Kategori: Blogg

Publicerat den

Snart börjar det efterlängtade

Snart börjar det !! Om jag säger SlowTv kanske det går ett litet liljeholmens ….

Inte? Om jag säger ’älg’ då kanske ?

Precis. Snart börjar SlowTv’s höjdare. Den stora älgvandringen. Nu har dom börjat rigga kamerorna. Kablar och massa teknik sätts upp. Sen börjar det 21/4.

Jag inser att det är många som inte förstår sig på detta nöje. Men det är något speciellt med denna typ av tv. Du måste gå ner i varv. Något jag tror vi människor mår bra av då och då. Då blir denna tv som sänder dygnet runt en bra hjälp.

Den ger också en väntan på något. Väntan på att älgarna ska komma. Gärna i större grupper. I sig en naturupplevelse. Vi har en fantastisk natur. Sen att älgarna är ett av våra stora däggdjur gör det hela ännu lite större.

För den rastlöse finns det en ”snabbgenomgång” på det som hänt under dagen. Så typiskt oss människor. Som att spara tid, hinna med mer och få hjälp till att se det viktigaste på kortast tid. Men vi får leva med detta uppsamlingsheat.

Jag kan verkligen undra varför det är så lätt att driva upp tempo men så svårt att dra ner på det. Sagt det förut – ibland behöver man flytta för att få ett bättre tempo livet. Istället för att göra om sin planering.

Inte konstigt att så många ha stressrelaterade sjukdomar.

Jag tänker att bönen är ett bra sätt att hämta andan. Minns mitt första bönemöte som liten. Jag somnade på det. Så fridsamt var det 😄. Kanske inte att vi ska sova oss igenom det. Utan mer att stanna upp. Få det förtroliga samtalet med Gud. Det gör gott på så många sätt.

Så varför inte bara stanna upp för en stund. Be – samtala lite med Gud. Lyssna – vad viskar han in i ditt liv?

Publicerat den

”… och gjorde mina steg fasta.”

”Jag väntade och väntade på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta,”
‭‭Psaltaren‬ ‭40:2-3‬ ‭SFB15‬‬

När livet vacklar känns stegen definitivt inte fasta och trygga. Livet kan inte beskrivas som att man står på en klippa. Alltså en fast grund.

När man inte vet vart man ska, framtiden är oviss, då känns inte stegen fasta och har inte en stadig gång framåt. Nej, då känns det allt annat än säkert.

När besluten känns osäkra vet man inte vart man ska gå Då upplever man livet mer eller mindre som gungfly.

Skulle tro att när du känner det så så gör du som många andra. Du ropar till Gud. Ber om hjälp. Väntar och längtar på hans ingripande.

David i Psalm 40 hade nog upplevt något av det både du och jag mött. Osäkerhet. Misslyckande. Oro. Undrande. Hur ska det nu gå. Vad ska jag ta mig till. Bekymrad väntande på att Gud skulle gripa in. Undrande över varför det dröjer.

Så böjer sig Gud ner helt plötsligt och hör vårt rop. Griper in. Drar oss upp ur dom djupa funderingarnas hopplösa frustration av utebliven hjälp och nöd. Ställer vårt liv på fast mark och ….

… gör våra steg fasta

Underbart skrivet av David. Hur han beskriver vad som sker.

Gud inte bara tar hand om nuets behov. Han tänker på nästa steg (!). Han gör våra livssteg fasta. Alltså att vi kan få stadigt framåt i livet.

Tänk vilket löfte. Upplever du att du behöver få dina steg i livet mer fasta och inte vingla eller snubbla fram bildligt talat ? Då kan han hjälpa dig med det. Han vill böja sig ner till dig. Lyfta dig upp. Ställa ditt liv på fast mark. Göra dina steg i livet fasta. Stadiga. Trygga. Kanske är denna vers en bra vers att bli påmind om just nu. Gud hör dig. Böjer sig ner för att lyfta dig upp. Så stor är Gud.

Publicerat den

Lättnadens suck

“Och varje gång man släpper ett onödigt krav drar en lättnadens suck in i tillvaron.” T Sjödin

Tänk så många oskrivna krav det finns.Krav som till synes är osynliga men inom oss är så verkliga. Dom är så verkliga att vi uppfattar dom som verkliga till och med.

Många gånger har dom uppstått ur ingenting. Men allt för ofta har vi skapat dom själva.

