Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

En oplanerad dag….

En oplanerad dag kommer ibland som en överraskning. Att få ett återbud till en träff är tex ett sådant tillfälle. Man får luft i agendan som man genast kan fylla med något annat man inte hunnit med. 

En oplanerad dag kan ibland bli rätt rörig. Man får inget gjort av allt man borde göra. 

Läser ibland på Facebook om hur många jublar över en sådan dag. Jag uppfattar det som att man gläds över den vila det innebär. Att få ta dagen som den kommer. Inga måsten. Bara vara liksom. 
Sen finns det dagar som dyker upp oplanerade. Då man blir sjuk. Inga dagar man strävar efter. Dagar då man hellre vill vara någon annanstans. Göra något vettigt. Inte ligga rastlös men inte kunna göra så mycket. Sådan oplanerade dagar tycker jag mindre bra om. 

Just nu skulle jag vilja ha en planerad dag. Men det får bli så här. Lite kaffe. Wordfeud med den som har den tiden. Lite räkningar att skicka in. Det funkar ju faktiskt det också. Vila på något sätt det också. Fast jag vill ju hellre ta den vilan när jag själv vill. Typ så. 

Publicerat den

Kindly tuff

Har ju varit i Tanzania och Etiopien ett par veckor. Då så åkte vi bil till olika projekt vi skulle besöka. 

Man kan väl lugnt säga att trafiken var rätt galen. Alltså det där ned finkörning och filkörning var väl inte dessa länders idé precis. Fanns det rum så nog körde man där. Man kan lugnt säga att det var trångt. Samtidigt så var det inte speciellt många bilar som var mycket buckliga. Man liksom försiktigt körde fram in i rondellen eller korsningen. Till slut stannade bilar så man kom fram. Kajsa-Lena beskrev det som ”Kindly tuff”. Vänligt tuff. 
Ett rätt intressant uttryck. Vänligt tuff. Kanske är det så att ibland behöver man vara just det. Till sina barn. Till sitt sammanhang. Kanske låter det lite knepigt. Men tänk efter. Man vill inget ont men man måste vara tydlig. Man är inte ful och dum. Man är bara bestämd men på ett vänligt sätt. 

Går det? Ja, det kanske faktiskt gör det. Man kan vara fult påhoppande. Kanske är gränsdragningen hårfin. Det är nog lite för lätt att bli ovänligt tuff. I alla fall uppfattas så. Men om man försöker göra det på ett snällt sätt blir det ju Kindly Tuff. 

Så kanske det finns ett sätt som är just Kindly Tuff. 

En liten kul videosnutt som jag hittade på nätet beskriver detta fenomen rätt bra. https://www.facebook.com/pedher.skoog/posts/10153915279907043. Du hittar det också på youtube https://m.youtube.com/watch?v=AjTB8hYqiQk

Denna video visar det ordnade kaoset. https://m.youtube.com/watch?v=vccVdXnVjMk

Publicerat den

Hösten smyger sig på

img_4438Den här sensommaren kan man inte påstå att hösten tränger sig på  snarare att den smyger sig på lite försiktigt. När jag var i Afrika och förväntade mig att vi skulle ha det varmare än i Sverige  Att då höra att det var minst lika varmt i Halmstad som i Dar Es Salaam var ju en överraskning.

Att ha en sådan skön sensommar/höststart är ju inte fel. Man blir så upprymd av det.

Det är något speciellt med denna tid. Ok, jag blir mer och mer en sommar-vän men ändå. Då naturen byter färg från dom gröna nyanserna till ett eldigt orangrött eldorado. Än så länge har jag bara några enstaka höstlöv utanför mitt fönster. Med säkerhet lär dom bli många många fler. Men när dom börjar komma är det en tydlig signal. Hösten nalkas. Den varskor oss om att vintern knackar på dörren.

Vårt lands mångfald i årstider är ju så underbart unikt. Den ger oss en omväxling som vi behöver tror jag. Den ger oss en vink också om att livet är likadant. Livet har olika tider och stunder. Ibland behöver vi en tid av vila och återhämtning. Liksom vintern ger naturen dess vila och återhämtning kan vi behöva det. Ett är säkert att det kommer en vår. Då det knoppar sig och spritter ut i en skön ny grön nyans. Nästa ”mitt i vintern” kan man skönja att det skall komma en vår. Knopparna växer till sig lite. Så mitt i livet då det kan upplevas kanske lite väl kallt kan man ana en vår som knoppar sig. En vår som snart skall tränga undan vinterns kalla vindar.

När denna tid kommer är det så ljuvligt att tända dom levande ljusen i fönster och på bord. Det ger en värme i hjärtat på något sätt. För jag vet att bortom den vinter som nu kommer blir det en ny vår med sommar i släptåg.

Välkommen höst!

