Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 5

Kan man ljuga för Den Helige Ande? …. 5:3 Detta är en stark text. Tufft att läsa. Jag har aldrig hört om att detta skett efter detta. Hur det än är med det ställer det en viktig fråga. Kan man ljuga för Guds Ande? Svaret är helt klart nej. För den man försöker ljuga för är sig själv. Och den lögnen går man egentligen inte själv på. För innerst inne inser man hur fel det är. Men utåt sett håller man skenet uppe. Att ljuga är dumt vilket som. Förr eller senare avslöjas allt

Uppskatta på avstånd…. 5:13. Tänker på alla dessa som gärna skulle vilja vara med i en kyrka, dela gemenskapen men vågar inte av olika orsaker. I texten visade det sig att man uppskattade apostlarna och dom troende. Kanske man gör det i vår stad också. Uppskattar det det kyrkan och dom troende står för och gör. Men man vågar inte ansluta sig. Tänk, vi är till för dom också.

Fängelsets dörrar öppnades …. 5:19. Detta är ju hur häftigt som helst. Ängel som öppnar en väl låst fängelsedörr. Jag tänker att detta är också en fin bild på det fängelse vi rent andligt kan leva i.  Gud vill öppna dess dörrar och hjälpa oss ut. Det är inte han som låst dörrarna men han vet hur man kan öppna dom. 

Fyllt Jerusalem med er lära…. 5:28. Tänk att hela Jerusalem hade fyllt av denna lära. Läran om Jesus. Tänk när vi kan säga så om vår egen stad. Där du bor. Där jag bor.  

Påhitt? …. 5:38-39 ”Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.” Några verser att fundera kring….

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 1

Men när den Helige Ande kommer…. 1:8. Det finns ett så stort löfte i detta. Vi vill så gärna veta allt. Få allt förklarat. Gärna igår. Men helst inte vänta för länge. I denna vers ges ett löfte om att få kraft och bli Guds vittnen. Alltså hans representant. Vi är inte dom bäst utbildade på det. Men han kommer att utrusta och hjälpa. Det ser vi så ofta i bibelns blad. Gud överger inte. Den han utser utrustar han.

Skall komma tillbaka…. 1:11. Detta är ett ju så bra. Såsom han lämnade skall han komma tillbaka. Försök att sätta dig in i det. Är det möjligt att det kommer att ske så? Ja, allt tyder på det. Vi får förbereda oss på det. Vi vet inte när. Men vi är redo. Du behöver inte bli stressad omkring det. Har du lagt ditt liv i Jesu händer och stannar där är du redo. 

Höll endräktigt ut….. 1:14. En översättning säger ”höll enigt ut i bön”. Kärnbibeln säger ”i ett ackord” eller ”i samma sinne”. En dräktigt är ett gammalt ord vilket betyder eniga. Tänker på ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20). Tänk att få be i en gemenskap som är i samma ackord, i samma sinne, i enighet. Det finns en välsignelse i det. Löftet om att Jesus hör en sådan bön är fantastik.

När Anden föll på Pingstdagen blev det en stor förändring för lärjungarna. Vad har du för erfarenheter? Vad lockas du av i denna händelse? Vad viskar i ditt inre?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.

Tänk vad en bok kan göra…

Tänk vad en bok kan göra med oss. Den kan föra oss på nolltid till en helt annan värld. Till en helt annan tid. Till en verklighet för länge sedan eller till en drömvärld i framtiden.

Jag tillhör nog inte dom som läser massor. Men har alltid någon bok igång. Somliga böcker har jag läst flera gånger. Andra läser jag inte klart. Men jag kan säga att det finns böcker som påverkat mig mycket.

Vi kan lära oss saker. Vi kan få kunskap som gör att vi tex börjar leva på ett mer sunt sätt. Boken kan helt enkelt ge oss ett bättre liv.

Beundrar författare som kan med sin idé, sitt sätt att skriva, föra mig in i en värld bara genom att låta mitt tänk och fantasi bli drabbad.

Visst handlar det om att jag tillåter mig dras med och vilja bli berörd på olika sätt.

