I ljuset av framtiden från den öppna himladörren

Gång efter annan gör sig himmelens värld sig påmind.

Den pockar på vårt intresse. Som om den vill glänta på dörren på något vis.

Många är berättelserna om människor som fått en glimt av himmelens evighet. Dom har, på ett övernaturligt sätt, fått se in i denna förunderliga värld.

Samtidigt är det omvänt. Himlen gläntar på dörren för att få en skymt av vår värld.

Den vill på något sätt tala om att det är ”åt detta håll” det bär. Inte skrämmas att döden står om hörnet. Utan att visa på vad vi har att se fram emot.

Det är framtiden som den gläntande dörren berättar om.

Eva Rydberg har sjöng en sång om himlen. Göran Sparrdal har skrivit den. Hon lär ha sjungit den på Bingolotto. Aftonbladet skriver följande: ”ProgramledarenLotta Engberg läste en hälsning från Göran Sparrdal inför framträdandet:

”Det låter som himlen har hittat Eva”, löd meddelandet.”

Och kanske är det just så. Att himlen hittar oss.

Jag vill prova båda ställen, Innan jag kan tänka flytta dit

Eva sjunger att hon vill ha dubbla adresser för att testa. Liksom åka dit då och då. Som att åka till sitt sommarhus och koppla av. Och visst, det är kanske så vi tänka oss tron och himlen.

Men himlen gläntar på dörren hela tiden. För att vi alltid ska ha en försmak av den. Typ ”redan nu men ännu inte”.

I ljuset av framtiden lever vi våra liv här och nu.

Jag tänker mig att det livet blir ett gott liv att leva. Det kanske är just då vi kan stå stadigt med båda fötterna på jorden. Vi vet vart vi är på väg. Under tiden får vi vägledning under livet. Tryggt i nuet med god framtidstro.

Himlen gläntar på dörren för vår skull. För att du ska känna glädjen i den. Med det ljuset på vår väg har vi det lättare att hitta rätt i livet.

Vi behöver på det viset inte prova båda ställena. Vi behöver inte vara osäkra på det resmålet. När tron leder oss dit är det som att komma hem. Du vet, borta bra men hemma bäst. Då är vi alltid redo och kommer säga ”äntligen”.

Man kan undra vad som hänt med mig

Man kan undra vad som hänt med mig. Strandhäng och bada i sjö var något som tillhörde barndomen.

Aldrig haft ro att ligga länge på en strand. Ett dopp och sen upp och hem. Rätt bra läge när man bor nära stranden.

Nu kan jag inte hålla räkning på varken strandbesök och dopp i vattnet.

Men så är det speciellt i år. Varmt länge. Godkänd temperatur i vattnet även för mig. Man påstår att det är 23 grader. Möjligt att det kan vara det. Så det kanske inte är så konstigt. Bara att njuta på. Man kanske har mognat med åren. Kan bli en njutbar ålderdom. 😂😂

Men efter detta lär det ju bara bli kvällsdopp och helgerna. För på måndag är det dags för jobbet igen.

När åren går bygger vi vishet

För många år sedan stod jag och min son i snickerboa. Då undrar han helt plötsligt hur det kan vara så att jag kan så mycket.

Ibland kan man verkligen undra det. Hur kommer det sig att vi kan så mycket. Jag tänker att vi lär hela tiden. Jag har försökt att ge vidare till mina barn det jag kan. Min förhoppning är att dom fortsätter att ge vidare i sin tur. Och jag får lära mig av dom

Idag fyller min far år. 77 år. Genom åren har jag fått lära mig av honom. Sådant som jag har haft nytta av. Tack far för det. Och stort grattis på födelsedagen. Tack för det föredöme du alltid är.

Med åren bygger vi erfarenheter. Sådant som vi inte alltid läser oss till. Det är erfarenheter som vi samlar tid efter tid. År efter år. När åren går bygger vi vishet.

Det vi får får vi ge vidare som gåva. Den gåvan får andra ta emot. Vi behöver ett samhälle som uppskattar och tar vara på den visheten.

Allt för ofta ställer vi den kunskapen åt sidan. Ibland handlar det om att omgivning tror sig inte behöva den kunskapen. Andra gånger handlar det om att den som bär på den kunskapen inte lever med i den aktuella tiden och kan transformera den in i den aktuella tiden. Så går massa kunskap förlorad helt i onödan.

Var rädd om det du samlat ihop av kunskap. Förvalta det förnuftigt och väl. År efter år växer din kunskapsbank. Varken du eller jag blir aldrig fullärda. Men vi samlar så länge vi lever.

När något aldrig skulle behöva ta slut

Ibland kan jag önska att vissa saker aldrig ska ta slut.

I år är semestern en sådan sak.

