Författare: pedherskoog

Den stora frågan

Vi har just firat 1:a advent. Kanske tillhör du dom som tog fram adventsljusstaken. Den med fyra ljus. Som vi tänder ett ljus för varje söndag under adventstid.

I söndags tände vi det första.  Men från vilket håll tände du det? Från vänster eller höger? Det är den stora frågan. Från vilket håll är rätt?

Vi skojade om det i vår kyrka. Det borde upp i församlingsledningen. Ett viktigt beslut.   Borde verkligen skrivas vilket beslut man tar. Så vet vi om det är från vänster eller höger. Själv tänder jag från vänster. Det är det rätta 😉

Har du tänkt på hur mycket vi gör på ren tradition. Vi gör utan att egentligen veta.

Har du tänkt på att vi rätt många frågor som egentligen är icke-frågor men som blir så stora?

Tänk om vi bara kunde backa undan för sådant. Låta dom små frågorna just få ett litet utrymme. Tänk vad energi vi slösar på dessa små frågor. Tänk vad dom till och med kan infektera ”luften” omkring oss. Vi strider för något som inte är värt striden. Nu är ordningen på ljuständandet i staken långt ifrån en sådan ”stor” fråga. Men den får beskriva hur en liten sak kan, olyckligtvis, bli en oproportionerlig stor fråga.

För någon dag sedan var jag för första gången i tingsrätten.
Nu var det tack och lov inte som anklagad. Inte heller som vittne. Jag var där för att lyssna till rättegången för en av snattarna i vår butik. Också för att stödja en av våra volontärer som skulle vittna.
En av dom alla som snattar. För det är några stycken men  på tok för få som det går hela vägen till åtal.

Det som slår mig är hur lätt man kan bortförklara sitt handlande. Hur uppenbart det än är att man stulit får man det till att det var inte meningen. Man är glömsk. Man kan gå så långt att man till och med hänvisar till att man gett så mycket gåvor till vår butik så att man är berättigad till rabatt. Sådan rabatt man själv tar. En ursäkt var att eftersom man inte hittat det man skulle köpa var det inte mer än rätt att man fick med sig i alla fall något hem.  Du hör hur dumt man kan resonera.

En sak som blir väldigt tydlig – att man måste lära sig vad som är mitt och ditt. En grundläggande ordning i samhället.
En annan sak som också blir tydlig – att lära sig att stå för det man gjort.

Men i grunden gör allt detta mig så besviken. Gåvogivaren ger för att hjälpa. Volontären ger av sin tid och energi för att skapa pengar till hjälp. Så är det någon som anser sig ha rätt att snatta den saken för egen vinning skull.

Stort tack till alla ärliga kunder som förstått poängen med Erikshjälpens second hand. Att den vill hjälpa den som har behov. För tack och lov. Dom allra flesta kunder vi har, nästan alla, handlar och gör rätt för sig.