Läser om en speciell bön – Jesusbönen – i
Tidningen Dagen. Jag löser:
I sin korta form lyder Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig. Den beds gärna upprepat – inte som ett mantra utan som ett uttryck för en nära relation. Ware skriver: ”När vi ber Jesusbönen sätter vi […] vår förtröstan till Jesus Kristus som vår personlige frälsare.”
Inget mantra. Inget självhjälpsprojekt. Den är mycket mer än så. Den går till kärnan direkt.
Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig.
Så många gånger har min Jesusbön bara innehållit ett ord men med samma djup och längtan. Jag ber bara namnet Jesus.
Jesus
Psalmisten skriver : ”Åkalla mig i nöden och jag skall höra dig”. (Ps 50:15) Himlens telefonnummer. Dess anropskanal. Han finns nära. Så man behöver inte skrika ut Hans namn. Bara lugnt säga namnet Jesus.
Det har förändrat ett oroligt läge i en gudstjänst. Gett frid inför natten. Namnet Jesus har en fridens kraft inneboende. Så att be ut det namnet har en betydelse.
Jag skulle vilja beskriva denna Jesusbön som suckens bön också. För denna suck vi sänder ut och upp till Gud innehåller denna Jesusbön men i tyst version. För sucken verkar be ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig”
Så varför inte använda denna korta men kraftfulla Jesusbön. Från djupet från vårt inre. Inte som en magsik form utan från hjärtats inre.
Pedher´s blogg 