Idag börjar jag en läsning i Bibeln. En bok som verkligen kan göra gott med oss. Jag ska läsa Apostlagärningarna. 28 kapitel. Februari har 28 dagar i år. Alltså ett kapitel om dagen. Om du vill kan du vara med mig på den resan. ”Läs med mig” kallar jag den resan. Du får några reflektioner av mig. Vill du kan du reflektera med mig via kommentatorplatsen på bloggen. Varje morgon kommer ett kapitel. Välj vilken översättning du vill läsa. Jag följer Folkbibeln2015.

Så låter vi den bibelboken föra oss tillbaka till den tiden för att öppna om möjligt vägen in i vår framtid. Låt texten tala. Låt den beröra. Kanske bara en vers eller ett helt sammanhang. Lyssna till viskningen till dig.

Ta kontrollen …

Kanske har du sett reklamen ….. den, kanske mer korrekt, dom som proklamerar att vi ska ta kontrollen. Kontrollen över vår vikt. Kontrollen över vår ekonomi. Listan kan göras längre. Budskapet är tydligt och klart. Vi ska själva ta kontrollen. Kontrollen över allt, typ.

På ett sätt inget fel alls. Det är nog typiskt mänskligt att vi själva ska ta kontrollen på allt. Det jag kan fundera på är att det proklamerar ett ”jag kan själv”. Eller kanske ett ”jag ska klara det själv utan någons hjälp”.

Det som skrämmer mig lite är när det också snirklar in sig i vår tro. Och vi inte behöver så mycket hjälp och support från Gud. Att man även beordrar Gud som om man har kontrollen på honom.

Vet du vad jag tänker? Jag tror vi inte alls behöver ha kontrollen på allt. Jag har en stor respekt för att Gud, med sitt fantastiska perspektiv, har en klart bättre koll på läget än mig. Med allt det han står för, med all den makt, kraft och möjlighet tror jag att jag kan klart vila i att han har kontrollen som behövs.

Innebär det att jag inte behöver ta något ansvar? Inte alls. Klart jag ska ta det.

Men ibland tror jag att vi behöver släppa kontrollbehovet. Och överlåta det till Gud. Vila i att han har omsorg. Betänk vem det är du tror på. Han har teckning bakom orden.

Vi behöver inte be bönen hjälp och göra lösningen själv. Vi kan vila i vår bön och vänta in Guds svar.

I grunden tror jag det handlar om tillit. Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro och hopp. Däri ligger tryggheten i att släppa kontrollen till Gud. Tillit till denna världs skapare.

Omplantering

Jag har en del blommor som nu är i behov av lite större kruka. Lite ny jord. Köpte lite ny växtnäring. Expediten menade att växterna hade viloperiod nu. Inte mina sa jag 😂😂. För dom växer och trivs. Mycket näring får dom.

Så jag planterade om en för någon dag sedan. Lite ny jord. Visst kändes det lite som om blomman sa tack så mycket.

Jag tänker att så är våra liv. Vi behöver planteras om ibland. Tillföra lite ny jordmån. Få lite nytt liv liksom. Vi kanske inte är så olika med blommorna vi människor.

Det är ju inte så att det per automatik som det handlar om att byta jobb, flytta eller något annat radikalt i livet. Kanske är det bara att ”gräva om jorden” där vi står.

Tänker på liknelsen i bibeln. Trädet som stod i trädgården. Man ville hugga ner det. Men trädgårdsmästaren ville gräva ett år till omkring trädet. Kanske skulle det då ge frukt. Inte flytta bort det. Inte ersätta det med något annat. Samma träd. Han ville visa sin omsorg om det.

Det är så jag tänker att vi behöver ha om våra liv. Skapa goda förutsättningar för växt.

Jag tror du förstår bilden. Gör sådant som ger din tro en möjlighet att få växa. Att ditt liv får upplevas stå i en näring från vår Herre.

Var öppen för en omplantering i ditt liv. Där en ny fräschhet får komma in. Det är en fantastisk välsignelse uppifrån.

Får Ordet tala och vägleda eller bara bekräfta min vilja?

