Inlägg

Publicerat den

Vem är du? 

Satt på en föreläsning igår som hade ett tema om att inkludera. Vi jobbar med mångfald och jämnstäldhet. Då kom en bild fram på skärmen:


Vem är du?



Direkt tänkte jag på frågan ”vem är jag”? Det skulle vara intressant att ställa den frågan till någon som skulle förklara för mig vem jag är. Hur den såg på mig. Skulle man våga det? Tänk om min självbild inte stämde med dens bild på mig. Vems bild är då mest sann? 

Ibland kanske vi har en förskönad bild av oss själva. Vi är ju liksom part i målet. Vi kanske vill skriva upp oss själva lite för mycket. Kanske vill vi blunda för hur det verkligen är. Vi kanske inte vill ta risken att få reda på våra avigsidor. Samtidigt kan det vara svårt att ta emot beröm och beskrivningen av våra goda sidor. 

Om jag skulle försöka beskriva mig själv skulle det nog bli typ …..

Blyg – jag kan känna mig lite blyg i vissa situationer. 

Strateg – tycker om att tänka visionärt och se vad man kan göra i olika situationer. 

Optimist – jag tänker mig att jag är i grunden en optimist fast det ibland kan smyga in sig lite av omöjlighet. Tror att mycket går att genomföra. 

Ibland undrar jag vad andra tänker om mig. Hur dom ser på mig. Påstår inte att det tar det mesta av min tid. Inte alls. Men ibland kan jag fundera på det. Inte för att jag tror att det styr mig men det kan hjälpa mig att tänka efter lite. 

Vem är jag? Kan du svara på den frågan? Vem är du? Kan du svara på den frågan? 

Kanske kan det vara bra att stanna upp ibland och bara fundera lite på det. Gör jag det jag vill göra? Gör jag det jag är ämnad för? 

Märker ni hur lätt det är att koppla samman den jag är med det jag gör? 

Kanske är det så att det jag är och gör hör så intimt ihop att det inte går att skilja dom åt. Eller är det så att vi borde se dom mer åtskilda? 

Inga direkta svar utan mer funderingar. En sak är i alla fall säkert……

Du är älskad för den du är! 

Publicerat den

Man skulle kunna sammanfatta det med ….

Ibland är det gott att bara summera. Försöka hitta ett sätt att samla ihop det hela. Allt för att få ett grepp om det hela. 

Kan vara skönt att se över hur allting är och försöka förstå hur man skall hantera det och gå vidare med det. 

Det är inte alltid så lätt. För att göra det med några korta meningar gör det liksom lite fjuttigt. Nästan som om man inte värderar det tillräckligt mycket. 

Å andra sidan är det allt för lätt att glömma något. Man glömmer säkert det viktigaste.  Ibland säger man ”ingen nämnd – ingen glömd”. Det är ju ett säkert kortfattat sätt för att säkra läget.  

Men om man skulle försöka sammanfatta läget just nu skulle det nog vara enklast med att kort och gott bara säga att….

Det är mycket nu

Kort och gott så! Typ. 

Publicerat den

Hemmaplan

Tänk vad det kan betyda att vara på hemmaplan.  Märks ju tydligt i sportens värld. Ett hemmalag verkar få så mycket mer självförtroende  när man spelar hemma. Tänk vad man kan lyfta sig när man har en hel arena som lyfter laget med sin tillrop, hejarop och applåder. 

Att vara på hemmaplan innebär så mycket. Man vet hur det funkar. Men känner sig trygg. Men kanske det viktigaste är vad stödet betyder. Man får oanad energi. Man tar fram det bästa man kan. Man blir mer uthållig. Vill mer. Kan mer. 

Tänk vilken skillnad du och jag kan göra på vårt arbete, i vårt sammanhang bara genom att vi stöder med goda tillrop. Tänk vilken skillnad när vi stöder varandra med positiva tillrop än klagan. Att vara på hemmaplan skall vara som på hockeyarenan. Medan någon utför något stöder vi andra. När det sen är någon annans tur stöder vid är med goda tillrop. Tänk vad det kommer att betyda för oss alla. 

