Söndagstankar – Tomma händer

Tomma händer. Tomma händer är väl inte mycket att komma med. Känns som att det är inte mycket att reflektera över. Men låt mig få filosofera något över tomma händer.

Vi går ofta och bär på saker och ting. Jag tänker nu inte på matkassar eller portföljer. Utan på sådant som kan vara bekymmer och problem. Våra händer blir bildligt talat fulla av allt detta. Axlarna blir spända och uppdragna. Tinningarna värker på grund av spänning i livets tankebekymmer.

Jesus säger: ” Kom till mig du som har bekymmer. Jag vill skänka dig vila”

Jag tänker mig att jag får lämna över allt jag går och bär på. Allt jag har i mina händer. Jesus tar det ur mina händer. Händerna behöver inte längre bära tungt. Dom blir lättare att lyfta mot himmelen i lovsång. Krampen i händerna får istället kännas som en smekning. Det blir inte längre jobbigt att knäppa dom till bön. Inte heller tunga att lyfta till tillbedjan. Tomma händer kan fyllas med välsignelser från vår herre.

Axlarna kan sjunka ner. Spänningen i tinningarna får ge plats för en känsla av tillfredsställelse. Genom att jag frivilligt släpper taget om bekymren jag håller fast vid infinner sig den vila och frid Jesus ger när vi kommer till honom med våra bördor.

Min erfarenhet har varit att det varit lättare att säga än att göra. Alltså att jag bett Jesus ta hand om det men att jag ändå hållit kvar det. Han har inte fått ta det ur mina händer. Så har det inte blivit någon förändring. Men när jag väl ha släppt taget om det och Jesus har fått ta det i sina händer så har det fungerat. Då har jag funnit lättnad, frid och vila.

Innebär det att jag inte tar ansvar? Inte alls. Det är just det jag gör. Att låta Jesu ta hand om min börda är att lägga den på den rätta platsen.

Idag skulle jag vilja be att du skulle få nåden att släpp taget och låta Jesus tömma dina överfulla händer av bekymmer. Så att du kan orkar lyfta dina händer mot skyn och lovprisa honom på ett nytt sätt. Lättad över att han som har all vishet och kraft har förmågan att möta dina bekymmer på bästa sätt.

Att istället för att uppleva att dina händer är tyngda av bekymmer kommer du att uppleva att du själv vilar i någons händer. Guds underbara händer som orkar bära både dej och dina bördor.

Gud välsigna din dag.

Nostalgi-stund i etern – radio morgongryning

Igår var jag med i närradion här i stan. Ämnet var att vår butik firar 25 år.

Det gav några minnen tillbaka till i slutet av 80-talet då jag var med och sände närradio mer kontinuerligt. Vi sände ett morgonprogram på onsdagsmorgnarna som hette Radio Morgongryning. Vi sände kl 7. Tror det var till kl 9. I början var vi lite ”fega” så vi spelade in alla program. Insåg ganska snart att det var onödigt jobbigt. Sen blev det direktsändningar.

Det var tidigt upp. Men det var kul. Varje gång vi tänkte ge upp fick vi lyssnarbrev där man beskrev vad programmet betydde för dom. Då satsade vi på nytt.

Kanske har närradion gjort sitt om du frågar några. Andra tror precis tvärt om. Och kanske är det nyckeln till mycket.

Om man tror på något är man beredd att satsa på det.

Hur andra än pratar ner något så hindrar det inte den som brinner för något. Där andra ger upp växer glöden hos den som tror på det.

Kanske står oddsen emot. Logiken säger att det inte går. Ändå kör man på. Bara för att man tror på det.

Inställning till något är halva jobbet. Motivation, tilltro, vilja ger en inneboende kraft till att lyckas.

När någon vill förgöra något kan det räcka med så in misstro så är går allt om intet. Kan man då klara att slå dövörat till alla som sår in missmod kan man lyckas.

