– En vandring genom tankar och upplevelser…….
För varje lucka kommer man närmare julafton. Detta är troligen inte riktigt en jul som blir som vanligt. Men hur kan man förbereda sig för den? Kanske teknik. Kanske en egen liten överraskning. Men viktigast är att inse att dessa dagar är helt vanliga dagar också.
Dagens ord:
”Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.”
Psaltaren 46:11 SFB15
Här tror jag vi har en nyckel till en fridsam jul. Att bli stilla och låt Gud få visa sig för dig i Juletid
Är inte du lika nyfiken som jag vad som gömmer sig bakom luckan? I min kalender gömmer det sig förhoppningsvis någon ny sorts lakrits som jag inte smakat tidigare.
På det viset är det ju nyheten som lockar. För den kan ju innebära att jag hittat något gott jag kan köpa igen och igen och igen. Så den nyfikenheten finns ju där.
Men likväl kan det vara något väl beprövat som finns bakom lucka nummer 2. För då finns det ju ingen besvikelse. Ett säkert kort som jag redan smakat. Allt gott på alla sätt.
Det jobbiga är ju när man ser fram emot något gott och det visar sig att det inte var så gott. Då blir det ju en besvikelse. Okej, det var kanske en besvikelse. Men dagen blir ju inte förstörd ändå.
En ganska bra beskrivning på livet. Och en bra påminnelse. Fast det kanske inte blev som vi tänkt oss är inte dagen förstörd. Livet är fyllt med överraskningar. En del tar det tid att upptäcka. En del känns det som en evighet till. Men det kan löna sig att vänta.
I mitt fall skulle man kunna säga att sennan väntar på något gott väntar aldrig för länge. 😉
Nu har jag inte tänkt att öppna alla luckor i förtid. Jag vill öppna lucka för lucka dag för dag. Det är ju själva poängen. Så är livet också. Vi får öppna lucka för lucka i livet. Tid efter tid. Låt det ta tid. Låt det komma i rätt ordning. Ömsom kommer att falla i smaken. Annat lite mindre.
Egentligen har vi en kalender hela livet. 365 luckor om året. Gånger så många år vi kommer att leva. Välj att ta varje dag som en lucköppningen. Med den spänningen det ligger i det momentet. Något spännande och roligt gömmer sig bakom luckan.
Se gärna min kalender på bloggen. Ny lucka varje dag i det vanliga flödet
Nedräkningen har börjat. Som barn var det så viktigt. Helst många kalendrar. Gärna godis när dom kom. Men om vi hade råd gärna en dom följde den kalender dom gick på TV.
I år har jag två kalendrar. En gammal dom jag inte öppnar. Den påminner om den jag hade när jag var liten. En med speciell smak. Ny smak för varje dag. En med lakritsbitar i. Fick den på fars dag av mina barn. Så idag är den första luckan lite speciell.
Men min adventskalender till dig ska alltid detta år ha en ord med dig. Ett visdomsord eller något ur bibeln. Idag får du följande av mig:
”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup, om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror. Sela En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr.”
Psaltaren 46:2-6 SFB15
Passar på att städa ur lite i skåp och lådor nu medan jag går hemma. Gör lite efter vad orken tillåter.
Där i en byrålåda hittade jag några små lådor. Jag har fått dom genom åren. Dom ”tittar” fram då och och då. Dom är lite speciella i sitt slag.
En har har titeln ”Little Reminder Box” – Liten påminnelsesbox. Små kort som vill påminna mig om tryggheten i min tro. Små tankar som kan lyfta tunga dagar. Som tex ”En pusselbit – att påminna mig om att Gud gav mig en unik plats i denna värld där jag passar in”
Den andra lådan heter ”På den åttonde dagen skapade Gud kaffet”. En lite mer lustfylld rubrik. Det är 60 kort med tänkvärda texter för alls kaffestunder. Funkar ju verkligen hemma hos mig. Dom är många. Och ofta förekommande. Den första jag tog idag säger: ”Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren” Klag 3:26.
