… Mitt hjärta gläds när du kallar mig din …

Igår kväll var jag på en samling i kyrkan. Då tog Gabriel med oss i en sång som påminde mig återigen.

En enkel kärlekssång till dig
Dyre Jesus, vill jag sjunga
Tacksam för allt som du gjort
Du är min Herre, frälsarkonung

Mitt hjärta gläds när du kallar mig Din. Var finns en plats så underbar?

Som i din öppna famn
I din öppna famn
Helig och varm himlen jag fann
I din öppna famn

Vill du lyssna till den gör du det här

Mitt hjärta gläds när du kallar mig Din

Tänk när man får upp ögonen för att Gud kallar oss för sin. Han kallar dig för sin. Inte ett negativt ägande. Utan en nåd om samhörighet. Han älskar dig.

HERREN din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.” Sefanja 3:17 Folkbibeln

I en annan översättning står det att ”Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek”. Åter i en annan står det ”Med stilla kärlek älskar han dig, och han gläds över dig med jubelrop.”

Det är så underbart gott att veta att Gud ser på oss med kärlek. Kanske kan du ta emot det idag. Låt det sjunka in. Han förskjuter inte dig. Han kallar dig för sin. Låt ditt hjärta, ditt inre, glädjas av det idag.

Om jag minns rätt…

Dagbok

Minnet är ju något som är relativt. Somliga av oss verkar ha ett grymt bra minne. Nästan så att dom ber om ursäkt att dom minns vissa saker som andra tycks ha svårare med. Andra får skriva upp det mesta för att vara säkra att komma ihåg håg det.

Idag visar forskning att det är bra att äta frukt och grönt varje dag. Minnet bevaras längre fram i livet.

Så kanske har jag en god framtid att se fram emot när det gäller minnet. Jag äter mycket frukt nu för tiden.

Annars har jag hört att repetion är kunskapens moder. Att vi hör eller läser det om och om igen

Hörde talas om en person som var rädd för att bibeln skulle tas med ifrån vederbörande. Så hen läste in bibeln för att kunna den utantill. Hur svårt är inte det? Men uppenbarligen går det. Minns en predikant som kunde citera, vad jag tror, hela bibeln. Så fick vi en ny översättning och inom 6 månader kunds han citera den nya. Jag minns också en gammal tant i kyrkan. Hon kunde segertoner utantill. När mötesledaren sa numret började hon sjunga sången utantill. Det gick bra ända tills den nya sångboken kom. Jag minns en kompis som kunde SL’s turlista i Stockholm utantill. Helt galet ju.

Kanske kan den här dagen då bli en dag där du citerar dom bibelverser du kan utantill. Vilken tänker du på just nu? Vi kan verkligen ha nytta av lite minnesträning medan vi äter frukt och grönt.

Ps. Och till er som har det där grymt goda minnet. Skäms inte för det. Ni är vårt hopp i livet. Ds

Att vara lyssnande….

Åh vad jag älskar det goda djupa samtalet. Du vet det som, å ena sidan kan vara djuplodande, men som också kan ha en touch av lite humor.

Du vet samtalet som också är ett lyssnande av den andre. Lyssnande för att höra. För att lära. Lyssnande bara för att just lyssna.

Kanske är det en bristvara i dessa tider. Har vi tid för det? Vill vi lyssna på lärdomar från förr? Eller är vi mest intresserade av att bara skapa nytt? Eller kanske älskar vi mest av allt att höra vår egen röst.

Jag tror att det finns en vishet i att låta det nya vi vill vara berört av äldre visdom och erfarenhet. Där vi vis av historien lever i nuet för att forma framtiden i ljuset av dom utmaningar den möter.

Barnets trotsiga ”kan själv” kan vi skratta lite åt. Men sanningen är väl, lite för ofta, att vi som vuxna inte lämnat det stadiet.

Det goda samtalet mellan generationer har något som berikar alla. Vishet, hunger, förståelse för just sin tid och generation, slutsater och välsignelse. Vi har så mycket att ge varandra.

Det finns ett annat lyssnande som också är viktigt. Det är att lyssna till vad Gud har att säga till oss. Ibland en viskning som kräver vårt fulle fokus. Ibland genom någon annan. Ibland ett rop i vårt innersta. Detta lyssnande kan vara avgörande för vår framtid men även i nuet. Våga lyssna till det. Så min utmaning till dig och mig idag är:

Vad säger Gud till oss idag?