Vi är laget där vi är. Vi ska kämpa hop. Ni på ert jobb. Vi på vårt. 
Betänk vad våra ord kan göra. Tänk vad du kan få betyda för någon. Någon som får det lilla extra bara för att du peppar den. Den får självförtroendet och modet. Den får uthållighet och orkar så mycket mer. Bara för att du säger dom rätt orden. Ger den rätta uppmuntran. Det är att vara på hemmaplan. 

På hemmaplan gör vi inte ner varandra. På hemmaplan talar vi inte illa om varandra. På hemmaplan talar vi gott om varandra. Det är då hemmaplan verkligen blir hemmaplan. Annars är det bortaplan. Det är då vi får svårt att få plats. Det är då missnöje växer. Till slut blir det ingen framgång. 

På hemmaplan stöder vi varandra med uppmuntran. Det är då vi trivs tillsammans och gör framsteg. 

Publicerat den

Har du tänkt på att….

Har du tänkt på att sista veckan i april börjar idag? Vart tog april vägen? 

Det innebär ju att det snart är maj månad och det tydligt klara steget mot sommaren. En tid då värmen tilltar och naturen börjar blir ner och mer grön. Det är en tid då naturen kommer att skifta i massa olika nyanser av grönt. 

Just nu känns det ju som att detta hattande av kallt och varmt, sol och snöbyar, blåst och vackert lugnt är jobbigt. Lika jobbigt som det var i Hv71’s sista match mot Brynäs. Det var en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Pulsen upp och ner. 

Dessa kast kan ta rätt hårt på oss. Men liksom ibland är beredd på att ge upp. Sen i nästa stund så har man all tro i världen. 

Precis så är livet. 

I söndags då Marcus Ardenfors predikade kändes det så gott att mitt i all denna känslostorm så är Gud med. Om jag så är på berget med seger eller gömt mig i grottan. Så är han där. 

Det är gott att få påminna sig om det. Som jag skrev om igår. 

Har du tänkt på vad snabbt vi kan glömma hur jobbigt något kan vara? Hur jobbig vintern varit. Att våren blivit försenad. Att livet haft sin motgång. Att det varit en ökentid eller varit i grottan för länge. När man sen känner hur det vänder, hur värmen kommer tillbaka, hur över livets mörka vänds till ljus, så är det ganska kort tid som man liksom lagt det bakom sig. Lagt det i livets arkiv. 
Det ligger något väl välbefinnande i det. Något av ett inbyggt helande som träder in. Vi verkar ha det nedlagt i skapelsen. Tänker mig att det är gjort så för vårt bästa. 

Vi välkomnar våren och sommaren. Både i natur och i våra liv.

 

Publicerat den

Söndagstankar – Jag går på livets väg

Jag blev påmind om en sång igår. Det är ”Jag går på livets väg” av Hanna Corneskog. 

Jag går på livets väg,
jag går på livets väg.
Där kan allting hända,
men jag kan va ́ trygg

För Gud finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig.
Han omsluter mig på alla sidor.
Och håller mig i sin hand.

Så tänker jag mig livet. Det är en vandring som möter mycket. När dessa möten har en positiv påverkan på mig är det väl inget större problem. Men när livet möter på motstånd, det är tungt och jobbigt, då är det mindre roligt. Tror du delar det med mig. 

Det är då det är skönt att påminna mig om min relation till Gud. Hur hans intresse är för min livsresa. Han finns över mig, under mig, framför mig och bakom mig. Den tryggheten är fantastisk. 

Kommer du ihåg barnsången ”Jesu kärlek är så underbar”?

Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar!
Så hög, jag kan ej nå över den,
så djup, jag kan ej nå under den,
så vid, jag kan ej nå utom den,
kärlek så underbar

Guds kärlek är så stor att den omsluter hela dig. Du kan inte ta dig ut ur den kärlekszonen. Den beskriver att han är över dig, under dig, framför och bakom dig. 

