Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 17

Vänt upp och ner på hela världen… 17:6. Underbart. Det hade alltså inte undkommit någon om denne Jesus. Eller hur skall vi tolka det. Det väcker väl en längtan av att budskapet även idag skall ”vända upp och ner” på ”världen”. 

Åt en okänd Gud … 17:23. Att hitta anknytningspunkten – hur går det till? Troligen en nyckelfråga i vår tid. Hur hittar vi anknytningspunkten på en sekulariserad värld? Hur hittar vi den hos den enskilde?

Gud har egentligen inte behov av oss.. 17:25. Ändå har han det!! Detta är det stora med Gud. Han skulle kunna fixa allt. Ändå har han gjort sig beroende av oss. Glöm bara inte bort att han når in där inte vi når in. 

Inte långt borta… 17:27. Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Hur långt vi än gått ifrån oss är Han bara en bön bort. Bara ett steg tillbaka till honom. Ingen av oss kan säga att Gud är långt borta. Han står intill. Men ibland lever vi som om han stod långt borta. Ändå står han kvar och väntar…..

Fastställt tider… 17:26,31 Ändå vet vi inte. Det kan stressa. Men livet i tron är trygghet. Vi behöver inte vara oroliga. Bibeln talar om frid och att vara redo. Vi behöver inte gå på nålar. Vi behöver inte oroa oss. När den dagen kommer finns vi där. Så läng, fram tills den, över vi, bygger vi, bor vi och är redo. 

Vi har vårt ursprung i honom. 17:28 (bibel 2000). Vi är av Guds släkt. Det är i honom vi lever, rör oss och är till. Han har lagt evigheten i våra inre, i våra hjärtan. Vi alla har en anknytningspunkt till Gud inom oss. Det är därför vi ”hittar hem” när vi blir troende. Vi kommer tillbaka in i rätt sammanhang. I rätt förhållande med oss själva. 

En annan gång… 17:32. Är det inte lite typsikt oss människor. ”En annan gång”. Blir det lite för närgånget – en annan gång. Märker vi att det gör anspråk på oss –  en annan gång. När det behöver ett avgörande men vi är inte riktigt redo eller vågar – en annan gång. Vi vill bestämma över oss själva – en annan gång. En allvarsfråga är: Finns det tid för ”en annan gång”?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 16

I hänsyn till… 16:3. Kan det vara så att ibland behöver man ta seden dit man kommer för att få en öppen dörr för evangeliet? Om det är så, hur långt skall man då gå? Jag tänker att här behöver man vara vis. Det handlar inte om att handla så att man får en egen favör, kan göra sådant som inte ger en bra frukt för sitt kristna liv. Det är ingen täckmantel för att göra vad man vill liksom. 

Under Andens ledning… 16:6-10 Detta avsnitt inbjuder verkligen till en förståelse för att följa Andens ledning. Att inse och förstå när Anden hindrar eller när den säger ”Gå”. Man kan börja gå men inse att det inte blir bra. Att då backa och vända tillbaka är stort. Att söka Guds ledning är A och O. 

Böneställe… 16:13. Det finns platser att söka sig till som är mer av andlig karaktär än andra. Här fanns det tydligen inte tillräckligt många judar för att att ha en egen synagoga. Reglerna sa minst 10. Var man färre hade man en böneplats, ”proseucha”. Den låg ofta utanför staden i närheten av vatten så att man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. Att söka sig till böneställen, till andlig gemenskap har betydelse för oss. Kanske behöver vi uppgradera bönen i våra kyrkor. Vilja ta tid för bönen. Inte i en tvingande pålaga. Utan därför att vi ser betydelsen för det. 

Sjöng lovsång i fängelset… 16:25-26. Mitt i bedrövelsen sjöng man lovsång. Denna händelse väcker oss till förståelse för vad lovsången kan få betyda. Här rent fysiskt. Men bilden är klar. Vi kan få känna frihet i lovsången. Fastna inte i att den måste hela tiden sjungas. Den går lika bra att läsas. Ta mod till dig när du upplever att du r i ett ”fängelse” att lovprisa Gud. Kanske räcker orden bara till en bönesuck. Men sucka. Säg namnet Jesus. Du kommer att föras ut i frihet. 