Ibland är dom i verkliga livet men så helt onödiga. Skapad av någon bara för att liksom. Inte genomtänkt. Ingen fundering på om det var bra eller dåligt. Inte ens koll på om kravet var nödvändigt. Så helt onödigt minst sagt.

Många krav är helt omöjliga till och med. Finns ingen som kan nå upp till dom. Inte ens vi själva. Det tråkiga med dom är att vi inte verkar klara att avslöja dom.

Kraven vi kan gå och bära på dränerar oss på energi och samtidigt går vi och funderar på varför vi är så trötta.

Vissa krav förklarar vi med att vi har kontrollbehov ….. ja, det är ju inte alltid vi ens kan förklara det ….. kontrollbehovet alltså.

Men tänk när det händer ….

När man väl släpper ett onödigt krav ……

Då drar det in en lättnadens suck i hela tillvaron. Det är som vi helt plötsligt kan andas ut efter att vi hållit andan en allt för lång stund. Det är som hela vi slappnar av. Inser det onödiga i att gå och spänna oss med ett helt onödigt krav.

När vi väl släpper taget om kravet verkar det som att vi allt för lätt gärna anammar ett nytt onödigt krav.

Så – nu bestämmer vi oss för att släppa alla onödiga krav. Vi bestämmer oss för att leva i frihet. Lovar varandra att aldrig mer belasta oss själva eller någon annan med ett onödigt krav. Okej? !!

Publicerat den

En plats som väntar på dig

Den här helgen har jag och nynnat på en sång som nog sjöngs mer förr. Med betoning på förr. Den har en go ton tycker jag. Texten är så här:

Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn.
Så var det för mig att komma till Gud
Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma.
Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Det finns en plats som väntar på dig och mig. Som är ämnad för oss. För min del känns det gott att veta att det är så. Det finns en speciell plats för oss.

När man kommer till någon man trivs med känner man sig som hemma. Vi uttrycker det gärna så. Ett erkännande på något sätt.

Den är sången beskriver platsen hos Gud på ungefär samma sätt. Vi hör hemma där. Vi kan känna oss vilsna i denna världen. Men hos Gud känner vi oss hemma.

Ibland tror jag att vi kan uttrycka vår nuvarande boning mer så här: Borta bra men hemma bäst. Det kan var okej med livet just nu men det är ända bäst i Guds närhet.

När vi närmar oss Gud kommer vi uppleva det som texten vill beskrivs. Att hitta hem, En vänlig famn som tar emot oss.

Kanske kan denna visa få bära dig igenom denna vecka. Vill du lyssna till sången? Det gör du här

Publicerat den

När hopplöshet vänds i hopp

Vad intressant det är att en hopplöshet kan vända till hoppfullhet på en ganska kort stund. Tex i sportens värld. Man kan se sitt lag ligga under i målprotokollet med både 2 och 3 mål. Kan kännas som hopplöst. Så får dom helt plötsligt ett mål och hoppet tänds. Kommer sen ett till och ett till och man går ikapp så det helt annorlunda. Energin kommer tillbaka. Tron på att det ska kunna bli seger finns där. Det blir hoppfullt.

Tänk vad hopplöshet dränerar energi. Kraftlöshet. Tänket går i stå. Tron tappas.

Men betänk att det kan ändras snabbt. Där hoppets tänds och man kan börja ana ”morgonluft”. Att hålla fast vid hoppet.

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭4:18‬ ‭SFB15‬‬

Hoppades ändå

”Där inget hopp fanns [där mänskligt sett allt hopp var ute] hoppades och trodde Abraham att han skulle bli ”en far för många folk”

Detta är starkt. Det kan vara så att rent mänskligt kan det se kört ut. Omöjligt. Hopplöst. Att trotsigt tro och hoppas. Ändå. Det finns alltså hopp även där man till synes bara ser hopplöshet.

Så kanske dessa tankar kan få ge dig en strimma av hopp igen.

Publicerat den

Maktlöshet som smyger sig på

I tider som dessa kan man klart känna hur maktlösheten smyger sig på. Jag kan inte stoppa Putin. Jag kan inte åka till Ukraina och hjälpa till. Jag kan inte rädda alla som flyr. Utan det bara rullar på.

Maktlöshet kan beskrivas som att vara kraftlös. Känna oförmåga. Uppleva vanmakt. Kanske ett mått av frustration också.

