Att man pratar om andra kanske är mer vanligt än att man pratar om sig själv. Visst, det finns människor som är rätt så mycket självcentrerade. Men om man släpper just den sidan …. Självpratet om sig själv är ett annat samtal. Oftast sker det i vår ensamhet. Men det får en stor påverkan på oss skulle jag påstå.
Vad säger du om dig själv? Vad säger du till dig själv att du tror att andra säger om dig? Hur påverkar det dig?
Jag tror att ett negativt prat om oss själva, hur osant det än är, kommer att bli sanningen om oss. Vår identitet blir väldigt mycket åt det hållet.
Säger vi att vi är värdelösa finns det stor risk att vi tror det om oss. Säger vi att vi är en klant tror vi på det till slut.
Men om vi vänder på det att vi inför oss själva talar gott om oss får det betydelse. Det kan inge mod, tillit och att man duger.
Det sagda ordet har makt. Det har kraft till uppmuntra men också förgöra. Ett ord kan göra så stor skada att det näst intill omöjligt att reparera skadan.
David skriver i Psalm 139:14
”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.”
Jag tänker att det kanske inte är det första vi säger när vi ser oss själva i spegeln. Men det är sant. Det är så Gud ser på dig. Dagens uppgifts kan vara att vi ser på tex hur Gud säger när hans skapar människorna och hela universum. Du kommer se att Gud hade sig själv som förebild när Han skapade dig. Så säger Han när Han ser på det Han skapade ”det var gott”. Det borde bli ditt samtal med dig själv. Det är ett bättre självprat.
Pedher´s blogg 