Att välja den man vill lyssna till är viktigt. Vem ska få göra inflytande på mig? Vem skall få påverka mig? Välj den som ger dig energi och tilltro till något. Den som bara sår in missmod och omöjlighet kan du slå dövörat till. Det är inte värt att lyssna till det.

Har du tänkt på hur mycket trevligare det blir när vi talar gott? Likaså när vi talar tro in i en situation som verkar hopplös händer det något i samtalet. Det blir en god atmosfär. Tänk bad några ord kan vara avgörande för en god stämning. Dom orden behöver vi mer av.

Kanske är det just så livet bör levas

Just nu är är jag upptagen mycket omkring vår butiks 25-årsjubileum. Det har varit fest i måndags, lite extra stoj i butiken. Så igår kom radioP4. Lyssna gärna via länken här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/948303?programid=2267. (2h48min in i programmet till slut kl 13.)Vi är många som kommit och gått under all dessa år. Några är faktiskt kvar sen starten. Det är fantastiskt. Man har stått kvar i jobbet och brinner fortfarande. För mig är det så häftigt. Tänk att man satsat under 25 år. När jag växte upp och utbildade mig så gjorde man det för hela livet. Idag tar man kurs för kurs. Allt i en anda att man kan alltid utbilda sig till något annat. Och idag byter man jobb ofta. I det ljuset blir det ännu större att någon kan vara kvar i ”samma” uppdrag under så lång tid som 25 år. Under 25 år har vår butik jobbat för ett överskott. Någon har räknat ut att dom första 20 åren har butiken skapat bistånd till ett värde över 50 miljoner. Då är sida-pengar inräknade och bistånd till andra länder i form av saker vi skickat. Dom sista 5 åren har säkert gett åtminstone 15 miljoner till. Kanske mer. Jubileum kan ofta vara ett minnesarkiv på något sätt. Jag tänker mig att vårt jubileum är mer att ett avstamp vidare in i nya tider. Kanske beror det på att vi som är medarbetare inom bistånd alltid sträcker oss efter nya möjligheter att hitta nya vägar till att hitta och skapa medel till hjälp. Vi liksom tar sats på nya 25 år. Då, när butiken firar 50 år, kommer många av oss att inte finnas kvar. Ändå tror vi att den tiden kommer. Inget ”om”. Utan ett faktum.

Kanske är det just så livet bör levas. Att det tar mer sats framåt än att fira det förgångna.

Att blicka framåt ger en dragkraft som gör att vi sträcker oss framåt. Vi vill utvecklas. Ta nya steg. Göra nya erövringar. Se nya segrar. Se nya vyer. Göra nya insatser. Kanske på samma område. Kanske på nya områden. Hur som helst så ligger blicken mer framåt än att låta den vila på backspegeln. Det tror jag är ett bra livsval.

Varför kan judar inte respekteras?

Varför kan inte judar få respekt för sin tro och historia? På sin allra heligaste högtid tillåts Nazister demonstrera intill synagogan. Varför ger polisen ett sådant tillstånd? I den kyrkan finns det medlemmar som överlevt förintelsen.

Om judar och kristna har en annan åsikt om abort, homosexualitet eller något annat ej politiskt korrekt åsikt så slås det på trumman. Det blir en väldigt stark reaktion. Då är man respektlös och inte ser allas lika värde osv.

Men när det vända emot judar och kristna då är det tydligen helt okej.

Kanske var det en för stark beskrivning. Men hur skall man tolka det annars. Polischef Nord tycker tydligen att det är helt okej.

Jag efterfrågar en större och finare fingertoppskänsla hos myndigheterna. Det borde ligga i deras intresse att söka förståelse för olika religioners situation. Judarnas historia kan inte på något sätt vara glömt. Det är den mest tydliga utrotningen av människor i närliggande historia. Ingen, idag vuxen person, kan ha missat den kunskapen.