Vad skall jag göra för att bli frälst?… 16:30. Svaret på den frågan är så grundläggande stor. Har alla djup som behövs. Tar upp det som är viktigaste och är vägen. Svaret är: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! Krångla inte till det. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 15

Och Gud som känner hjärtat … 15:8. Är det någon som känner oss väl så är det Gud. The Messages skriver ang Apg 1:24 ”Gud som känner oss bättre än oss själva”. När vi då närmar oss Gud behöver vi inte känna oss som en främling för honom. Han känner oss. Betänk att han älskar oss (ändå).  

Gud gjorde ingen skillnad… 15:9. I NT ser vi gång efter annan hur Gud visar oss på att inte göra skillnad. När budskapet om tron spreds så var det inte bara ett enskilt folk som Gud berörde. Judar så väl som hedningar. Den var tillgänglig för alla. Ingen skillnad. Vi har så lätt att begränsa Gud. 

Frälst genom Herren Jesu Nåd … 15:11 Tron ges genom nåd. Tas emot genom nåd. Inget man kan köpa eller förtjäna. Inte blidka sig till. Ingen präktighet kan förvärva den. Det på grund av Jesu nåd. Glöm aldrig det.  

Inte göra svårt … 15:19 Det har genom historien lagts på olika påbud för att lyckas. Varför gör det svårt att vara kristen? Samtidigt finns det en väg att bli bevarad på. Alltså inte leva på ett sätt som för mig bort från tron. Den svåra balansgången är vad det innebär. Vad får man? Vad får man inte? Är dom gamla reglerna förlegade? Låg det något i dom? Men vad gör att jag blir bevarad i tron? Det måste vara den viktigaste frågan. Och ärligt söka det svaret. Och vilja följa det. Sök Gud och fråga. Låt Anden leda dig till ett liv som du välsignas av. Jag menar då inte rent ekonomiskt. Så kan det bli. Men det viktigaste är livet med Jesus. Tron som bär hela vägen. Så att du kan fullborda loppet ända till himlen. 

Att vara utsänd … 15:24. Att påta sig något man inte fått mandat till. Här möter vi några som ansåg sig vara utsända. Med en lära som inte låg i linje med den tron som vuxit fram. Man ville lägga på regler som dom personligen trodde var vägen. Att vara utsänd är en större sak än att gå själv. Det är att fått ett förtroende. Vad är motivet? Syftet? Vad leder det? Vad är målet? Va skapar det? Vad blir frukten? På frukten skall trädet kännas, heter det. Du kan bedöma genom din iakttagelse. Vem följer du? Hur hanterar du dig själv? Viktiga men svåra frågor.

Den Heliga Ande och vi … 15:28. Detta var ett uttryck man hör de mer förr. Men jag vill påstå att det sker även idag. Dock kanske är vi mer försiktiga med att säga det. Du kan vara trygg. Det kommer att visa sig. Det som är från Gud stannar. Det andra är flyktigt och förgås. Men det är en viktig hållning. Hur fattar vi våra beslut? Vart grundar vi vi dom?

Följa upp … 15:36. Hur viktigt är det inte att vi följer upp?! Nu blev det en schism som särade på Paulus och Barnabas. Men motivet var gott. Man ville s hur det gått. Det goda i detta var att fler blev involverade. Kanske inte så dumt trots allt.  

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 14

Som bekräftade… 14:3. Detta är något jag längtar mer och mer till. Att Gud bekräftar med under och tecken. Att det händer nu – helt klart. Men jag längtar efter mer. Hur gör du?

Hade tro för… 14:9. Stanna inför det en stund. Hade tro så att han kunde bli frisk. Idag behöver vi mer av detta. Men beror det på storleken av tro. Nej. Det beror mer på åt vilket håll tron riktar sig. Tilliten till Gud. Tänker på att vi behöver ett klimat i vår gudstjänst där tro och tillit växer fram. Det öppnar dörren till under och tecken. Guds vidrörelse bland folket.