Vi behöver små uppmuntra och goda hälsningar genom dagen. Så den här lådan hamnar på köksbordet ett tag framöver.
Den tredje lådan är egentligen mycket enklare. Ett klart budskap men med en så djup hälsning.
Du är en speciell vän till någon. Du betyder något särskilt för någon. Mitt i allt du möter så är du en sådan vän. Där du inte känner dig så värdefull så är det faktiskt det.
Vet inte om du kan läsa den lilla texten på locket. ”Följ ditt hjärta – allt är möjligt”. Tro inte att det är omöjligt. Det ligger möjligheter framför dig.
Tänk vad gott det är att hitta små lådor i sina gömmor. Vad för goda saker ligger i dina gömmor som du behöver leta fram igen? Blir lite förundrad över att man kan ha massa gott ligga gömt och som inte för chansen att uppmuntra. Nu dammar vi av dom. Fram i ljuset med dom. Så lyfter vi blicken och ser hur vi förs fram mot ljuset. 🕯
Följ gärna min adventskalender på bloggen. Läggs upp i det vanliga flödet varje dag.
Att härma Gud. Kan man göra det? Är det inte lite att ta i så att man…. Nej kanske ändå inte. I allt kan vi inte härma honom men kanske ändå finns det något som vi kan härma.
”Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.«”
Andra Moseboken 31:17 B2000
Vi har precis lagt en helg bakom om oss. Vilodag kallas ibland söndagen. Inte alltid den blir det. Förr var söndagen verkligen det. Gud vilade på sjunde dagen och hämtade andan. Det är en god sak att härma. Om nu Gud såg att det hörde till att skapande så kanske vi kan inse det också.
I Efesierbrevet 5:1 står det att vi ska vara Guds efterföljare. Den engelska översättningen säger:
”Be ye therefore imitators of God, as beloved children;” Ephesians 5:1 ASV
Härma Gud. Välj att göra det. Vi behöver också hämta andan. Och bli uppfriskade inför en nu vecka.
Jag vet inte vad det betyder för dig att hämta andan. Det måste inte vara att ligga på sofflocket. Det kan vara att gör något som bryter av det vanliga mönstret.
Så härma Gud. Det kommer välsigna dig.
Ps Vill du följa min Adventskalender? Startar den 1/12. Ds
Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
när vi tänder ett ljus i advent.
🕯 Vi tänder ett ljus i advent
Denna tid är något speciellt. Efter en mörk tid så tänds världen upp på något sätt. Redan här tänker jag att nu har det vänt. Visst, vintersolståndet har inte varit än. Det dröjer ett tag till. Men redan 1 advent påminns vi om ljuset. Ljuset i världen. Och i dessa tider behövs det mer än någonsin. Vi tänder ett ljus med bön om att pandemin ska försvinna från vår jord.
🕯 … det värmer den som frusen är …
Det finns så frusna just nu. Inte främst att vädret är för kallt. Utan man känner sig frusen i sitt inre. Pga ensamhet. Sjukdom. Förlorat än nära vän i covid. Oro. Ja, man känner sig frusen in i själen. Därför tänder vi ett ljus för dig som behöver värme. Guds ljus värmer inifrån ut. En värme som blir så mycket mer än att värma sig med en jacka. En innerlig skön värme som mjukar både kropp och sinne
🕯 Det sprider ljus i vårt mörker här
Vi behöver verkligen sprida ljus omkring oss. Dess motsats gör så mycket dumt. Förstör ibland djupt inne inom oss. Nej, vi behöver sprida ljuset. Kanske kan ett ljus i fönstret få sprida denna värme och kärlek.
🕯 Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord
Det finns så många på vår jord som är ensamma och rädda . Så många som skulle uppskatta att få sitta vid någons bord. I år blir det inte så lätt. I år kommer vi att ha många som inte kan sitta vid någons bord. Ensamma. Rädslan kan vara krig, flykt, sjukdom men också pandemi i år. Därför tänder vi ett ljus för alla rädda. För dig som i år blir mer ensam än vad du egentligen orkar med. För dig tänder vi ett ljus.
