Inlägg

Publicerat den

Verkligheterna går hand i hand

Jag är ute på promenad. Rör mig ner mot ån som ringlar genom staden. På vandringen möter jag rätt många människor. Precis som alltid. Men det är då jag ser det. Inser det.

Verkligheterna går hand i hand

Ja, bildligt talat alltså. Jag ser det så tydligt. Löparen, alagaren på bänken, familjen, barnet som leker, den gamle med sin rullator, studenten, parkskötaren, polisen, arbetaren, busschauffören, svenskfödd eller utlandsfödd. Samma stad. Samma tid. Ofta rätt nära varandra.

Alla dessa verkligheter, som på ett sätt är så olika, är där samtidigt. På ett sätt så långt ifrån varandra men ändå så nära. Det är som att vi lever så långt ifrån varandra med så olika liv men ändå så nära.

Tänk om den närheten kunde smälta oss samman och på så vis hjälpa varandra. Killen på bänken får kraften att byta flaskan mot något mer nyttigt och gångbart. Den ensamme gamle får nya vänner efter sin kärastes bortgång.

Om vi ser dessa verkligheter som samma verklighet kan vi kanske tillsammans skapa en bättre värld. Men det är så lätt att titta bort. Så lätt att bara fokusera på sina egna steg. Att komma undan med en bortförklaring är inte långt borta.

Vi behöver se att verkligheterna, hur dom än ser ut, går han i hand med oss. Vart sig vi vill det eller inte.

Publicerat den

Att hitta det man inte söker efter

Jag vet inte om du varit med om att du hittar saker du inte letat efter. Det kanske är jättevanligt för somliga och för andra existerar det inte.

Möjligen kan det jämföras med sådant som man kallar ”villhöver”. Det man köper fast man egentligen inte behöver men så gärna vill ha.

I Romarbrevet km vi läsa om att hitta fast man inte sökt. Koll detta :

”Och Gud går så långt, att han genom profeten Jesaja säger: ”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig, och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.””
‭‭Romarbrevet‬ ‭10:20‬ ‭BSV‬‬

Tänk att Gud visar sig för dom som inte söker efter honom. Jag funderade lite på vad det kan bero på och hur det kan gå till. Då tänkte jag att det är som någon som blivit förälskad i någon. Någon som kanske inte verkar intresserad. Verkar inte fått upp ögonen för den personen. Då vill säkert vederbörande göra vad han eller hon kan för att uppmärksamma den man blivit kär i. Helt enkelt bli upptäckt.

Kanske är det så Gud gör. Han älskar personen så mycket att han låter sig finnas av den fast personen inte sökt. Han försöker bli upptäckt.

En intressant sida hos Gud. Att han söker upp den som inte letar efter honom. Så att den hittar honom ”ändå”.

Kommer du ihåg reklamen ”När du får oväntat besök”? Gevalias reklam. När vi upplever oväntade besök, känner att någon är nära oss på något förunderligt sätt, så är det Gud som låter oss hitta honom.

Somliga går på skattjakt. Andra söker efter guld. Andra letar på vinst och förlust. Det bästa vi kan hitta är Gud. En ovärderlig upptäckt.

Publicerat den

Ibland blir det lite fel….

Alltså ibland blir det lite fel….

Jag lärde mig detta med vänster och höger när jag var liten. Jag menar mig inte ha något problem med vad som är vad i detta hänseende idag heller.

Men ibland blir det visst bara lite fel.

Uppenbarligen 🙄

Men vad gör det? Jag tänker att det är inte så farligt om det blir lite fel. Jag tycker att vi ibland är så rädda för att våga. Rädslan att det kanske kan gå fel håller oss tillbaka. Vi vill inte göra bort oss. Kanske är det prestigen och stoltheten som tar över.

