Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

En dag ska jag…

En dag ska jag…..

Har du någon gång tänkt så?

Kan tro att jag inte är ensam om att tänka så. Tror nog att jag gett luft åt den tanken också.

En dag ska jag…..

Vad är det som du vill göra en dag? Vad är det som gryr inom dig? Vilken inre bild har du som gör att du längtar efter något?

En dag ska jag…..

Vad har du för bucket list? Det finns många förslag på nätet hur du ska fylla din bucket list. Och visst, det finns ju många sevärdheter att boka resa till. Ibland till och med massa ”måsten” man måste sätta upp på listan. Nästan som att man inte riktigt hänger med om man inte gör det.

Men kanske den bästa bucket list som vi kan skriva är den som växer fram ur just tanken ”en dag ska jag….”.

En dag ska jag…..

Så vad är det du vill göra en dag? Låt den inte bara bli en dröm. Bestäm dig för att göra det.

En dag ska jag göra något jag aldrig gjort tidigare. Det är så lätt att göra ”säkra kort” som man är trygg med. Sådant man redan vet om. Visst finns det sådant man gärna upplever återigen och igen och igen….. helt okej naturligtvis. Men nya upplevelser har något speciellt med sig. Våga satsa på det.

En dag ska jag…..

….. var så säker. Den dagen kommer !!

Publicerat den

Var förändringen som du vill se i ditt liv

https://www.facebook.com/herregudco/

Visst är det lätt att tro att en förändring bara beror på andra. När livet rullar på för fort är det andras ”fel”.

Möjligen kan det ligga något i det. Men det är långt ifrån hela sanningen.

”Var förändringen som du vill se i ditt liv”

Det ligger mer sanning i att det är vi själva som är möjligheten till den förändringen vi vill se i våra liv.

Var den!!

Gör den!!

Lev den!!

För allt du kan för att nå den.

Jag tror att vi behöver bestämma oss för det. Konsekvent följa det. Tro på det själv.

Svårt. Ja. Helt klart. Men nödvändigt.

Pröva det. Våga det.

Inte det enklaste men troligast livsavgörande. Inget vi kommer att ångra.

Min bön blir idag….

🙏Herre, hjälp mig att vara och leva den förändring som jag vill se i mitt liv. Amen 🙏

Publicerat den

I vems händer?

I tisdags var jag med om en så god andakt. En av mina körkompisar delade några tankar. Hon läste ur en bok. ”Alltid Älskad”

Där läste hon några rader från ett ”kapitel” som heter ”I vems händer?” Den texten slog an en ton som jag gått och burit på en tid. Delat lite om det här också.

Dom skrivna tankarna vill jag dela med dig idag. Läs och berörs av det.

Publicerat den

När hoppet får sig en törn……

När hoppet får sig en törn får man samla kraft för att gå vidare.

När man hoppats på något som man trott vara möjligt så kan luften gå ur en stund. För att sen samla ihop sig och hitta något gott ur allt och tro på en annan väg

När man satt sitt hopp till någon som man sen inser kanske inte riktigt når dit eller inte alls är läget lite mer komplicerat. För när man sätter sitt hopp till en människa som tex sviker blir det mer kännbart på djupet på något förunderligt sätt.

Hoppet kan bära långt. Hoppet kan driva på. Hoppet kan skapa förutsättningar.

Tappar man hoppet blir det därför svårt.

Det är då man behöver backa tillbaka ett tag. Samla nytt mod. Ny kraft.

Hur märkligt den än syns vara så kommer hoppet att väckas igen. Kanske åt ett annat håll. Kanske på ett annat sätt. Möjligen också med andra förtecken.

Det tråkiga är när människor slår ner hoppet på varandra. Det kan bli så stora konsekvenser av det. Men res dig fort. Låt ingen få vinna över dig i detta. Byt fokus.

Hur hopplöst än läget är så kommer hoppet att återvända.