🕯 Ljuset vill hjälpa oss att rikta blicken till den person som julen handlar om. Jesus Kristus. Det är en tid som verkligen uppmanar oss att söka oss till Jesus. För i Jesu närhet finns värme. Där finns en motkraft till ensamhet. Där måste mörkret ge vika. För vi vet – inget mörker kan stå emot ett ljus. Hur litet det än är.
🕯 Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn – för jordens folk
Du har säkert hört det …. ”att ha många strängar på sin lyra” Nu är instrumentet på bilden en Luta. Men den har också många strängar. Ibland fler än vad denna har.
Att ha många strängar på sin lyra vill kanske berätta om vår duglighet och kompetens. Och visst, att kunna mycket och göra mycket är väl bra. Fick höra att jag var en ”paketlösning” i kyrkan jag jobbade i. Jag kunde sjunga, spela, leda möten, predika, ta upp kollekt mm. Det liksom fixade sig. Men hur kul är det? En enmansshow är väl inte så kul om den upprepas varje söndag i varje gudstjänst. Nej, jag tror det behövs många strängar av olika slag i tex en gudstjänst.
Nej, jag skulle vilja slå ett slag för den som bara upplever sig ha en eller två strängar på sin lyra. Vet du, det är gott nog. Du måste inte ha flera strängar på du lyra. Du måste inte vara paketlösningen. Du måste inte prestera massa olika gåvor för att räknas. Det räcker med en.
Men nyckeln är att du använder den sträng du fått. Att du låter dig bli använd. Då blir du till välsignelse. Ge sig själv en klapp på axeln idag. Din gåva räcker långt. Den duger.
Du som bär den duger. Ingen ska slå ner den. Stå på dig. Allt för ofta möter jag den där ”inte ska väl jag” ”det var väl inget ” osv. Tacka Gud för vad du fått. Låt ingen ta det ifrån dig. Du är ämnad för den gåva då fått. Den är ämnad för dig. Och din omgivning kommer bli välsignad av och genom den.
Låt mig avsluta med Bo Setterlinds dikt. Kanske kan den uppmuntra dig. Den slutar så här:
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
I Guds händer duger du. Låt dig brukas om du så bara ha en sträng på din lyra.
Nu dikten….
Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta, och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!
Bo Setterlind
Det lilla märket, som hur litet den än var och är kan föra ett brev till andra sidan jorden.
Jag minns inte när jag använde ett sådant senast. Inte så att det var massa år sen. Men nu är det ett dag sen. Förr var det mer återkommande. När jag skickade till min faster när hon var missionär i Afrika. Eller satte så många 5-öres jag fick plats på ett brev. Det var väl knappt att adressen till mottagaren fick rum.
Frimärket – märket som gav brevet dess möjlighet att bli transporterat till någon annan. Någon man ville ha kontakt med. Det var på ett ett sätt mer personligt förr. Mer hjärta bakom hälsningen. Ja ja. Jag vet att ett sms kan få hjärtat att slå volter. Att ett Mail kan också bli lite mer personligt på ett sätt. Men på den tiden då man skrev det för hand. Det var något speciellt med det.
Fri-märke – den lilla lilla papperslappen man blötte lite på. Satte det på ett kuvert. Det var någon form av frihet över det.
Minns att när man skickade till någon samlare av dessa märken valde man ut olika märken som man samlade på. Skulle tro att det fanns dom som skickade brev till sig själv för att få ett visst märke stämplat.
På viktig post satte man förr ett sigill. Ett märke som inte fick brytas mer än av mottagaren. Sigillet hade stämpeln från den som sände brevet. Som att vi skriver under brevet med vårt namn.
