Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

11-kaffet – en gammal och kär tradition ☕️

☕️ Var ute på en morgonpromenad. Den blev lite längre än jag tänkt mig. Men jag hann hem till den…… ja, 11-kaffet alltså. 😊

11-kaffet – en gammal och kär tradition ☕️

En del brukar säga att tradition ska man bevara. 11-kaffet är väl helt klart en sådan. Har ingen aning om hur den traditionen uppkom. Kanske helt enkelt ett litet mellanmål mellan tidig frukost och lite sen lunch. Man behövde lite extra för att klara jobbet fram till lunchvilan. Kanske en stund av avkoppling med folket på gården med lite samtal. Vila benen. Få kraft och sen ut igen på ägorna. Vad vet jag.

Jag tänker att det finns traditioner som verkligen ska bevaras. Dom ger så mycket mer än bara enkelt för stunden. Du har säkert sådan traditioner. Medan andra verkar ha antagit uppgiften att ”döda” alla traditioner bara för sakens skull menar jag att vi behöver stå upp för dom.

Jag tror dom ger mer trygghet. Man vet att dom är ett säkert kort. Det påminner om något bra. Och har en god eftersmak.

Dåliga traditioner däremot är ju inget att bevara. Dom kan man släppa fortare än kvickt. Ger bara sur frukt. Så släpp dom och skapa nya bättre.

För kanske är det så vi bör tänka. Att skapa nya goda traditioner. Att skapa tillfällen som ger god eftersmak. Även om samma sak återupprepas. Det är så jag tror vi kommer över tristess. Likaså orättvisor vi mött. Kan hålla bitterhet borta. Istället skulle jag tro att dessa traditioner vårdar själen. Kramar om den och ger den livskraft.

Nu är ju inte jag den dansante kavaljeren precis som kan stämma in på 🎶 ”Det är dans på Brännö Brygga – en gammal och kär tradition” 🎶. Men man kan ju ta strofen och byta ut ”dans på Brännö Brygga” till något annat. Så får det bli din livssång.

Jag kommer infalla fall att fortsätta med 11-kaffet. Någon måste bevara den traditionen. Och jag anmäler mig frivilligt 😃

Publicerat den

Online – en nytt normalt?

Online är ju inget nytt på ett sätt. Men ändå har det blivit så mycket mer i dessa tider.

Det är så mycket som går online nu. Sammanträden , gruppmöten, personalträffar, gudstjänster, fotbollsmatcher, konserter mm mm.

Dom fysiska mötena är rätt sällan, bara i liten grupp och ofta korta och mindre reaktioner mellan varandra. Kortare meningar och inte uttömmande samtal. Allt blir lite mer av snuttifiering.

Är online det nya normala så måste jag nog erkänna att det gillar jag inte. Nog för att alla träffar online har gett många vinster. Men nä, jag gillar det inte. Inte som ett nytt normalt.

Vi behöver dom lite längre samtalen. Att reflektera ihop över tid. Vi behöver känna ”spänningen” i luften. Känna dom osynliga vibrationerna som gör att vi blir mer känsliga för orden mellan raderna.

Tror att online har kommit för att stanna. Det kommer spara på resor och miljö. Vi får lätt att nå varandra. Men det får inte utesluta det personliga mötet. Då man hinner grubbla ihop. Hinner skratta ihop.

Hinna och kunna ”beröra varandra med känslan i samtalet”.

Så nej tack till ett normaltillstånd som är online.

Det är i dessa dagar man inser hur viktiga dom personliga mötena är. Vad dom gör med oss i ett samtal som ofta ger ett bättre resultat och frukt av mötet.

Men en bra kombo kan vara både ock. Då kan vi ha kommit något fruktbart på spåren mitt i en märklig tid.

Publicerat den

Igår hände det….

Igår hände det. Det jag trodde skulle dröja till typ i höst

Jag var på en gudstjänst live igen

[ I . R . L ]

Det var en friluftsgudstjänst i Korsberga. Vi höll oss inom reglerna med Max 50 samlade.

Tänk glädjen. Den var så go. Visst är det bra med webbgudstjänst. Kan man inte lösa det på annat sätt så är det okej.

Men å vad jag har saknat detta.

Att göra det på riktigt är helt enkelt det bästa. Det är så mycket vi behöver göra på riktigt. Inte halvdant. Inte på låtsas. Utan verkligen på riktigt. Eller som en viss person brukar säga för att verkligen stryka under att det är verkligen på riktigt:

”Det är på riktigt riktigt!”

Att göra det på riktigt riktigt är att göra det till 100%. Helt närvarande. Inte där med kroppen men inte ändå. Utan verkligen på riktigt.

Är lite trött på det som sker halvhjärtat. Som att slösa bort viktig tid. Som att vara ögontjänare. Det ser liksom bra ut men ändå inte engagerad på djupet. Lite teater typ.

Det känns mer genuint när det blir helhjärtat på riktigt. Då engagerar det.

Så, låt oss göra det vi gör på riktigt. Annars kan vi lika gärna överväga om vi inte skulle avstå.

Publicerat den

[ S E M E S T E R ]

[ S E M E S T E R ] visst klingar det vackert !