Förr i tiden gick ofta predikanten upp i talarstolen och sa: ”Jag har fått ett ord från Gud”. Med det menade man oftast att en bibelvers hade blivit levande och så predikade man utifrån den. Idag är det mer vanligt med ett tema som man utgår från. Till det temat lägger man ett ord, en bibelvers, till grund eller mer som en bekräftelse på temat. Rätt eller fel? Skulle tänka att det är lika rätt. Men det har blivit en förskjutning. Från att utgå från Ordet till att bekräfta med Ordet.

Jag funderar på hur det fungerar i våra liv. Låter vi bibelordet leda oss? Eller får det bekräfta min vilja att leva som jag gör?

För mig blir det mer av en tankeställare än att försöka pådyvla någon ett levnadsmönster eller en lag. För mig blir det en djup reflektion om hur jag låter använda bibelns Ord till mig. Hur tänker du? Ingen fördömelse utan mer längtan om hur vi kan förhålla oss till Guds levande Ord – bibeln.

Får medge att jag allt för ofta läser Ordet mer skummande än på djupet. Som om ja inte har tid att läsa klart liksom. Det finns en utmaning i att låta texten bearbeta mig. Dra mig ner i dess djup. Att låta texten bli liv och inte bara bokstäver. Har vi tid med det idag?

Att läsa texten på ett sätt så att jag hör den läsas i mitt inre. Att låta den berätta sin omgivande historia och ursprung. Och visa på var den vill föra mig.

För bibelOrdet har ett annat djup än en vanlig text. Dess dimension är många gånger större än en roman, om inte alltid.

Min fundering idag är att bibelns Ord ska vägleda mer än att bekräfta mitt livs levande. Visserligen är båda infallen rätt när dom går hand i hand. Tror vi behöver mer av ”jag har fått ett ord från Herren” än trendiga tematiska utläggningar. (Inser samtidigt hur svårt det är)

Så …. Hur förhåller du dig till Ordet? Får det vägleda dig? Eller söker du efter ett Ord som kan bekräfta ditt liv och din hållning? Till oss som predikar …. leder Ordet oss in till budskapet eller försöker vi hitta något som (bara) bekräftar vår egen tanke? Rannsakande men kanske rätt viktigt i den tid vi lever i nu.

Till sist….

📕 Att läsa ordet med andens hjälp för oss ner i dess djup. Min utmaning idag är att ta en text och låta den börja öppna sig för oss. Stressa inte över den. Ställ frågorna som dra dig in i skeendet. Hur såg det ut när det skrevs? Vem var med? Sammanhanget? Vad vill Guds Ande viska in till oss i texten? Vad tar du med dig? Osv osv…… Mon bön är att du idag ska föras in i ett sammanhang som ska få välsigna ditt liv.

Ps. Intressant att Dagens gästkrönikor , Öyvind Tholvsen, tar upp detta ämne idag. Läs gärna det Ds

Guds viskning till dig

Har börjat läsa en bok med titeln ”Guds Viskningar” av Richard Foster. En utmanande och lockande titel. Låt mig ge dig några meningar inledningsvis i boken.

”Att lära sig att lyssna ordentligt och höra rätt – det är ingen liten uppgift”

”…. en viskning inom oss, en röst som talar i hjärtats djup, en inre kunskap.”

”På vilket sätt talar Gud till oss? Vad ska vi förvänta oss….. eller hoppas på?

”Hur ska vi göra för att utveckla ett bra inre, andäktigt lyssnande?”

Tankar som, i alla fall hos mig, väcker längtan och dragningskraft att erövra det. Att utveckla hur man kan lyssna till Guds viskningar in sitt liv. Jag påminns om en vers där det står ungefär så här: att Gud talar även om vi inte lyssnar”. Så jag funderar lite på hur mycket vi missar egentligen.

Hör du Guds viskning in i ditt liv? Vad säger han? Vad vill han dig? Jag tänker att om vi delar sådana erfarenheter så kan det skapa längtan men också förlåtelse för Guds viskning.

Varför viskar Gud? Kan han inte ropa högt och tydligt? Det kan han visst. Och gör säkert för någon. Men det verkar som att Gud väljer allt som ofta att tala genom den inre viskningen. Kanske att föredra än andras ”hälsning” som naturligtvis också är en väg för Gud. Men den vägen tänker jag mer bekräftar det jag redan hört i mitt inre.

