Evangeliet rehabiliterar människan


20140222-184139.jpg

När jag var liten var jag på ett möte en gång (ja, det blev nog ganska många om jag tänker efter. Min pappa var och är ju en pastor). Jag kan inte ha varit mer 6 eller 7 år gammal. Då hörde jag predikanten säga att vi skulle ha en öppen bibel. Så jag gick hem och la min bibel öppen på nattduksbordet. Efter en tid kom någon, jag tror det var mamma, och frågade mig varför bibeln låg öppen på nattduksbordet. Då svarade jag att predikanten hade sagt att man skulle ha det.

Jag har alltid haft en ganska enkel och kanske barnslig syn på bibeln. Jag har alltid trott att det händer något med mig när jag läser i bibeln. Även om jag inte fattar allting så har jag trott det. Och faktum är att jag tycker mig se att det faktiskt gjort det. Så en öppen bibel är inte så dumt enligt min mening. Sen kan jag förstå den som aldrig prövat bibeln på det sättet är skeptisk mot ett sådant påstående. Men pröva……

Säga vad man vill om Bibeln men det är en bok som stått sig genom alla tider. Omstridd men ändå läst av många och den bok som är mest översatt av alla böcker. Så tydligen är det en bok att räkna med.
Varför då? Bibeln gör anspråk på att vara Guds tilltal till dig och mig. Det innebär att den har något att leverera till oss, dig och mig. Så varför inte forska lite i den.

En av kanske dem mest lästa verserna är Ps 23

20140222-184801.jpg
Den gode herden
1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

Den ger både tröst och inger hopp.

För en tid sedan mötte jag en textrad här på Facebook . Det stod i en väns status så här: ”Evangeliet rehabiliterar människan” Den texten stannade hos mig. I sin enkelhet betyder det att Bibeln kan rehabilitera dig och mig genom att vi läser den. Det har flera djup som jag nog kanske återkommer till vid ett senare tillfälle.

Så kanske var det inte så dumt som jag hörde predikanten säga att vi skulle ha en öppen bibel.

Vision

20140221-181433.jpg

Vad är en vision för något?
Jag har många gånger funderat över vad en vision är.

Visionen ger oss möjlighet att veta vart vi skall. Den hjälper oss att göra det möjligt för att nå fram till visionens mål. Då blir också lättar att veta när man nått sitt mål.

Om visionen är otydlig blir det ju svårt att veta vad den är för för något. Vi får svårt att veta hur vi skall nå fram och vi vet heller inte om och när visionen är uppfylld.

Riktigt illa är det om man skall leva i en vision som man inte ens vet vad det är för en vision. Som om den för oss fram i blindo och vi bara har att följa med. Vi liksom bara hamnar i dess uppfyllelse.

Vision är för mig en bild av något som skall komma i framtiden. Den framtidsbilden hjälper mig att veta vart jag ska. Den ger mig en inre drivkraft att nå dit. Den ger mig en vink om hur jag skall nå dit. Den formar mina tankar och handlingar så att jag kan nå fram till visionens mål.

Vision – kan vara för ditt eget liv och situation men också för företaget du jobbar för. För en kyrka kan det vara en vision man tror kommer från Gud. Det gemensamma för alla dessa situationer är att visionen hjälper oss i vägvalen.

Om visionen skall kunna bli fullbordad så behöver den bli ett med alla som finns i dess sammanhang. Alltså inte bara hos den som kom med visionen utan bli allas vision. Annars riskerar den att bara bli ett samtalsämne bland några få och bli kraftlös. Den får ingen draghjälp bland arbetskompisar eller medlemmar. Den rinner troligen ut i sanden.

Därför ställs den som få den presenterad för sig inför ett val. Att tro på den och vilja bli en del av den eller inte. Då först kan den förverkligas i sitt sammanhang. Då har den lämnat från att ägas av en persons vision till att ägas av alla. Ledarens roll blir då hålla ihop den. Att vaka över att visionens utveckling blir vad den var ämnad för. Ledaren kan då inte vara en vindflöjel utan stå fast i visionen.

Om vi inte når fram så kanske det inte var fel på visionen utan på vårt sätt att hantera den. Om den blir luddig under vägen kanske det beror på att man lagt in mer i den än vad som det var tänkt.

Vår största utmaning blir då att ta emot visionen och leva med den på ett sådant sätt att den kan bli fullbordad. Det fodrar att vi vill ha den för ögonen och vara den trogen. Att den blir grunden för våra beslut och vad vi skall satsa på.

Då kan det bli en helt underbara resa man gör tillsammans. En process som kommer att förändra på många sätt. Man kommer att svetsas samman som grupp. Glädjen kommer att bli stor när man nått fram till visionens uppfyllelse.