Vi människor har en inneboende kraft till att tro på möjligheter. Du har det. Jag har det. Så låt dig inte nedslås när hoppet får en törn. Hoppet kommer att återvända. Var så säker. Förr eller senare. Troligen fortare än du just nu tror. För hoppet är det sista som lämnar oss människor.

När hoppet får sig en törn så är det inte ute med oss. Hur än det känns just då.

Eller som någon sa i en bibelvers….

När hoppet var ute hoppades man ändå!! Det är en god väg.

Publicerat den

Bära varandra ….

I en tid då man ska klara sig själv är det gott att påminna oss om att ha omsorg om andra.

Att bära varandra.

Ser man enkelt på det är det det tyngsta som finns. Att fysiskt bära någon annan klarar inte många av.

Men djupt sett är det något av det viktigaste som finns. På ett plan kan vi alla bära någon.

Bibeln säger :

Gal 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Men den säger också:

Gal 6:5 Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

Detta är inte en motsats utan bibelns paradox. Att båda sakerna är lika rätt. Vi ska ta så långt det är möjligt vårt eget ansvar. Samtidigt uppmanas vi att vara med och bära andra.

Vi behöver våga att se andras behov. Att våga finnas som stöd. Vi kan aldrig ta någon annans ansvar för dens beslut. Men vi kan slå följe för en tid.

Att slå följe

När vi då är medvandrare kan vi hjälpa till att bära vissa sträckor. Där kan vi vara medkännande. Lyssnade. Bedjande. Seende. Stöttande. Så kan vi bli den som”bär” en sträcka i någons liv.

En annan gång kan det var du själv som behöver ett sådant stöd i livet.

Så var beredd att bära någon i din närhet. Mitt i allt blir både du och den du hjälper välsignad. För det ligger något speciellt i att hjälpa någon.

Bästa sättet att beskriva det är att…

Vi är till för varandra !!

Glöm aldrig det. Den som glömmer det kommer troligen att förr eller senare upptäcka att man själv saknar den bärhjälp man är i behov av.

Publicerat den

I vilken puls lever du i?

Har varit i Stockholm några dagar. En stad i en hög puls.

Minns när jag bodde där. Lovade mig att inte börja springa i vänsterfilen upp i rulltrapporna. Tror det höll en vecka eller två typ. Sen var jag med i Stockholmspulsen.

Stockholm är en stad med rätt högt tempo. Trafiken. Rörelsen bland folk. Ljudet. Det är ju typ aldrig tyst där.

Det är lätt att få hög puls där.

Det händer mycket och ovanliga saker där. Första natten sprängdes en bomb. 950 meter från hotellet. Bombgruppen och poliser, ambulans mm på plats. Märklig känsla att veta att det hände kl 03 på natten och inte vaknat av det.

På lördagen poliser i massor. Det visade sig vara en demonstration på gång.

Gudstjänst på Hillsong. Hög musik i en gudstjänst i rätt högt tempo.

Går man lugnt blir man omsprungen.

Det är då skönt att få hjälp med att dra ner på tempot. Så lätt att bli fokuserad på att snabbt ta sig från punkt A till B snabbast möjliga väg.

I vilken puls lever du i? Vem och vad får påverka dig och ditt liv?

Får yttre omständigheter styra mer än inre impulser ?

Vi lever i en tid där vi behöver se upp med vad vi påverkas av. Vad som får styra våra liv. Vad som får ge oss vår puls.

Jag tror vi behöver få upp ögonen för det inre livet som behöver få ge oss vår puls.

Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Joh 7:38

Det finns något som ska få komma upp ur vårt inre som kommer ge oss en god puls och flöde i våra liv. Dess ursprung är Guds ande som bor i oss.

I den pulsen får vi välja att leva i.

Så vilken puls vill du leva i? Vad vill du ska påverka ditt liv?

En tanke väl så viktig att fundera på. En inre miljöfråga i ditt liv.

Publicerat den

Att leva i två världar….

När vi var i Afrika så mötte vi Bengt och Susanne Klingberg. Dom följde oss på vår resa i Tanzania. Visade den värld dom lever i. Likaså det arbete som dom arbetar med.