Idag önskar jag att du skulle bli påmind om att Gud har sin omsorg om dig. Vart du än vänder dig, vart du än riktar din blick, är han med dig. Vad du än just nu går igenom på din livsväg så är Han där. 

Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand.

 Varför då? För att Han älskar dig så mycket. Hur du än upplever dig älskad eller inte just nu, så är du älskad av Gud. Du är speciell för honom så han följer din livsväg nära dig. 

Gud välsigne din dag. 

Publicerat den

Renbäddad säng

Inte vet jag om du upplever det på samma sätt som jag gör. Men det är något speciellt med en renbäddad säng. Det är som att lägga sig på något nytt. 

Nu brukar jag mangla mina lakan och det gör ju det hela lite extra skönt. 

Undrar om denna upplevelse bara har med rentvättade lakan som är manglade. Möjligen ligger hemligheten bara i det enkla. Men det känns som att det är något mer som avgör det. Men det är något extra med rena lakan. Svala, inte skrynkliga och ingen har legat där tidigare. 

Hur det än är med förklaringen så är det något alldeles särskilt att gå och lägg sig i en renbäddad säng. Man sover extra skönt den natten. 

Den här natten var inget undantag. För igår blev min säng renbäddad. 

Man skulle kunna renbädda sängen varje kväll…. men då kanske man inte skulle uppskatta det så mycket. 

Det nya är oftast något speciellt. Den första rädisan som man äter, eller rabarbern. Första resan till något ställe. Första grillningen för säsongen, första regnet efter en torrperiod. Det första är oftast något speciellt. 

Man får göra det man kan för att njuta av det första. För det går fort över.  

Publicerat den

Vid rätt tidpunkt

Läser boken ”365 dagar med Jesus”. Kom till texten omkring Hanna i templet.  Hon kom i rätt ögonblick. Det stund då Maria och Josef kommer med Jesusbarnet. Hon säger dom rätta ord till rätt människor vid rätt tillfälle. Orden som skulle sägas om Jesus. På något sätt så viktigt för just den tiden för Jesu framtid och folkets förståelse för vad som skulle komma. 

Många gånger har jag varit med om tillfällen någon sagt något till mig som fått avgörande betydelse för mig och min framtid. Tror mig veta att jag fått förmånen och nåden att få betyda det för någon annan. 

Det sägs att Martin Luther King hade sagts sina minnesvärda ord flera gånger innan den stora dagen. Men då dom sades 28/8 1963 var det ett sådant ögonblick. Ett ögonblick som påverkat Amerika sen dess. Kanske hela världen. 

Det finns ögonblick som är mycket speciella ögonblick. Vi behöver sådan ögonblick. Att få vara avgörande vid rätt tidpunkt. Att ha en timing som kommer rätt i tid. 

Skulle tro att både du och jag kan minnas sådana ögonblick. Jag skulle tro att vissa av dessa ögonblick behöver vi hålla fast vid. Låta dom påverka oss länge. Kanske tom låt dom bära oss vidare. 

Ögonblick som gav signalen om vår framtid. Ord som sades just i rätt tid. Som vi då insåg att dom var sagda med något djupare värde än vanligt prat. Sådan ögonblick gör ju något med oss. Vi behöver fler sådana ögonblick. 

Dessa ögonblick får inte vara tex ord som styr oss utan ordning. Jag tror att dessa speciella ögonblick slår an en inre känsla. En känsla som slår an samma ton. Det är då vi vet att det är ett äkta speciellt ögonblick. Då ska vi vara uppmärksam. 

Jag tror att du önskar som jag gör – att få vara en person som Hanna. Att få säga dom rätta ord till rätt människor vid rätt tillfälle. 

Publicerat den

Vad väntar du på?

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Det heter ju så. Och visst kan det vara så. Fast vad väntar vi på?