Missförstå avsändaren … 14:11-12 Gud gör under och tecken. Gud griper in i det verkliga livet. Tydligt och klart. Då tror man att det är ”gudarna som stigit ner” Paulsu kallas Hermes och Barnabas Zeus. Man vill offra till dom. Missar helt poängen. 

Fullgjort… 14:26. Det ligger en svårighet i att fullborda. Att fullfölja sin uppgift. Att gå hela vägen. Det är en sak att Ge visionen men utmaningen är att fullborda den. Det kräver nog målmedvetenhet. Ser man på deras resa fanns det många tillfällen att ge upp. Motstånd. Problem. Gick inte alltid av bara farten. Men dom fullgjorde uppdraget. Det är utmaningen idag. Visioner kommer, ibland väldigt ofta och många. Till och med känner somliga att deras uppgift är att ge visioner men inte vara med dom själv. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 13

Nu kommer vi in i Saulus missionsresor. En spännande läsning …

När dom tjänade och fastade… 13:2. Intressant formulerat. Man gjorde det samtidigt. Arbetade/tjänade och fastade. Under tiden upplevde man Andens tilltal. Det gick hand i hand.

Utsänd av Anden… 13:4. Att vara utsänd. Inte gå i egen kraft. Att gå på uppmaning av Guds Ande. Det sker inte bara till andra städer och länder. Det kan ske där du bor och bygger. Att vara följsam Guds maning. Telefonsamtalet. Besöket. Den utsträckta handen. Samtalet. Förbönen. Du kan bli utsänd. Ibland väldigt nära. Ibland lite längre bort.

Förvränga Herrens raka vägar… 13:10 O att vi inte förvränger Herrens vägar. Varken i bra liv, i församlingen eller staden. Att vi inte försöker ”göra dom bättre”. Jag tänker att jag inte är bäst på att höra Herren tala. Inte du heller faktiskt. Men tillsammans kan vi lyssna. Ett bra sätt att förstå Guds vägar.

En man efter mitt hjärta… 13:22. Vad gör en sådan tanke med dig? En man/kvinna efter Guds hjärta?

Förlåtelse… 13:37-39. Det Saulus och Barnabas predikar var förlåtelsen i Jesus Kristus. Apg 13:38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. Fullständig förlåtelse. Kan vara värt att notera det. Inte förlåtelse till en del. Nej 100%. Gud gör inget hafsverk. 

Förbli i Guds nåd… 13:43 En fantastisk uppmaning. Förbli. Stanna kvar. Gå inte ut ur Guds nåd. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 12

Petrus fängslas…. 12:5 Herodes uppfattade det som ”medvind” att döda Jakob. Likaså gripa och misshandla människor ur den kristna församlingen. Det gav honom ”mod” att fängsla Petrus. Genom bibeln kan vi se hur folk fått lida för evangeliet. Genom historien ser vi det också i vår historia. Vi har sett att det Petrus var med om har hänt i nutid. Där man förts ut ur fängelse. 

Församlingens förbön…. 12:5. Hur viktig är inte den?! Tänk vilken skillnad din och min bön kan göra. Inte bara omsorgen om någon att orka igenom. Den kan förvandla situationer som verka helt låsta och omöjliga. Förringa inte bönen. Förringa inte den gemensamma bönen. Det finns en bönelogik i att tillsammans komma överens om att be för något. Som att det lyfter bönen ”högre” på något sätt.

Ängel som för Petrus ut ur fängelset… 12:7-11. Det finns många bilder som växer fram i denna berättelse. Vi kan vara fjättrade vid olika bojor. Sådant som gör att vi sitter som i ett fängelse. Men Gud, Tack och lov, kan föra oss ut ur dessa fängelser likt han gjorde med Petrus. När Petrus går där längs gatan och ängeln lämnar honom inser han att detta verkligen händer. Den låsta dörren efter den andre hade öppnat sig för honom. Till och med den största och starkaste järnporten, ingången till fängelset öppnade sig. Detta är starkt. 