Detta borde alla få uppleva!

Ps Om du har något du vill tillföra är du varmt välkommen att kommentera Ds

Varför finns alla varför?

20140221-180912.jpg

Varför finns alla varför? Varför finns alla ”om det bara vore annorlunda då…”

Vi ställs allt för ofta inför ”varför” och ”om”. Inte verkar det bli bättre av att grubblar över dem heller.

När man ställs inför faktum är det inte heller så lätt att svara. Man skulle ju så gärna leverera lösningen så vore ju allt ur världen. Man hade gjort dagens goda gärning.

Först av allt tror jag inte att allting vi möter måste ha en mening. Det finns sådant som verkligen saknar mening. Punkt.

Frågan är hur vi förhåller oss till det och hanterar det. Hur kan vi hantera smärtan som både kan vara fysisk men och själsligt och psykiskt. Det är lättare sagt en gjort. Min svärfar sa en gång ”Jag tog en albyl (jag tror det var den sorten) och bad till Gud och det hjälpte” visserligen med glimten i ögat men ändå. Vi vill liksom lösa det med hängsel och rem.
Vi vill gärna hjälpa Gud på traven. Vi behöver ofta hjälp utifrån att just kunna hitta vägen och kunna hantera smärtan. Att få ”bärhjälp” av någon som lyssnar tex.

När jag mött det oförklarligt tunga har jag allt för ofta kämpat i egen kraft (som med stor sannolikhet är ingenting i jämförelse med många andra men som för mig varit ett trauma) Framtill den dagen då jag gett upp. Då jag på vinst och förlust bett Gud om hjälp. Utan en massa observandum och finstilt. Och då händer det. Förklara det den som kan. Lika svårt att förklara som när det händer. Varför nu och inte tidigare. Varför kunde jag nu lämna det till Honom till 100%, jag som trott att jag redan gjort det.

Vad jag vet är att jag fått böja mig ner och insett min begränsning och mitt oerhörda behov av någon högre makt. Jag har vänt mig till Gud och han har gripit in. Varför Han inte gör det när jag tycker att Han skall göra det förstår jag inte. Tidsperspektivet förstår jag inte men en sak vet jag. Han sviker aldrig!

Kanske är det så att det bara är Hans spår i sanden då han bär dig genom allt…..

Devalverat gratis

Kanske har fått du erbjudande som jag någon gång. Det kan vara allt från kalsonger till vad som helst. Det unika med erbjudandena är att dem är gratis. När man väl är på gång och bli köpsugen (läs ”gratissugen”) så visare det sig att man måste betala portot på 39:- eller 49:-.

Jag bara undrar: Hur kan något som är gratis kosta pengar?

Eller man får ett erbjudande om att om man svarar på massa frågor på webben skall man få en gratisprodukt. När man klarat av alla frågorna så visare det sig i slutändan att man bara behöver betala portot.

Jag bara undrar igen: Hur kan något som är gratis kosta pengar?

Eller man skall få kunna ladda ner tex ett expander-program gratis. När man väl kommer så långt att skall ladda ner det måste man gå via nästa sida. Vad händer? Jo, det är gratis om man samtidigt köper en annan produkt.

Jag bara undrar ännu en gång: Hur kan något som är gratis kosta pengar?

Jag anser att GRATIS ÄR GRATIS. Ingenting annat! PUNKT.

Förväntan

20140219-211814.jpg

När man förväntar sig något skapar man en drömbild inom sig som man gärna vill skall vara sann och möjlig.

Synonymord för förväntan är bla hopp eller förhoppning. När man ser fram emot något så får man en förhoppning om något bättre. Något som skall förgylla livet på något sätt. Så drömmer man sig bort och längtar. Förväntan ger ett hopp som kan bära oss långt. Det kan föra oss igenom tuffa tider bara genom att veta att det kommer bättre.

Att förvänta sig något är kanske mer underbart än själva uppfyllelsen av det man förväntat sig. Jag kan känna en väldig glädje i själva förberedandet. Då jag tex sitter och ritar en skiss över ett bygge jag skall göra. Eller när jag planerar för en resa. Vart den skall gå och vad den skall innehålla. Det ger en livsglädje som är svår att beskriva. Tillfredsställelse kanske funkar bra.

Det finns en förväntan vi alla borde få modet och orken att slänga ut. Det är den förväntan som aldrig kommer att uppfyllas och slå in. Då vi förväntar oss problem och bekymmer som vi tror kommer. Den ger inte någon drömbild som vi vll skall vara sann. Den förväntan vill vi bara fly från. Så går vi där och bekymrar oss och är oroliga. När det väl kommer till den tidpunkten då det borde hända så händer det inte. Vi har bekymrat oss helt i onödan. Dem allra flesta gångerna vi gör detta är det helt onödigt. Vi inser det men det är svårt att låta bli.