Inte för att jag vantrivs på jobbet. Tvärtom om.

Men när sommaren är och har varit så vacker så här långt så önskar jag mig en ännu längre semester.

Varför har snart alla semesterdagar gått? Bara att gilla läget.

Denna sommar är ju så här långt kanon. Började ju tidigt i maj.

När dag efter dag ser ut så här blir man tacksam när det någon dag kommer en skur. Då molnen svalkar ett tag.

Hoppas att vädret blir fortsatt kanon för alla som nu går på semester. Dom är värda det. Alla hjältar som burit alla jobb medan andra vilat.

Så nu håller vi tummarna och ber till vår herre om minst 5 veckor till med vackert sommarväder.

Möjligen en del regn på nätterna. Vi behöver tillskott av vatten för all gröda och grundvatten.

Men visst är det så att ibland skulle man önska att någonting bra aldrig skulle ta slut. Eller hur?! Tror vi alla tänkt så någon gång.

Samtidigt är det ju lika sant att när det har tagit slut, har det dykt upp nya saker, som man också gärna ser ska fortsätta. Så håll ut. Det kommer snart något annat trevligt.

När sommarkvällen är som bäst…..

När sommarkvällen är som bäst är när man kan sitta ute länge och det fortfarande är varmt nog. Man kan dela gemenskapen runt kvällsmackan.

Medan samtalet fortgår stillar vinden sig. Sjön lägger sig spegelblankt. Och sommarnatten tar vid.

Då är sommarkvällen som bäst.

Det är som att man vill att klockan ska stanna. Att man kan för en stund få förlänga den ljuva stunden ännu lite längre. Man vill inte att den ska ta slut. Man vill inte släppa taget om den.

För den ljuva kvällen gör något med oss. Inte bara att man får energi. Den gör så gott inombords. Både i själ och hjärta. Och inte minst i tänket. Det skapar ett minne man kan minnas tillbaka till. Den skapar också något att bygga vidare på. Livet får på något sätt en ny eller förnyad plattform att bygga vidare på. Det gör helt enkelt gott med oss.

Då tänker jag på en sång vara refräng lyder så här:

Bakom allt finns du Gud,
finns din tanke och din mening.
Och vi får glädjas över livet.
Stor är du Gud.

Vi får verkligen glädjas över livet.

Bakom allt detta vackra, bakom dom goda mötena, bakom själva livet, finns det något gott. Det gör mig tacksam.

Hela sången är värd att citeras. Kanske kan den få vara en tanke för denna dag. Så här kommer den:

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

(Roland Utbult)

Hur illa är det egentligen ?

En av vår historias värsta torka drabbas oss just nu. Vi har hört det förut. Grundvattennivån är dålig. Nu säger man att det är värre än vad vi någonsin upplevt.

Upp i norr släpper frosten som den aldrig ha gjort. Där man förr inte kunnat vara ute i kortärmat kan man i år göra.

Ena gången menar att vår jord mår inte bra. Vi kommer att få känna av dessa förändringar mer och mer. Ända tills det är kört för vår jord. Andra gånger menar man att det är bara den vanliga cykel som jorden går igenom. Ingen fara på taket.

Alltså, hur illa är det egentligen?

Jag bara funderar högt. Måste säga att jag blir inte klok på alla experter.

Det känns som att vi inte riktigt har grepp om läget. Vi verkar inte förstå fast vi har massa åsikter. Vi verkar göra ”massa” åtgärder men det verkar inte hjälpa eller behövs dom inte?

Vi har en jord att leva på. Att tro att vi kan skapa alternativa boende i rymden kommer aldrig att bli färdiga i tid. Vore det inte bättre att bestämma sig för mindre utsläpp så vi räddar den jord vi har? Istället för att chansa på andra lösningar?

Jag bara undrar, hur illa är det egentligen? Någonstans känns det som att vi stoppar huvudet i sanden. .. .. ……….

Att köpa svenskt

Det plingade till i mobilen. Tidningsappen hade ett budskap att leverera.

Jordbruksverket vädjar efter torkan: Köp svenskt kött för att hjälpa Jönköpings bönder.

Kan tänka mig att dom vädjar för hela landet.

Tänk att det ska till en torka för att uppmuntra att köpa svenskt. Visst är det rätt att göra det nu. Torkan gör det besvärligt minst sagt just nu.

Men faktum är att vi behöver tänka så året om. Varför ska vi importera matvaror när vi kan producera det här i vårt land? Varför skall vi skeppa matvaror över hela jorden med fartyg som spyr ut avgaser när vi kan närproducera det här hemma?

Det är nästan att håna våra bönder att nu uppmana att stötta dom. Dom behöver vårt stöd året om.