Publicerat den

Förkyld – ger en dag i stillhet

En av frukterna av resan i Afrika är förkylning. Den kanske är mer svensk än man först tror. Två i ressällskapet blev förkylda under resan. Så den är väl en mix av svenska och afrikanska baciller. 

Så nu blir det en dag hemma i stillhet. Sen start ut sängen. Extra lång frukost. Och sen är jag glad för att internet finns. Då kan jag se Filadelfia Stockholms webbsändning.  Dagen till ära är det Pelle Hörnmark som predikar. Lite extra kul. 

Skulle väl önska att förkylningen går över typ direkt eller med detsamma. Typ. Jag vill ju inte vara hemma en dag som denna. Vara ute i det vackra vädret. Gå till kyrkan. Ladda för en ny arbetsvecka. Men men. Det får väl bli en första genomgång av bilderna från resan. 

Samtidigt blir det per automatik en mer stilla dag. Och ibland kanske det är något bra med det. Är nog lite för enkelt att bara köra på. Finns ju så mycket roligt att göra. 

Ja ja , lite musik på och sen blir dagen som den blir. 😄

Publicerat den

Söndagstankar – Att lyssna i tro

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭SFB15‬‬

Hur förhåller vi oss när vi läser ett bibelord, hör Guds röst inom oss eller får ett tilltal från Gud genom någon person?

Är vi mest kritiska ifrågasättande eller vill vi välja att tro på det? 

Denna söndag är temat ”att lyssna i tro”. En tanke som skapar funderingar. Att lyssna i tro är ett förhållningssätt som vi kan välja hur vi förhåller oss till. Vi kan välja att stå vid sidan om och se det som omöjligt det vi får till oss. Eller så väljer vi att lyssna i tro på att det verkligen är så. 

Allt för ofta tvivlar vi. Det känns omöjligt. Kan inte vara sant. Troligtvis är det utgångsläget som avgör. Ser vi till våra egna möjligheter och kunskap är det ju ganska lätt att misströsta och tvivla. Vi ser det som omöjligt för att vi själva inte klarar av det. Vi kan inte lösa det själva. 

Men om utgångsläget är utifrån en Gud som har all makt i himmelen och på jorden, vars ord kan få saker och ting hända, borde det vara lättare att lyssna i tro. Det gör att det blir möjligt. 

Utifrån detta tänk kanske vi kan famna bibelordet jag citerat tidigare. 

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭

Försök att läsa dessa rader utifrån att det är möjligt. Att det faktiskt står det det står. Inte vad du i tvivlet ibland läser in i texten. Utan att det som står är sant. 

Välj att lyssna i tro. Det handlar om tillit, förtroende, förtröstan, att håll för sant, lita på eller som Hebr 11:1 uttrycker det:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Vi tror på en Gud som har makt bakom orden och som kan förändra förhållanden. För Gud är allting möjligt!

Publicerat den

Borta bra men hemma bäst

Jag sitter vid mitt frukostbord och njuter av den ”vanliga” frukosten. Ägget med den riktigt gula gulan. Brödet som är fruktigt grovt. Kite Youghurt. Kan bara konstatera att borta är bra men hemma är bäst. 

Att vara på resande fot under 14 dagar för mycket med sig. Matvanorna blir inte dom samma. Spännande med nya smaker. Fast ibland är det lite väl spännande.  Kaffet var mest intressant i Etiopien. Där gjorde man det liksom på riktigt. Med ett gott resultat. I Tanzania var det pulverkaffe för hela slanten. Det var väl okej men ändå. Men kopparna var ju så så så små. Man fick ju nästan lera efter dom i handen. Så fick man höra att man drack SÅå mycket kaffet. Det fick helt enkelt åt så många fler av dessa miniatyrdonen. Ju. Jaja. 
Det blir ju lite extra fint när man gör det från grunden. Hälla det från en vacker kanna tex. Nu har man ju inte tid ned detta på morgonen. I och för sig kan man ju väl typ gå upp tidigare förstås. 

På tal om morse. Somnade kl 20 i går och vaknade kl 6 🙄🤔😁😄 

Nu tar jag mig an en vanlig dag på jobbet. Det är också ”borta bra men hemma bäst”-känsla på det. 

Publicerat den

Böneutrop- nja

Jag har vaknat ut av böneutrop några mornar nu. Man börjar rätt tidigt. Är det helgdag så gör man det många många gånger under morgonen. 

Jag är för religionsfrihet i vårt land. Absolut. Men böneutrop? Nja, kanske inte ändå. 

Minns en period där vi i Sverige diskuterade kyrkklockornas vara eller icke vara. Folk menade att dom störde. Dom dämpades vid dom senare eller tidigare tiderna på dagen. Somliga kyrktorn tystnade helt. I ljuset av böneutrop är dessa klockors ljud ganska beskedliga.  

