Inlägg

Publicerat den

Ögonvittne

Det finns ju många rykten som florerar. Man undrar vart dom kommer ifrån. Det troligaste är att dom har ändrat sig från vad dom var från början. På ett sätt spelar det ingen roll. För rykten är oftast inte sant från början. Man tror sig ha hört. Man tror sig nästan ha sett. Sen verkar man anse sig lämplig att lägga till lite. Man har totalt glömt den som blir utsatt. Den som får klä skott för något som inte alls ha hänt. Att vara lite observant innan man för något vidare är ett bra råd och ett klädsamt förhållningssätt. 

Samtidigt är ett ögonvittne något alldeles extra. Den har sett. Den har upplevt. Den behöver inte säga att den hört av någon. Inte heller att den vet någon som var med och såg. Den såg det själv. Den hörde det själv. Det finns något starkt över det. Finns det sen två eller tre som sett samma sak ökar ögonvittnenas trovärdighet. Man litar helt enkelt lite mer. Tom att man kan sätta sin tillit till att det verkligen är så. I en domstol med flera ögonvittnen blir det lättare att skipa rättvisa. 

Denna dag är Annandag påsk. Det är denna dag som många ögonvittnen såg att det som hände igår på påskdagen var sant. Att Jesus stod upp från det döda.  Luke 24:13-16,30-31 Jesus visar sig för Emmausvandrarna. Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem. De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom…./…Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

Efter det besöket fick lärjungarna träffa Jesus. Sen beskriver Bibeln hur flera fick också träffa Jesus efter sin uppståndelse. 1 Corinthians 15:6-7 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Kvinnorna vid graven där Petrus och Johannes också kom fick ett möte med Jesus. 

Om nu två eller tre personers ögonvittnesskildring ger en domstol ett gott underlag, där vi också känner en större tillit att några fler ha sett samma sak, borde detta vara bevis nog. Här är det klar fler än 500 som fick möta honom innan han for upp tillbaka till himlen. 

Till det kan vi alla som idag tror på honom vittna om att han har uppstått och lever. Vi har verkligen upplevt honom i våra liv. 

Så sätt din tillit till det. Jesus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden. 

Publicerat den

Han är uppstånden 


Detta är den viktigaste dagen i historien. Absolut den viktigaste. Den överglänser dagen då man uppfann bilen, telefonen, medicinen, tv. Ja tom dagen då man uppfann internet och för att inte glömma mobilen. Viktiga händelser men denna dag har ett så mycket större värde än dessa dagar. 

Denna dag är möjlig för alla människor. Inget ska egentligen inte kunna stå ivägen för denna dag. 

Det är dagen då Jesus stod upp från det döda. Den bevisar Guds existens. Att Jesus inte var någon bluff. Den öppnar vägen och dörren för att vi människor också kan se fram emot en evighet efter det vi kallar död. 

”Han är uppstånden. Han är verkligen uppstånden.” Något vi kan läsa i vår bibel. Något vi proklamerar i våra gudstjänster denna dag. 

Hade detta inte skett kunde vi lika gärna lägga ner allt detta med Gud och Jesus och kyrka. Då hade allt varit förgäves. Men nu är det en verklighet. Det är därför kristendomen och tron på Gud har kunnat leva så starkt genom alla tider. Det är orsaken till att den har överlevt så länge och kommer att leva i evighet. 

Sången som jag bär med mig särskilt denna påsk är ”Korset där Jesus gav sitt liv”. En strof drabbade mig igår speciellt:

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få, kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.

Ref: Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära. Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.
Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Det var dej och mej han tänkte på. Så även idag. Långt mycket senare. Han visade att döden har inte sagt sista ordet. Det gjorde Jesus bär han sa sitt ”det är fullbordat”. Hade han inte stått upp från det döda hade dom orden klingat falskt. Men inte nu. Det var för vår skull!! 

He is risen! Han är uppstånden!!


Publicerat den

Att förlåta andra och eller sig själv – vilket är svårast?

Igår satt jag på en gudstjänst i vår kyrka. Då var det ett samtal mellan några personer på estraden. Det handlade om förlåtelse. Ett ganska naturligt ämne en helg som denna. Men ack så svårt. 

Då ställdes frågan om vilket som var svårast – att förlåta någon annan eller att förlåta sig själv. 