Det är ett val vi måste göra. Att köpa svenskt. Det kommer att vara avgörande den dag vi inte kan importera längre. Då står vi där med för lite mat.

Billigt kött från andra världsdelar är inte ett bra val. Hur vet vi att dom djuren har uppfötts på rätt sätt? Hur har bönderna det? Fick dom något betalt för köttet? För betänker man priset kan dom knappast fått speciellt mycket. För uppköparen och transporterna måste ha tagit det mesta.

Så vi behöver bestämma oss för att köpa svenskt.

Även när det inte är torka……

Det mullrar

Det mullrar i stan.

Fast det är semester så är regnet välkommet. Det mullrar.

Tillropen kommer om att man önskar att regnet kommer över just dom.

Men det är något speciellt med ett åskväder. I sommar har jag inte mött det så många gånger. Det rensar luften. Det blir en skön eftersmak.

Nu tycker ju inte dom drabbade det. Där åskan slog ner i telefonen och huset blev rökfyllt. Men annars så……

Vi behöver sådana stunder lite överallt. Eftersmaken av Almedalen och nazister är inte rolig. Här behövs ny luft.

Ibland behöver vi det i relationer.

Ibland behöver vi det i våra liv och i vårt innersta. Jobbigt just då. Men så skönt efteråt.

Nu skulle det bara behöva komma mycket regn. Men det verkar utebli.

Åskovädret har visst lagt sig över Jönköping.

Det blir en frisk och skön kvällspromenad om en stund.

När man tror att det är billigt…

När man tror det är billigt kan det vara lättare att handla. Att till och med handla mycket.

När många tror att det är billigt så är det lätt att handla mycket. Mycket av bara farten.

När man tror att det är som förr, alltså billigt, är det lätt att handla som om det var igår. Alltså lika billigt.

Men om man råkar att titta lite närmare på prislappen och jämföra priset handlar man inte av bara farten.

Vad pratar jag om? Gekås.

Förr var det verkligen billigt där. Det syntes på deras försäljning också. Den bara ökade och ökade. Men nu går det inte lika bra. Inte så konstigt.

Några av dom saker jag tänkte köpa sist jag var där var mellan 3-5kr dyrare än hemma på Ica. Saker som förr var riktigt billigt hittar man idag på andra ställen lika billigt. När det blir fler som inser det är nog gekås storhetstid över. Att det var ordentligt billigt där är ett minne blott. Men är du uppmärksam och har koll på vad saker och ting kostar så kan du fortfarande göra fynd.

Vad kan man lära sig av det?

Det är inte alltid som man tycker det ser ut att vara.

Precis som livet i övrigt alltså. Dra inte förhastade slutsatser. Döm inte för fort. Se det som är bakom. Gå inte på vad som helst.

Vilsna människor behöver hjälp att hitta vägen.

Var ut och sprang på semestern. Var i ett område jag varit förut. Dock inte nyligen.

Jag tänkte mig att bara springa 2,5km åt ett håll och sen hem.

Mem när jag kommer en bit bort blir jag lite modig. Tänker mig att jag borde kunna springa runt och komma tillbaka till stugan.

Sagt och gjort. Så fick det bli. Men ju längre jag sprang desto mer osäker blev jag. Jag hade ju mobilen med mig och insåg att jag nog tagit fel. Så jag vänder. Inser samtidigt att batteriet är på väg att ta slut.

Till slut var det bara att erkänna. Jag visste inte vart jag var. Sprang till ett hus där det fanns vänliga personer. Men det var krångligt att visa vägen. Jag var en bit bort och redan sprungit rätt långt. =trött.

Det slutade med att jag fick skjuts hem.

Vilsna människor behöver hjälp att hitta rätt.

Var så tacksam att fått hjälp. Man känner sig rätt billig i en sådan situation. Inser hur mycket jag behövde hjälp.

Idag är det så många som är vilsna på olika sätt. Man är nyanländ i en helt ny miljö med nya sociala koder. Man är ny på jobbet. Ny skola. Men man kanske också kört fel i livet. Säkert på massa olika situationer kan man ha kommit fel. Inte minst i relationer.

Då kan man behöva få hjälp att hitta rätt. Någon behöver bry sig.

För det första behövde jag erkänna för mig själv att detta fixar inte jag utan hjälp. Först då kan jag ta emot hjälpen. Var inte för stolt att be om hjälp.

För det andra behöver det finnas någon som är villig att ge hjälp. Damen som hjälpte mig ville inte ens ha någon ersättning. Vem behöver din hjälpa? Hoppas att du vill ta dej tid att hjälpa.

Ps Nästa tur höll jag mig till planen. 2,5 km åt ett håll. Sen vände jag och sprang samma väg tillbaka. Det funkade bättre. ☺️Ds