Ska böneutrop börja ljuda så skall klockorna börja klinga igen. Vilken ny ljudbild det skulle innebära i vårt land. Inte mycket till vila för god sömn. 

Så om man nu skulle fråga efter min åsikt (vilket visserligen ingen ännu har gjort dårå) så är mitt svar på om vi ska ha böneutrop  Sverige ett Nja. Med mer betoning på Nej Tack. 
Religionsfriheten, i tänket att utrycka det, kommer nog att sättas under prövning i vårt land. Kommer nog att bli många och långa diskussioner man emellan. Stefan Lövfen får fundera på en lösning. 

Så att bli väckt till någon som ropar i en högtalare kl 4 (typ) varje morgon tycker jag känns mindre roligt. Så funderar jag i alla fall. 

Publicerat den

När jag summerar…..

Inte så att jag redan börjar summera mitt liv. Känner mig inte en dag äldre än…….. hm………. än igår. 

Nej, jag börjar se fram emot att summera detta år. Om nu bara året fortsätter på samma goda väg kan jag nog summera ett intressant år. Mer än så låter jag nog hänga i luften än så länge. 

Men visst är det mycket av summering ? Man summerar arbete så långt man i nuet  kommit. Man summerar månader hur dom gått. Likaså veckor. Inte minst dagar. På något sätt summerar vi genom att reflektera över dagen. 

Min summering hänger ofta ihop med att också blicka framåt. Vad har jag med mig av det jag gjort som kan lära mig något? Vilka minnen vill jag ja med mig in i det nya jag möter? Hur får det påverka mig? 

För somliga kan summering vara olustigt och jobbigt. Fast jag tänker mig att den snarare kan uppmuntra och berika. 

Summering är nog mest ett sätt att räkna ihop det vi varit med om. Lägga ihop dom bilder vi får ihop och summan blir ett fantastiskt pussel. Vissa bitar med med mörka inslag. Kanske några skuggor. Jag har fått lära mig att skuggor ger djup i bilden. Ligger något i det. Livsbilden blir djupare med dom mörka pusselbitarna som gjort att vi mognat. 

Vi behöver nog inte vara så rädda för den bild som växer fram i vårt livspussel. För när vi får hela bilden klar kommer vi vara tacksamma för varje bit på något sätt. Trots allt. 

Ska bli intressant att få lägga klart detta års pusselbild…..

Publicerat den

Kontraster 

Kontraster mellan fattig kan vara ombarmhörtigt tydliga. 

Likaså väldigt nära varandra kan dom stå. 

Kontrasterna i vår värld är inte okej när det gäller fattigdom. 

Punkt!

Publicerat den

Väntan

Jag minns hur det var dagen innan julafton. Inte minst dagen innan födelsedagen. Den väntan var inte rolig. 

Listan var ju skriven. Allt jag önskade mig och lite till stod ju på den listan. Tänk att man trodde att mamma och pappa skulle ha råd att uppfylla en sådan lista. Ja, jag trodde nog aldrig att jag skulle få allt. Men kanske att om jag önskade mg mycket så kanske hade jag större möjlighet att få något extra paket typ. 
Väntan till dessa dagar var inte roliga. Inte heller när paketen låg där under granen och liksom ropade ”öppna mig” så tydligt och högt. 

Väntan kan vara jobbigt. Väntan på att nya jobbet ska komma och börja. Väntan på en viktig händelse i livet. Väntan på att något inte skall ske (om man nu kan utrycka det så).

Det lilla lustiga i väntan är ju att det är ju inte så ovanligt att när det väl drar ihop sig  det stressigt i alla fall. 

Som tex i går morse. Kl 7:30 skulle jag vara redo till avfärd. Då hittade jag inte mina glasögon. När jag bäddade sängen hörde att något skramlade till. Mina glasögon hade visst hamnat på golvet under sängen. (Dom är av så lätt material att dom flög iväg av vi vindpusten när jag la på överkastet.) Innan jag fattade det var det några rundor i lägenheten. 

Att vänta är inte alltid så lätt. Vänta kan nog vara något riktigt svårt. Att bara slappna av skulle vara ett enklare fenomen.  För det är nog just ett fenomen. 

Väntan är ju ibland den stora grejen faktist.  Man drömmer. Man längtar. Man hoppas. Kanske skriver man upp det man längtar till lite för mycket. Så blir man besviken. 

Ibland kan jag tro att väntan kan bli allt för verklig att den ger en omöjlig lösning och så blir man så besviken på allt när det väl händer. 

Jag är rädd för att ibland väntar vi förgäves. Under väntans tider ändras förutsättningar och det blir liksom inte möjligt eller annat hindrar. 

Väntan är nog mest jobbigt trots allt.