Det finns en välsignad varm utmaning i detta. Är det så att Gud vill tala med dig? Kanske är det så att om du bara stannar upp lite, sänker volymen runt omkring dig, ställer in fokus inåt så kommer du få höra en röst som talar med till dig. Det är så gott att ha det samtalet med Gud.

Att hinna med sig själv

Känslan när man inte riktigt hinner med sig själv… Herregud&Co

På något sätt känner jag igen mig i budskapet Herregud&Co säger. Förr alltså. Då kunde det vara mer regel än undantag. Inte konstigt om kroppen reagerar.

Känner du igen det? Tycker dom senare åren har det blivit mer mer vanligt. Färre jobbar men ska göra mer än man gjorde då man var fler. Arbetsgivaren får ett större och större ansvar i att ta rätt ansvar.

Jag är så tacksam att det idag inte ser ut så i mitt liv. Visst, det kan finnas inslag av det vid få tillfällen. Men långt ifrån en regel utan mer ett undantag.

Jag tror att man verkligen behöver tänka om när denna bild stämmer in på sitt eget liv. Fattar man det inte själv behöver man någon som berättar det tydligt och klart för oss. Det räcker inte med fåtal tillfällen då man hinner ikapp om man sen direkt springer iväg igen.

Det är som då man är ute på en gemensam utflykt. Man kommer efter. När man väl är ikapp så drar alla igen. Man hinner varken vila eller återhämta sig. Nej, jag tror vi behöver lära oss att hinna ikapp oss själva. Sen stanna där ett tag.

Tänk om vi kunde lyssna in den känslan av att inte hinna med sig själv. Då flåset redan är uppe innan man ännu inte hunnit starta.

Jesus var en god förebild på detta. När han och lärjungarna var mitt uppe i sitt livs äventyr, då man var mitt uppe i det mest spännande man kunde göra, föreslår Jesus att dom skulle dra sig undan för att vila. Jesus visste att skulle uppdraget lyckas behövde man hushålls smart med sina krafter. Han tog dom med sig till en öde trakt. Tid för vila, samtalet, återhämtning och bönen. Där kom man ikapp sig själv för att sen kunna fullborda uppdraget. Jesus insåg att det var viktigt.

Kan det hjälpa oss att förstå det viktiga i att stanna upp för att hinna ikapp sig själv? Förhoppningsvis gör det så.

Vad önskar man någon bäst?

En sådan dag som denna önskar man ofta varandra ett Gott Nytt År. Inte alls dum önskan. Visst är det så att vi vill att nästa år ska bli ett gott år.

Men jag har funderat lite på vad man önskar någon bäst….

Välgång? Mmm absolut. Det är ju något stort i det. God hälsa? I dessa tider är det verkligen något man önskar alla. Om alla har god hälsa borde det innebära att pandemin är över. Rikedom? Mmm vem vill inte vara rik?! Jag skulle tro att listan kan göras lång.

Men jag tänker att en av dom bästa önskningarna man ge någon blir också en bön som kan bli bönhörd.

Jag önskar att Gud ska välsigna dig och ditt liv

Det är min önskan och min bön inför 2022. Att Gud skulle få bli dig så nära att hans välsignelse över ditt liv blir påtaglig. Det blir inte bara min önskan utan Gud vill verkligen det. Det är Hans gåva till dig. En gåvas värde blir aldrig sitt rätta värde om den inte tas emot. Så min bön är att du skulle vilja ta emot hans välsignelse.

Jag har en önskan och en bön att Gud skulle vända sitt ansikte till dig och se på dig. Att hans strålglans skulle få lysa upp din vandring under 2022. Att hans nåd och barmhärtighet skulle vara över dig. Att du skulle få uppleva frid där du idag känner oro. Och min tillit är att jag tror att han infria det hos dig. När du tar emot den gåvan ger den dig sitt värde in i ditt liv.

Så jag skulle vilja läsa välsignelsen över ditt liv. O att du skulle vilja ta emot varje ord. Men framförallt kraften i dom. Den kraften kommer från Gud själv. Så ta emot den. Det är det bästa jag kan önska dig inför 2022.

Herren välsigne dig
och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.