Kanske kan en bön till Gud hjälpa oss då. Typ: ”Hjälp mig Gud att leva i nuet och inte bekymra mig så mycket i onödan”. Pröva så får du se. Ett vet jag, att Han vill bära oss igenom både god och dålig förväntningar.

Vila

20140218-194518.jpg

Vad är vila för någonting?

Stillhet lugn ro och frid säger datorns synonymordlista. Visst är det så, också. Att få uppleva återhämtning genom att bara vara. Att läsa en bok. Att sitta vid en solnedgång och se det vackra skådespelet av färger.

Men visst kan vila vara av annat slag?!
Att göra något som jag inte gjort under dagen tex. Att efter jobbet göra något helt annat än vad arbetsdagen var fylld med. Eller att göra något riktigt roligt. Som tex att sjunga med kören Can´t Stop tex.

Djupt sett är väl ändå vila en tid av avspänning och återhämtning. Vi tror ibland att vi är evighetsmaskiner som kan gå för fullt tryck 24 timmar om dygnet. Kör vi så kommer det förr eller senare ta ut sin rätt. Nej, jag tror vi är ämnade för vila ibland. Dygnsvila, veckovila, årsvila, evighetsvila….. Även åkermarken skall ligga i vila och ibland i träda för att återhämta sig.

Förr var helgen mycket mer av vila. På lördagskvällen kl 18 ringde kyrkklockorna och förkunnade att nu var det vilodag. Samhället stannade av. När man läser i bibeln så vilade Gud på sjunde dagen. Vilodagen finns också med i budorden. Det liksom ligger i sakens natur att vi får och ska vila.

Så du behöver inte ha dåligt samvete att någon tid på dagen, någon tid i veckan, någon tid på året, inte göra någonting. Att bara vila. Det är i dem stunderna du hämtar igen dig och skapar god förutsättningen för något nytt. Det är där du gör den goda reflexionen. Det är där du hittar fram till dem nya upptäckterna. Det är i dem stunderna vi lär oss att lyssna på det viskande tilltalet.

I det stressade samhälle med alla ”måsten” vi idag lever är detta en konst att erövra. Kanske skulle vi prioritera om? Vi måste inte göra allt. Vi måste inte vara med på allt. Familjen måste inte vara engagerad i massa olika aktiviteter. Vi kanske skulle välja bort något till förmån för kvalitetstid istället??

Allt utgivande måste också ha ett intagande. Ett batteri behöver laddas för att inte tappa kraften och laddas ur. Var inte rädd för detta intagande. Även du och jag är behov av påfyllning. Vi är inte sämre för det.

Vila – vilket skönt ord!

Psalm 23 i Gamla Testamentet i Bibeln
1 HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.

Fullborda….

För några år sedan hade jag förmånen att arbeta på re:form i Örebro. Det var några spännande år som gick mellan hopp , förtvivlan och hopp. Det var tufft att få verksamheten på fötter. Vi kämpade på och förutsättningarna ändrades flera gånger pga beslut i kommun och stat.
Vid ett tillfälle var jag nog ganska nära att ge upp. Då hade Micael, min goa kollega, och jag ett samtal. Hans pastor Per-Åke hade predikat om att fullborda. Att börja är väl inte så svårt. Värre är det att fullborda det man börjat på. Till och med att börja inte något som du inte ämnar fullborda.
Det samtalet gjorde att jag (tror att Micke tänkte så också) med stor respekt, bestämde mig för att fullborda det.
Jag minns det som igår. Det var en speciell stund. Ett ögonblick av nåd. Jag vill påstå att den stunden var en del i vändpunkten i den verksamheten. Idag är re:form en fantastisk möjlighet att hitta tillbaka i livet och fullborda sitt lopp.

Jag undrar om det inte är för lätt att ge upp ibland. Att man inte orkar anta utmaningen, kavla upp ärmarna och suga i. Det är enklare att backa. Kostar mindre. Och resultatet uteblir.

När den församlingen jag tillhör köpte den lokal vi nu har kom det ur en vision vi trodde oss fått. Inte var det enkelt. Många stunder av undran hur det skulle gå. Vi ville skapa ett hus där många olika föreningar kunde ha sin verksamhet. Samtidigt kunde man mötas på olika sätt. Så kom den stunden då visionen kändes som den bleknat. Då ställde vi oss frågan om den var död eller levde. Efter samtal och funderingar så insåg vi att den fortfarande lever. Idag ser vi att vi är där vi såg att vi skulle vara. Det har snart gått tio år. Att fullborda visionen var ända vägen. Tänk om vi hade gett upp?

Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.