Inspirerad av ett inlägg av min kusin som skrev om att föräldrar är bra på att vänta funderar jag lite. 

Jag undrar om inte vi som människor väntar på ganska mycket. Vi väntar på nästa lön. Vi väntar på att någon ska höra av sig. Vi väntar på att få rätt. 

Ibland väntar vi förgäves. Vi tror oss veta men det uteblir. Ibland tar väntan hela vår tid så får helt enkelt inget annat gjort. Vi vankar av och an och blir rastlösa. 

Kanske det ändå är så att väntan borde bytas ut mot handling. Istället för att vänta på att andra ska ta initiativ så tar vi det själv. Vi äger frågan själv typ. För risken blir annars att vi gör oss till offer. 

Väntan kan också vara något bra. Man mognar i väntan. Får man saker och ting för lättvindigt så fin risken att man inte uppskattar det tillräckligt mycket. Det sägs ju ”lätt vunnet, lätt förgånget”. Kanske ligger det något i det. 

Väntan kan vara en drivkraft. Det kan vara halva upplevelse. Möjligen nästan hela upplevelsen. 

Så underskatta aldrig väntan. Kanske är det just den sträckan man måste gå, för att kunna ta emot det man ska möta eller få, på bästa sätt. Väntan är kanske rent av nyckeln till som kommer. 

Publicerat den

När något kommer av sig….

Alltså när något kommer av sig så kan det bli en rätt märklig känsla. Som när ”fel” lag gör mål som kan få en hel arena att bli tyst. 

Eller man tror så mycket på en sak men precis när det ska till liksom så blir det inte så. Det kan bli en sån tom känsla. 

När något kommer av sig är det så lätt att ge upp. 

Vad man då måste komma ihåg är att det kommer alltid något annat. Som kommer med all säkerhet bli riktgt bra. Kanske tom bättre. 

Man får bara se till att man inte stannar kvar i den känslan att det är hopplöst. Kan man själv ta sig ut den känslan? Ja, jag tror det. Så försök om du hamnat i den. 

Kanske är det så enkelt som att bestämma sig för att detta skall inte få bestämma över mig. Utan ta nya steg och nya tag. Kanske börja om på något annat. Men att inte låta det bestämma över sig. Utan helt enkelt låta sig äga ”frågan” själv. 

Visst, det kan komma av sig, men det finns något annat istället. Var så säker!

Publicerat den

En dag bland fåfänga….

Igår var jag på en stor fåfängans motormässa.  Ja, jag tror inte att någon håller med mig om att det är så men ändå. 

För första gången så var jag på motormässan på elmia i Jönköping. 

Alltså, flera hallar med massa motorburna manicker. Lite kul när jag läste beskrivningen av dom olika hallarna. Dom var i princip indelade i ålder för besökarna. Man utgick ifrån att dom unga kollade på teknik som ljud och andra tillbehör till bilar. Ju äldre bilarna blev desto äldre förutsåg man att publiken skulle vara.  Bara i sig en fåfäng ide tänker jag. Nog fanns det alla åldrar som var på plats i alla hallarna. 

Putsade bilar, motorcyklar, mopeder, trehjulingar, militärfordon, ja allt möjligt. Det alla hade gemensamt att det glänste om allt. Kan tänka nig vad tid man lagt mer bara på att det skulle glänsa. Och det är nog det fåfänga i detta. 

Annars var det en kul upp-levelse. Mycket att titta på. Bilar med så mycket ljudanläggning att man skulle kunna tro att hela bilen var en högtalare. Det där med packning kan man ju glömma. 

Nu fanns det ju också helt nya bilar som hade fått sin make over. Denna Volvo hade nog inte sett sin omvärld så länge innan den byggdes om. 

Men det var nog dom gamla bilarna som föll mig mest i smaken. Kanske kan det ha att göra med min ålder. Kanske. Men dom har en charm som är så go. Det får bli ett besök igen nästa år. Helt klart. Lite fler bilder får ni.