En rätt märklig känsla. Något man sett fram till länge. Känts långt bort. Och så helt plötsligt…… så är den ett faktum. Inte så illa.

Att den första veckan ser ut att ge bra väder för ju inte saken sämre.

Å andra sidan höll den bli mest hemester. Alltså mest hemma. Tack och lov får vi resa mer så länge vi är friska. Så det får bli den stående bönen dessa dagar. ”Herre, hjälp mig att hålla mig frisk.”

Det finns en rytm för livet som skapats från början. Dygnsvilan. Den som är på natten. Vi är skapta så. Vi behöver vila varje dygn. Veckovilan. Helgen, eller kanske man mer ska säga två dagar i rad av vila. För vissa jobbar ju också helg. Men att vila någon extra gång varje vecka. Det behöver vi. Årsvilan. Det som vi kallar semester.

Skapelsen är ju också funtad så. Allt skapat behöver ha återkommande vila.

Hur kommer det sig att vår tid har så svårt att fatta det? Det är det som håller utbrändhet borta.

Våga vila!!

Våga att slappna av och vila. Det gör dig gott. Du är värd det. Du är ämnad till att också ha en viss del vila. Det gör att du kommer att orka i längden.

Publicerat den

Det viktigaste ordet i världen just nu det är ”tillsammans”

Jan Eliasson , tidigare vice generalsekreterare i FN, säger ….

”Det viktigaste ordet i världen just nu det är ”tillsammans”. Men det är väldigt många krafter som snarare vill dela, polarisera , splittra och inte acceptera att vi hänger samman. ”

Jan säger detta i aktuellt i går kväll. Han om någon med sin erfarenhet kan säga det.

Tillsammans. Ett ord som alltid varit mitt ledord. Vi fixar inte mycket utan att få hjälp av andra. Visst, en del går bra. Men zooma ut lite så inser du att du kan inte stå där själv. Vi behöver hjälpas åt.

Det är ändå så att i det lilla och det stora behöver vi ett ”tillsammans”. Det är det som håller över tid.

Det är i den gemenskapen vi kan göra något bestående. Något som kan växa till något bra. När vi kör egna race skapas det egoism. ”Jaget ” blir det som råder. Det går först. Så blir det en kall värld.

Tillsammans skapar värme och förståelse. Vi ser den större bilden med det större behovet. Då får vi rätt perspektiv på livet. Det finns en värld utanför min egen täppa.

Publicerat den

Nedräkningen har börjat….

Nedräkningen har börjat…. till semestern. Om bara två arbetsdagar. Då är det dags …

Jag ser verkligen fram emot några veckor av ledighet. Att få koppla av. Ladda batteriet och stilla tänket. Få ner både puls och axlar.

Sen 1:a mars har det varit en press utöver det vanliga. Från det att pandemin drog igång så har det inte varit några vanliga veckor med vanligt arbetsschema….

Vad ser du fram emot? Vad längtar du efter? Att längta är en kraft som drar oss framåt. Den gör livet lite enklare och mer möjligt på något sätt. Var tacksam för att du har något att längta efter.

Men kanske det är brist på just detta längtande. Saknar något att se fram emot. Det kan göra att livet känns som det gått i baklås. Att det mer bromsar än drar framåt. Om det är så du känner så lider jag med dig

Jag tror att då behöver vi skapa något att se fram emot. Hitta på något som vi kan längta efter. Det behöver inte vara så vidlyftigt. För i jämförelse med ingenting är någonting mycket mer. Så ta inte i så att du storknar. Planera in något litet men trevligt längtar fram. Det gör sig gott.

För mig var det inget planerat för sommaren. Visste knappt ett tag när det skulle bli semester. Sen när det väl blev klart var det inte mycket tid till att hitta på något. Allt är rätt fullbokat när man kommer in i Juni. Men så öppnar sig en väg på grund av några goda vänner. Så har jag helt plötsligt något att se fram emot. Det är gör något gott inom sig. Man blir så tacksam.

Så ge inte upp. Tro på att även du kan få något att se fram emot. Även du ska kunna längta efter något.

Idag blir min bön…..

🙏Herre, skapa något att längta efter. Gör din del i att någon ska få möjlighet att se fram emot något. Ber dig Herre att du ska gå särskilt med den som känner sig ensam. Herre , tack att du är vår vän genom hela livet Amen 🙏

Publicerat den

Jag skulle tro att jag inte är ensam om att….

Jag skulle tro att jag inte är ensam om att minnas vad jag gjorde den dagen då Olof Palme sköts. 28:e februari 1986.

Tänk att vissa händelser gör att vi kommer ihåg mycket annat i anslutning till det. Annars kan vi glömma mycket. Men det är som en kraftig händelse gör att vi får större möjligheter att komma ihåg mycket mer än vi annars brukar.

Jag var tillsammans med några andra på väg till Borås för att handla på Ellos. Radion spelade bara sorgemusik. Sverige liksom stannade. Jag minns hur overkligt vi tyckte detta var.

Tänk om man kunde använda den förmågan oftare. Tänk vad mycket viktigt man skulle komma ihåg. Tänk vad många missar vi skulle sluppit som berott på vår glömska. Så den tekniken skulle man behöva lära sig.