Det där med att sätta på sig strumporna rätt blir rätt i stort sätt varje gång. Typ jämnt. Men denna gång gick det fel. Inte gör det att jag väljer att sluta med strumpor. Det blir säkert rätt i morgon igen. Sen funkade det ju att gå fast det blev lite fel. Det är inte kört fast det går lite fel.

Du, blir det lite fel , vad gör det. Gör rätt nästa gång. Ge inte upp. Du får en ny chans. Och då kan du satsa på att göra rätt. Men fastna inte i att det gick fel. Börja om. Ge det en ny chans. Du har lärt dig något. Dra nytta av det. Men lev inte kvar i ”felet”.

Publicerat den

Det övermäktiga

För två år sedan skrev jag en blogg som hette Vart vänder vi oss till när det är som värst? Läs gärna den igen. Har funderat vidare lite.

Ibland upplever vi det vi möter som övermäktigt. Det skulle kunna beskrivas som alltför stark, svårbesegrad, oemotståndlig, obetvinglig, dundrande, obetvingad, överväldigande. Det är helt enkelt för mycket. Det är övermäktigt. Det känns att det inte kommer att gå.

Den känslan är inte alltid lätt att hantera. Den blir svår att förklara. Svår att begripa. Svår att leva med. Den kan få vem som helst att tvivla.

Det är då man behöver veta vart man vänder sig.

Matteus 11:28
Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.

Är det övermäktigt? Vänd dig till Gud. Du måste inte bära allt själv. Våga be Gud om hjälp.

Tack och lov. Det fins en som klarar det övermäktiga. Det är Jesus

Publicerat den

Att gå bedjande fram

”Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son.” Jeremia 31:9 SFB15

Denna vecka har vi något vi kallar för bönevecka i vår kyrka. Det innebär att vi uppmuntrar till extra mycket bön. Det finns typ 20 samlingar att välja mellan eller gå på alla. Nu tror ju inte jag att man bara kan be i kyrkan. Utan det kan man göra överallt när som helst.

Mina ögon föll på en vers där rubriken blev upphovet till dessa tankar. Vi kan vara i ett bönesamtal medan vi går fram genom dagen. Kanske på väg till jobbet. Kanske på promenaden. Vi kan hela tiden ha dialogen öppen ”uppåt”. Alltså till Gud själv.

Det är det jag tycker är så fascinerande med tron på Gud. Den är inte given för en enskild plats och stund. Den är ett liv.

Vi kan ha det kanonbra. Det ger oss tillfälle att tacka Gud för. När det är tufft får vi dela det med honom. Gråtande kan vi komma till Gud. Men han har lovat att då leda oss när vi går bedjande fram. Och där vi går bedjande.

Jag tror vi har en nyckel här till livet. Om vi går bedjande fram kommer det att hjälpa oss genom livet. Inte bara för en dag. Utan för alla dagar. Det är en livsstil som välsignar våra liv. Kanske vore något för dig att pröva.

Tänk att bönen, samtalet med Gud, inte är låst till att bara sitta ner, eller göra det i en kyrka. Inte bara där kan man göra det. Hitta din plats eller platser som du kan be på.

Publicerat den

”Jag kommer inte att lyckas”

”Jag kommer inte att lyckas”

Ibland möter jag det där någon säger om sig själv. ”Jag kommer inte att lyckas!” Det är som att man redan i förhand talat om hur det ska gå. Att hur man än gör så kommer det aldrig att gå. Och ju mer man säger det ju mer tror man själv på det. Så riskerar det att bli en egen profetia som blir sann.

Tänk om man istället vände på det. ”Jag kommer att lyckas!” Vad skulle då hända.

Den sanne pessimisten säger att det ”kommer aldrig fungera”. Jag bara undrar. Tänk om man skulle våga att testa. Tänk om det skulle bli så. Vad händer inom en om man intalar dig att man ska lyckas?

Jag tänker att vi behöver tala goda ord om oss själva. Vi behöver tala tro till oss. Hur än det till synes är.