Genom att tillåta en sådan demonstration kan det bara ligga en vilja att inte förstå. Att medvetet söka konflikt. Att helt enkelt göra ner en grupp människor som är judar.

Kanske ligger det något i Birros beskrivning om troende folk: ”I Sverige ses troende, och då särkilt kristna, som lite lätt efterblivna, förvirrade stackare som tror på en man med långt skägg som sitter på ett moln i himlen”. Den okunskap som myndigheter visar, inte minst mot konvertiter som är genuint omvända till kristendomen, är ”häpnadsväckande” för att citera Birro igen.

Jag tror att alla människor är lika mycket värda. Alla har rätt till sin åsikt och ide. MEN det ger ingen person rätt att trycka ner någon annan. PUNKT.

Till polisen i Göteborg. GÖR OM OCH GÖR RÄTT. Visa respekt. Anser ni att nazisterna har rätt att demonsterar, ge dom då en annan dag. Om dom ska respekteras med den rättigheten är det naturligtvis så att judarna också ska respekteras. Rätt enkelt logik tänker jag. Det bör polischefen Erik Nord ta i beaktande.

Sveriges längsta möte öppnat

Ibland tycker jag att sammanträden kan bli väldigt låååååååånga. Ibland kan jag känna att samtalet tar för lååååååång tid. Ibland kan jag tycka att dagordningen kan bli på tok för lång. Ibland kan jag tycka att frågorna blir lite för svåra att ge enkla och snabba svar på. Igår öppnade Sveriges absolut längsta möte. Riksdagens möte öppnades. Kommer att hålla på väldigt lääääääänge. Deras samtal kommer att hålla på väldigt läääääänge. För att inte tala om deras dagordning som inte verkar ta slut. Deras frågor är riktigt komplicerade. Och att få en politiker att ge ett enkelt och snabbt svar är i det närmaste omöjligt. Så jämför jag med dom sammanträden jag går på är ”mina” möte rätt korta. Riksmötet kommer att få det kämpigt. Dag 2 blir det misstroende. Mötet kommer säkert att präglas av att det är valår snart. Så det blir mer löften än handling. Man vill visa att man är bäst. Vad jag tror Sverige behöver just nu är inte massa snack. Vårt land behöver handling. Tillexempel: vi behöver inta löften och snack om fler poliser. Vi behöver verkliga poliser. Vi behöver inte prat om nya jobb som bör komma av resurstillförsel. Vi behöver riktiga jobb. Vi behöver inte utredningar om hur sjukvården kan bli bättre. Vi behöver fler verkliga vårdpersonal som kan utföra vården. Vi behöver inte fler utredningar om skolans möjliga utveckling. Vi behöver fler lärare som skapar den utvecklingen på riktigt. Listan kan säkert göras längre. Vad vi behöver är inte pratverkstad där man försöker överträffa varandra. Vad vi behöver är verklighet. På riktigt. Något som händer i verkliga livet och inte i en pratvärld. Så Sveriges längsta möte måste upp till bevis. Redan från dag 1.

Allt stort börjar i det lilla

I går kväll fick jag det bevisat ännu en gång det jag redan visste.

Allt stort börjar i det lilla

Vi hade en fest och firade att Erikshjälpens butik i jonköping fyller 25 år. Att höra hur någon får för sig en ide om att starta en second hand. Där den lilla butiken som inte rymde speciellt mycket visade sig bara vara den lilla begynnelsen. När man hör berättelse efter berättelse som visar på mod och uthållighet blir man tacksam.Den utveckling som blivit att nu ha en butik på nästan 4000 kvm är förunderligt. Nåd allt samman. När butiken firade 20 år räknade man ut att man skapat bistånd till ett värde på över 50 miljoner. Dom sista fem vi nu haft har en otrolig utveckling. Jag har inte räknat ut bad dom åren gett men det motsvarar säkert minst dom 2,5 miljon i snitt/år som dom första 20 åren gav. Att tro att det gett mellan 12-15 miljoner är nog inte en överdrift. Tänk vad en persons initiativ kan betyda så mycket. Tänk på det nästa gång du nedvärdera din egen insats.