”Inte lätt men rätt”

Du kanske känner igen citatet. Sagt av vår statsminister….

”Inte lätt men rätt”

Han avgår om några månader. Ett beslut som växt fram säger han. Och det beslutet har inte varit lätt att ta men det var er rätt beslut.

”Inte lätt men rätt”

Just så är livet i vissa passager. Jag vet. Varit där. Kanske du med. Beslut är inte alls enkla att ta. Det behövs många stunder där man grubblar, funderar, grubblar och funderar. Så kommer man, likt Stefan, fram till ett beslut. Inte lätt men man vet innerst inne att det är rätt.

”Inte lätt men rätt”

Jag vet inte om Stefan bett till Gud. Kanske är det så. Men jag vet vad jag brukar göra. Jag ber ofta och gärna ”Herre led mig. Här är jag tills du säger något annat”. Löftet från Gud är att han lovar oss att vara med varje dag.

Vi kan se att Gud uppmanar att vi ska berätta för honom vad vi tänker och ämnar att göra. Att vi helt enkelt delar det med honom. Låter han få dela med sig av sin syn och mening i dom planer du har.

Kärnbibeln säger så här: ”Överlämna (anförtro, rulla över) allt du gör till Herren, så ska dina planer (tankar, syften, mål) bli uppfyllda (fasta, etablerade, grundade).”Ordsb. ‬ ‭16:3‬ ‭Eller som Folkbibeln säger ”…då har dina planer framgång”. Eller som 2000 säger ”….. så kommer dina planer att lyckas”. Alltså att bolla med Gud och ta emot råd. Det är då man har lättare att fatta rätt beslut. Kanske inte det mest lätta men det mest rätta.

”Inte lätt men rätt”

Jag tror att när vi med respekt fattar besluten fast dom inte är lätta. Jag är lite rädd för att vi drar åt att fatt dom mest lätta besluten. För dom andra kostar lite för mycket.

Kom ihåg att det finns en Gud som mycket gärna vill gå med dig genom processen. Hjälpa och stötta med besluten. Du är inte ensam där du står. Gud vet att dom beslut som är rätt är inte alltid lätta att ta.

Så gör dina planer synliga för Gud. Dela dom med honom. Bibelns löfte är då att du ska ha framgång i dom val av väg du väljer. Inte lätt men rätt.

Det är tanken som räknas

Uttrycket påmindes jag om av en vän nyligen. ”Det är tanken som räknas ”

Uttrycket vill visa på att vi inte alltid lyckas med den handling vi vill göra. Men tanken att vilja göra det var inte så dum.

Och visst kan det uppfattas som tröst. Att man inte riktigt nått fram men ändå blev det uppskattat. Det var ju i all fall tänkt att bli så om ”det” bara hade fungerat.

Det är tanken som räknas

Jag funderar bara om det verkligen är så. För jag tänker att rätt ofta behövs det mer än en tanke. Tex om någon är ensam så blir den ju inte mindre ensam för att någon bara tänkte att besöka vederbörande.

Om någon är hungrig och inte har råd med mat. Vederbörande blir inte mätt av en tanke. Den som behöver fly blir inte hjälpt av någon som bara tänker beskydd.

Tanken behöver bli handling för att den ska räknas fullt ut.

Så är någon ensam i din närhet – ta kontakt. Behöver någon kärlek- ge kärlek. Ska vi rädda miljön – tänk bara inte.

Nöj dig inte med en tanke. Låt den få blomma ut. Låt den få bli mer synlig. Ge tanken liv.

Det är tanken som räknas – när den blir verklighet

Det finns ett välbefinnande i att vissla

Förr kunde jag höra att det inte var fint att vissla. Man skulle inte göra det. Det gör jag inte längre tack och lov.

Kanske kommer du ihåg mannen som visslade så fint. Han spelade till och med in Lp-skivor med sina visslingar. Ja , vinyl alltså 😉. Jan Lindblad, naturfilmaren.

Det finns ett välbefinnande i att vissla….

… kan jag tycka. När jag gör det så känner jag mig rätt avslappnad och tillfreds. Kom på mig själv att gå och vissla med hörlurar på. Undrar jag vad dom tänkte när jag mötte folk.