Fundera på den lite. Vilket är svårast? Svaret är klart inte enkelt att ge. 

Ibland är nog svaret att det är svårast att förlåta andra. Vi liksom vill inte förödmjuka oss med att förlåta. Men jag tror att innerst inne vet vi att vi mår så mycket bättre att förlåta. Tänk vad mycket vi missar genom att avstå från atr förlåta. Bad energi det går förlorat. 

Men kanske ändå är det svårast att förlåta oss själva. Vi har svårt att ge oss upprättelse. Hur mycket som ön vår omgivning har förlåtit oss. Till och med Guds förlåtelse blir inte tillräcklig för oss. Så lever vi som om vi inte fått förlåtelse fast vi i själva verket redan fått det. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1 Joh 1:9

Detta är nyckeln när det gäller tron. 

I relation till medmänniskor är det lika viktigt. Vi kan göra mycket tokigt. Det första vi måste göra är att säga förlåt till den vi gjort fel mot. Sen måste vi förlåta oss själva. Denna påskhelg vittnar om just det viktiga med att förlåta. 

Publicerat den

Långfredag – en dag lika lång som alla andra fredagar typ men det är en förlåtelsens dag. 

Hittade en förklaring till långfredag:

”Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen. Namnet långfredag kommer av att dagen var lång och besvärlig för Jesus och eftersom gudstjänsten var längre än andra dagar.”

Hos andra kallas den ”Good friday” Enligt mitt tycke är det ett mycket bättre namn på denna dag – bra fredag. För det är just vad det är. 

Detta är dagen som lika gärna skulle kunna heta förlåtelsens dag. Det finns ju så många specialdagar under året. Man skal köpa kanelbullar. Man ska visa kärlek under alla hjärtans dag osv osv. Denna dag skulle man kunna ha som ide att man ska förlåta. 

För det är just det som är själva poängen. Att få förlåtelse som Jesus dör och uppstår under påsken. 

Så jag föreslår att vi tillför denna dag ett upprop att vi alla skall förlåta. 

Det ligger en logik i detta. Ska vi själva bli förlåtna behöver vi ha nära till att själva kunna förlåta. Och om vi tänker efter så är vi i ett stort behov av att få förlåtelse. Så vi behöver själva vara snara till att förlåta. 

Alla dagar som förlåtelsen får stå fram är bra dagar. Gör allt du kan för att intala dig om att ha nära till att förlåta. Alla mår bra av det. Speciell du själv när du förlåter. 

Publicerat den

Jag skulle så gärna vilja önska dig…..

Jag skulle så gärna vilja önska dig en riktig välsignad ….

GLAD PÅSK

För mig är ju påsken långt mycket mer än påskmust, påskbuffén och påskgodiset. Visst är det en del av påsken men långt ifrån allt. Det blir rätt många ägg denna helg också. Men det är väl en bonus kan jag tänka mig. 

Framför allt är ju påsken den högtid som vi samlas omkring Jesus. Det är denna helg som hela Jesu liv och mission får sitt ja och amen. Det är hit det var tänkt från början. Det för detta han kom. 

I vår tids kontext är den lite svår att förstå. Men enkelt sagt handlar den om förlåtelse försoning och en öppen väg till det eviga livet i himlen. Genom att tro på Jesus öppnar det vägen för oss. 

Så mitt i långfredagens mörka död finns det en underbar tacksamhet att Jesus gjorde det som jag borde ha gjort. Men han tog det på sig. Ända sättet att förstå det fullt ut är att låta Guds ande förklara det inom oss. 

Vi vet att han stod upp från det döda. Det ger oss hopp och visshet om att det gäller oss. 

Därför är mitt tillrop om en glad påsk verkligen en glad hälsning. För påsken gäller oss alla. Den är långt mycket mer än några dagar extra ledigt.  Den ger liv som sträcker sig långt mycket längre bort än det vi kallar död. Den ger oss ett tryggt framtidshopp. 
Så jag vill gärna önska dig en riktig …

GLAD PÅSK!!!

Publicerat den

Gynnsamma veckor

Man skulle kunna säga att vi nu har många korta veckor framför oss. Ja, dom är ju självklart lika långa som vanligt men dom har färre arbetsdagar i sig. Och vips känns dom som korta. 