Vilket eftermäle får vi?

Igår kom budet om att Hasse Alfredson gått ut tiden. När man hade ett minnesprogram så omnämner man honom som en ”gigant” som gått ur tiden. Genom hela programmet används stora och mäktiga ord om honom.

Hasse var ju en stor personlighet. Han gjorde mycket. Han tänkte mycket på andra.

Uppenbarligen har Hasse satt sitt avtryck på vår tid och land. Även utomlands. Med all rätt är det säkert så.

I helgen avtackad vi en av våra pastorer i vår församlingen. Det går inte att jämföra med Hasse men ändå. Det var gott att höra dom goda orden om Bo-Göran. Nu stannar ju B-G i Jönköping en tid tack och lov.

Under söndagen satt jag och förberedde vårt firande av vår butik Erikshjälpen i Jönköping som firar 25 år. Vi ska fira lite ikväll. Funderar över alla hjältar som gjort så stora insatser.

Min reflektion från den gångna helgen är vilket eftermäle får vi efter att vår tid är över. Vad kommer man att säga efter dig och mig? Vilket avtryck har vi gjort?

I första anblicken är det lätt att tänka att det inte blir mycket skrivet i historieböckerna om oss. Men jag tror att det är en för snabb slutsats.

Det största avtryck Hasse gjorde gjorde han med största sannolikhet inte i rampljuset. Inte heller B-G. Likaså alla hjältar på Erikshjälpen. Dom största avtrycken gjorde dom sannolikt i det fördolda. Det intryck och välsignelse in i andra liv som aldrig salufördes synligt inför alla andra. Kanske tacket bara kom till dom. Kanske inte ens så långt.

Det viktigaste i livet är inte det som skrivs om oss. Inte heller det som uppmärksammas. Det viktigaste är det som sker i det fördolda. Det som sker i all enkelhet men betyder desto mer. Det vi gör utan att vi förväntar uppmärksamhet.

Den summering jag gör blir formulerad i en bön:

Gud hjälp mig att vara den du vill jag skall vara. Inte för att bli sedd och omskriven utan för att bli till välsignelse för någon eller något sammanhang.

Kanske kan det också bli din bön och längtan …..

Söndagstankar – dubbel arvslott

Under några dagar stannar jag upp inför Elisa i min bibelläsning. Elia utsåg Elisa som sin efterträdare.

Bara tanken att efterträda gudanamnen Elia måste ha varit mer spänning än man kan klara av.

När dom skall skiljas åt får Elisa den stora möjligen att önska sig något av Elia. Då önskar sig Elisa dubbel arvslott av Elias ande komma honom till del. Frimodigt men säkert med stor ödmjukhet och med bävan att det lär han nig behöva så ber han om det.

Många gånger har jag reflekterat över Elisas önskan. Jag har ibland tänkt om jag kan få be den bönen. I min bristfällighet har jag också önskat något åt det hållet. Kanske har du det också.

Inte lika ofta har jag reflekterat över Elias svar. Elias svarar så här: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig , när jag tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.

Det fanns ett ”om”. Ett ”om” som skulle bli avgörande för utgången av den önskans möjliga uppfyllelse.

Så händer det. Vagnen kommer och Elisa blir tagen ifrån jorden inför Elisas ögon. Elisa får förmånen att se det ske. Skedde det något? Ja, enligt profetlärjungarna så gjorde det det. Dom såg att Elias ande vilade på Elisa. Man menar att Elisa gjorde dubbelt så många under som Elia gjorde.