Ett sigill, eller insegel, är ett märke som ursprungligen syftade till att intyga äktheten hos ett dokument. På sigillstampen eller signetringen finns en ingraverad symbol, unik för den som skriver under.
Sigillet ville visa på äktheten på brevet.
Vi har också fått ett sigill på oss för att visa äktheten i vår tro. ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.” Efesierbrevet 4:30 SFB15
Man skulle kunna säga att det är Guds frimärke på oss. Han har liksom redan satt portot på. En dag kommer det innebära att bär enda hem till himlen. Det är längre än till andra sidan jorden. PostNord behöver inte vara involverad. Inget snack om det ska vara express eller ta några dagar. Ingen försening. Kommer alltid i rätt tid – enligt den tabell Gud sätter.
När du tog emot Jesus som din personlige frälsare fick du detta sigill. Ett frimärke som kommer vara din resa till himlens värd.
Att vi sen kan vara ett kristusbrev utsända av vår Herre är ett annat ämne. För en annan blogg.
Guds hand – jag det var den som Maradona en gång hänvisade till för länge sedan. Nu har denne man lämnat detta jordeliv.
Guds Hand. Den talar om handling. Kraft. Mildhet. Omsorg. Makt. Ledning. Under. Ja, det finns många sätt man kan beskriva den med. Törs inte säga hur mycket Guds hand haft med fotboll att göra. Möjligen. Men jag tvivlar nog på att Guds hand hjälper till så att ett lag kan vinna. Det får vi nog klara själva.
”Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren 139:8-10 SFB15
”….ska också där…” – något som säger mig att vart jag än är så kommer Gud leda mig med sin hand. Om jag vill det. Det finns inga omöjliga ställen och situationer som Gud inte kan leda dig. Du kan inte komma så långt bort från Gud att hans inte skulle kunna hålla upp dig. Hans kraft räcker långt. Klarar mycket mer än vi kan tänka oss. Ber vi om hans ledning och kraft så möte han oss med det.
Att det står att det är hans högra hand visar på hans styrka. Kanske mindre förståelse hos en vänsterhänt. Man den högra handen står för styrka. Så kanske är det den vänstra handen som leder och den högra som bär.
Kanske kan det få sjunka in i oss denna dag. Att hand hand räcker långt längre än vårt tvivel tror. Att hans hand orkar hålla oss. Med alla våra bekymmer som ofta är så tunga.
Där du nu är, det du nu bär, det du nu brottas med, finns i detta ”…ska också där…”. Försök vila i det.
Tänk om man var färdig redan nu. Tänk om man kunde allting direkt. Tänk om redan nu visste. Tänk om man var klar över hur allting skulle bli typ nu. Tänk om morgondagens äventyr redan var beskrivet. Tänk om man visste hur livet kommer forna sig framöver. Tänk om man bara visste det…
Har du tänkt så någon gång? Skulle tro att dom flesta av oss tänkt typ så någon gång i livet. Det kan stressa rätt mycket. Så skapar man bilder om hur det ska bli. Inser att för varje ”steg” så ändras förutsättningarna och bilden måste revideras.
Jag tänker att varje steg är ett steg närmare det som är tänkt. Jag behöver inte skapa det för varje steg. Utan låta bilden växa fram istället. Så behöver den inte revideras hela tiden.
Om man kan tänka så kanske resan blir lite enklare. Eller i alla fall mer möjlig. Varje steg känns mer som vägen till något större och mening med. Än ett tungt steg som bara kom till just bara nästa punkt. Den punkt som inte gav något. Även denna gång.
Det är gott att veta att varje steg du tar är på väg framåt. Även dom små stegen. Kanske är dom små stegen också viktiga för att komma i rätt timing. Så förringa inte det lilla steget. Där minst lika viktigt.
Om man klarar att tänka steg för steg behöver man inte ha större krav på sig än just ett steg i taget. Det är skönt. Pulsen kan hållas nere. Axlarna likaså.
Så värdera varje steg du tar. Det är ett steg närmare dit du ska.
Pedher´s blogg 