Med på vår resa var Carolina. Hon är journalist. Hon gjorde ett reportage om Bengt. I JP. Värt stt läsa.

När man läser om det liv som Missionärer lever så är det ofta två världar. Man lever å ena sidan i den svenska men också i den afrikanska. (När det gäller Klingbergs). Man lever i en rik värld men också i en fattig. Kasten mellan dessa världar kan bli tydliga och ibland nog ganska påfrestande.

Vi människor kan leva i olika världar. Ibland försöker vi leva dessa samtidigt. Vi vill inte släppa någon av dom. Så står vi där med ena foten i en värld. Den andra i en annan.

Allt för ofta krockar dessa världar. Dom passar helt enkelt inte ihop. Det krockar inte bara i livets uttryck. Det krockar också i vårt inre liv. Det sliter och bänder. Vi försöker hålla skenet uppe.

Vi människor är inte ämnade och gjorda för detta dubbla liv. Vi behöver välja väg. Annars går vi under till slut.

Hur vet vi vilket liv vi ska välja? Jag tror att om vi är ärliga mot oss själva vet vi det innerst inne. Magkänslan. Med förstående vet vi det. Men lusten och sökandet efter kortvarig lycka och tillfredställelse brukar ofta var det som segrar tyvärr.

När jag var på island hittade jag ett ställe där man kunde stå i två världsdelar samtidigt.

Man kunde stå både på den nordamerikanska plattan och den Eurasiatiska plattan. Hur häftigt som helst. Men att leva i två olika världar med sitt liv är inte lika häftigt. Det tär. Det förstör på sikt. Kortsiktigt kan det uppfattas både okej och häftigt. Men på sikt blir det problem.

Välj den värld som är bäst för dig. Tveka inte. Men lyssna till ditt inre förstånd.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att välja rätt värld att leva i. Den värld som kan välsigna oss. Hjälp oss att avstå och välja bort den värld som skadar mer än den ger gott. Hjälp oss att se till vårt eget bästa före den kortvariga lyckan. Amen 🙏

Publicerat den

Mörkret kan aldrig vinna över ljuset. 🙏

”Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.”

Tomas Sjödin skriver så i en krönika. (Läs gärna den krönikan.)

Man har uppfunnit något som är i det närmaste helt svart. Ja, man menar att det är helt svart. Men ändå är det inte helt svart. Tomas Sjödin fortsätter att skriva:

”Det nya materialet, gjort av kolnanorör, enligt Vetenskapsradion ”små rör av kolatomer som fått bildas som en mikroskopisk skog på en bit aluminium som förbehandlats i saltvatten”, sades kunna uppfånga 99,995 procent av det omgivande ljuset. Det nya materialet skulle enligt inslaget vara cirka tio gånger svartare än något som tidigare skapats. Användningsområden för denna mörka, mikroskopiska skog sades vara konsten eller till exempel ett rymdteleskop som behöver skärma av oönskat ljus. För det jag fäste mig vid var inte de 99,995 procenten mörker, utan de 00,005 procenten ljus som ännu står där obesegrade.”

Tänk vad lätt vi har att fastna i och fokusera på mörkret. Det som till synes ser ut att vara det tydligaste får vår uppmärksamhet.

Vi behöver påminna oss om att inget mörker kan övervinna ljuset. Vi behöver påminna oss om att ljuset, om än ett litet litet ljus, alltid övervinner mörkret.

Tänd ett ljus som motverkar det mörker du kan uppleva.

Jesus är ljuset som kommit i världen. Det ljuset kan få lysa upp ditt liv också. Och han har övervunnit mörkret.

Joh 1:1-5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Låt det få genomsyra din dag och ditt liv.

Min bön blir idag…

🙏Herre, tänd ditt ljus hos den som mörkret har fått för stort utrymme. Mota det mörker som vill tränga sig in hos någon. Låt dit ljus värma det frusna. Tack för att du är livets ljus. Amen 🙏

Publicerat den

När något går i graven..