Jag kan känna att det sprider sig en harmoni inom mig. Är det en låt med en text jag gillar gör jag liksom texten inom mig när jag visslar.

Möjligt är det inte uppskattat av alla. Men jag trivs rätt bra med det. Det får mig att vara avslappnad.

Vad gör du för att känna dig tillfreds? Sjunger du? Spelar gitarr? Knypplar? Vad får dig att slappna av lite extra?

Jag tror vi behöver sådana stunder av lite extra frid i sinnet.

”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:27‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en inre frid som vi kan få uppleva. En frid som Jesus ger. Kärnbibeln uttrycker det så här:

”Frid (harmoni, hälsa, fullhet, välgång) lämnar jag åt er. Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt. [Världen kan aldrig ge denna Guds frid som tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Sluta att känna oro (ångest, låt inte era hjärtan bli upprörda), och sluta vara rädda (försagda, tysta, modlösa).” Johannes‬ ‭14:27‬ ‭SKB‬‬

Tyckte särskilt om detta sätt att förklara det på:

Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt.

Jesu sätt att beskriva att den frid som han ger kan ingenting i denna värld jämföras med. Visst kan det vi möter här i livet ge en viss inre harmoni. Men aldrig på det sättet Jesus ger.

Så ta emot den frid Jesus ger. Med vissling eller inte.

Svartvitt – eller är det svart eller vitt ?

Livet är inte alltid svart eller vitt. Åsikter är inte heller alltid svart eller vitt. Ibland är som svartvita eller så är dom ”färgsamma” som min son sa om mitt skägg en gång.

När något menas med att det är svart eller vitt så menar vi att det finns inga gråskalor utan bra eller dåligt. Som om livet inte kan vara något däremellan eller både ock.

Ett svartvitt kort är ju inte bara svart och vitt eller bara det ena. Ett svartvitt kort är ju mer en samling av nyanser mellan svart och vitt.

Det du en grön skog så inser du att det inte bara är en grön nyans på skogen. Den består av många nyanser av färgen grönt.

Så är livet. Skulle du ta ett kort på ditt liv så skulle det inte vara enbart en färg. Det skulle vara massor av nyanser som kommer fram. Det innebär att allt är inte svart eller vitt.

På vår livsbild har vi allt för lätt att se dom delar som är svarta och gråa. Dom delar som påminner om att livet inte är enkelt. Men det finns delar i vår livsbild som har dom vackra nyanserna – dom delar i livet som är mer ”färgsamma” och förgyller livet. Vi kan inte trolla bort som mörka skuggorna i livet. Men vi kan fokusera mer på dom vackra färgglada områdena. Då kommer dom svart partierna vara mer gråskala än total mörker.

När vi funderar på åsikter blir jag bekymrad när jag möter det svartvita tänket. Där alla andra har fel och Hen har rätt. Då man glömmer att finns så många nyanser. Att lyssna på andra som möjligen faktiskt kan ha rätt eller ha en poäng i det vederbörande tänker är en hederssak. Det blir så mycket svårare att föra en dialog och en utvecklande process när någon tror sig ha hela sanningen själv.

Som den svartvita bilden är egentligen en mängd nyanser behöver vi leva samma möjliga nyanser. Livet är mer än svart eller vitt. Låt livet leva ut alla sina nyanser av alla färger som finns. Livet är för viktigt för att bli inlåst i svart eller vitt.

Så är det med tron och Gud själv. Han är inte antingen eller. Svart eller vit. Han är mycket mer än så. Låt Guds färgsamhet smitta av sig på dig.

Eftersändning

När jag flyttade till Eskilstuna gjorde jag det som brukligt är. Jag ordnade med folkbokföringen att jag bytt adress. En flyttanmälan helt enkelt. Jag ordnade också eftersändning av min post. Under 6 månader kommer eventuell post till min gamla adress att sändas till min nya adress.

Man kan ju i och för sig undra om nödvändigheten med det. Det är ju inte mycket post man får nu för tiden. Mest Mail tänker jag. Men ändå. Nu är det gjort.

Man vill gärna att folk vet ändå din adress.

Jag tänker på några psalmversar i bibeln ….

”Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Psaltaren‬ ‭139:2-5‬ ‭SFB15‬‬

Gud behöver inget flyttanmälan för att veta vart vi bor. Han flyttar med hela tiden. Han är väl förtrogen med våra steg och vart vi tar vägen.

”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Ps‬ ‭139:7-10‬ ‬‬

Vi kan inte gömma oss heller. Hans ögon når oss ändå. Varför? För han älskar oss. Det är stort.

Vår kommunikation med Gud går heller inte genom en försenad procedur att bönen ska eftersändas. Den går raka spåret direkt. Den vet direkt vart den ska. Bönesvaret behöver inte leta i ett register över flyttanmälningar för att komma rätt. Gud har redan full koll.

Det kostar heller inget att ha denna kommunikation. Med Gud talar man genom fri taxa. Det samtalet är inte beroende av att det finns samtalspott kvar på mobilen. Det är full täckning och fri tillgång på dataöverföring.

När batteriet är slut i mobilen går det inte att kommunicera med den. När vi är kraftlösa och kanske bara orkar säga ”Jesus” är det fullt möjligt att nå fram ändå.

Tänk vad bra vi människor har att vi har en Gud som vi ständigt kan kommunicera med. Var inte rädd att använda den möjligheten. Det är stort.

Livets gömslen

Livet är inte alltid så tydligt och enkelt. Inte ens vårt eget. Det är inte alltid lätt att tolka våra egna reaktioner och känslor. Vi förstår inte alltid livets mer dolda sida.

Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen.

Bibeln säger att anden utforskar djupen hos Gud. Men också djupen hos oss.

Jag funderar på att när vi har svårt att förstå oss själva och våra reaktioner är det gott att veta ett det finns en som gör det. I våra livs inre gömslen ser han tydligt och klart. Vår bön får bli att han ledsagar oss i våra egna mer dolda liv

Jag ser också att han ser livets olika skeenden. Vissa ligger i en öppen förståelse för oss. Medan andra situationer uppleva mer som gömslen. Eller till och med helt svårintagliga att förstå sig på. Dom stora ’varför’ tonar upp sig mer som märka moln eller höga murar. Nästan som att man lever själv i själva gömslet. Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen även här.

Hur det än ser ut med dessa gömslen vill Gud ge oss en trygghet. En tillit. En vila i att han har allt i sin hand. Han vill ge ljus. Vill skapa en väg genom dessa gömslen och ut i friheten på andra sidan.

Gud ser. Gud förstår. Gud vill. Inte alltid som vi får ihop den bilden. Vill tro men tvivlar. Gud ser hur vi ibland springer vilse i gömslets tankelabyrinter. Men våga tro att han vill hjälpa dig att hitta ut i frihet.

Ett vet jag. Att Gud inte överger dig. Mitt i gömslets påträngande mörker som ibland bli så kompakt så vill han låta sin ljusa strimma av hopp öppna en väg. Han går med dig och håller din hand.

När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Jag mötte det uttrycket för någon dag sedan. Det ligger verkligen något i det.

När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Vi tar så mycket för givet. Som att vi redan har det innan vi fått det. Och när vi väl har det så tror vi att vi har det i alla evighet. Att vi aldrig kommer att förlora det för det helt enkelt är omöjligt att mista det.

Så kan det vara i relationer. Man kanske tar den för givet. Man tror att man redan har det. När man vaknar över att man inser att man kan förlora en relation och att den är värld så mycket – då har man kommit långt.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Ett uttryck som kan kanske låta lite slarvigt. Man skulle kunna förklara det så här: ”Man förstår inte vad man har innan man förlorar det. Man förstår någots värde när det är borta.”

Så är det verkligen. Det kan helt enkelt vara försent. Man inser dess värde för sent. Man har inte gett det den plats det borde ha haft. Man har inte gett möjligheten. Så ångrar man sig.

Jag tänker att vi verkligen behöver fundera på vad vi just nu missar för att vi inte inser dess värde. Det som står oss nära men som vi ser förbi liksom. Vad missar du? Vad missar jag?

För inser vi att vi har något att förlora gör vi vad vi kan för att behålla det. Att gripa tag i det. Gör vad vi kan för att behålla det.

Obarmhärtigt inser jag av egen erfarenhet att det kan vara försent. Gör inte du samma misstag.

Så vad håller du på att förlora som du nu tar för givet?

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds