara sitta framför en brasa och njuta. Nu inser jag att det är en vinter i antågande. Kyliga bistra dagar är att vänta. Och det är bara början. Det är lååååååångt till våren. Bara att acceptera att det är så. Det blir bättre men inte nu.

Ibland kan jag tycka att den känslosamma kylan tränger sig på. Alltså det blåser in kyliga vindar i relationer. I olika miljöer känns det bistert. Den känslan är inte beroende av årstider. Den är mer beroende av situationer. Situationer då vi människor emellan tyvärr skapar onödiga dåliga vibrationer. Vi kanske inte lyssnat färdigt. Vi kanske inte vill lyssna. Vi kanske har en dålig dag eller dagar. Vi kanske inte är överens. Vi kanske helt obetänkt är klumpiga i hur vi uttrycker sig. Det skapar kyliga tider.

En höststorm eller en vinterdagar går över med tiden. När mars kommer knackar våren försiktigt på dörren. Då vet vi snart så, snart så, är vinter helt över för denna gång.

En mindre bra relation kräver att båda parter tinar upp först. Inte förrän då kan den kyliga stämningen ändras. Förändringen kommer inifrån. Inifrån oss själva.

Det är skillnaden mellan höststormens hårda vindar och kyliga relationer. Vintern viker undan för den yttre påverkan av solen. En kylig relation ändrad inifrån människan. Som skapas av ett ”förlåt” eller en mjukare attityd. Utan varma ord som kommer från hjärtat.

När den mänskliga kylan tränger sig på riskerar den att skada på djupet. Det kan vara bra att påminna sig om det.

Nej, låt oss istället vara varma kaminer som skapar goda relationer. Gör vad som ankommer på dig att skapa en god stämning. Innan du reagerar starkt, fundera lite först vad som kan ligga bakom. Det kan finnas en naturlig förklaring. Det måste inte vara illvilja. Inte heller någon som vill något ont. Då har i alla fall du möjligheten att istället skapa en god varm atmosfär än en kylig höstvind.

När kylan tränger sig på, skapa då en varm ”motvind”. Så kommer den att vinna över den kyla som vill ta över.

Publicerat den

Hinner vi vänta?

Hinner vi vänta?

I ett stressat samhälle har vi svårt att hinna vänta. Mail ska svaras direkt. Vi vill komma fram direkt i telefonkön. Bytte däck på bilen i helgen som gick. Då när jag åkte till macken för att kolla luften i däcken kom det en bil och väntade. Jag hade just börjat tyckte jag. Det var uppenbart att det skulle ta en liten stund. Men vederbörande hade inte tid att vänta. Allt för ofta har vi inte tid att vänta.

När Jesus vänder tillbaka till himlen ger han lärjungarna en viktig hälsning.

Apg 1:4-5 Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Det dom skulle vänta på var kraften. Gåvan som Jesus skulle sända. Den gåva som skulle hjälpa dom att leva i den tro som dom upptäckt.

I tio dagar fick dom vänta. Men så kom kraften. Kraften som förvandlade deras liv

Apg 2:1-4 När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

Den kraften gjorde att dom förstod bättre. Vågade mer. Kände mer tillit. Tänk om dom inte hade väntat. Tänk om dom hade struntat i det. Eller tyckt att det dröjde för länge.

Har du tid att vänta? Att invänta Guds löfte över ditt liv? Det är värt den väntan. För den kommer att frigöra dig. Ibland kan det absolut ta lite för lång tid. Håller med dig. Men när väntan är uppfylld så är det värt det. Våga vänta. Våga längta. Våga förtrösta. För Guds löfte över ditt liv kommer att infrias.

Publicerat den

En helg av eftertänksamhet ….

Jag kanske är lite konservativ. Lite gammal i tänket. Men denna helg har jag lite svårt för halloween. En helg vi missförstått och som skapar mer problem än den behöver. Förstår inte varför man ska klä ut sig till häxor och skrämmas för att få godis.

Denna helg har varit en helg av eftertänksamhet. Att minnas. Respektera dom som ”gått före” som vi säger. Med det menar vi dom som fått slutat sina dagar i livet – dött. Dom minns vi. Hedrar. Respekterar. Är tacksamma för.

Eftertänksamhet – en tid av reflektion av livets skörhet. Dom flesta lämnar jordelivet mätta på att leva. I en hög ålder och med all rätt att få vila efter ett långt strävsamt liv. Andra lämnar detta liv för tidigt. Man borde ha fått många år kvar att leva. Andra har haft en lång svår sjukdom. Orättvist för dom. För att inte påminnas om olyckan som ändar liv. Så brutalt orättvist. Livet är skört. Vi tar det ändå alldeles för lätt. Vi tror att vi är odödliga.

Varje dag är en gåva att förvalta väl.

Den är oss given. Inte för att vi förtjänat den. Inte för att vi köpt den. Inte för att vi ansökt om den. Den blir oss given som en gåva.

Gått före – har du tänkt på det uttrycket ? Gått före. Det ger hopp om återseende. Hopp om något som den som gått före har kommit till. Detta något som vi en gång ska till.

För mig är det hoppet om himlen. Den tro jag bär inom mig bär mig in i den tillförsikten att döden är inte slutet. Den är början, eller kanske mer fortsättningen, på något nytt. En plats Gud själv skapat för oss. Himlen.

Denna helgen ger mig en påminnelse om att det finns något som vi kan förbereda oss inför. Det eviga livet. Denna helg ger en försmak och påminnelse om den tillvaron. En evighet med godhetens fader. All trösts Gud. Kärlekens upphov. Det ger ljuset i denna dunkla helg av sorg men också tacksamhet.

🙏 Tack gud för alla som gått före hem till dig. Led mig på den väg som leder mig hem till den plats du skapat oss för. Hjälp mej att respektera dom som gått före. Låt deras goda förebild påverka mig. 🙏

Publicerat den

Det vardagliga grå kan vara ljuspunkten i livet

Det vardagliga grå kan vara ljuspunkten i livet.

Hur osant det än låter så kan det vara så.

Jag jag haft ett par dagar med en nästan helt ledighet. Dom har jag fyllt med lite vänskap som pricken över iet.

Men det mesta har varit det grå vanliga. Du vet, städa lite, tvärs bilen, handla mm. Det vanliga man måste få till. Att komma ifatt med lite här och där.

Tysta dagar i stort. Inte massa ljus. Ena dagen skönt väder. Andra dagen mest mulet. Men i det stora hela typ gråa dagar. Inget sticker ut direkt.

Men sådan dagar kan vara ljuspunkten. Mitt under gråa upptäcker vi att där kommer vilan. Återhämtningen. Avkopplingen. Det som gör att batteriet laddas. Att man får tid att sjunka tillbaka och reflektera.

Man kanske inte blir färdig i allt det man tänkt. Men det uppstår en förnöjsamhet. Kanske är det då som batteriet laddas som allra bäst.

Tänk att grå kan vara ljust. Beror på hur man väljer att uppskatta det. Ensamhet kan antingen hatas eller uppskattas. Troligen hatas när den inte är självvald. Lättare att älska när man själv väljer det

Men jag undrar över hur man kan förvandla den mindre goda känslan över den grå vardagen. Den är så lätt att bara hamna i den tråkiga och nedstämda känslan.

Att ta tag i den och göra något av den är troligen den bästa vägen. Att intala sig att det är inte så farligt med det gråa ensamma.

Efter några dagar av lite grått känns det skönt att gå in i helgen. Att ha fått några extra dagar av vila har gjort gott.

Tänd upp dina gråa dagar med gott lagom innehåll. Du kommer att uppleva att dom gråa dagarna blir en ljuspunkt i livet.

Publicerat den

Dags för november …

Nu är det dags för november. Den tråkigaste månaden på året enligt mig. Så mörk och dyster. Ända fram till 1:a advent. Då lyser tillvaron upp igen.

Men fram tills dess är det mest bara mörker, regnigt och kallt.

Denna månad behöver man hitta alla ljuspunkter som finns. Ta vara på dom. Låt dess värme spridas in i hjärteroten.

Det är under denna tiden jag kan längta till varmare breddgrader.

Så kanske det är den här tiden på året vi människor behöver uppmuntran som allra mest. Så vi får helt enkelt försöka satsa på mycket uppmuntran. Ska vi bestämma oss för det??

Publicerat den

Söndagsskolans fyr

När jag gick i söndagsskolan så fick man möjligheten att lägga en slant till missionen. Vi hade en fyr till det. En fyr som var en sparbössa. Varje gång man la i en slant så blinkade den. Tänk om den finns kvar. Den fanns i alla fall i kapellet i Skultorp. Där gick jag i söndagsskolan. Bodde granne med kyrkan. Så på söndagsmorgonen sprang jag dit. Hann hem med ett eventuellt minnesverskort och sen tillbaka till kapellet och gudstjänst.

Den där fyren har funnits med i minnet hela livet. Det var där jag lärde mig att ge. Visst, pengen fick jag från mamma och pappa. (Ingen egen inkomst på den tiden😉) Men det lärde mig att ge. Det lilla tillsammans med alla andras slantar gjorde nytta.

Idag skulle vi behöva damma av den fyren. Mest som en påminnelse om att det jag har fått kan hjälpa någon annan. För mitt överflöd kan rädda någon som inget har.

Då handlar det inte om mängd. Inte rikedom. Inte miljoner. För det handlar om att lägga samman det vi har. Att min slant tillsammans med din slant blir mer. Kan göra mer. Någon kan ge lite. Andra mer. Men det är summan som gör det.

Finns en lite barnkör som har denna text:

Jag behöver dig och du behöver mig
vi behöver alla varandra
Alla har nånting att komma med ibland
att räcka fram en hjälpande hand.

Vi är lika värdefulla du och jag. Herren har ju gjort oss till de vi ska va…… (sen är det något mer.. kanske vet du det)

Vi behöver helt enkelt varandra. I en värld där inte det offentliga räcker till behöver vi varandra. I värld där orättvisor i välfärd gör det omöjligt för somliga behöver vi varandra.

Så ta fram din ”fyr”. Låt den påminna dig om att du kanske kan göra något litet för någon. Kanske rent av mycket.

Publicerat den

En solglimt

När jag var liten sjöng jag i en barnkör. Vi kallades för solglimtarna.

Vi hade en liten kör vi sjöng. Troligen vår signaturmelodi.

En solglimt, en solglimt. Hjälp mig o Jesus att vara.
En solglimt en solglimt. Lysande vart jag än går.

Tror den slutade så.

Solglimt. En glimt av solen. I höstens mörker är det så skönt när solen tittar fram. Solen kan vara borta länge. Men när den väl visar sig är den mörka tiden förlåten på något förunderligt sätt. Solen suddar ut känslan av höstregn. Dess värme gör att kulna dagar glöms bort.

Skymt av solen. Tänk att bara en liten skymt av solen kan göra underverk.

Tänk att få vara en solglimt. Vi behöver många solglimtar i vår tid. Människor som ger ett värmande återsken av något gott och uppmuntrande.

Solglimtar av det gudomliga gör gott hos oss. Vi kan få återspegla Gud och hans omsorg.

Så denna sångstrof får bli dagens hälsning till oss. Var en solglimt.

Publicerat den

Det enkla kan roa..

Det enkla kan roa.

När jag var liten berättar min mamma om att jag lekte med ett måttband på mötet. Mötet kanske inte var det mest barnvänliga. Men jag sysselsatte mig med att slänga ut måttbandet och så rullade jag ihop det. Efter några gånger blev jag trött och somnade en stund.

Ett annat nöje jag hade var att stå på bänken vid fönstret. Denna kyrka fanns på landet. Flugorna var stora. Jag följde dom med fingret så tryckte jag till. Lär nog ha krasat lite under mitt finger.

Det enkla kan roa.

Nu kanske inte ni tycker att flugfångandet var så trevligt. Men måttbandsleken var kanske mer odramatiskt.

Tänk vad ett enkelt måttband kan sysselsätta. Kanske känner du igen dig i att du låtit detta måttband lekt i dina fingrar. Tryckt ut som en strut och in igen. Mätt och grejat med det.

Det enkla kan roa.

Likaså växte jag upp nära naturen. Minns att jag cyklade upp ovanför järnvägen in i skogen och lekte med mina kompisar. Där fanns mycket intressant. Kanske inget modernt som finns idag. Utan den enkla naturen med dess gömslen och träd.

Det enkla kan roa.

Vägen hem från skolan var alltid längre än vägen dit. Där fanns spännande raviner (troligen större i en liten pojke ögon än en vuxens). Små omvägar som kändes som evighetslånga. Troligen inte så långa att mamma hann sakna mig. Men så långa för mig att jag uppfattade mig som upptäcktsresande i det lilla samhället vi bodde i. Som inte ändrade sig nämnvärt under åren som jag bodde där.

Det enkla kan roa.

När jag var liten kunde jag ligga på gräsmattan och titta på molnen. Molnen som var som levande figurer. Ständigt ändrade sina former och blev till nya figurer. Ett skådespel som aldrig såg likadant ut.

Det enkla kan roa.

Vi hade en gammal vedspis i en av bodarna. En sådan som man idag gärna sätter in i sitt kök. Både som lite retrokänsla men också som ett alternativ när strömmen går. Då, stod den i boden. Då, lekte vi att vi var kockar och lagade den bästa man man kunde med sand, löv, kottar, grus, stenar, pinnar och allt annat vi hittade.

Det enkla kan roa.

Vet inte vad som rinner upp i ditt minne. Vad var det du sysselsatte dig med som liten? Vilka upptäckter gjorde du? Vad var det för enkla saker som roade dig?

Jag tror vi behöver återerövra det enkla. Det enkla som roar oss. Det enkla livsmönstret. Den enkla gemenskapen. Det enkla som är opretentiöst. Måste inte vara det stora. Inte det pompösa. Inte det kostsamma. Utan i all enkelhet blir det som det blir och ändå så meningsfullt.

Det enkla kan roa.

Kanske ser vi det djupa och mest betydelsefulla genom det enkla. För då stör inte dom yviga svängarna så mycket. Då missar vi inte den som står oss närmast. För den blir viktigare än själva uttrycken och det vi gör. Personen intill kommer mer fram. En djupare gemenskap skapas. Vi själva känner oss mer nöjda. Jagandet efter större upplevelser för att mätta en ändlös hunger av ”mer” skalas bort. Det enkla räcker gott nog.

Jag tror att vi generellt skulle må så mycket bättre om vi tänkte och levde mer enkelt.

Frågan är om vi har modet till det. Pressen från omgivningen är kanske för stor. ”Man måste ju hänga med. ” I grunden tror jag att dom flesta skulle vilja bromsa alla ”måsten” och leva lite enklare. Kanske är det vår tids största utmaning.

Det enkla kan roa.

Kanske skulle denna mening istället lyda så här…

Det enkla roar.

Punkt. Det är gott nog.

Publicerat den

Man får tro på sig själv …..

Man får tro på sig själv även om man saknar bevis.

Tack Herregud & co. Den hälsningen var klockren. Ibland får man en törn i livet. Självbilden blir kantstött. Inte lätt att våga tro på sig. Det är då man behöver all uppmuntran man kan få.

Våga tro. Våga lev. Våga att ha mod. Våga gå. Våga lita. Våga se.

Ibland kan det kännas att ”bevisen” sätter sig i halsen. Tidigare hade man orden klara som beskrev sig själv. Som gjorde att man vågade. Nu klumpar det sig kanske i halsen. Man kommer av sig.

Men….

Våga tro. Våga lev. Våga att ha mod. Våga gå. Våga lita. Våga se.

Man får tro på sig själv även om man saknar bevis.

Man måste inte kunna bevisa allt. Så Dä Så!!

Så res på dig. Börja! Låt inte någon slå ner dig. Ditt liv är för viktigt för att inte levas fullt ut. 👊🏻🙌🏻

Publicerat den

Kan en förlust vara en seger?

Kan en förlust vara en seger?

Ja, frågar om den inte kan det.

Tex, HV spelade en match mot Färjestad. Visserligen en förlust. Men spelet gav en känsla av att det går åt rätt håll. Serien är lång. Så det kan bli riktigt bra. Så, javisst, det var en förlust men det gav segerkänsla.

Så kan det det upplevas i livet. Det som till en början kan ses som en förlust kan visa sig vara en seger. Man kan mist något. Men övertid inser man att det var nog det bästa som kan ha hänt. För det öppnade helt nya möjligheter.

En förlust kan också vändas till en seger. Det beror på hur man hanterar förlusten. Gräver man ner sig i den så blir man kvar i förlusten. Den tar all vår tid. Präglar vår tillvaro. Påverkar oss negativt. Och vi får svårt att ”resa” oss. Men kan vi jobba för att den ska vändas till något gott händer något med förlusten. Vi lär oss att förhålla oss till den. Den tappar sin kraft att påverka. Vi blir ”herre” över förlusten och den mister sin kraft på oss. Så upplevs helt plötsligt förlusten som en seger. För vi har gått vidare liksom.

Att hålla krampaktigt fast i något som man ska släppa taget om är en förlust. Den förlusten av det man släpper taget om är i själva verket vinsten.

Så, våga förlora något för att hitta vinsten.