”Jag kommer att få ett jobb igen” ”Jag kommer kunna göra det jag gjorde förr innan jag gick in i väggen”. vad mer behöver du säga till dig. Säg det så att du hör din egen röst säga det. Säg ”Jag kommer att lyckas”. Och du har tagit det första steget till framgång. Kanske behövs det några steg till, kanske många, men du är på väg åt rätt håll.

Det finns en Gud som tror på dig. Han vet vem du är. Han vet vad du kan. Han vet varför det just nu inte riktigt funkar. Men han vet möjligheten framåt. Han tror helt enkelt på dig.

Jag brukar ha en devis. ”Om du tror så tror jag”. Det är som att Gud säger till oss att han tror på oss. Så då kan vi väl ha samma devis i detta. Om han tror så tror vi.

Våga släpp den pessimistiska tanken. Våga anta utmaningen. Säg ”Jag kommer att lyckas!” Och där föds något nytt inom dig. Du kommer att lyckas.

Humlan kan visst inte flyga sägs det. Men säg inget till den. Låt den tro att den kan. Annars störtar han. 😅

Humlan 🐝 är ett bra exempel. Den säger nog ”Jag kan lyckas att flyga” så flyger den fast man menar att det kan den inte. Men humlan flyger ändå.

Publicerat den

Idag är en bra dag att ha en bra dag

Idag är en bra dag att ha en bra dag

Kan man säga så en dag som denna (måndag)?

Det är inte alltid en måndag känns så speciellt bra. Man har en helg bakom sig och tycker kanske att helgen var på tok för kort.

Kanske smyger sig också på en viss oro. Vad ska den nya veckan innebära?

Det här budskapet ser jag varje dag. Det är en kylskåpsmagnet. Ändå är det lätt att missa uppmaning.

Men jag tror verkligen att det är så. Idag är en bra dag att ha en bra dag.

Kan ha att göra med min inställning. Att bestämma mig för det. Det kan också ha att göra med min inställning att det just en bra dag för det.

Kanske beror det på att nuet är det vi kan påverka. Inte gårdagen. Den har redan passerat. Inte morgondagen. För hur vi än planerar den kan vinintresse exakt veta hur det ska bli. Nej, det är nuet som är påverkbar just nu. Därför kan vi bestämma över det.

Ibland tänker man att Gud tänker mest på själva upplösningen. Alltså himlen. Dit vi ska till slut. Men jag skulle vilja påstå att han ser lika viktigt på nuet. För det är här och nu du kan påverka genom dina beslut. Han utrycker det som ”idag är frälsningens dag”. Alltså det är här och nu vi får erbjudandet om en relation med honom. Det är idag vi vet att vi kan säga vårt ja. För i morgon vet vi inget om.

Så är hans kallelse. När han vill att vi ska använda våra gåvor så är det här och nu. När han har uppdragen han kallar till är det här och nu.

Så vänta inte tills i morgon det du kan göra idag. Det ända du vet är denna dag. Så skjut inte på ditt beslut.

Idag är en bra dag att ha en bra dag

Publicerat den

Livet är en kaffepaus

Frågan ställdes från Zoega. ”När smakar ditt Zoégas kaffe som bäst?” Svarsalternativen var som vanligt få. Mitt svar blev dock: ”Livet är en kaffepaus. Alltså är det alltid läge för en kopp ☕️”

Ja jo nu tror jag te-drickarna och dom som varken dricker te eller kaffe protesterar. För livet är helt klart mycket mer än så. Jo, förvisso.

Men livet är en form av kaffepaus. Alltså det består inte bara av arbete och massa måsten. Och får heller inte göra.

Kanske skulle livet uppfattas mer lätt om vi bytte perspektivet. Alltså: livet är en kaffepaus. Emellan dessa gör vi saker. Inte gör massa saker och tar paus. För att vara tydlig. Livet består av ”pausar” som är goda att vara i. Däremellan tar vi pausar och jobbar med något.