Ibland kan det vara svårt att förstå svaret och ta emot bönesvaret… 12:13-15. Tänk så det kan gå. Man ber för fullt för Petrus. När han väl står där förstår man först inte svaret. Ingen skugga över Rode. Vem skulle inte bli förvånad och inte handla rationellt när en som borde vara väl inlåst i stadens säkra fängelse helt plötsligt står och bultar på deras dörr. Det verkade först vara lättare att ta sig ur ett låst fängelse än in som ett bönesvar. Men det påminner om att vara öppen för att svaret kommer. Att inte redan i början av bönen tänka att det går nog inte.

Att inte ta åt sig äran som tillhör Gud… 12:23. Ge den som äran skall ha. Ta inte på dig äran där någon annan gjort det möjligt. Värt en reflektion…..

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 11

Vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud? … 11:17 Vem kan egentligen stoppa Gud? Ingen. Det han vill göra det gör han. Som vi kunnat läsa i dom två sista kapitlen. Ändå kan du stoppa honom. Han tvingar sig inte på dig. Ger dig möjlighet. Från början till slut. Tvingar inte på frälsningen. En unik Gud på så vis. Erbjuder frälsningen. Skapar möjlighet att följa honom. Erbjuder gåvor/tjänstegåvor som vi kan få och börja tjäna i. Men vi kan tacka nej. Men om han ger dig ett uppdrag, skulle du kunna hindra honom då? Hindra det förtroendet han ger dig? Det är ett ansvar att ta emot, skulle du kunna säga nej till det? Ändå respekteras du om du gör det. Så stor är vår Gud. Låt mig påminna dig: Den han kalla – den utrustar han.

Skänkt hedningarna samma omvändelse. … 11:18 Denna vers är vår räddning. Annars hade vi inte kunnat ta del av frälsningen, andens gåva och dopet. Det gällde inte först hedningarna. Men Gud ske lov och pris. Det gäller även oss

Fylld av helig Ande och Tro … 11:24. Underbar beskrivning. Du har kanske någon du tänker på. Någon du mött som passar in på denna beskrivning. Jag tänker på några som passar in här. Tacksam för dom.

Tilläggas kan … Händelsen hos Kornelius berättas utförligt två gånger ur två olika perspektiv. Intressant. Kanske vill Gud på det sättet stryka under dom olika beröringspunkterna en extra gång. För att vi ska förstå. Intre tro att det var bara en tillfällighet. Petrus får processa hela den upplevelsen. Man bearbetar den. Bekräftar den. Tydligen ville Gud som vakat över denna skrift, Bibeln, att det skulle bli så. Väl värt att beakta det. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 10

Skicka efter en viss Simon… 10:5. Är det inte intressant? Kornelius vet inget om denne Simon Petrus. Gud ber honom att be honom komma. Han gör det. Tänk när du får en sådan inbjudan. Skulle du gå då?

Guds timing … 10:9,17 Den är magisk. Fundera på hur allt går hand i hand. Förberett. Så funkar det idag också. Våga följ dom impulser du får. 

Vad Gud förklarat för rent skall du inte anse vara orent… 10:15 Gud favoriserar ar ingen. Vilket folk man än tillhör, vad man än har i bagaget, så möter Gud den som böjer sig inför honom och fruktar honom.  Alltså sätter sin tro till honom. Vi kan ha åsikter om vem som är värdig. Men Gud ser till hjärtat och inte till det yttre. Gud ser till sinnets omvändelse och inte i första hand till historiska handlingar. Vi människor är mer långsinta och har svårt att förlåta. Men Guds nåd är så mycket större än vår barmhärtighet. 

Följ utan att tveka … 10:20 Petrus får uppmaningen. Följ utan att tveka.  Gud kände Petrus. Visste att han var lika mycket människa som alla andra. Uppmaningen var tydlig. Osäker om vad uppenbarelsen betydde fullt ut. Men han gick. Han förstod efter vägen. Inte så dumt, eller hur. Vi kan förstå efter vägen vad som är på gång. 

Inte göra skillnad… 10:28,34 Budskapet är tydligt. ”Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren” 10:28. ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.” 10:34. Gud gör inte skillnad. Vilken utmaning för oss i denna tid. 

