Författare: pedherskoog

Jag hade fått tid hos doktorn. Eftersom jag var förkyld och man skulle kunna tro att jag kunde eventuellt var smittad så fick jag inte gå in i den vanliga dörren till den vanliga entrén. Utan var förvisad till dörren till vänster. Men inte gå in. Där skulle jag stanna utanför på avstånd så att jag kunde höra dom ropa upp mitt namn. Att det sen var regn och blåst i väntrummet var inget som man tog upp.

Det var ett välventilerat ”väntrum”

Tro inte att jag klagar. Jag är oerhört tacksam att min vårdcentral gör vad man kan för att hindra smittan sprida sig. Man kan ju skoja att det var lite väl kallt i väntrummet. Att det blåste väl mycket och att det regnade in. Tänk hur det kan bli. När jag kommer in är man välskräddade med massor av skydd. När labbet inte kan komma direkt tar doktorn ett av proverna. En personal som inte brukade ta prover fick damma av sin kompetens. Alla gjorde det fantastiskt. Allt för att inte min tid där inne skulle ta längre tid än vad som krävdes. Sen fick jag vända hem. Komma tillbaka lite senare för fler tester. Och sen prata med doktorn igen via telefon. Säger det igen. Personalen i sjukvården gör det fantastiskt bra och vågat. För dom utsätter sig för stora risker i dessa tider.

Så vad är ett välventilerat väntrum i ljuset av det.

När man sen läser om att folk testar sig för att veta om man kan gå på fest eller inte blir man bara förundrad. Här satsar sjukvården ”med sina liv” som insats. Testerna räcker inte till för alla dom som verkligen behöver dom. Sjukhusen fylls återigen med covidsjuk. På intensiven ligger fler och fler nedsövda för att om möjligt räddas till livet. Och så vill folk ta resurser från dom som verkligen behöver testas bara för att veta om man kan gå på fest. För mig är det en gåta.

Jag skulle vilja ropa ut:

”Skäms på er!” ”Vet hut!”

Det är dags att tänka till och tänka om. Hur säkert du tänker att du är en överlevare. Det är dags nu att tänka om. Du är kaxig ända tills det drabbar din egen familj. Dit eget barn. Din egen mamma. Dig själv.

Jag blir verkligen bedrövad när jag märker att folk kan tillåta det mesta så länge det inte drabbar sig själv. Då kan en kvälls festande vara det viktigaste som bara måste hända. Då kan pengar gå före andras utsatthet för smitta. Då kan överskott förhärliga andras risk för smitta. Då kan den kortsiktiga vinsten förblinda så att man missar den som ska bära framtidens segrar. När den väl är borta står man där med sin tvättade hals. Med festen som sätter sig i vrångstrupen. När den kortsiktig vinsten får en bitter eftersmak.

Starka ord? Ja, möjligen. Men det ligger en del sanning i den. Så varför inte fatta beslut idag som vi kan stå för i morgon, nästa månad, nästa år. Beslut vi kan stå för inför oss själva och våra barn. Beslut vi kan vara stolta för när historieböckerna skrivs.

Kanske blev det ett lite för välventilerat inlägg idag. Men det växte fram i en stund då det var lite kallt i väntrummet. Och då skulle jag egentligen bara ta ett covid-test. Inte läggas in på sjukhuset och vårdas för vår tids farsot – covid-19.