Maktlösheten kan upplevas på så många olika sätt. Man kan vara så i märgen kraftlös när man känner sig maktlös inför sina barns utveckling när det gått mindre bra för dom såsom vi uppfattat det. Inser att dom måste få göra sina egna val. Fast helst skulle man vilja välja åt dom. Kan tänka mig att lärare kan känna sig maktlösa i relationen till en elev. Vad man än gör gör inte eleven dom framsteg man tror sig se är möjliga. Maktlösheten kan vara jobbig när tex styrande fattar fel beslut. Då man ser att det går åt fel håll i utvecklingen.

Maktlös känner man sig verkligen när man inte kan hjälpa rent praktiskt där någon lider.

Tror säkert att du någon gång känt dig maktlös inför något. Jag har det. Det tär verkligen på livet.

För mig har det ibland kommit till en brytpunkt där jag helt enkelt får ge upp. Sluta kämpa i egen kraft. Och lämna över allt i Guds hand. Somliga gånger har jag misslyckats med det. Men dom gånger jag lyckats med det har jag sett hur lösning funnits där. Det är som att när jag släpper greppet tar Gud över helt och hållet. Som att han inte fått utrymmet tidigare men nu får han det. Det kanske var att förenkla det. För jag tror ju att han, trots allt , varit med hela tiden. Lättnaden när man kan överlämna något till Gud till 100% är en fantastisk känsla.

Inför kriget i Ukraina kan vi verkligen känna oss maktlösa. Men faktum är att vi kan göra något. Skänka pengar tex för att kunna hjälpa på plats. Många organisationer finns det. Eskilstuna Ger är en. Vi har kontakt med folk i Lviv så vi är redan där. Så det är en trygg väg att hjälpa genom. Swish 123 256 33 44. Märk Ukraina.

🙏 Men idag ber jag för dig som känner dig maktlös på något sätt. Kanske i din familj. På jobbet. I ekonomin. Sjukdom. Jag ber att du ska få finna vägen till att få lägga det hos Gud och ge honom utrymmet att hjälpa dig. Gud är inte maktlös. Lita på det. 🙏

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 5

Kan man ljuga för Den Helige Ande? …. 5:3 Detta är en stark text. Tufft att läsa. Jag har aldrig hört om att detta skett efter detta. Hur det än är med det ställer det en viktig fråga. Kan man ljuga för Guds Ande? Svaret är helt klart nej. För den man försöker ljuga för är sig själv. Och den lögnen går man egentligen inte själv på. För innerst inne inser man hur fel det är. Men utåt sett håller man skenet uppe. Att ljuga är dumt vilket som. Förr eller senare avslöjas allt

Uppskatta på avstånd…. 5:13. Tänker på alla dessa som gärna skulle vilja vara med i en kyrka, dela gemenskapen men vågar inte av olika orsaker. I texten visade det sig att man uppskattade apostlarna och dom troende. Kanske man gör det i vår stad också. Uppskattar det det kyrkan och dom troende står för och gör. Men man vågar inte ansluta sig. Tänk, vi är till för dom också.

Fängelsets dörrar öppnades …. 5:19. Detta är ju hur häftigt som helst. Ängel som öppnar en väl låst fängelsedörr. Jag tänker att detta är också en fin bild på det fängelse vi rent andligt kan leva i.  Gud vill öppna dess dörrar och hjälpa oss ut. Det är inte han som låst dörrarna men han vet hur man kan öppna dom. 

Fyllt Jerusalem med er lära…. 5:28. Tänk att hela Jerusalem hade fyllt av denna lära. Läran om Jesus. Tänk när vi kan säga så om vår egen stad. Där du bor. Där jag bor.  

Påhitt? …. 5:38-39 ”Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.” Några verser att fundera kring….

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 1

Men när den Helige Ande kommer…. 1:8. Det finns ett så stort löfte i detta. Vi vill så gärna veta allt. Få allt förklarat. Gärna igår. Men helst inte vänta för länge. I denna vers ges ett löfte om att få kraft och bli Guds vittnen. Alltså hans representant. Vi är inte dom bäst utbildade på det. Men han kommer att utrusta och hjälpa. Det ser vi så ofta i bibelns blad. Gud överger inte. Den han utser utrustar han.

Skall komma tillbaka…. 1:11. Detta är ett ju så bra. Såsom han lämnade skall han komma tillbaka. Försök att sätta dig in i det. Är det möjligt att det kommer att ske så? Ja, allt tyder på det. Vi får förbereda oss på det. Vi vet inte när. Men vi är redo. Du behöver inte bli stressad omkring det. Har du lagt ditt liv i Jesu händer och stannar där är du redo. 

Höll endräktigt ut….. 1:14. En översättning säger ”höll enigt ut i bön”. Kärnbibeln säger ”i ett ackord” eller ”i samma sinne”. En dräktigt är ett gammalt ord vilket betyder eniga. Tänker på ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20). Tänk att få be i en gemenskap som är i samma ackord, i samma sinne, i enighet. Det finns en välsignelse i det. Löftet om att Jesus hör en sådan bön är fantastik.

När Anden föll på Pingstdagen blev det en stor förändring för lärjungarna. Vad har du för erfarenheter? Vad lockas du av i denna händelse? Vad viskar i ditt inre?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.

Publicerat den

Tänk vad en bok kan göra…

Tänk vad en bok kan göra med oss. Den kan föra oss på nolltid till en helt annan värld. Till en helt annan tid. Till en verklighet för länge sedan eller till en drömvärld i framtiden.

Jag tillhör nog inte dom som läser massor. Men har alltid någon bok igång. Somliga böcker har jag läst flera gånger. Andra läser jag inte klart. Men jag kan säga att det finns böcker som påverkat mig mycket.

Vi kan lära oss saker. Vi kan få kunskap som gör att vi tex börjar leva på ett mer sunt sätt. Boken kan helt enkelt ge oss ett bättre liv.

Beundrar författare som kan med sin idé, sitt sätt att skriva, föra mig in i en värld bara genom att låta mitt tänk och fantasi bli drabbad.

Visst handlar det om att jag tillåter mig dras med och vilja bli berörd på olika sätt.

Idag börjar jag en läsning i Bibeln. En bok som verkligen kan göra gott med oss. Jag ska läsa Apostlagärningarna. 28 kapitel. Februari har 28 dagar i år. Alltså ett kapitel om dagen. Om du vill kan du vara med mig på den resan. ”Läs med mig” kallar jag den resan. Du får några reflektioner av mig. Vill du kan du reflektera med mig via kommentatorplatsen på bloggen. Varje morgon kommer ett kapitel. Välj vilken översättning du vill läsa. Jag följer Folkbibeln2015.

Så låter vi den bibelboken föra oss tillbaka till den tiden för att öppna om möjligt vägen in i vår framtid. Låt texten tala. Låt den beröra. Kanske bara en vers eller ett helt sammanhang. Lyssna till viskningen till dig.

Publicerat den

Ta kontrollen …

Kanske har du sett reklamen ….. den, kanske mer korrekt, dom som proklamerar att vi ska ta kontrollen. Kontrollen över vår vikt. Kontrollen över vår ekonomi. Listan kan göras längre. Budskapet är tydligt och klart. Vi ska själva ta kontrollen. Kontrollen över allt, typ.

På ett sätt inget fel alls. Det är nog typiskt mänskligt att vi själva ska ta kontrollen på allt. Det jag kan fundera på är att det proklamerar ett ”jag kan själv”. Eller kanske ett ”jag ska klara det själv utan någons hjälp”.

Det som skrämmer mig lite är när det också snirklar in sig i vår tro. Och vi inte behöver så mycket hjälp och support från Gud. Att man även beordrar Gud som om man har kontrollen på honom.

Vet du vad jag tänker? Jag tror vi inte alls behöver ha kontrollen på allt. Jag har en stor respekt för att Gud, med sitt fantastiska perspektiv, har en klart bättre koll på läget än mig. Med allt det han står för, med all den makt, kraft och möjlighet tror jag att jag kan klart vila i att han har kontrollen som behövs.

Innebär det att jag inte behöver ta något ansvar? Inte alls. Klart jag ska ta det.

Men ibland tror jag att vi behöver släppa kontrollbehovet. Och överlåta det till Gud. Vila i att han har omsorg. Betänk vem det är du tror på. Han har teckning bakom orden.

Vi behöver inte be bönen hjälp och göra lösningen själv. Vi kan vila i vår bön och vänta in Guds svar.

I grunden tror jag det handlar om tillit. Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro och hopp. Däri ligger tryggheten i att släppa kontrollen till Gud. Tillit till denna världs skapare.