Men frågan är om vi hade mått bättre. Varit mer nöjda. För minnen är ju inte alltid av godo. För vissa minnen skulle vi gärna slippa. Dom gör oss mer illa än gör gott. Då skulle man vilja ha en teknik som hjälpte till att glömma. Typ radera minnet.

En sak är säker…. eftersom man inte kunde visa en lösning på mordgåtan är det det vi kommer att komma ihåg. Att man inte lyckats. Sådan minnen finns inget gott i…

Publicerat den

Tänk om vi bara visste ….

Tänk om vi bara visste hur det ska bli?

Pandemin har hjälpt oss att få ett nytt perspektiv på vetande. För hela tiden har vi matats med att vi vet inte riktigt hur det blir framöver. När får vi göra si eller så. Vi har fått lära oss att vänta på svaren. Svar som inte varit så enkla att ge eftersom frågorna inte heller varit så lätta att fråga. För allt är så nytt. Ett nytt virus vi aldrig har haft.

Vår trygghet ligger ofta i att vi vet vad som kommer. Våran almanacka fyller vi med händelser och så vet vi tryggt vad som ska ske.

Jag tror att pandemin har hjälpt oss att leva utifrån ett perspektiv av ”vi får se”. Eftersom det har varit rent omöjligt att beskriva framtiden.

Det har också lärt oss att vänta på svaren. Tvingad till att vara nöjd med att svaret dröjer. Helt enkelt finna sig i det. Det är också en god lärdom.

Pandemin har också lärt oss att gå i en annan takt. Ja, inte rent fysisk ( mer än distans i både promenad och kö) men att följa en livstakt som är att vänta.

Något som pandemin också lärt oss är att visa hänsyn och omsorg. Det har vi väl alltid gjort tänker du. Jo möjligen. Men se bara hur många fler har hjälpt äldre att handla tex.

En sak till som vi lärt oss. Det är att vi måste vara förberedda på att detta kan ske fler gånger.

Du kommer säkert på fler saker vi lärt oss. Men kan vi komma ihåg dom jag har nämnt kommer vi långt även efter pandemin.

Det heter ju ”inget ont som inte har något gott med sig”. Så mitt i allt det jobbiga med Corona så finns det också goda sidor. Dom kan vi ta lärdom av.

Publicerat den

Då kände jag mig blåst….

Har du känt dig blåst någon gång? Kanske för känsligt att svara ja på men ändå. Jag blev påmind om en gång när jag kände mig riktigt blåst. Trodde mig veta …… men inte då.

Jag var ganska ny på Erikshjälpen second hand. Egentligen var allting nytt första åren. Alla saker man får in. Vad är det för något? Vad är det värt? Första tiden var ju helt ny för dom flesta av oss.

Vi fick in en kobra – du vet den där läckra telefon som står upp med skiva i botten.

Jag visste att den var rätt mycket värd. I alla fall då. Men så var det där med signalen. Den lät inte när den ringde. Så nu sjönk priset. Den var ju tyvärr trasig. Jag satte ett ganska lågt pris.

Så kom kunden. Jag insåg att han var rätt nöjd. Vi pratade lite. Jag tyckte det var synd att den var trasig. Det var då jag upptäckte att jag var blåst. Inte av någon annan utan av mig själv. Fick veta att den ringer inte. Man hade en ringklocka intill kopplad till telejacket. Så när någon ringde så ringde klockan intill. Inte telefonen. Kunden går nöjd till kassan och har fått köpa en raritet till en väl billig peng. Och där stod jag och kände mig minst lika billig.

Kanske kan det lära oss att vi alltid har något att lära. Att vi inte in allt. Att det kan ibland vara bra att kolla lite med andra för att få den sanna bilden.

Det lär oss att det kan finns något bra att veta om något och någon innan vi (be)dömmer. Det är värt att lära känna lite bättre innan värderar något eller något efter det yttre. Att även om man kan tro att något saknas så är värdet långt mycket högre än vid första anblicken. Så kanske ska vi med försiktighet värdera vandra.

Publicerat den

Tänk att det alltid är den andres fel…

Satt och lyssnade på partiledardebatten. Pandemin var debattens ämne.

En sak slår mig återigen i efterdyningarna av debatten. . .

Tänk att det alltid är den andres fel…

Hur bra än regeringen gjort har dom ändå gjort fel. Och man har så lätt att skylla allting på någon annan.

Ingen kunde stå upp och säga ….

Vi alla partier hade kunnat gjort detta ännu bättre. Trots att vi inte strider i kristider får vi erkänns att vi hade kunnat gjort mer.

Men icke. Det var någon annans fel.

Lärdom inför nästa pandemi kära riksdag…..

Gräv ner stridsyxorna. Bilda en krisgrupp med alla partier. Ta gemensamma beslut. Sluta spela ”Allan”. Ödmjuka er. Det är då vi kan gå starka ur krisen.

Om det blir frukten av denna pandemi har vi kommit långt ….. men jag tvivlar på att ni i riksdagen har det modet att våga något liknande.