Det är påskvecka som påverkar två veckor. Det är 1maj-helg, kristihimmelfärdshelg, det är nationaldag och midsommarhelg. Röda dagar som skapar kortveckor. 

Jag kan ibland tycka att det vore bra om några av alla dessa kortveckor fanns placerade under hösten. Det skulle göra hösten lite lättare att genomleva. Men nu är det som det är. 

Dessa dagar är mycket välbehövliga. Dom ger ett möjligt andrum och återhämtning. Också att få möjlighet att njuta av en natur som byter vinterskrud till sommarskrud. 

Jag har ju lovat mig fler år att hinna med och njuta av vårens väg in. Men du vet ju hur det blir. Man hinner inte med det helt enkelt. 

Denna gång måste jag planera för att det ska lyckas. Sen gäller det att ha tur med sig. Att när ledighet kommer måste vädret stämma in med sin bästa sida. Så nu får du hjälpa mig att hålla tummarna. 

Den bästa tiden kommer ju snart. Från typ nu till midsommar är det ju en fantastisk tid. Så nu gäller det. 

Vårt land är vackert. Så är det. 

Publicerat den

Att ventilera tänket

Ibland är det ju uppenbart att man behöver ventilera tänket. Alltså att man får prata med någon om det som rör sig inom sig. Det kan vara svårt att få ordning på det. Man möter sådant som bekymrar. Man har lite svårt att få tydlighet hur man skall göra. 

Ibland har man bara möjlighet att bearbeta det själv. För mig har det varit promenader i skogen. Att bara låta tänket gå och där upptäcka hur tanke efter tanke lägger sig tillrätta. 

Ibland kan det vara att bara sätta sig still på kontoret och helt plötsligt kommer lösningen till sig. 

Men det kan också finnas behov av att få ”prata ordning” i tänket. Att få lufta sina funderingar med en kollega eller vän. Tänk vad viktigt det är då att man kan känna sig trygg i det samtalet. Båda parter måste inse hur känsligt det är. Hur man blottlägger sina innersta tankar. Att man då inte ska behöva säga att det inte ska pratas vidare i ämnet. Det är solklart att det stannar där.  

När man fått den möjligheten och förmånen att få lufta tänket så är det inte sällan som lösningen kommer. Kanske inte att den som lyssnat kommer med lösningen. Utan när man får höra sina egna tankar så hittar man vägen ut. Lösningen kommer på ett förunderligt sätt fram mellan rader och tankar. Inom sig. 

Det är viktigt att ventilera tänket. Det kan lätt bli instängt och unket. Man står och stampar. Man kommer inte framåt. Att ventilera tänket är underskattat. Borde vara en naturlig del av livet. 

Risken är att man gått på någon mina. Någon som man trodde kunde hålla det för sig själv. Men inte. Så blir man sårad. Tänk vilket förtroende som man måste stå upp för och respektera. 

Våga ventilera tänket. Då kommer du få god syretillförsel som gör att du kan tänka klarare. 

Publicerat den

Är vi tillbaka i en vanlig vecka nu?

Är vi tillbaka i en vanlig vecka nu?

Ja, det är ju frågan. Det är svårt att bara släppa ett veckoslut som vi gått igenom. Det kommer att ta sin tid. 

En reflektion jag gör är att jag undrar om vi till djupet förstått vad som hänt. Å ena sidan verkar det rätt ”klart” att det verkligen var ett terroristattack det som skedde i Stockholm och mot vårt land. Å andra sidan smyger det lätt in att ”är det verkligen det”? Inte i vårt land. 

Men när det så här långt börjar sjunka in är det verkligen ett attentat mot vårt land. 

Så, nej, det blir svårt att så där på en gång se denna vecka som en vanlig vecka. 

Ändå är det påskveckan. I sin natur är den inte heller på ett sätt en vanlig vecka. Kanske var det något åt denna känsla som rörde sig i Jerusalem den veckan då Jesus togs till fånga. Blev korsfäst, dog och sen uppstod. En vecka som var så omtumlande. Visst går det inte att jämföra på ett sätt men ändå. 

Gud bevare vårt land från fler attacker. Det får bli vår bön. Att han i sin omsorg hjälper människor igenom sorgen efter dom som dog. 

Nu går vi in i påskveckan som fick återverkan på hela världen. En vecka som har stor betydelse för den kristna tron.