Min undran är om det finns ett ”om” i mitt liv. Kanske finns det ett ”om” i ditt liv också. Ett ”om” som måste till för att det ska bli möjligt i våra liv. Väntar du på att en profetia över ditt liv ska gå i uppfyllelse? Kanske är det just detta ”om” som är nyckeln och förutsättningen för att den ska infrias. Ett ”om” kan vara något som måste förändras för att det ska bli möjligt. Något kanske behöver göras upp. Något kanske skall komma till. Men när det sker kommer det att frigöra möjligheter.

Vad är ditt ”om”? Vad är mitt ”om”? Herre visa oss det så att dina löften över våra liv får kraft till uttryck.

På tal om drömmar….

För några år sedan så jobbade jag på Erikshjälpen i Örebro. Vi får ju in massa olika saker. En dag får vi in en gammal skolkarta med Afrikamotiv. Jag visste att min äldste son ville ha en sådan. Och han köpte den. Sen dess (lika bra att erkänna det) har jag varit lite avundsjuk på honom att han har en sådan. Så jag har gått och drömt om att hitta en liknande. För han ville ju inte sälja den till mig.I veckan blev denna dröm en verklighet. Fick tag på en sådan hos ”engelskmannen”.

Ingen häftig dröm men ändå. Drömmen att få komma till Afrika uppfylldes ju förra året. Då fick jag förmånen att under ett par veckor se Erikshjälpens och pingst Jönköpings arbete i Tanzania och Etiopien.

I höst blir en annan dröm uppfylld. Jag skall få se det arbete som min faster Birgitta Skoog utförde som missionär. Birgitta lever inte längre. Fick aldrig möjlighet att följa henne på plats. Längtat efter att få se det sen länge. Nu blir det en verklighet tillsammans med några släktingar.

För den som har varit i Afrika många gånger, eller har hela världen som sin arbetsplats kanske har glömt bort den känslan av drömmar att komma till andra länder. Kanske behöver vi värna om den känslan. Känslan av att någonting är värd att drömma om. Där ingenting tas för givet utan är en erövring varje gång. Det är nog det som gör livet mer spännande och mer givande. När något blir vanligt så riskera man att tappa intresse och inspiration. Glöden slocknar. Man bara gör. Fullgör sin plikt men inget mer. Då är risken stor att man inte kan utföra speciellt mycket.

Skrev ju om drömmar igår också. Får väl avstå ämnet en tid efter detta. Men att ha en dröm kan göra att den förr eller senare blir uppfylld. Artiga en dröm kan ge den energi som gör det möjligt att aldrig ge upp. Så sluta aldrig att drömma. Drömmar kan föra dig långt.

En gång drömde jag om….

Sen jag var ung hade jag en dröm om att få komma till Florida. Jag minns att jag hade en pusch Florida , moppen hette se. Jag drömde om att ha en Ford Mustang. Jag tänkte att den hade något med Florida att göra. Säkert inte men ändå. Med åren så växte den drömmen och en dag åkte vi hela familjen till just Florida. Efter mycket sparande så blev det möjligt. Vi kom till södra delen. Efter något eller några år fick jag möjligheten att ännu en gång uppleva Florida.

Jag minns att där väcktes en dröm att en gång få bo där. Till en början med känslan att språket blir nog för svårt för mig. Men efter ett tag kändes det mer och mer överkomligt. Jag drömde verkligen om att det vore en kul upplevelse och erfarenhet.

När man nu ser bilderna på orkanen Irma och hennes kapacitet att förstöra känns det som en mindre härlig dröm. Att det sen växer till två nya kraftiga orkaner med samma bana känns det som att den drömmen kan få vänta lite.

Vad tilltalar med Florida? Värmen så klart. Sommar året om. Vattnen runt omkring den stora ”halvö”. Vad tilltalar inte? Våldet i Miami. Men å andra sidan så är det ju något som tilltar i vårt land.

Nu är denna dröm, med stor sannolikhet, en dröm som inte kommer att infrias. Men det skulle vara kul att komma tillbaka igen.

Gud hjälpe alla som drabbas av dessa fruktansvärda vindar.