Vi behöver eftertänksamma pausar. Där vi stannar upp och reflekterar. Där vi kanske till och med frågar oss varför vi gör som vi gör. Och varför vi inte gör det vi borde göra.

Jag tror vi också behöver pausar som stillar våra sinnen och blir mer lyssnande. Både inom oss själva men också uppifrån. Eller kanske är det också inifrån ….. ja jag tänker från vår Herre.

När Gud skapade allt var det viktigt med pausen. Det var liksom finalen på allt. Vilodagen. 7 dagen. Det bästa och största brukar komma sist i konserten tex. Så även här. Dygnsvilan, veckovila , årsvilan. Därför är vilan viktig.

Har förstått att Gud ofta kan tala i pausen. Liksom under nattens vila. Det blir liksom möjligt för honom att nå fram då. Annars är det så mycket brus.

Så livet behöver vara mer av paus tänker jag. Inte för att vi ska slarva bort tiden. Utan mer av att göra livet med en insiktsfull eftertänksamhet. Och då är en kaffepaus inte så dumt då och då …

Publicerat den

Vi behöver både minnen och drömmar i livet.

Att ha något bra att titta tillbaka på behöver vi. Det ger på något sätt en bas och trygghet i livet. Det ger en grundglädje.

Dåliga minnen kan liksom lägga sin dimridå över dom goda. Vi behöver låta dom goda ta mer plats helt enkelt. Att lära oss hantera dom dåliga minnena så att dom får sin rätta plats i livet. Då kan dom goda minnena göra sina goda underverk inom oss.

”Man vet inte vart man ska om man inte vet vart man kommer ifrån.”

Ungefär så var repliken i en film jag såg igår. Kanske är det så att minnena vi har skapar underlag för framtida drömmar som drar oss in i morgondagen.

Vi behöver helt enkelt både minnen och drömmar!

Drömmar kan ju skapas av längtan till något bättre än vi kommer ifrån. Men dom formas också utifrån en längtan att gå vidare, att utvecklas eller att vilja gör något nytt man inte gjort tidigare.

Drömmar kan skapa motivation. Dom kan också locka fram mod, energi och kompetens man inte trodde man hade. Minnena kan du ge en extra puff att påminnas om att man klarat annat tidigare. Och så kan man nog klara detta också.

Dina goda minnen får bära dig in i drömmen om framtiden. Det gör ditt ”nu” så mycket mer godare på något förunderligt sätt.

Våga dröm hur än din minnesbild är. Våga.

Publicerat den

Att dra ner sina persienner

Jag har ju bott i lägenhet nu i typ 7 år eller mer En sak slår mig att somliga gärna har sina persienner nere hela tiden. Tänker att där kommer inget solljus in. Man ser heller inte ut. Ingen ser så klart inte in heller. Och kanske är det sistnämnda den största orsaken till att ha dom nere.

Bibeln talar om att ögat är kroppens lampa. Alltså att ögat släpper in ljus i oss. Jag tänker att vi vill släppa in Guds ljus i vårt inre. På många sätt nyttigt. Men när vi drar ner persiennerna bildligt talat stänger vi ute Guds ljus i våra liv.

”Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.”
‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭4:6‬ ‭SFB15‬‬

Man skulle kunna förklara det bättre med hjälp av Kärnbibeln:

”För Gud, som sade: ”Ljus ska lysa fram ur mörkret”, har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu Kristi ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).” ‭‭2 Korintierbrevet‬ ‭4:6‬ ‭SKB‬‬

Tänk att Gud vill lysa in i våra liv så att vi får kunskap om Guds härlighet och om Jesus.

Då vill i alla inte jag dra ner persiennerna utan låta mitt livs fönster vara vidöppna. Allt för att Jesu härlighet och kunskap ska kunna lysa upp mitt inre i en bättre förståelse.

Faktum är ju att våra ögon är ett öppet fönster för det som påverkar våra liv. En sanning att fundera på.