Medan Petrus ännu talade … 10:44. Nu skulle jag vilja vara en mus och varit med där. Tänk, medan Petrus ännu talade så föll Anden över dom. Gud följer inte alltid sina egna mönster. Omvändelse, dop och sen Anden. Här hade man inte blivit döpt. För mig är det tydligt. Låt Gud komma som han vill. Sätt inte upp din egen agenda och plan. Låt han komma. Lita på hans timing. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 9

Jag är Jesus, den som du förföljer… 9:5 Saulus, som blivit lärd vid Gamlies fötter, ville förinta folket som höll sig till ’den vägen’. Alltså trodde på Jesus som Messias. Han mötte nu Jesus på väg Damaskus. Jag blir styrkt av detta. Den som förföljer Jesus kan möta hon och bli omvänd. Vi kan inte alltid övertyga. Med Gud själv kan. 

Herre, jag har hört av många…. 9:13. Gud hade förberett Saulus på ett möte med Ananias. Jag tänker att det skulle vara tillräckligt för Ananias. Men han blir rädd. Inte så konstigt. Han hade hört mycket om Saulus.Till slut går han och du ser resultatet. Kanske är det så för oss också. Vi hör av vad andra säger och blir missmodiga. Frågan är vem lyssnar du till? Guds kallande röst eller andras tyckande?

Gud kallar och utser…. 9:15. Vem är vi att avgöra? Den som förföljde Jesus blir själv kallad. Vi kan tvivla på en sådan kallelse. Men vem är vi som sagt? Glöm aldrig att Gud kan använda vem som helst. Även den som du tycker mindre bra om. 

Fjäll för ögonen… 9:18 En lösryckt tanke, vad för fjäll kan vi fått för våra andliga ögon? 

Det blev känt… 9:42. Tabita dör. Men Petrus ber för henne. Bjuder henne att resa sig upp. Hon får livet tillbaka.Vilken kraft. Klart att det berättas om det. Men det gjorde att många kom till tro. Min undran är ”Vad ska bli känt i vår stad?” Vad ska göra för att folk ska börja omvända sig? Jag tänker att det behöver inte vara dom största kraftgärningarna. Men det kan var något som sätter tron i rörelse. Gud visa oss!!

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Läs med mig – Apostlagärningarna kapitel 8

Förföljelse ledde till att evangeliet spreds… 8:1. Jag tror ingen önskar sig förföljelse. Finns inget heller som säger att så måste ske idag heller. När detta sker ser vi att man berättade om Jesus och under och tecken skedde. Mitt i förföljelsen använde Gud det till något bra. När Josef förs till Egypten är det inte det vänligaste hans bröder gör honom. Dom säljer honom dit. Men när bröderna möter honom igen blir dom oroliga att Josef ska göra dom illa när deras far är död. Men då säger Josef ”Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.” 1 Mosb 50:20. Det är inte den enda gången Gud gör så. Han vänder det onda till något gott. Ha med dig det när du möter mindre goda tillfällen i livet. Gud kan tänka det till godo. 

Guds gåva kan inte köpas för pengar … 8:20. Tänk om vi kunde köpa alla goda gåvor från Gud. Då kunde vi botanisera i en katalog över alla gåvor Gud kan utrusta oss med. Så köper vi den vi känner för.  Tack och lov fungerar det inte så. Gud ger fritt. Efter den tanke och plan han för oss. Den gåva du är mest lämpad för får du att tjäna i och med. Vi söker Gud och ber om det. Han ger. Det är nåd. Inte beroende på hur stort konto vi har på banken. 

Gå vid middagstiden ut …. 8:26-27. Vilken märklig berättelse. Att gå till en öde plats. Betänk att Filippus hade inte hela bilden klar. Men han gick. Väl där fördes han in i uppdraget. Hovmannen blir frälst och döpt. Du måste inte veta hela bilden när Gud kallar. Tror inte alltid att det skulle göra saken lättare. När han kallar – gå. Vägen kommer att öppnas för dig. Steg för steg. Den Gud kallar – den utrustar han.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.