Vet inte om du någon gång haft något som du gärna använt som slutas att produceras?…..

Genom tiderna är det saker och ting som lägga ner. Man kan inte av olika anledningar fortsätta att producera det. Exempel kan vara SAAB. För många var det en ikon och legend som gick i graven. För andra en icke-fråga. I slutet av april 2017 gick Gullans mode i Munkfors i graven. En epok som avslutades. Hur många visste om det? Men troligen en jobbig händelse för många.

Jag har fått reda på att den tandkräm jag använt sen jag var liten inte längre går att få tag på. Tillverkningen är komplicerad. Tuben funkar inte bra till den konsistensen. Ska man fortsätta att tillverka den måste man investera i en ny produktionslinje. Det är troligen lite för få som köper den. Så man ger upp den produkten. Sorgligt för mig.

Nu stannar inte livet för det. ( eller gör det…?). Jag har några tuber kvar. Köpte dom sista som fanns.

Ibland känns det dock att livet byggs upp på yttre omständigheter. Så gungar livet rätt skapligt när dom omständigheterna förändras.

Att bygga livet på en annan grund och omständigheter är ett måste.

I framtiden kommer många saker, händelser, föreningar, viktiga mötesplatser just nu mm mm gå i graven. Bygger vi livet på dom , som en förutsättning för just livet , kommer det bli problem.

Lägg större vikt vid det inre livet. På djupare saker som har en längre varaktighet. Som bygger på innerliga värderingar och livsmönster. Då kommer dom yttre omständigheterna inte ta över ditt liv.

Ps. Apotea fick visst in ett ”kvarglömt” parti. Så det blev att köpa några fler tuber innan dom tar helt slut Ds

Publicerat den

Vad är det du behöver?

Vad är det behöver? Hur ser din önskelista ut?

Du som följt min blogg kanske minns då jag skrev om min önskelista till jul då jag var liten. Det var inte en A4sida med saker som jag presenterade för mamma och pappa. Inte ovanligt att jag kryssade för saker i leksaksreklamens alla sodor som kom till jul.

Allt för ofta kopplar vi önskelistan till hur lyckliga vi är. Vi handlar för ett välbefinnande. Kopplar vår inre tillfredställelse till yttre betingelser. Som uppmuntran. Som bekräftelse. Tillrop. Styrkekramar på sociala medier. Allt det kan vara viktigt för stunden. Men jag tror inte det håller i längden.

Jag tror det behöver komma inifrån. Från en inre ström av goda känslor och ”tillrop”.

Bibeln säger:

”Alla min källor har jag i dig, Gud”

Det är kung David som utrycker det så. Inom oss finns det en möjlig källa till glädje och lycka. Där Gud rör vid oss.

Andreas Nielsen skriver i sin krönika i tidningen Dagen:

”En sak som är bra med att bli lite äldre är att man inser att det inte är det som andra ger mig, eller det som kommer utifrån, som ytterst sätt kommer att definiera vem jag är, eller ge mig trygghet och tillfredställelse.

Det kommer inifrån. Från Gud. Från att upptäcka att han är allt jag behöver och att han vill vara det. Gud vill mer än någon ha oss, mycket mer än vad vi gör för honom.”

Vi behöver bli påminda om och upplysta om vad det är som gör oss lyckliga och tillfredsställda.

Det är där vi ska söka vår lycka och tillfredställelse. Det är vad vi behöver. Inga långa önskelistor. Inga feta bankkonton. Inget lyxigt överflöd. Där , i det enkla, finner vi den inre frid vi så väl behöver.

Sen kan vi ha det gott ställt men det är inte där vi definierar vår lycka och välbefinnande. Den hämtar vi på ett helt annat plan.

Min bön blir idag….

🙏Gud, hjälp oss att öppna vårt inre för dig. Låt din värme och kärlek genomsyra oss. Hjälp oss att upptäcka att du är allt jag behöver. Ge oss din trygghet in i våra liv. Amen 🙏