Vilken grej. 6-0. Alltså det var väl inte så länge sedan jag satt i pappas knä och styrde in hans bil i garaget som 6-åring. Det var ju typ i går högersöndagen i september 1967 då jag tog mina första steg. Alltså lekis i skogskanten i By var ju ett perfekt ställe att vara på som barn. Tror det var när jag var 16 år, om jag kommer ihåg rätt, fick mina första glasögon. Att fylla 25 var väl en sak men sen, 26 var ju lite väl gammalt. 30 var bättre för då blev man mer mogen tänkte jag. Förresten, när jag fyllde 25 fyllde min far 50. Dubbelt så gammal. Alltså han är rätt gammal vid det här laget. 40 har jag nog glömt. 50 var lite trevligt när vi träffades några stycken och åt lite gott. Men 6-0, Ska man se det som en seger eller är det nu det börjar?
Om man summerar sitt liv lite finns det väl en sak som är rätt tydligt i mitt liv – att flytta. Jag väljer alltid att tänka att jag flyttar till något. Inte från något. För varje plats där jag bott på har sitt speciella rum i mitt hjärta. Dessa plaster, och många av de personer jag mött, finns kvar där. Kommer alltid att vara så. Även om vissa namn bleknat finns Minnet hur dem ser ut kvar.
Jag tänker väl att det inte är någon ide att lova att det inte blir någon mer flytt. Även om folket här i Strängnäs menar att hit flyttar man bara till. Aldrig ifrån. Och så kan det verkligen bli. Vi får se.
Har du tänkt på att milstolpar i livet inte alltid är negativt. Visst, ålder vittnar om att man blir äldre. Men milstolparna ger en viss påminnelse om allt man fått av livet. Alla härliga människor man mött. Erfarenheter. Lärdomar. Vilket förmån det är.
Så 6-0 är väl inte en seger mer än att man lyckats nå så långt. Utan det är mer en värdemätare av tacksamhet. 60% av 100% tacksamhet. Vi återkommer med de sista 40% så småningom. Och skulle jag bli äldre är det en bonus tänker jag. Visst, det går inte att mäta så. Men jag vill tro att det bästa ligger framför. Även om det har varit en massa bra efter vägen.
Skulle vilja tacka dig som , så här långt, har förgyllt mitt liv. Du är värd en blomma. Särskilt till dig som inte riktigt uppfatta det så. Tack till dig som trott på mig. Tack till dig som jag fått kalla min vän. Tack till dig som uppmuntrat mig. Kanske lite extra också till dig som bett för mig under åren. Jag vet inte vad jag skulle ha varit om inte du bett. Tack till dig som idag inte finns i itp liv på samma sätt men gett mig så mycket glädje. Tack för att du gick en sträcka intill mig. Kanske möts vi för en ny sträcka, vem vet.
Jag hoppas att vi får många fler år tillsammans. För det är just tillsammans livet blir det lilla extra. Vi människor ät till för relation. Vi är till för gemenskap. Så var med någon. Varför inte dela en gemenskap i en församling om du ännu inte gör det. Till sist …
Tack Jesus för din stora nåd jag mött
Pedher´s blogg 