När minnen väcks till liv som fått betyda så mycket

Det är konferenstider. Nyhemskonferensen är en stor konferens vi har inom Pingströrelsen. Den började i fredags och håller på över midsommar. Detta år kan jag vara med det mesta. Jag är inte i läge att tälta. Husvagn har jag ingen så jag tänkte jag hyr en stuga. Det fanns inte. Allt var bokat. Då tänkte jag Pingstkyrkan i Ulricehamn, den kyrka jag var ungdomspastor i på 90-talet, där kanske det kanske det finns en liten vrå att låna. Och det fanns det.

Det blir en resa i minnen dessa dagar. Goda minnen. Jag minns att jag trivdes så bra här. Båda mina pojkar föddes här, ja i Borås så klart. När jag går runt i kyrkan är det så mycket som rör sig inom mig. Minnen. Upplevelser. Känslor. Tänk att man var villig att ta emot en så ”grön” pastor. Här fick jag växa. Här fick jag brottas med olika teologiska frågor. Här fick jag lära mig att offrandet i en kyrka kunde vara en värdemätare. Så sa alltid Pastor Egon som jag jobba de ihop med. Den ständigt glade Egon.

Det är i detta andaktsrum jag gör en av de starkaste andliga upplevelser jag gjort. I all enkelhet en vanlig vardag mötte Gud mig så radikalt djupt. En upplevelse jag bär med mig fortfarande. Relaterat många gånger till. Här var det.

Det var i denna kyrka jag första gången hade något av det profetiska över mig. Osäker. Ny. Så kom det en äldre herre fram till mig efter mötet och bekräftade det. Åh vad det betydde mycket ska du vet. Det gjorde att jag vågade fortsätta att pröva och tjäna.

Tror att det blir många drömmar dessa nätter av sådant som jag fick vara med om.

Tänk att de goda minnen har en förmåga att stanna kvar. Jag hade nog några mindre bra minnen också, men de har bleknat. Men dom goda värmer ännu en gång. Bara att möta vännerna och krama om. Som att det var som igår vi möttes. Visst, vi ser nog lite äldre ut. Men ändå….

Denna var rätt ny när jag kom hit. Den firade 40 år nyligen. Wow. Säger då det. Den står kvar. Lever. Gud är verkligen god.

Väl värd ett besök om du har vägarna förbi